Badhuset och samtal på förskolan

Idag var vi på badhuset! Vi var ju där strax efter Kreta och barnen älskade det, men vi har varit dåliga på att ta oss dit igen, fast idag blev det äntligen av. Det är verkligen ett fantastiskt ställe, och alla hade jätteroligt idag igen, men åh så trött jag var efteråt. Barnen fick sova i bilen en halvtimme efteråt (jag stack in och handlade lite mat medan de andra var kvar i bilen på parkeringen utanför), och det behövde de - men att det tog över två timmar att få Flora att somna ikväll var ju en mindre rolig bieffekt. Fast jag vet inte om det var dagssömnen som påverkade, för Lilly och Alfred somnade åtminstone på ungefär en timme, men vad Flora höll på med vet jag inte. Sjukt jobbigt i vilket fall att läggningarna har börjat ta så galet lång tid igen! Det har inte gått på under en timme på länge nu igen, så jag antar att tjejerna har vant sig vid den kortare sovstunden på dagarna och klarar sig på den. Suck.
Jag skulle ju berätta om samtalet på förskolan om Alfred! Det var inte ett utvecklingssamtal, utan ett "efterinskolningssamtal", vad det nu innebär ett halvår efter inskolningen, men ändå. Vi hade fått svara på lite frågor på ett papper i förväg, om hur han är hemma, hur han trivs, vad vi tyckte om inskolningen och om det är något annat vi undrar över och sånt. Där tog vi upp de två saker som bekymrar oss lite: att de inte är utomhus särskilt mycket och att barnen får titta på film och använda läsplatta lite väl mycket (plus att den inte verkar innehålla särskilt pedagogiska appar ens).
Vi var lite oroliga för hur vi skulle prata om paddan utan att de skulle bli sura, så jag hade bett om råd i tvillinggruppen innan, där jag vet att det är flera förskollärare som är med, och fått lite bra tips om att fråga om vad de har för pedagogisk tanke med den osv. Och det gick bra - båda Alfreds fröknar var med (ingen av dem är utbildad förskollärare, tyvärr, jag tror det är därför vissa saker känns lite hipp som happ, men de är väldigt gulliga och vill väl) och vi pratade länge om det mesta, och det blev aldrig dålig stämning. Jag tror att de försökte framställa vissa saker som lite mer uppstyrda än vad de verkligen är, men det kändes ändå okej. Vi förklarade i alla fall att Alfred väldigt lätt blir beroende av tv, mobiler och paddor och blir så hysteriskt upprörd när man vill stänga av, så vi vill inte att han ska få använda den för mycket, åtminstone inte för att bara titta på film, men det är mer okej om det är interaktiva pedagogiska spel (vi tipsade om var de kan hitta fler bra appar). Plus att forskning ju visar att små barn inte bör se på film mer än en timme per dag, och den tiden behöver vi hemma för att få honom att lugna ner sig lite medan vi fixar middag etc.
Och vad gäller utevistelse så kommer det bli mer nu när våren kommer åtminstone, så det får väl vara okej att de låter vädret styra lite väl mycket nu under vintern.

En dag hos mormor

Idag var vi hos mormor i Helsingborg. Fast det är så nära har vi inte varit där sen vi flyttade hit, så tjejerna kom väl knappt ihåg att de varit där alls (sist vi var där var på lunch efter vi varit och tittat på huset i slutet av februari förra året), men Alfred kände igen sig.

Vi åkte dit innan lunch, och det första som var spännande var mormors massagefåtölj i sovrummet. Alfred hade tagit med sig en liten brödkavel för att ge mormor massage, men det blev nog mest massage för honom.

Sen provade tjejerna mormors skor, tills vi stoppade dem för grannarna unders frids skull. Vi är dagligen tacksamma för att vi bor i hus när barnen röjer runt, men i mormors lägenhet fick vi ju vara lite försiktiga igen.

Men det absolut roligaste var att titta på utsikten från mormors balkongrum: nedanför går genomfartsleden för bilar, och bakom den är tågspåren mot Landskrona och Malmö, med tåg som går förbi åt olika håll ungefär var tionde minut - och där borta till höger ser man Öresund och Scandlinesterminalen, så var tionde minut kom det också en eller annan färja till och från Helsingør. Oj vad det var roligt!
Och dessutom har mormor ett badkar, vilket inte vi har längre, så barnen badade också.
Jag tillbringade större delen av tiden med att titta igenom och scanna gamla foton för ett litet hemligt projekt jag håller på med (jag kan berätta om några veckor) och kom mest ut ur sovrummet där scannern var för lunch och middag, men det var trevligt att vara där i alla fall.

Lilly har just fått höra att hon kan få trycka på hissknappen på vägen hem.

Sen fick Flora och Alfred också trycka. Vi kom inte hem förrän vid nio, och barnen somnade inte förrän närmare tio, så jag hoppas de tar sovmorgon imorgon.
Jag kom förresten precis ihåg en grej jag glömt att berätta för Christopher, och nu när jag gjort det måste jag berätta det för er också: när jag och barnen hade varit och handlat mat härom dagen och var på väg ut ur affären började en man i 50-årsåldern prata med oss, för att han var också tvilling. Han berättade bland annat att hans bror hade skadat sig allvarligt i en fallolycka när de var unga. Brodern var på Gotland, och mannen jag pratade med var här nånstans, men han kände direkt att något hänt brorsan. Och de är "bara" tvåäggstvillingar. Det är så fantastiskt häftigt det där!

P.S.

Det blev inte så mycket umgåsande med Christopher ändå, men jag har suttit bredvid honom i soffan åtminstone, fast med datorn i knät och räknat och räknat på den optimala föräldraledighetsuppdelningen för min syster och hennes sambo, eftersom hon som de flesta förstagångsgravida gått vilse i försäkringskassedjungeln och bad om hjälp.
Så nu har jag en excel med fem olika varianter, varav jag tycker en är den optimala, och jag ska skypa med henne imorgon och visa det.

Mvh,
/Nörd

Årets semmelpremiär

Idag bakade vi semlor när vi kom hem från förskolan!

Jag och Christopher var på efterinskolningssamtal för Alfred på förskolan idag och hade ett bra samtal om det vi var lite bekymrade över, men jag orkar inte ta det nu, för läggningen har just tagit drygt två timmar ikväll och klockan är tio och jag vill ner och umgås lite med min sambo. Så just nu: bara semlor. 

Ibland krävs det fyra personer för att vispa grädde. 

Och åh vad gott det blev, tyckte alla fem!

Flora, Lilly och Alfred älskade den hemgjorda mandelmassan också, vilket jag inte hade väntat mig. 

Sitta beve mamma!!!

Jag sov i gästrummet inatt igen, och i trappen till bakdörren där Christopher sågade plankor till en hylla härom dagen ligger det sågspån kvar. Alfred was there. Jag frågade honom varför han skrivit L:et bakochfram, för han kan alla bokstäver, och han sa att han ville ha A:et i mitten, så då fick det bli så. Innovativt! (L för Lilly, A för Alfred och F för Flora alltså.)

Men när jag just kommit i säng (för sent som vanligt) vaknade Flora för andra gången (jag hade redan tröstat henne en gång, när hon vaknade och förtvivlat ropade på mig när Christopher gick upp först), så jag tog ner henne till mig. Det ledde förstås till usel sömn igen: både jag och hon sover oroligt när vi sover tillsammans, och det är så tråkigt, för det är ju mysigt att sova med henne! Jag sov, med flera uppvak, mellan ungefär 1:30 och 6:30, så idag har det varit en trött dag igen.

Och det var inte särskilt roligt att vara varken Flora, Lilly eller deras föräldrar i morse, ska jag säga. Så mycket skrik och tårar har jag inte varit med om på länge. Det skulle inte bytas blöjor, det skulle inte tas på kläder (som de ändå fått välja själva - tvillingmatchningens dagar är över, är jag ledsen att säga), det skulle inte sittas bredvid pappa vid frukosten (alla skulle sitta bredvid mig, igen), det skulle inte ätas, det skulle inte hällas upp mjölk, det skulle inte tas på jacka, det skulle inte någonting alls, i stort sett. Det skulle bara skrikas och gråtas. Den här trots/självständighetsåldern alltså, den hade ju gärna kunnat få vara kortare. En vecka eller så? Det hade väl räckt?

När jag hämtade på förskolan skulle Flora titta i sin nya förskolepärm igen - hon älskar verkligen att titta på foton!
Sen gav jag mig på att åka och handla ensam med alla barnen igen, i två affärer igen dessutom. Jag tyckte att det gick så bra sist att det var värt att prova igen, och de var verkligen duktiga igen. Men det är ändå totalt utmattande att ge mig ut på såna äventyr med dem, för i stort sett varje sekund upptas av någon form av förmaning: sätt dig ner i vagnen, håll varann i handen, spring inte så långt, tut tut så damen kommer förbi, kom till mamma, håll Alfred i handen, nej ställ tillbaka den, försiktigt, kom tillbaka, spring inte åt olika håll, akta nu när vi kommer ut för det kan komma bilar! Men jag var noga med att berömma dem efteråt för att de gjort som jag sa nästan hela tiden, och vi berättade nästan varje detalj för pappa när vi kom hem så de fick känna igen att de varit duktiga.
Vi träffade också en av Alfreds förskolekompisar i mataffären, där de har en tv för barnen vid gratisbananerna, så vi satt där en liten stund med honom och hans bror (de är danskar, men bor här), så det var ju roligt för barnen också.

Vi köpte bland annat maizena och balsam för att äntligen testa att göra lera på det - jag fick tips om det för länge sen, men inte förrän jag såg på Instagram att Alfreds f.d. förskolekompis mamma gjort det igår, och alla barnen lekte med lera just när jag hämtade dem idag tog jag tag i det.

Det blev verkligen bra! Men mina händer luktar fortfarande balsam, sex timmar och åtskilliga handtvättar senare...

Det här "sitta beve mamma!!!"-problemet vi har vid varje måltid plötsligt kände jag att vi måste göra något åt. Alla tre barnen ska ABSOLUT sitta bredvid mig när vi äter nu för tiden, och att sitta bredvid pappa är tydligen någon form av hemskt straff som ingen vill ha (stackars Christopher). Så jag bestämde att vi får göra ett rullande schema, och försökte igår klura ut nåt bra sätt att skriva/rita det tydligt så barnen lätt kan se hur det ska vara, tills jag plötsligt kom på att vi har det bästa sättet redan förberett: våra Sticky 9-fotomagneter på kylskåpet, tillsammans med en större mjuk magnet från TGR som man kan klippa i och rita på. Så nu har vi varsin bild på oss som jag placerat på våra stolars positioner, och så får barnens bilder flytta ett steg motsols varje dag. Plus att den som sitter bredvid pappa får välja film på Netflix först under den timmen de får se på tv innan middagen. Jag antar att det lär bli skrik och gråt vid varje flytt i några dagar, men jag hoppas på att de snart lär sig och accepterar det, för jag blir ju tokig på det där, och blir irriterad varje gång vi ska äta, så varför de ens vill sitta bredvid sura morsan är mig en gåta...

Likheter och annat

Jag glömde en liten grej jag tänkte berätta om när jag var i Malmö igår: jag skulle svänga höger vid ett trafikljus, och på övergångsstället framför mig gick det över en förskolegrupp med 2-3-åringar i gula västar. En liten flicka vinkade till mig, precis som Alfred alltid gör när en bil stannat för honom, och jag vinkade tillbaka och log, och då började hälften av alla barnen vinka till mig, och jag blev alldeles tårögd. Blödiga morsan... :)

Fröken som gick sist såg bara sur ut, tyvärr, vilket ju var tråkigt, men ungarna var så söta - och jag har tre såna!
Alfred har börjat med att försöka bräcka mig i hur mycket han älskar mig; han brukar hitta på siffror, som "Jag älskar dig förtitrehundra!" och då säger jag typ "Jag älskar dig förtifemhundra" och då lägger han till "tusen" på slutet och frågar "Är det mer?", och "Jag älskar dig till solen och runt solen och tillbaka hit och till solen och runt och runt" (det vanligaste är väl att man säger att man älskar nån till månen och tillbaka, men jag tyckte det lät lite kort, så jag sa solen nån gång och det tog han fasta på). Lilla gullungen!
Lilly har börjat lägga till "menar jag" och "tycker jag" efter lite allt möjligt. Hon kan säga "Ja vill ha mölk, menar jag" när hon ber om mjölk första gången, alltså utan att hon sagt något annat innan. Och till middagen idag när Alfred sa att halloumin var god som godis, sa Lilly direkt "De ä gott godis, tycke ja" - sekunden efter spottade hon ut det och sa att hon inte tyckte om det. :)
Jag fick veta idag vid hämtningen att Flora hade varit mer öppen än vanligt idag, hon hade varit som hon hittills bara brukat vara när Lilly varit hemma sjuk. Och hon hade lekt med ett tygstycke länge länge, alltså inte bara några minuter, utan en halvtimme-timme, och försökt få det relativt lilla tygstycket att fungera som kläder, och lagt det på golvet och vänt och vridit på det, och verkligen försökt konstruera något av det. Hennes andranamn är ju Bella efter min döda storasyster Finas andranamn, och Fina var designer, så jag tror nog att Flora har fått något från henne på något sätt.
Jag tittade förresten på gamla bilder på Finas dotter Stella ikväll, och på ett par bilder var hon nästan identiskt lik Flora, och på några var hon mer eller mindre en kopia av Lilly, och jag har länge sett att Alfred också är superlik Stella som liten. Stella är fantastiskt vacker nu som snart 18-åring, så nu kan jag nog tryggt säga att även mina barn kommer bli supersnygga som stora. Rent objektivt, alltså, säger mamman. ;)

Stella-Flora

Stella-Lilly

Första nappfria natten!

Det gick bra igår: tjejerna somnade ju utan napparna, och de klarade hela natten utan! Och ikväll håller de på att somna (mer om det strax) utan igen - Flora var lite dyster en stund och ville ha nappen, men jag lyckades distrahera henne, och sen glömde hon den fort igen.
De håller alltså på att somna nu, hoppas jag - det är egentligen min kväll att lägga dem ikväll, men jag gav upp och lämnade över till Christopher, för jag är så trött att mitt huvud håller på att sprängas, efter ännu en natt med Flora kravlandes runt på mig halva natten, och jag pallade inte mer än 20 minuter av "Mamma! Mamma! Mamma! Ja är intä tött!", "Bajs! Kiss!" (nyhet för ikväll, från båda, men mest Lilly), "Mamma!", "Mamma! Mamma! Mamma! Mamma! Mamma!" - särskilt efter att Christopher igår, efter att jag legat ungefär en timme hos en sprattlig Alfred, sa "De somnade redan medan jag läste bok! Och sen däckade jag stenhårt." Det är schöven inte rättvist att vara mamma.
Jag har läst i tvillinggruppen att det är supervanligt att barnen somnar på nolltid med papporna men krånglar runt i evigheter med mammorna - min mamma brukar envisas med att jag bara ska ignorera dem när de babblar och inte svara utan istället låtsas sova, för det funkar för henne, men tro mig, jag har provat, det funkar inte. En gång räknade jag hur många gånger Lilly sa "Mamma!" innan jag till slut gav upp. Femton. Nästa gång tjugo. Hon slutar inte. Det hjälper inte hur hårt jag än låtsas sova - och jag kan ju inte somna på riktigt (vilket jag innerligt önskar att jag kunnat göra ikväll) när hon tjatar hål i öronen på mig.
Just det, ikväll när jag sa åt Lilly att lägga sig ner och vara tyst klämde hon i med "Dumma mamma!" och när jag sa åt henne att så säger man inte sa hon "Äckliga mamma!". Ibland är det inte så bra med Max-böckerna, där han alltid säger dumma ditten och datten, och att ha en storebror hjälper nog också till med att lära sig dumma uttryck...
Alltså, ni vet att jag älskar mina barn över allt annat, fast det inte låter så när jag gnäller såhär, men när jag inte får sova så driver de mig till vansinne lite extra lätt.
Jag var nära att ställa in mina planer idag för jag var så sabla trött i morse, men tänkte att det var lika bra att härda ut: jag skulle nämligen köra till Malmö för att hämta fotoböckerna jag gjort till barnen (det var så ohemult dyr frakt hem, och åtminstone bara halva frakten för att hämta i butik) och göra lite andra småärenden, samt hade bokat lunch med min gamle kompis Jens, som är en av ägarna av Gula Studion och gammal popstjärna och trombonist med bl.a. Timbuktu. Och det blev en toppendag! Fotoböckerna blev jättefina, lunchen var svingod och det var mycket trevligt att hänga med Jens - vi åkte till studion efteråt, där jag hjälpte till i några månader när jag bodde i Malmö 2003, så det var lite som att komma hem igen. Och fast jag och Jens inte träffats på hur många år som helst förutom på vår inflyttningsfest i september var det också väldigt lätt och bekvämt att umgås med honom, eftersom vi varit bekanta i 20 år vid det här laget. Gode tid, vad tiden går!

Första kollen i fotoböckerna.

Flora gillar sin bäst - som jag anade, eftersom hon tar fram och tittar i Kreta-albumet dagligen.

Fler nappar i träden

Idag hängde vi upp två nappar till i träden! Lilly valde päronträdet idag, medan Flora ville fortsätta med äppelträdet, och de pratar och pratar om fågelmamman som hämtar napparna till fågelbebisarna som blir så glada så glada för napparna. :) Och ikväll somnade båda utan nappar, efter att vi förklarat att napparna ju hänger i träden när de frågade efter dem (fast det var inte riktigt sant, för det var extranappar vi hängde upp, och de riktiga sovnapparna ligger tryggt i garderoben, men ändå).

Flora kom in till vår säng redan vid fyratiden i morse, och hade glömt sin napp i sin säng, men jag fick henne att somna om utan den när hon bad om det. Men hon fick nog i och för sig bröstet lite när jag tänker efter, tidigare än vanligt, och hon ammade lite mer än vanligt - jag trodde ju att hon slutat helt, men det har hon inte, fast hon brukar bara snutta i någon sekund innan hon släpper (när de får amma bara på morgnarna).

Mormor var här i några timmar idag, och vi var ute och gungade en stund medan Alfred var på förskolan.

All snö smälte bort igår, och nu ska det vara plusgrader framöver enligt tiodygnsprognosen. Vår i sikte?
Det var min middagsdag idag, men jag kunde bara inte komma på vad jag ville laga - helst vegetariskt på meat-free Monday, och jag har fortfarande väldigt dålig vegofantasi. Till slut kom jag på vid fyratiden att jag skulle laga en ärtpasta som jag inte gjort på länge, men vi hade för lite ärtor, så jag gav mig på att ge mig ut och handla med alla tre barnen utan Christopher, som jobbade. Jag pratade med dem innan om att de måste vara snälla och hålla i varann och göra som jag säger.

Och det gjorde de, de små sötnosarna.

Först bytte vi kolsyrepatron på Dollar Store, och Alfred höll sina systrar nära som en hönsmamma. :)

Och sen vidare till Willys som ligger bredvid, där de satt snällt i vagnen alla tre en stund, sen fick de för mycket myror i benen och kutade iväg lite, men var sen duktiga igen när vi närmade oss kassorna. Det är ganska underbart faktiskt, att det faktiskt börjar fungera att förbereda barnen på saker, och att det numera ibland går att lösa konflikter genom att få dem att prata med varann!

Hopplös diskussion

Vi har haft en lugn söndag hemma (som vanligt, egentligen), och jag har inte mycket nytt att berätta - förutom att det tog en evighet att lägga tjejerna idag igen, och jag tror att det beror på fullmånen. Väldigt ofta blir våra barn oroliga när det är fullmåne, och jag kan bara inte förstå hur det går till, men det verkar ändå vara så.
Annars tänker jag just nu mest på en diskussion som jag mot bättre vetande gav mig in på på Facebook ikväll: en gammal klasskompis, eller närmare bestämt en av mina bästisar från lågstadiet, råkade ringa upp mig för att sälja på mig en försäkring eller vad det var för några år sen, och sen lade han till mig på FB. Allt eftersom har jag märkt att han har klart högerextrema åsikter, och jag har många gånger tänkt ta bort honom från FB, men har tänkt att det kan vara intressant att se hur såna som han tänker. Men idag fick jag nog när han delade nån länk och skrev att man borde stoppa "packet" utanför EU redan, och jag kommenterade att nu får det schöven vara nog, var Mattias Flink och Hagamannen så sabla högtstående bara för att de är svenskar, eller? Sen har diskussionen förstås fortsatt i stil med att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken (nej: fakta finns här) och att vi bara bör ta emot kvinnor och barn men inga män (öööh, hur då?) och jag veeeet ju att det inte går att omvända någon som redan har en stark åsikt, men jag fick bara nog. Men nu är det nog tyvärr dags att bara dra mig ur diskussionen och ta bort honom från FB. Och lite glädjas över att jag en gång i lågstadiet knäade honom i skrevet när han sa nåt dumt, mest för att jag läst att det gör väldigt väldigt väldigt ont och jag ville se om det var sant, och ja, det gjorde väldigt väldigt väldigt ont, tydligen. Förhandsstraff, liksom. Kanske vore en väg att gå: bara bura in alla SD:are på förhand, så slipper vi dem. ;)

Dagens outfits

Jag gör det enkelt för mig och lägger upp bilder på några av våra outfits idag!

Jag har köpt några plagg av en annan tvillingmamma i vår facebookgrupp (tack Maria!), vars barn är några månader äldre och ganska mycket längre, så Flora fick en superfin klänning med ankare på.

Och Lilly en volangklänning, plus att jag köpte en kofta och en tröja, också med varsitt ankare på. Superfina!
Alfred har bara på sig pyjamasbyxor, med hål på knät, som jag försökt laga, men det fortsätter bara bli större. Plötsligt har han börjat få hål på alla sina byxknän! Jag vet inte vad han håller på med nu för tiden, men det är rätt irriterande... En förskolefröken tipsade om att H&M har lappar man kan stryka på, men jag har glömt att kolla efter det. Att bara sy ihop hålen blir inte vidare snyggt.
På tal om H&M har jag de senaste dagarna gjort ett nytt försök att få H&M att förstå att det inte är en bra idé att ha "tuffa" tryck på varenda sabla pojkplagg de gör, och volanger, glitter, rysch och pysch och gulliga tryck på alla flickplagg, efter att Alfred önskade sig en tröja med ett hjärta på och det var omöjligt att hitta en uthärdlig på H&M (fick beställa en från Next istället, ihop med tre nya pyjamasar). Jag fick ett standardsvar från kundtjänst om att det är så efterfrågan ser ut, och jag blev irriterad och svarade (dels på mailet från kundtjänst, dels i deras nöjdhetsundersökningsmail som kom efter, dels på deras fb-sida) att det inte stämmer: de är vår största kedja med bra priser, om de skulle erbjuda enfärgade, prickiga, randiga plagg i glada färger till alla barn så skulle kanske efterfrågan faktiskt se ut så, och de borde inte uppmuntra förlegade könsroller, särskilt inte nu efter skandalen med tafsande pojkar/män - låt bli att uppmuntra tuffhet hos små pojkar! Än så länge bara ett standard-blaj-svar på fb, vi får se om någon på deras kundtjänst är lite smartare i de andra kanalerna.

Jag testar en lite mer sofistikerad look i svart nu under vintern. Rätt nöjd med dagens outfit. Jag visade inte upp den på nåt mer spännande ställe än nya gallerian i Löddeköpinge och ICA Maxi, men ändå. Jag har hållit på att bli tokig av snorande och nysande idag för övrigt, men är tacksam för att jag sluppit ont i halsen, vilket jag alltid brukar få när jag är förkyld annars. Och också tacksam över att det faktiskt var hemskt länge sen jag var förkyld på riktigt senast, så jag ska väl inte klaga.

Alfred har äntligen gjort ett armband till mig på förskolan! Han har gjort flera till Christopher tidigare, men jag har fått vänta... Nu ikväll sa han att jag får säga till när jag vill ha fler, så kan han göra "tjugohundra" mer till mig. :)

När det var dags för sängen drog tjejerna fram lilla väskan med mina avlagda smycken och hårpynt som jag överlåtit till dem.

Det var roligt.

Fågelbebisen blev jätteglad!

Tänka sig, idag när barnen var på förskolan kom en fågelmamma och hämtade napparna! (Eller hur...) När barnen kom hem tyckte de att det var roligt, och Lilly sa att "fågelbebisen blev jätteglad!" - det pratade hon om flera gånger under kvällen. Så jag hoppas på att vi kan fasa ut nattnapparna snart också.
När jag lägger tjejerna (vilket jag gör varannan kväll), så när vi har läst färdigt böckerna och släckt lampan, brukar Flora numera be mig sjunga "Aj aj buff", så jag börjar sjunga om trollmor och de elva små trollen (när min lillasyster, som är sju år yngre än jag, var liten brukade jag sjunga den för henne, säkert 10-15 gånger per kväll de gånger jag låg hos henne), och av någon anledning brukar inte Lilly vilja att jag ska sjunga. Då säger jag "Jag sjunger för Flora bara", och då hugger hon tag i min haka och drar mitt ansikte mot sig och säger "Sjunga Lilly!". Lustiga unge. Ikväll sjöng de med båda två, för första gången!
Annars tycker jag att tjejerna har blivit gulligare mot varann under de senaste dagarna, de klappar och kramar varann mer än förut, och när jag hämtade på förskolan idag och båda ville gunga i samma gunga sa jag att de får prata med varann för att bestämma vem som skulle få börja. Jag sa att Lilly hade fått börja igår, så får Flora börja idag kanske, och då sa Lilly ja direkt och backade - det har aldrig varit så lätt förut. Den där tvillingsamhörigheten man hört så mycket om kanske kommer snart, det vore härligt!

Nappar i äppelträdet och jag på tv för 20 år sen

Först en bild från igår kväll med våra boktokiga små tjejer. Favoriterna just nu är "Max lampa" och "Max dockvagn" - jag brukar göra lite extra ljudeffekter i dem, vilket är väldigt roligt och tjejerna härmar dem.

Det har minsann blivit vinter här i Skåne också.

När jag hämtade på förskolan idag fick jag veta att vi kunde ta hem Floras och Lillys nappar, för de använder dem inte längre på vilan. Så när vi kom hem fick tjejerna ta med sig sina bilnappar (napparna som alltid ligger i bilen och som de använder där, fast de normalt bara har nappar när de sover), och så slängde jag ur mig det första jag kom på, vilket var att vi skulle knyta fast napparna i äppelträdet och ge dem till fågelungar... I know, men det funkade: när Alfred var skeptisk sa jag att fåglar kan ju inte åka till affären och köpa nappar till sina ungar, så om de behöver nappar kan de få våra.

De var entusiastiska när de hängde upp dem i alla fall, men vi får se imorgon vad de säger då. Alfred ville också hänga upp dem, så alla tre fick hänga upp dem varsin gång.

Sen kollade de i fönstret om de hängde kvar - jag eller Christopher får väl gå ut och ta ner dem imorgon, tänker jag. Och nu när vi börjat prata om att de är stora tjejer så tänkte jag att vi kan försöka fasa ut nattnapparna också snart, för Flora har börjat få öppet bett, där tänderna inte går ihop - men jag läste i tvillinggruppen att det kan gå ihop spontant när man slutar med napp, så jag hoppas på det.

Idag fick jag gå och hämta en dvd: jag hittade en gammal VHS-kassett när vi röjde i flyttlådorna, där jag spelat in de två tv-program där jag blev intervjuad runt -95-96 om mitt fanzine Fozzie, och lämnade in den i en elektronikaffär för att föra över den till dvd. Så i eftermiddags "tvingade" jag mina barn att titta på när mamma var typ cool en gång i tiden och var med på tv. :) Det ena programmet var på SVT, det gjordes av ungdomsredaktionen i Växjö och hette Soda, och det andra var Musikmagasinet på ZTV och det var Magnus Broni som intervjuade mig. Det var roligt att se, för jag såg så ung och babyfaceig ut! Men rätt schysst frisyr fortfarande ändå (i det andra programmet, som spelades in före, hade jag mittbena, och det verkar ju vara trendigt igen nu...).

Frisk-VAB-dag

Frisk-VAB-dagen, alltså den feberfria dagen efter feber, är ju rätt så trevlig. Eller den idag hade i och för sig kunnat vara trevligare om inte jag hade blivit halvsjuk istället (lite snorig och väldigt trög i huvudet) och om inte Flora hade varit skitsur på morgonen för att hon inte fick följa med till förskolan. När de andra hade åkt och jag och Flora skulle äta frukost satt hon bara och stirrade rakt fram och vägrade äta, vägrade prata, vägrade nästan titta på mig (förutom när jag fick henne att nästan le med hjälp av nån sorts arga leken-sura miner, men när hon kände att hon började le vände hon upp ögonen så pupillerna nästan försvann upp i ögonhålorna för att slippa titta på mig utan att behöva vrida på huvudet). Det här pågick i minst tio minuter, så jag gav ju upp och åt min egen frukost, och sen till slut, plötsligt, utan att jag gjort något särskilt, så på ett ögonblick var hon plötsligt jätteglad. Alltså superglad. Så lustig unge.

- Flora, ska du ta på dig blöjan när du ska cykla kanske?
- Nää!!

(Bild från igår kväll.)

Den här bilden är också från igår kväll, när Flora kom ner till oss i soffan sent på kvällen. Hon försökte titta på tv men jag och Christopher hade satt oss på golvet framför henne för att prata med henne om att jag var tvungen att gå och tvätta mig så hon skulle få sitta med pappa en stund, och hon försökte tappert ignorera oss för att kunna se tvn istället... Men var så söt.

På tal om söt. Gulliga gulliga unge!

Hon ville sitta i den lilla pyttebaljan idag igen, så jag fick duscha och tvätta håret, det var jag glad för. Sen lät pappa henne spela på hans telefon medan jag gjorde mig i ordning.
När Lilly och Alfred hade kommit hem och vi åt middag så sa Flora:
- Mi äka Alfi. Mi akna Alfi. Mi äka Ninny. Akna Ninny.
(= Jag älskar Alfred. Jag saknade Alfred. Jag älskar Lilly. Saknade Lilly.)
Sen klättrade hon över till mig för att kunna nå Lilly och så satt hon och bara klappade henne över håret och på armen en bra stund. <3
Jag funderar lite på om det blir vabruari i Skåne också, eller om februari inte är lika illa här eftersom våren kommer tidigare? I Stockholm förra året var februari schöven helt sjuk (bokstavligen) - jag tyckte alla jag kände, inklusive vi, var hemma med sjuka barn större delen av månaden. Det ska bli intressant att se.

VAB med Flora

Idag har jag för första gången VAB:at med Flora, den söta lilla loppan. Hon sov bredvid mig inatt, och jag tyckte hon var lite varm, så i morse tog vi tempen på henne och hon hade 38,1. Så det blev till att stanna hemma med henne, så hon och jag stannade kvar i sängen när Christopher gick upp med Alfred och Lilly. Men så gick Alfred och hämtade sin doktorväska och skulle undersöka henne (han tittar mycket på Doktor McStuffins nu för tiden), vilket var väldigt gulligt, och då piggnade hon till så vi fick gå upp - jag hade hoppats på att få vila lite längre för jag börjar också känna mig lite förkyld.

Jag hade dock tid klockan 10.40 för att hämta mina nya glasögon, så Flora fick sitta i arbetsrummet med Christopher och titta på Pippi på min dator medan jag var borta, och han tog den här överjordiskt fina bilden på henne.
Hon mådde helt okej, för övrigt, hon är lite snorig bara.
Sen åt vi (eller jag, hon ville inte äta så jag gav henne en kanelbulle från frysen bara för att få i henne något) och lade oss för att vila, men jag var tvungen att gå upp efter en stund då också eftersom vi hade inskolningsuppföljningssamtalet för tjejerna kvart över ett. Efter det tog jag med mig Lilly och Alfred eftersom de bara får gå till klockan två när en är hemma sjuk och efter lite mellanmål hemma lämnade vi Alfred på museets barnavdelning med Hilding och hans farmor och farfar så de fick leka igen (jag och Emil fick tid att fika ensamma igår, så jag hann umgås med honom en stund ändå, och idag var han i Malmö och jobbade).

Såhär ser jag ut när jag har mina nya glasögon, för dels är det skitläskigt med nya glasögon, lärde jag mig snabbt, för allt blir snurrigt, plus att jag inte kan se på nära håll med dem, så jag får sätta upp dem på huvudet stup i kvarten och det känns ju lite jobbigt ärligt talat. Och så ser jag ut som en galen tant rent allmänt i dem. Det blir kul det här. Men tv-bilden är åtminstone extremt skarp nu, alltid nåt. Nu har Flora kommit ner till mig i soffan, så jag måste göra mig i ordning och gå och lägga mig med henne.

Roliga grejer

Våra döttrar har börjat få svårt att välja pålägg till smörgåsarna vid frukosten: de vill ha allt. Samtidigt. Och de äter det faktiskt! Igår åt Lilly en smörgås med smör, prickekorv, ost och Nutella (helgfrukost, då får vi Nutella - jag bodde ju mina första år i Danmark, där åt vi chokladplattor på smörgåsar :D ), och idag åt hon en med smör, leverpastej, ost och svartvinbärssylt. Men ja, jag säger väl som Joey i "Vänner" när Rachel gjort en trifle blandat med Shepherd's Pie: "What's not to like? Custard? Goood! Jam? Goood! Meat? Goooood!" Flora var dock lite mer tveksam till sin med smör, leverpastej och sylt - men det kan i och för sig ha berott på att hon redan ätit en halv fralla utan något på så hon redan var lite mätt.
Lilly har börjat annonsera sin ankomst till olika delar i huset med att ropa "Jag kommer nu!", och när vi vill förflytta oss från en punkt till en annan säger hon nästan alltid "Inte än" eller "Aldes stax" (alldeles strax, vilket hon nog lärt sig från mig, för det säger jag rätt ofta till barnen när jag håller på med något och de vill att jag ska komma).

Flora brukar säga "Hoppa dansa rumpa snippa!", för hon har fått för sig att hon måste ha bar rumpa när hon ska dansa till "Vipp på rumpan-affärn" på Barnkammarboken-cdn. Idag när hon ropat detta och stegat fram till stereon var Lilly snabbast med att få av sig blöjan, och medan jag var och gjorde nåt i köket kom Flora och hämtade mig och visade mig Lilly som stod och kissade på mattan... Annars är det Lilly som brukar ha bäst koll på kissandet, medan Flora fortfarande aldrig kissar på pottan, så det var ju lite tråkigt. Usch, jag vet inte om jag kommer orka med nåt pottränande - de kan väl bara ha blöjor i några år till? Inte?
Jag minns faktiskt inte hur vi gjorde med Alfred, jag kommer inte ihåg att vi hade en massa olyckor på golv att torka upp, så antingen har jag glömt det eller så fick han ha blöja mellan tillfällena när han sa att han ville kissa på pottan.

Christopher gick upp och duschade Alfred efter middagen, och när jag och tjejerna kom upp ville Flora också sitta i baljan - vi har en liten disksköljbalja som ett barn precis får plats i, det är den enda balja vi har nu. Christopher fick faktiskt tvätta Floras hår också, men absolut inte Lillys, men även hon vågade sig på att sitta i baljan lite, så det går åtminstone lite framåt med tvättskräcken.

Morgnar och tv

Jag har fortsatt sova i gästrummet, dels för att jag ska få sova bättre, dels för att testa om tjejerna sover bättre utan att kravla runt på mig. Jag har sovit lite halvdåligt ändå, men inatt sov jag bättre och fick också ligga kvar länge på morgonen, och det var så skönt! Tjejerna har också sovit lugnare, säger Christopher, så det kanske är bra det här.
Igår gick jag upp tidigt och lade mig med Flora och Lilly för att Christopher skulle kunna försöka få Alfred att somna om och ligga lite längre utan att han skulle väcka tjejerna, men det resulterade bara i att jag inte kunde somna om och Alfred gick ändå upp tidigt, så det gav vi upp idag och lät Alfred gå ner och titta på tv istället. Efter en stund hade Lilly också gått ner till Alfred, medan Flora låg kvar och sov med Christopher (jag låg ju längst ner helt i lugn och ro), och det är väldigt lyxigt att ha ett såpass stort barn att han kan gå ner och sätta på tv:n själv och sköta sig helt själv en stund!
Vi har dock, sedan i måndags, satt upp lite striktare regler för tv-tittandet, efter att Alfred börjat bli helt hysterisk när vi sagt att han måste stänga av tv:n eller att han inte får titta alls vid något tillfälle när han har velat, så nu är det som gäller: ingen tv alls på morgnarna utom på helger, och bara tv efter klockan 17 på vardagar, under tiden vi lagar mat, och sen stängs den av när vi äter runt 18:30 och får inte sättas på igen.
Han har lärt sig fort, och nu har det inte varit mycket gnäll alls om det faktiskt, och det känns bra. Små barn ska ju helst inte titta på tv mer än en timme om dagen, enligt Louise Hallin som baserar det på ny amerikansk forskning, så nu blir vårt nästa mål att försöka få förskolan att sluta låta barnen se på film och YouTube (alltså allvarligt, vilken förskola låter ungarna se på film nästan dagligen?!) - vi ska ha inskolnings-uppföljningssamtal snart, så vi ska ta upp det då. Vi försökte ringa förskolechefen om det för ett tag sen, men fick inte tag på henne då och har inte följt upp det utan väntat på ett samtal, och nu ska det snart bli av.
En helt annan sak: härom kvällen när jag lade tjejerna sa Flora "aj aj magen", så jag sa till henne att lägga sig på mage en stund. Hon gjorde det, men snurrade snart tillbaka till rygg igen, men sen lade hon sig på mage igen, och strax kom en stor prutt! Jag blev så förvånad; jag har läst att det är först i fyraårsåldern som barn är stora nog för att kunna identifiera var det gör ont mer abstrakt, alltså förutom när de slagit sig nånstans och kan peka på det, och trodde att Flora mest ville slippa somna och ville göra som Alfred, som ofta säger att han har ont i magen när vi äter, men ofta verkar det vara mest för att få gå ifrån bordet en stund och komma ner på golvet och leka. Men hon hade verkligen ont i magen och behövde prutta.
Idag har vi haft besök av Emil (som är hos sina föräldrar i Landskrona nu efter P3 Guld igår) och hans son Hilding, som är ett år yngre än Alfred, så det var full fart med alla barn - tyvärr hann jag knappt prata med Emil eftersom jag lovat att bjuda både Emil och Hilding och hans föräldrar på middag, så när barnen fick för sig att leka i arbetsrummet stod jag en trappa upp och lagade mat... Men de är i stan imorgon också, så förhoppningsvis hinner vi ses lite då också. Och det var väldigt trevligt under middagen också förstås, så det var okej ändå.
Vi har inte tagit ner våra julstjärnor i fönstren än, för de ger så trevligt ljus nu när det är mörkt ute, men jag noterade idag att alla i husen runt omkring tagit bort sina stjärnor och julljusstakar - i Stockholm tyckte jag att många hade kvar sin julbelysning långt in i mars, så jag var tvungen att fråga Emils mamma om det är nåt skånskt att man minsann tar bort all julbelysning direkt på tjugondag knut så vi kommer ses som de "konstiga stockholmarna", men det tyckte hon inte jag behövde oroa mig för, och hon tyckte vi hade det fint.

Från Pop-Sara till Mamma-Sara

Lite på tal om gårdagens gamla minnen sitter jag just och tittar på P3 Guld på tv, och inser att jag nog verkligen måste vara gammal nu, för jag har dels ingen koll på all den nya musiken (trots att jag lyssnar på P3 nästan varje dag), dels för att jag tycker mycket av det de spelar är asdåligt...
Jag brukade ha benkoll på all ny musik, vare sig jag gillade den eller inte, bara för att jag ville veta vad allt var. Nu orkar jag inte bry mig längre - Christopher hittar jättemycket ny musik genom Spotify jämt, men jag är faktiskt inte ens avundsjuk på att han hinner och orkar ha koll. Det är lite sorgligt, men samtidigt tänker jag på min vän Emil, som just nu sitter i Scandinavium på galan. Vi är jämnåriga och har jämnåriga barn, vi bokade band på varsitt studentställe samtidigt på 90-talet (jag i Uppsala, han i Linköping) och har känt varann sen 1994, men han jobbar fortfarande i musikbranschen, nu som bokningsagent, så han måste hänga på konserter varje vecka fortfarande - och jag vet att han, även fast han gillar sitt jobb och sina artister, ofta hellre skulle velat vara hemma med sin familj. Så jag känner mig ändå nöjd: var sak har väl sin tid, antar jag. Jag var Pop-Sara, men nu är jag väl helt enkelt Mamma-Sara. Till min världs bästa barn. Fint så.

Gamla minnen

De senaste dagarna har Christopher byggt lagerhyllor i vårt rum som vi kallar "flygeln" och där vi langat in kvarvarande flyttkartonger och annat som vi inte använder. Jag började gå igenom flyttlådorna än en gång igår och fortsatte idag, och idag fastnade jag i minnen, när jag hittade gamla dagböcker och brev.

Först läste jag ett brev till en vän i USA, som jag visst aldrig skickade, från min studenttid i Uppsala, där jag beskrev en ny flirt i detalj, under en period där jag hängde på Kalmar nation dagligen och gick på konserter flera gånger i veckan (1995). Och det var så roligt att läsa och plocka fram gamla minnen från längst bak i hjärnan, samtidigt som det var lite sorgligt, för jag hade sån otur i kärlek på den tiden... Jag var för det mesta alldeles för "på" och intensiv, och det är ju inte alla killar som klarar det. Just den här flirten, som pågick några månader utan att vi blev ihop på riktigt, gick ändå bra dock: vi är faktiskt fortfarande vänner! Men jag var ändå tvungen att tacka Christopher sen för att jag slipper vara ute i svängen längre. :)

Sen hittade jag dagboksanteckningar från när det precis hade tagit slut (eller: vi "tog en paus") med mitt ex efter 11 år, och den tiden var det ju inte vidare roligt att plocka fram minnen från - men jag upptäckte faktiskt att jag nästan inte ens kunde det, den var för suddig av sorg. Det framgick av anteckningarna att min chef betalade för att jag skulle få gå några gånger till en psykolog för jag mådde så dåligt, och det kommer jag inte alls ihåg. Jag lyckades gräva i minnet så långt att jag kunde se väntrummet framför mig, men längre än så kom jag inte. Samma vår, 2007, fick mamma livmodercancer och jag blev av med jobbet, så det var en riktig skitvår. Mamma blev tack och lov bra, och jag fick ett nytt jobb och flyttade till Malmö och träffade Christopher, så allt blev ju toppen till slut.

Mamma kom idag och följde med och hämtade barnen på förskolan, på Alfreds begäran, och som vanligt blev vi kvar på gården en stund för att leka. Konstigt nog fick jag veta att Lilly hade vägrat gå ut idag på förmiddagen, hon hade gråtit helt hysteriskt, så de fick klä av alla barnen igen och stanna inne... Så extrema utbrott har hon inte haft hemma än, så jag vet inte riktigt vad jag ska råda dem till på förskolan, men vi har nån sorts inskolnings-uppföljningssamtal på tisdag, så vi får prata mer om det då.

När jag lagade mat och gjorde sallad i förrgår ville Flora smaka på ett babyspenatblad, och hon gillade det, fast hon ville inte ha mer. Så idag provade jag att ge henne ett igen, och hon åt flera stycken. :) Vi lyckades få i Alfred två också genom att säga att man får muskler av dem (ja vadå, Karl-Alfred fick det i alla fall. ;) ) - annars är våra barn väldigt dåliga på att äta grönsaker, de gillar bara frukt.

Och ikväll pussades tjejerna självmant (igår frågade jag om de inte kunde pussas när de låg tillsammans under täcket), medan de bajsade... :D

Gulliga tvillingar

Små gullungar strax innan läggning.

Puss!
En halvtimme senare höll jag på att bli galen på dem, främst Lilly som låg och babblade och tjoade, för att de inte lugnade ner sig och försökte sova. De får bara sova trekvart på förskolan nu, och de första dagarna efter jullovet somnade de fort på kvällarna fortfarande, men nu börjar det gå utför med läggningarna igen. Suck.
Jag fick i alla fall sova gott i gästrummet inatt, och världens snällaste Christopher låter mig sova där inatt igen. Jag måste bara komma i säng tidigare ikväll, för igår somnade jag som vanligt först runt klockan 1, efter att jag varit tvungen att ligga inne hos en orolig Flora i en halvtimme runt midnatt - så ikväll ska jag försöka lägga mig före de vaknar, vilket de oftast gör runt midnatt, så får Christopher ta det istället. ;) Sen får vi se hur det går eftersom de upptäckte i morse att jag låg där nere, så det kan nog mycket väl hända att något litet barn smyger nerför trappan inatt...