Slö namnsdag

Stackars lille Alfred har varit dålig i magen idag. Jag tror det är på grund av att han har fått i sig något, och inte någon sorts magsjuka, men vi förstår inte vad det kan ha varit (förutom att han går och stoppar saker i munnen nu för tiden, vilket han knappt ens gjorde när han var bebis, så det kan väl egentligen ha varit lite vad som helst). Han har hur som helst haft diarré hela dagen och vi har knappt fått i honom något att äta, för han har inte velat, och det lilla vi har fått i honom har kommit ut igen. Jag hoppas verkligen att han får en god natts sömn och är bra igen imorgon, för han har varit väldigt hängig idag.
Planen var annars idag att Christopher skulle tagit med sig alla barnen och åkt till sin syster som bor några mil härifrån, så att hennes två barn skulle få leka med våra tre, och att jag skulle få fira min namnsdag med att få lite lugn och ro för mig själv, men istället fick jag sitta i soffan med en liten trött pojke under de timmarna de andra var iväg. Det var visserligen lugn och ro, men inte riktigt som vi tänkt oss. Lagom tills Christopher och tjejerna kom hem slocknade Alfred i soffan, och strax efter kom min amerikanske syssling Bobby med familj och hälsade på, efter att de precis kommit fram till Sverige och checkat in i campingstugan jag hjälpt dem boka. Tjejerna hade också somnat i bilen, så de fick först inte träffa något av våra barn (som de aldrig träffat, eftersom det var fem år sedan de var här senast, då vi sist hade släktträff - då hade jag precis gått in i vecka 13 med Alfred i magen, så de fick precis veta att jag var gravid), men efter en stund vaknade Lilly och Flora och satt i våra famnar och stirrade misstänksamt på främlingarna.
Vi berättade för Bobbys fru Heather om vårt nya hus, och fick veta att deras barn Sierra och Camden hade delat rum tills de var 12 och 10 (för två år sedan), dels av platsskäl, dels för att föräldrarna hoppades att de skulle komma närmare varann av det (och de såg ut att trivas väldigt bra ihop), så nu känns det ganska lugnt att vi bara har två sovrum på tredje våningen; vi kanske kan klara oss med dem i ganska många år till. De sista åren av rumsdelning hade föräldrarna helt enkelt kört mutor: om storasyster Sierra delade rum med lillebror i ett år till så fick hon något, som att ta hål i öronen, en smartphone eller en iPad. Så nu har vi planen klar. ;)
Imorgon kommer de hit på middag så vi får prata mer, det ska bli väldigt trevligt (om jag får igång min rostiga engelska - det är alltid så trögt att komma igång med att prata engelska när jag inte gjort det på länge, även om jag egentligen är i stort sett flytande på engelska).