Snurrig, sandrädsla och havskräftor

I morse vaknade jag med yrsel igen, precis som i mellandagarna, men tack och lov inte lika mycket som då. Jag fick googla min egen blogg för att hitta vad det var för rörelse min svärmor tipsat mig om att göra och som hjälpte, för det hade jag glömt. När jag ätit frukost kändes det lite bättre också, men jag har haft lite extra tics på sistone, så jag antar att jag är lite stressad av någon anledning, plus att jag sover för lite som vanligt.

Efter frukost åkte Emil med familj, och vi gjorde oss i ordning för att gå till stranden. Det blev SPF 50 och UV-dräkter på tjejerna idag! Själv tog jag 30 på näsa och kinder men blev ändå röd - vad är det med solen i år?! Jag brukar aldrig smörja mig med högre än 20 (men oftast 10 eller 15) och det brukar räcka, jag brukar bara bränna mig när jag glömt att smörja in mig. 

Flora var rädd för sanden idag också. Hon kunde gå på den litegrann när hon hade sandalerna på, men tyckte förstås det blev obekvämt när hon fick in en massa grus i dem, och när vi tog av dem vägrade hon kliva av filten. Hon kanske ska få ha riktiga skor på sig imorgon så hon vågar röra sig, stackarn.

Men på eftermiddagen när vi var inne i stan för att handla var vi på en lekplats en stund, där det var mjuk och finkornig strandsand, och där gick hon barfota, så kanske att det hjälpte inför imorgon?

Vi köpte havskräftor till middag, och jordgubbar till efterrätt (och asmycket småkakor för att ha som fika på stranden), och kunde sitta ute och äta ikväll, det var så härligt!

Men Alfred vägrar se normal ut på kort nu för tiden...

Det gjorde ju inte direkt ont i ögonen att ha den här utsikten till middagen. :)