Leklandspremiär

Jag kom på igår kväll att det var väldigt många dagar sen jag skrev, och idag fick jag en kommentar från en läsare som undrade om allt var bra. Jag blir så otroligt glad när jag hör från er som läser, så jag fick också lite dåligt samvete vilket gjorde att jag samlade ihop mig till att faktiskt skriva igen. Och det var ett bra läge idag, för vi har begått leklandspremiär!

Men innan dess var vi hos mormor, som fortfarande sitter hemma med gipsad fot (men kommer bli av med gipset redan om 9 dagar efter bara 3,5 veckor). Tjejerna provade skor.

Och så ville Lilly fota mig och mormor.

Sen: lekland! Lekland är sånt som jag undvikit som pesten, för att jag tycker att det är dels onödigt, dels har jag lite för mycket barnbacillskräck för att vara bekväm med det, men så fick tjejerna inbjudan till en förskolekompis födelsedagskalas på Leos Lekland i Helsingborg, så då fick jag ge med mig. Alfred blev superpeppad, för han som jag inte trodde visste vad lekland var ens hade sett reklam för det på tv hos sina sysslingar Maja och Kasper, så givetvis fick han följa med också, men inte in i själva kalasrummet. Jag hade förstås googlat ordentligt i förväg, så jag visste att själva kalaset bara höll på i en knapp timme, och sen skulle det vara fri lek - och gode tid, tack och lov för det. 15 stycken 3-6-åringar instängda i ett litet rum med undervattensljudeffekter, med ett superövertänt födelsedagsbarn och ett gäng nästan lika peppade ungar som bara ville ut och springa och leka, och så mina försiktiga tjejer (till och med Lilly blev lite spak i hysterin) som satt och tryckte sig mot mig och inte ville äta popcorn, för "vi gillar bara popcorn hemma"... Men glassen gick hem, och sen fick vi komma ut till storebror och pappa.

Och själva leklandet var helt okej tycker jag - de långa rutschkanorna var riktigt roliga - och barnen hade superkul.

Nu är bara frågan hur vi ska få dem att glömma bort allt om lekland så vi inte måste göra det igen. ;)
Tjejerna fick varsin godispåse innan de gick hem, för det ingick i kalaspaketet, och Flora var så söt: när hon klättrade in i bilen frågade hon "Får man börja äta nu?"
När jag lägger dem brukar hon fråga "Får man läsa två böcker?" och jag tycker det är så sött!
Och som ett direkt svar på frågan jag fick i en kommentar, så jo, det är bra med oss, men dagarna bara rinner iväg och jag är så trött på kvällarna att vi tittar en stund på tv och sen går jag och lägger mig (vilket visserligen brukar innebära att jag går upp för att tvätta mig runt 22-23 men ändå inte somnar förrän närmare midnatt - jag är verkligen kass på det här med sömn nu för tiden). I förrgår upptäckte vi också att säsong 7 av "The Good Wife" äntligen finns på Netflix, så nu kommer det bli mer tv!

Konferens med hotellnatt

Long story short: jag är på konferens i Malmö, och hade fått informationen att jag skulle bo på hotell i två nätter medan konferensen pågick, men igår kväll fick jag veta att vi som bor i Skåne inte alls skulle få hotell.

Så jag åkte till Malmö utan någon packning, men å andra sidan fick jag en sån här tjusig reflexväst att ha på mig... :P

Sen var dagen slut klockan 17 och middagen på en nyöppnad fin restaurang (Grilljanne) som jag var nyfiken på, men som jag först inte heller skulle få vara med på, men sen fick veta att det fick jag visst, skulle inte börja förrän 19. Så jag pratade med min chef om hur segt det skulle bli att bara sitta och vänta nånstans, så han slängde ur sig till chefen på företaget som har konferensen (vår kund) att det kanske fanns nåt rum till mig ändå, eller? Så de fixade ett rum till mig eftersom nån inte dykt upp, så hux flux fick jag det här!

Men då dök ju det lilla problemet upp att jag varken hade med mig tandborste eller kläder eller nånting, men eftersom jag har världens bästa pojkvän stoppade han ner lite grejer i en väska åt mig och stoppade ungarna i bilen och körde till Malmö, så jag fick båda flugorna att få mina grejer och få pussa på mina barn och fästman en stund i samma smäll.
Jag stack och köpte lite köttbullar, bröd och risifrutti till barnen och en wrap till Christopher, och så fick vi en halvtimme ihop på rummet.

Och barnen fick titta på Pippi, och eftersom hotellet är så modernt att man inte får nyckel till rummet utan bara en kod så kunde de sitta kvar när jag gick till middagen och åka när de ville.

Och middagen var god, och jag hamnade med trevliga människor, och utsikten från toan var såhär tjusig (14:e våningen), och nu är jag svintrött och ska sooooooova utan barn! God natt!

På egna äventyr med bara en liten knasboll

Nu är jag för trött för att skriva nåt vettigt igen, men jag har åtminstone en bild från när bara jag och Alfred var en sväng på stan idag. Jag behövde gå till Apoteket för att be om råd om min krångliga mage, och tog med mig bara ett barn. Vi fick dra lott om vem som skulle följa med, för alla ville, och förtvivlan blev stor från de två som inte fick följa med. Men pappan tog med dem ut på cykeltur, så till slut blev det okej ändå. Och jag och Alfred fick bra råd från en apotekare, Alfred fick välja Planes-plåster och tandborste med superhjälte på och sen fick han en "skumdricka" = chailatte från Espresso House innan vi gick hem igen (eller han cyklade och trallade Pippi-sången nästan hela vägen). Skönt att vara med bara ett barn ibland!

Kreativ och intellektuell

- Titta mamma, jag har nitat mej å min ajj!

Till vänster är alltså Lilly, med hår, halsduk och kofta, och till höger hennes gose-varg. Plötsligt kan ungen rita vad som helst!

- Det här är vår bil!

Medan Lilly utvecklar sin kreativa sida satsar Flora mer på den intellektuella. :)

En förtvivlans dag för världen

Den avgrundsdjupa förtvivlan idag när vi vaknade upp till nyheten (Christopher sov visst bara en timme och jag sov mellan ungefär 2 och 6) att Hillary Clinton förlorade det amerikanska presidentvalet till en rasistisk, sexistisk, homofobisk, klimatförändringsförnekande abortmotståndare.
Tack och lov att det hade snöat inatt så barnen var överlyckliga när de vaknade, annars hade det varit ännu värre (jag började först gråta efter vi lämnat dem på förskolan och hörde lite av Trumps segertal), men vi har haft jätteont i magen båda två hela dagen.
Alfred hörde i morse att Trump vann, men eftersom han hade frågat mig igår kväll om han skulle komma hit och jag hade svarat nej, så tittade han på mig och sa "Det är okej mamma, han kommer inte hit". Älskade unge.
Nu har jag väntat i två timmar på att få höra Hillary Clintons concession speach, och nu är hon visst äntligen på gång.

Musik, vattenfärger och ugglor

Lilly har lärt sig rita ugglor! Hon bad mig rita en och så ritade hon av den och sen fortsatte hon bara.
Flora har blivit väldigt förtjust i att måla med vattenfärger och vill göra det varje dag - jag lyckades undvika det hemma länge för det blir så kladdigt, men nu har jag fått ge upp.
Alfred blir mer och mer intresserad av musik, och det är jag så glad för. Jag har spelat lite olika skivor för honom och han har gillat det mesta - han älskar några låtar med mitt favoritband Eggstone - och just nu gillar han Orups "Trubbel" och Alcazars "Crying at the Discoteque" mest, men han gillade även The Cure och indiebandet Napoleon från Uppsala med min barndomsvän Julias bror Alexander. Och Timo Räisänen har han gillat sen han var knappt två, och Veronica Maggio har också varit en favorit länge.
Idag följer vi det amerikanska presidentvalet, och Alfred blev helt orolig för att Trump ska vinna, eftersom jag berättade för honom att han är arg jämt. När han ville att jag skulle förklara på vilket sätt Trump är dum sa jag att han typ alltid är så arg som jag var på Flora i morse, så då fattade han... Jag och Flora hade varsitt meltdown i morse, där Flora började med att tjata om ett halsband hon inte fick låna, jag blev arg och sen trappades det bara upp tills hon satt vid köksbordet och vägrade äta och jag var så arg att jag vrålade åt henne flera gånger. Riktigt usel morgon. Så vi hoppas på att få vakna till nyheten att USA har fått sin första kvinnliga president imorgon istället!

1111 dagar!

Jag missade tjejernas 1 000-dagarsdag, så då räknade jag fram när de blir 1 111 dagar och det blev de idag. Hurra! Eller nåt. Snygg dag hur som helst. :)

Papricalopp, allahelgona, timmoli, bruten mormor-fot och brunch

Jag är dålig på att skriva om vad vi har för oss nu för tiden, jag har mycket på jobbet och på kvällarna är jag helt utmattad, så jag ligger efter med en massa som hänt den här veckan, så nu får jag försöka komma ikapp.

I måndags var förskolan stängd för planering, och då tog vi med barnen till vårt favvoställe Erikstorps Kungsgård (som drivs av mästerkocken Daniel Berlin) och åt lunch. Jag åt en fantastiskt god ugnsbakad rotselleri och barnen åt typ inte sina köttbullar.

I onsdags (tisdags? Minns inte ens) ordnade ICA Kvantum och Cityidrott i Landskrona Papricaloppet för barn, så när jag kom hem från jobb i Malmö och vi hade hämtat barnen så fick de springa en hinderbana utanför ICA. Alfred sprang superfort tillsammans med pappa, och Lilly pinnade på så fort hon kunde efter, medan Flora ville bli buren av mig.

Det var till och med en speciell hoppborg som man fick springa igenom, så det var jätteroligt. Sen fick alla barnen varsin kasse med en massa grejer; boll, drake, frisbee, godis, drickabägare och jag vet inte allt, så de var väldigt nöjda.

I fredags, på Allhelgonaafton, åkte vi och köpte blommor efter förskolan: alla barnen fick välja varsin blomma för moster Fina - förra året satte vi blommor vid minneslunden på kyrkogården, men eftersom de tyckte det var lite läskigt i mörkret där då tänkte jag att vi ju lika gärna kan minnas Fina hemma eftersom hon ändå ligger begravd i Borås och inte här. Vi tände ett ljus på balkongen och stod innanför och sjöng några små sånger, och sen frågade Lilly en massa frågor om när vi ska dö. Inte helt lätt att ge bra svar på det där alltså.

Det blev en blandad bukett i år, med en röd nejlika från Lilly, en orangerosa gerbera från Alfred, en rosa ros från Flora och en vit fresia och en lila prärieklocka från mig. Christopher valde en bukett liljor till oss också.
Samma eftermiddag fick vi veta att mormor gått och brutit foten! Hon var i Kärra med sin nye pojkvän, eller vad det nu heter i deras ålder, och så hade hon snubblat och på något vis fastnat med foten i toffeln hon hade på sig och vridit till så några småben i foten gått av. Det var ju en evig tur att hon inte var där ensam, vilket hon ofta är, så mannen hade kört henne till sjukhuset så hon blev gipsad, och sen åkte de hem till Helsingborg.

Men innan vi kunde åka till mormor igår hade vi lovat barnen att gå på tivolit, som jag såg var i stan för höstlovet - eller "Timmolit!" som Lilly kallar såna för, sen vi var på tivoli i Frankrike i somras. Flora ville inte åka något, men Alfred och Lilly åkte först bilkarusell (Lilly i en blå bil såklart, eftersom det mesta måste vara blått nu för tiden) och sen kaffekoppar med pappa - Lilly två gånger till och med, medan Alfred, Flora och jag misslyckades med att vinna choklad.

Sen åkte vi till mamma i Helsingborg, som är fast i soffan nu i några dagar tills smärtan gått ner så hon kan stödja lite på foten i gipset. Hon tycker det är tungt att gå på kryckor, så hon kommer ha svårt att röra sig tyvärr, och jag kan inte ha henne boende hos oss heller för att kunna hjälpa henne, eftersom vi har trappor överallt, så hon kan inte ens gå på toa hos oss... Som tur är har hon många goda vänner som kan hjälpa henne, plus nye mannen, och så får jag väl åka dit någon dag i veckan och laga lite mat och sånt. Tyvärr ska Christopher till Stockholm tre gånger den närmsta månaden, så all hjälp jag hoppats på från mamma kan jag glömma de närmsta fyra veckorna, istället får jag försöka hjälpa henne så gott jag hinner.
Idag var vi och åt brunch på Erikstorp, och det var riktigt gott och trevligt. En extra bonus var att det var gratis för barn nu under höstlovet, och eftersom våra barn äter som krattor kändes det mer prisvärt när de petade i sig varsin liten brödbit och ett halvt ägg, typ. Och spel på våra mobiler hjälpte till när de blev rastlösa innan jag och Christopher ätit färdigt.
Sen har vi skördat våra sista grönsaker i trädgården och röjt i vårt förrådsrum och så blev vi bjudna på konsert i sovrummet!

Nätter

Båda tjejerna sov hela natten i sin säng inatt - halleluja! Alfred kom dock in som vanligt, men det var ju som att vi hade oceaner av plats i vår säng med bara en unge där. Räknar nu med noll plats inatt för att jag just jinxat allt. 

Våra nya husdjur

Två dalmatiners

och en apa!

Mer förvaring och syskonbråk

Jag har länge retat mig på att vi har så mycket leksaker som inte har nån bra förvaringsplats i lekrummet, och funderat på var vi kunde sätta upp hyllor. Idag tog jag mig för att mäta och kom på att på väggen mot vardagsrummet skulle det få plats, och sen åkte jag och köpte konsoler och hyllplan och Christopher skruvade upp dem och jag fyllde dem, och det blev så bra! Så nöjd! Det lär ju bli kaos snart igen så klart, men nu ser vi åtminstone äntligen överdelen av den vita hyllan med lådorna, som varit helt belamrad med grejer typ sen vi flyttade in.

På förmiddagen idag var Christopher på fixardag på förskolan och jag var hemma med barnen, och vi skulle byta plats på bokhyllan i deras sovrum och jag tänkte att det skulle vara kul för dem att hjälpa till. Det var det ju en stund, tills Lilly började krångla med att ingen annan fick röra "hennes" böcker i högen hon fixat, och när Alfred och Flora ändå gjorde det utbröt full hysteri, och jag fick spader och skrev så stackars Flora blev så rädd att hon kissade på golvet. Pris för dagens mamma häråt, tack.

Men det här med syskonbråk alltså... I fredags kom min vän Emil med familj (från Stockholm) hit och sov över, för hans mamma som är konstnär och bor här i stan skulle ha vernissage på lördagen. Det var supertrevligt, om än lite kaotiskt med fem barn här, men det jag skulle komma till var att på vernissagen var även Emils bror med döttrar, som är nånstans mellan 20 och 25. De är två supergulliga tjejer som jag träffat några gånger förut också, och de verkar vara så goda vänner som bland annat var ute och reste en långresa tillsammans i våras. Men så kom vi in på att prata om syskonbråk, apropå våra barn, och de berättade att de slagits mycket under sin uppväxt, och senast slogs de på en gata i Indien i våras... Det tar aldrig slut alltså. Hurra, vad mycket vi har att se fram emot. ;)

Men jag ska tillägga att barnen också haft mycket roligt tillsammans idag - det enda jobbiga är att när de leker som bäst ihop nu så springer de runt och skriker på öronbedövande volym, så ikväll fick Christopher nog och skrek åt dem så de blev livrädda. De tar knäcken på oss båda två, tydligen.

Fredagsglassen

I vår familj får man glass på fredagar efter förskolan. Idag gjorde vi lyxig fredagsglass med strutar, blåbärsglass, guf (fluff som man ofta får i Danmark, jag hade aldrig provat att göra själv innan, men jag hittade en burk på Netto för ett tag sen som man skulle vispa upp) och strössel. Succé!

Blöjor fram och tillbaka

Lilly har kissat på sig varje dag ute på gården på förskolan efter lunch de senaste dagarna, några gånger två gånger på samma dag, så igår bestämde Christopher med fröknarna att hon skulle få ha blöja på sig efter lunch när de går ut. Lilly hade absolut inget emot det, hon ville till och med ha på sig blöja direkt på morgonen eftersom hon hade uteklubb på förmiddagen, så då fick hon väl ha det då. Jag vet inte varför hon kissat på sig, för hemma har hon inga som helst problem med att gå på pottan i tid, men det är visserligen lite långt att hinna till toaletten på förskolan eftersom deras avdelning är en trappa upp, men jag tror att hon egentligen skulle hinna om hon ville. Jag har sett i tvillinggruppen att det är andra barn i samma ålder som också börjat kissa på sig på förskolan, så det kanske inte är helt ovanligt, så jag oroar mig inte över det även om det är lite tråkigt, men jag tänker att det väl förhoppningsvis går över fort.
Flora å sin sida lade sig utan blöja på riktigt för första gången på kvällen, för hon var "svettig om rumpan", så vi tog av blöjan. Och det gick hur bra som helst!

Alfred har fått två nya "gosedjur", efter att vi läst en kompisbok som tjejerna fick av mormor i födelsedagspresent, där Kanin får ett lugn-och-ro-hjärta av sin mamma för att kunna lugna sig när han är arg: när Alfred var bråkig härom dagen gick han och jag ner i arbetsrummet och sydde ett hjärta åt honom. Det röda tyget jag hade var inte särskilt mjukt, så jag tog fram ett svart sammetstyg också, men han ville ha ett rött hjärta och så kunde han tänka sig en svart oval också, så då gjorde vi båda, och Alfred fick peta i stoppningen själv. Vi får försöka komma ihåg att ta fram dem när han är bråkig, så får vi se om det har nån effekt.

Katastrofberedskap nästan halva året

Den här tiden på året - vilket egentligen innebär ungefär fem månader om året (oktober till och med vabruari) sen våra barn började på förskola - är jag och min kropp i ständig katastrofberedskap för magsjuka hos barnen. Minsta knyst om ont i magen eller minsta lilla ljud på nätterna som inte låter som vanligt och mina öron är på helspänn och stresshormonerna rusar och ger mig ständig magkatarr. Jag har alltid varit rädd för magsjuka, men sen den gången för knappt två år sen då alla tre barnen och Christopher fick det under samma vecka och jag var den som fick ta nattvaken med alla barnen och ta hand om allt och alla, är jag helt hysteriskt nojig för att det ska hända igen, för det var så fruktansvärt jobbigt. Så sen dess: så fort hösten kommer och statusar i sociala medier börjar dyka upp om barn som spyr (vaaaaaarför envisas folk med att berätta om det i sociala medier, vaaarför?!) så ligger paniken ständigt på lur.
Jag fattar ju att det vore för mitt eget bästa att chilla och bara vänta och se och ta det jobbiga om/när det kommer, men jag funkar tyvärr inte så. Jag kom på inatt att jag ska ringa min svåger Victor som är psykolog och fråga om han har några knep för hur jag ska kunna lugna ner mig, men innan jag hann det ringde de från Alfreds avdelning på förskolan i förmiddags. Han hade ont i magen och var ledsen, och hade hulkat när de ställde fram maten (men inte spytt), så Christopher fick åka och hämta honom.
Så mitt stresspåslag tjongade på med full kraft direkt, och jag gjorde mig beredd med spypåsar, klorinspray och gummihandskar nära till hands och tog emot en blek liten hängig pojke som ville titta på tv. Så jag lade ut ett tvättbart överkast i soffan och satte mig på helspänn med honom, men efter ungefär två minuter sa han att magen var lite bättre och att han ville ha något att äta. En halvtimme och två mackor senare var han hur pigg som helst och ville ha popcorn, och en halvtimme efter det dansade han i soffan och stängde sen självmant av tv:n och ville ut och spela fotboll. Wohoo!! Jag har ingen aning om vad det var med honom tidigare på dagen, men det verkar ju ha varit falskt alarm - det var ingen annan som varit sjuk på förskolan heller, så oddsen var ju ändå rätt goda - och han har mått tippentoppen resten av dagen. Men jag räknar med att jag kommer ha svårt att sova inatt för jag kommer lyssna ännu mer efter konstiga ljud från alla tre, och imorgon måste jag ringa Victor, för jag orkar inte med det här.

Hår, hud och uttal

Jag var på tal om ingenting och gjorde hela två saker för mig själv i förra veckan: klippte håret och var hos hudläkare och kollade leverfläckar. Och det blev succé på båda: inga fläckar såg konstiga ut, och jag blev toppennöjd med håret, vilket jag alltid blir när jag klipper mig hos min favvo Elina i Malmö. Dessutom är det alltid trevligt att prata med henne, och jag har gått hos henne av och till i 13 år nu, tror jag det blir. Hon är höggravid nu, men har lovat att klippa mig innan bröllopet nästa sommar fast hon är mammaledig då. :)

Jag fortsätter på temat "på tal om ingenting" med två saker till:
1. Våra små treåringar har fått riktiga kompisar på förskolan nu - de börjar ju bli så stora. Framför allt är det en flicka som heter Tilly som de gillar båda två, men jag tror Flora leker mest med henne. Tilly har till och med sagt till sin mamma att hon önskar att hon vore Floras och Lillys tvilling. :) Härom morgonen när vi lämnade på förskolan och hade sagt hej då så sträckte Tilly fram handen mot Flora, och Flora blev så glad att jag blev alldeles varm i hjärtat. Hennes leende, blygt och under lugg men helt ohejdbart - så fint!
2. Båda tjejerna pratar jättemycket och bra - jag såg nånstans (minns inte var, men antagligen i tvillinggruppen) att någon varit på treårskontroll på BVC och då frågade de om barnen pratade i treordsmeningar. Jag blev helt paff, för det gjorde de väl för evigheter sen? Här är det ingen hejd på orden, fast uttalen är det förstås si och så med fortfarande. Jag försöker få Lilly att lära sig säga sitt namn, för hon säger fortfarande Ninny ("Ninny Wiwa Hedda Neis!" = Lilly Viva Helga Reis), men det går inte, hon kan inte säga L. Det lustiga är att hon säger L på två olika sätt beroende på ord: antingen som N eller som J, och N blir också J ibland: ballong heter bajomm, banan heter bajaam.
Men man lär ju sig förstå, som igår kväll när hon sa "Näp mej öppa min mattehatta", och för mig var det ju självklart att det betydde "Hjälp mig öppna min vattenflaska".

Men namnen var tydligen för svåra för båda två, för Lilly säger fortfarande Doa om Flora, och Flora själv har som närmast kommit att säga "Ffffola!". Fast å andra sidan är det ju så gulligt att det väl inte är någon brådska att börja säga rätt.