Lördagsbesök och uttal av ord

Våra härliga sovmorgondagar verkar vara över, för på sistone har barnen vaknat runt 7 varje dag. Och jag vet att väääldigt många barn (inklusive Alfred i yngre ålder) tvingar upp sina föräldrar vid 5-6, och jag är oerhört tacksam över att vi under en längre tid fått sova till 8-9 på helger, men det gör inte att det är mindre tråkigt att vi inte får göra det längre... Plus att Flora plötsligt återupptäckt amningen och sliter täcket av mig runt halv sju varje morgon och ammar (vilket faktiskt gör lite ont nu för tiden, jag vet inte riktigt varför, så då kan jag inte sova längre) i en timme tills vi måste gå upp. Alfred brukar gå upp vid 7, men när jag tänker efter har nog faktiskt Lilly sovit längre de senaste morgnarna, men jag brukar alltid hamna med Flora, så det har jag inte haft någon nytta av ändå.
På helgerna kan vi dock skicka ner alla tre till tv:n, som Alfred hanterar alldeles utmärkt själv, och ligga kvar och halvsova en liten stund till, alltid nåt.
Vi skulle få besök idag, så jag sminkade mig lite för en gångs skull, och barnen ville också vara med.

Vårt besök var av en f.d. kollega till Christopher från Malmö-tiden, med fru/sambo (vet faktiskt inte om de är gifta) och 3,5-årig dotter. De kom vid 11-tiden och åkte inte hem förrän närmare 17, för vi hade så trevligt. Barnen lekte (med lite småbråk ibland, men för det mesta bra) och vi åt lunch, tog en promenad och fikade och pratade jättemycket - jag som knappt träffar folk numera tyckte nog det var lite extra trevligt. :)

Vindstilla! Jag blir lika förvånad varje gång det är vindstilla i Skåne. Det är Köpenhamn man ser där på andra sidan vattnet.
Och ikväll lät vi barnen titta på låtarna i Melodifestivalen igen, fast det var lite för kaotiskt förra veckan: det gick bra tills vi skulle stänga av tv:n innan andra röstningsomgången, för då ville barnen såklart titta vidare och dessutom ville de ha nåt att äta igen, men till slut fick vi dem i säng i alla fall.
Jag hade tänkt skriva en liten lista över ord som tjejerna säger nu som låter lite roliga, som jag gärna vill minnas - det kanske inte är jättespännande för er, så jag håller det kort och gör det helt enkelt i en rak listform:
- Tewe = tv
- Tova = Flora när hon själv säger det (Lilly säger mer Doa), och det är lite roligt, för innan jag fick barn tänkte jag att min framtida dotter skulle heta just Tova, men så blev det inte när det väl blev dags.
- TommyAnni = Tommy och Annika. När vi försöker få dem att säga Annika så blir det istället Annikatt. Flora får till det rätt ibland, men Lilly får det alltid till Annikatt.

- Ligga mamma ääm = ligga på mammas arm

- Itta mamma täät = sitta i mammas knä 

- Jaam = banan. Jag trodde inte att det var så svårt att uttala banan, men tydligen är det det, för varken Flora eller Lilly kan säga ba:et i början hur mycket jag än försöker - för jag brukar av någon anledning ha svårt att förstå vad de vill när de säger bara jaam, jag glömmer alltid bort vad det betyder.
- Äp mi = hjälp mig

- Tomme tiss = det kommer kiss. Jag är inte redo för potträning än alltså. Det har kissats på golvet fyra gånger här hemma idag, så nu överlåter jag potträningen till förskolan ett tag till.
- Nän! = igen!
- Hä komme ja! = här kommer jag, såklart, inget fel uttal här direkt, men det är gulligt. :)
- Va hete hon? = framför allt Lilly undrar vad alla heter; människor i affären, folk på bild i tidningen, färger, allt.

Och så är det extremt mycket bajs hela tiden. Allt är bajs. "Var det gott?" "Bajs." "Vad heter den?" "Bajs." Suck.
För Alfred är det mest nedräkning till födelsedagen på onsdag nu, han frågar flera gånger om dagen hur många dagar det är kvar nu. Just ja, jag måste slå in hans presenter, och inte tillbringa hela kvällarna framför datorn...

Lyckad hemmadag

Idag för tre år sen blev våra små tjejer till! Vi hade harvat med ägglossningstester i några månader, och vissa månader fick jag aldrig någon ägglossning alls, men just den 12 februari 2013 fick jag en glad gubbe på mitt test som jag kissade på vid lunchtid på jobbet. Jag blev så glad, men det var ju inte direkt något jag kunde berätta för folk ("Ikväll ska vi ligga!" typ), men en liten intetsägande facebookstatus blev det ändå: "jamen sådär ja." :) Och det kunde man ju verkligen säga, med tanke på hur bra det gick. Föga visste jag dock att det var hela två ägg jag släppte - det fick vi veta först den 25 april.

Vi höll ju barnen hemma idag - säkert överförsiktigt, men när ett barn kräks mitt på förskolan så känns det inte superlockande att släppa dit mina barn dagen efter, det måste jag säga, så när vi nu har möjligheten att kunna ha dem hemma så fick det bli så. Men jag brukar ju ärligt talat tycka att det är rätt jobbigt att vara ensam med alla tre hemma, så även om Christopher sa att han skulle försöka jobba lite mindre så kände jag att jag var tvungen att hitta på något extra. Jag hade sett ett klipp på en liten pojke som fått en hinderbana i trädgården, så jag gav mig på att göra en jag med. Men först fick Alfred plocka ner de tre clementiner som plötsligt hängde i snören från äppelträdet. Det var förstås den tacksamma fågelmamman som fått tjejernas nappar till sina fågelbebisar som lämnat presenter. :) Såklart.

Och att göra en enkel hinderbana var ju inte så svårt, eftersom vi har en massa byggbråte liggande lite varstans fortfarande. Först tog jag bitar av en pappkartong som man ska springa med en fot på varje bit, sen lade jag en planka på två målarburkar som man ska hoppa över. Tredje hindret var ett kvastskaft över två sågbockar som man ska krypa under, och sist ett lägre hinder som man ska åla under (därav flyttkartongen så man inte behöver åla direkt på geggiga marken).

Här ville jag inte ha något för hårt som kunde ramla ner på barnen, så jag tog en lång remsa kork som blivit över från Christophers korkvägg, och när regelstumparna jag hade först bara välte drog jag fram stolarna som förra ägaren lämnade i källaren, och det funkade ju bra.
Det höll barnen sysselsatta en stund!

En ensam vintergäck har vi i vår trädgård också, som sällskao till snödropparna.

Alfred hittade en daggmask! Lilly blev rädd och sa att den var äcklig, men hon vågade sig lite närmare när Alfred försiktigt plockade upp den.

Sen fick jag åka och handla alldeles ensam - jag hade svinont i magen på förmiddagen för jag var så stressad (att ha tre barn som vill ha allting på en gång samtidigt, och jag måste hjälpa dem med allting hela tiden... ibland blir det bara för mycket för mig), men att få en timme för mig själv hjälpte så jag fick lite ny energi, så när jag kom hem bakade vi småkakor till Alfreds födelsedag nästa vecka.

Vi provade ett recept jag snubblade över när jag letade efter något annan en gång, som såg så galet gott ut - och det var det också: sega Dumlesnittar.
Och jag tycker nog att det här var en av våra bästa dagar hemma (Christopher jobbade visserligen bara i kanske 4-5 timmar, men ändå): ganska lite bråk (Lilly knuffade Flora när de stod i trappan så Flora ramlade ner ett par steg, och det var ju förstås illa, men tack och lov slog hon sig inte så mycket, utan blev mest rädd) och barnen har lekt väldigt bra tillsammans alla tre stora delar av tiden. Hopp för framtiden, helt enkelt. :)

Ansiktsbehandling och långhelg

Jag visade ju inte någon bild på mitt nyklippta hår igår, så här kommer en där jag försökte dölja mitt trötta och osminkade ansikte. :) Ingen större skillnad mot hur jag brukar se ut i håret, bara bättre klippt än när jag gör det själv, och så lite uppklippt för att få lite mer volym på det.

Idag hade jag en lyxdag för mig själv igen, och åkte till Helsingborg och utnyttjade ett presentkort på ansiktsbehandling som jag fick i födelsedagspresent av mamma i somras.

Först fick jag ett sånt här litet fint fruktfat innan jag fick komma in i behandlingsrummet, väldigt trevligt.

Hon som gjorde behandlingen var gravid, så vi pratade graviditet och barn större delen av tiden, när vi inte pratade porer och krämer och sånt där. Jag har aldrig varit på ansiktsbehandling förr, så jag vet inte hur det brukar vara, men jag blev i alla fall invirad i varma handdukar och masserad och skrubbad och insmord och klämd och fuktmaskad och allt möjligt, och det var väldigt behagligt.

Hon avslutade med att lägga en lätt makeup, så jag var piffad och klar för att äta lunch med mamma efteråt.

Sen hämtade jag mina finingar på förskolan (de har gjort alla hjärtans dag-kort till oss), och när en fröken på Alfreds avdelning just berättade att det var två barn som hade löss igen och jag sa att "det är åtminstone bättre än magsjuka" så kom en liten flicka ut från avdelningen längre bort i korridoren och berättade att ett barn just kräkts. (Tydligen var det någon mer som redan var sjuk, men ingen hade åtminstone kräkts på förskolan innan just då.) Så jag fick ut Alfred illa kvickt och gick ner och hämtade tjejerna, och frågade om det var någon som var dålig där nere också: fyra barn hade diarré på grannavdelningen, men ingen hade drabbats på vår avdelning än (ta i trä). Så jag smsade Christopher så fort vi kom ut och frågade om han höll med om att vi skulle låta barnen vara hemma imorgon när det ändå är fredag, och han tyckte det var en bra idé. Så jag smsade båda avdelningarna direkt och sa att vi tar långhelg och stannar hemma imorgon för att minska risken, och lade till att jag hoppas på att både vi och personalen slipper eländet. Nu hoppas jag bara på att det hjälper, men vi får se. Min naiva förhoppning om att vabruari kanske inte skulle vara så illa här nere i Skåne där våren kommer tidigare hade jag inte mycket för...

Första blöjfria dagen för Lilly

Medan jag var i Malmö idag och klippte håret hos min älsklingsfrisör Elina som jag har saknat under alla år jag bott i Stockholm, tittade in på en reklambyrå på vinst och förlust när jag gick förbi, för att erbjuda mina tjänster, samt åt lunch med en gammal bekant som har enormt många kontakter och kanske kan hjälpa mig med uppdrag, så var Lilly en stor flicka och var utan blöja hela dagen på förskolan! (Utom när hon sov och var utomhus förstås.)
Vi anstränger oss ju inte alls här hemma för att få barnen blöjfria, så vi är tacksamma att de jobbar på det på förskolan. Flora sitter gärna på pottan, men det kommer sällan något, men Lilly har tydligen full koll nu! Jag har ingen brådska alls med det där, jag har liksom så fullt upp med att försöka hålla någon som helst ordning på alla mina ungar utan att försöka potträna samtidigt, men när vi får hjälp med det vore det ju fantastiskt smidigt om Lilly plötsligt blir blöjfri. Båda fick gå i bara trosor hemma på eftermiddagen, och det gick också bra: Lilly kissade på pottan igen, men inget hände när Flora satt där, så jag är lite orolig att hon dricker för lite på dagarna. Jag måste fråga om det på förskolan, fast hemma dricker hon rätt bra tycker jag, så det är förhoppningsvis ingen fara.
Ett litet problem uppstod dock när jag bara hittade två av de sju trosor vi köpte för ett tag sen, när Lilly behövde få med sig ett gäng till förskolan, så nu har vi beställt två sjupack till från Next, och sen lyckade jag hitta tre par i tvättkorgen som jag tvättar nu ikväll också.

Inbillar mig saker

Vilket drama vi hade sent igår kväll! Jag satt i godan ro i soffan och slösurfade och Christopher var nere på toa på första våningen (vardagsrummet är på andra våningen, sovrummen på tredje), när jag hörde ett ynkligt gny uppifrån. Jag gick upp och såg att Alfred satt upp i vår säng (där han alltid får somna) och snyftade. Han brukar ofta vakna och vara kissnödig strax innan jag går och lägger mig (och om han inte gör det så lyfter vi in honom på toa så han får kissa inför långa natten), och han brukar vara ledsen och lite förvirrad av sömndruckenhet, men igår var det nåt lite konstigt, och plötsligt huppade han till, lite som en hulkning. Jag hivade upp ungen och rusade ut på toa med honom, övertygad om att nu har magsjukan kommit. Men när jag satte ner honom på golvet vid toaletten gnällde han nej, och inget hände, så jag satte mig med honom i knät, och Christopher som hört att något hände kom upp. Alfred hickade till igen och jag slängde upp toalocket igen, men inget hände. Vi försökte få honom att svara på om han mådde illa eller hade ont i magen eller något, men han sa ingenting, han satt bara och såg djupt olycklig ut.
Så jag tog fram en SicSac (bästa grejen - jag snodde några på sjukhus när jag var gravid, och sen har jag beställt fler på nätet) för att vara beredd, och sen lämnade jag över Alfred till Christopher, för jag var verkligen tvungen att gå ner och kissa. När jag kom upp igen var det fortfarande lugnt, men han hade huppat till en gång till, så jag och Christopher bestämde att det var säkrast att de två sov i gästrummet för att hålla isär barnen, så jag gick ner igen för att göra i ordning, och på vägen upp hörde jag en hostning och ett gnäll, så jag tänkte: "där kom det!", men när jag kom upp satt Alfred fortfarande halvsovande i Christophers knä - det var Lilly som hostat.
Så det verkade ju som att det inte var nån fara ändå, men för säkerhets skull gick de ner och sov i alla fall, och det hände aldrig något - det var bara min överdrivna panik för magsjuka som gjorde att jag inbillade mig saker. Vårt stackars lilla barn var bara snorig och trött, och jag läste in saker som inte fanns... Vabruari alltså, jag får ju panik.

Lite hår och lite timmar

Måndag hemma med tjejerna idag igen, och de ville bada i vår pyttelilla balja (som egentligen är en liten tvättbalja som de precis får plats att klämma ner sig i en i taget) igen - plötsligt älskar våra barn att bada! De som alltid har hatat det, så jag tyckte att det inte gjorde något att vi flyttade till ett hus utan badkar...

När de var klara klippte jag Floras lugg, och jag tycker hon blir så oerhört gullig med nyklippt lugg! (om än lite suddig)

Och Lillys lockiga hår alltså! Jag fattar inte var det kommer ifrån - eller jo, jag hade också lockigt hår som liten, men när jag blev större blev det rakare än rakast. Alfred var också lockig i 2-årsåldern, men det är ju också borta redan, så jag undrar hur länge Lillys kommer hålla i sig.

Håret har visst blivit superlångt också om man drar ut en lock, och plötsligt tycker jag också att båda tjejerna har fått mycket tjockare hår. Det har varit så tunt och fjösigt, men nu är det inte så illa längre.

En av tjejernas favoritplatser i huset: fönstret i arbetsrummet. De satt och tittade efter mormor, fast vi hade inte bestämt att hon skulle komma hit, så hon kom ju förstås inte...

Så de vilade lite på mina ben istället. :)
Vi hade en ganska lugn dag, med relativt lite bråk, men så fort Alfred kommit hem blev alla helt uppskruvade så jag blev alldeles stressad och irriterad. Jag menar inte att det är Alfreds fel, men det blir bara lätt så jobbigt när alla tre är hemma och jag är ensam med dem. Och imorgon vill tydligen personalen på förskolan prata med mig om jobb (rapporterade Christopher, som hämtade idag) - vi har ju fått extra timmar, och härom dagen skulle vi fylla i om barnen skulle vara lediga på sportlovet eller inte - 15-timmarsbarnen måste vara lediga då, och jag fyllde i att de skulle gå som vanligt. Så nu ska de väl kolla hur mycket jag jobbar, och jag är lite rädd att de kommer vilja dra ner på våra timmar. Då kommer jag gå under. Men vi får se: jag har ju inte haft något jobb på sistone, men jag har en massa trådar ute, och jag kan ju få in uppdrag när som helst, plus att jag är anställd som konsult, så jag hoppas på att få ha kvar det som vi har det.

Bra söndag!

Christopher kom igår med idén att vi skulle åka till stranden och leta fina stenar idag om vädret tillät - och det gjorde det. Vi tog med smörgåsar och kalla pannkakor till lunch, och när vi kom fram till Lill-Olas, som just den här biten av stranden i utkanten av Landskrona heter, ville barnen börja med att äta. Vi gick en liten bit och hittade ett vindskydd, där det satt ett par, men de hade inget emot att vi kom och störde. De väntade på mer sällskap, och när deras vänner kom hade de med sig två hundar. Lilly och Alfred tyckte det var jätteroligt med vovvarna och fick ge dem hundgodis och klappa, medan Flora var lite mer avvaktande och tittade bara på.

När vi ätit färdigt (och gett ena hunden mackan som Lilly tappade i gruset) gick vi ner till vattnet.

Många stenar samlades ihop, och några åkte i vattnet. Det är Ven som syns vid horisonten - dit ska vi åka när det blir lite varmare.

Jag är så lycklig över att vi bor vid havet!

För att få barnen att vilja åka hem när Christophers tår började domna bort fick jag muta dem med vaniljrån - och jag lade märke till att tvillingarna börjar bry sig mer och mer om varandra: Alfred och Lilly satt i tvillingvagnen och Flora i Alfreds paraplyvagn, och jag gav Alfred och Lilly varsitt rån, och då sa Lilly att Flora också måste få ett. Så härligt att den där tvillingsamhörigheten börjar komma mer och mer nu! Alla tre barnen börjar leka bättre och bättre med varann nu också, det är också helt underbart. Förutom att Lilly bet både Alfred och Flora när vi kommit hem, bara för att testa vad som skulle hända... Jag hoppas verkligen att det inte blir något hon kommer börja göra oftare igen (hon bets en kort period för ett tag sen, när det nu var, men det gick över rätt fort).

Jag såg förresten en länk idag i tvillinggruppen, med ett inslag från Rapport (från 2012, men jag hade inte sett det förut), som berättade om forskning från Karolinska som visar att tvillingar löper runt 20% mindre risk att begå brott och testa droger, plus att de ofta har bättre betyg än andra när de går ut nian. Yay! Detta visade också att man inte ska separera tvillingar för att de har sån oerhörd trygghet i varandra.

Väl hemma lekte barnen på balkongen (att vi har en så stor balkong att barnen kan springa ikapp på den känns väldigt lyxigt), och jag gjorde en pastadeg.

Det var ett tag sen jag gjorde egen pasta, och idag knådade jag den mycket mer än jag brukar göra, och den blev så bra! Jag gjorde fyllning med ricotta, spenat och parmesan, men även några mindre utan spenat, för jag anade att barnen skulle vara misstänksamma mot det där gröna, och det var de mycket riktigt. Jag gjorde dock lite för få små, men Alfred fick vi faktiskt i en av de stora också genom att säga att man blir stark av spenat, och tjejerna åt varsin när jag petat bort fyllningen.

Jag testade också en för mig ny sorts tomatsås, som jag hittade recept på i min storasysters gamla pastabok: burro e pomodori, som blev så god! Och superenkel: jag tog en burk hela skalade tomater (eller ett halvt kilo färska, men det hade jag inte, plus att det kändes enklare med burk) som jag hackade och hällde i en kastrull tillsammans med 50 gram smör. Sen skalade och delade jag en lök, saltade och lät det koka upp, och sen lät jag det sjuda på svag värme i en dryg halvtimme. Sen skulle man slänga löken och så kunde man mixa såsen om man ville, men jag mosade bara de få bitar som var kvar. När pastan var färdig hade jag i en skvätt grädde och kokade upp såsen igen, och så var det klart. Flora tyckte den var god (smakade som ketchup, sa hon, eftersom det var det jag lurade henne att smaka med), Lilly åt lite av den men ville inte ha mer, och Alfred smakade för att Christopher sa att man blir snabb av såsen... Så all in all en ganska så lyckad middag i kaosmiddagfamiljen Reis-Hansby.

Morotskaka och Melodifestival

Jag fick för mig för ett tag sen att jag ville baka en morotskaka, vilket jag typ aldrig bakar, och igår köpte jag Philadelphiaost och en massa morötter och tänkte baka, men så blev det inte av när Christopher tyckte att jag kunde förtjäna att sitta i soffan en stund istället. Sen tittade jag på en annan tvillingmammas nya blogg, som jag gillar, och hon hade just bakat en morotskaka! Det är andra gången på bara någon vecka som vi gör samma sak (eller ja, nästan bakade jag ju åtminstone en morotskaka) samtidigt utan att veta om det innan vi läser om det, vi verkar vara nån slags tvillingsjälar. ;) När jag kommenterade det svarade hon att hon ville se en bild på min sen, så...

... tadaaa!

Barnen, som hjälpte till att baka den och älskade smeten, gillade den inte alls dock... Så nu har vi asmycket morotskaka, så jag får väl frysa in en del.

Jag hade förresten tänkt använda Leila Lindholms recept, men när jag såg Jannas recept igår tyckte jag att det lät helt galet med 4 dl florsocker till 100 g Philadelphiaost och 60 g smör i frostingen, eftersom Janna hade 1 dl florsocker till 300 g ost, så jag körde en kombination med 200 g ost, 60 g smör, lite citronsaft och ungefär 1,5 dl florsocker, och jag tycker det blev bra.

Vi var ute i trädgården en stund idag, för att Christopher äntligen skulle såga av grenarna på julgranen så vi kan köra iväg den till återvinningscentralen, och titta vad han hittade mitt på gräsmattan! VI HAR SNÖDROPPAR I VÅR TRÄDGÅRD!! Så peppad är jag över detta att jag måste använda versaler. :)

Och så är det en massa andra små knoppar som sticker upp här och där, så det ska bli mycket spännande att se vad det är för nåt som kommer blomma så småningom. Christopher såg att vi har pärlhyacinter när han var här för besiktningen i mars förra året, men annars vet vi ju inte - vi fick ju inte tillträde förrän i slutet av maj.

Vi fick ett väldigt stort rött äpple som hängde i trädet ett tag.

Jag fick idén att låta barnen vara uppe och se första timmen av Melodifestivalen ikväll eftersom det ändå tar sån sabla tid att lägga dem nu för tiden, och så kunde jag och Christopher få se det också utan att behöva spela in det - jag har, efter den mer eller mindre obligatoriska förnekelsetiden under några år i mina 20- och 30-somethings då jag tyckte att det var töntigt med Melodifestivalen, nu erkänt för mig själv att jag tycker det är roligt att titta på det - jag har inte ens något emot att det är evighetsmånga deltävlingar och allt det där, jag tycker till och med att det är lite mysigt att ha det att se fram emot på lördagskvällarna under vårvintern. Så vi gjorde i ordning barnen och så fick de bänka sig framför tv:n (Alfred satt i soffan).

Och oj, vad Lilly tyckte det var roligt! Hon härmade danser i varenda låt och vägrade sitta still när vi bad henne lugna ner sig lite. Flora och Alfred satt i soffan nästan hela tiden medan hon skuttade runt, men framemot slutet kom båda två in i andra andningen och Alfred gjorde Lilly sällskap på dansgolvet.
De somnade visserligen ganska fort efteråt (Alfred håller på att bli förkyld igen också, stackaren, och har tydligen haft ont i huvudet hela dagen, sa han), men jag tror inte det var värt det ändå - det blev lätt hysteriskt framför tv:n.
Nu tittar vi på sista halvtimmen som vi spelade in för att se vilka som gick vidare, och vi jublade båda över att Samir och Viktor "bara" gick till andra chansen, och att mannen som utlöste Christophers kommentar "Har en skjorta någonsin suttit så snyggt på någon?!" istället tog andra finalplatsen (Robin Bengtsson), och jag konstaterade att svart och vitt är årets färger: bara två artister hade andra färger (även programledarna körde svart och vitt). Lustigt att det är så nästan varje år att en färg dominerar kraftigt (eller ja, två i kombination i år då, men ändå).

Lite bilder

Jag har inget att skriva idag efter ännu en evighetsläggning och ännu en trött dag (jag sov dåligt tillsammans med alla tre barnen natten då Christopher var i Stockholm, och det tog ut sin rätt idag när jag bara kände mig helt oduglig som var tvungen att lägga mig och vila mitt på dagen istället för att göra något vettigt), så det får bli lite bilder bara.

Alfred tycker fortfarande det är roligt att gunga i bebisgungan, trots att fötterna skrapar i marken (så han tappade stövlarna). Men så lång han ser ut! När blev han så stor då?!

Redan innan Christopher kom och lade sig inatt hade vi två ungar i sängen... Så när han klämt ner sig och Lilly vaknade någon timme senare och grät efter mig var det bara för mig att lägga mig inne hos henne istället resten av natten. Deras säng är inte lika bekväm som vår, eller ger åtminstone inte lika mycket stöd för en vuxen kropp, så nu har jag mer ont i ryggen igen (jag har haft en liten sträckning vid höger skulderblad i en vecka eller så igen - samma ställe som den helvetiska nackspärren i julas, men tack och lov inte så illa den här gången).

Flora tog på sig min scarf i morse, och Alfreds lite för stora keps. Cooling!

Och hon har visst plötsligt lärt sig klippa! Med rätt teknik! Det lärde sig Alfred ganska nyss... Superduktig!

Lärande

Alla våra barn lär sig saker så fort nu, det är så häftigt att se! Alfred håller plötsligt på att lära sig skriva: han har kunnat alla bokstäver i alfabetet i... jag vet inte, minst ett och ett halvt år, jag minns inte riktigt, men jag vet att han kunnat alla länge redan när vi bodde i Stockholm, och det är ju snart ett år sen vi flyttade därifrån. Så härom dagen laddade jag ner två appar där man kunde lära sig ljuda bokstäverna och skriva, och han lärde sig förstå redan på andra försöket på ett ord. Det han fick upp först var en bild på en håv, och en röst sa "HÅV" väldigt tydligt, och så låg de rätta bokstäverna huller om buller med några andra. När man tryckte på bokstäverna hörde man hur de lät när man ljudade dem, alltså bara "h" och inte "hå", och han lärde sig så fort! Igår kunde han skriva "jorden" utan några som helst problem. Den ungen kommer ju knäcka läs- och skrivkoden på riktigt när som helst!
Och tjejerna håller också på att lära sig bokstäver: när jag äntligen hittade gula tandborstar (av märket TePe, som vi alltid använder, på rekommendation av mitt ex styvfar som är tandläkare) köpte jag ett gäng, och det blev bråk om vem som skulle få ha gul tandborste direkt. Så alla fick, och så märkte jag dem med deras initialer i nagellack, så nu vet både Lilly och Flora hur deras första bokstav ser ut, och hur den låter. (Det var bara Christopher som inte fick.)

Och så plockade någon av dem fram en påse med magnetbokstäver härom dagen, och så hämtar framför allt Lilly en bokstav i taget och frågar "Va hete den?"
Färger håller de också på att lära sig, både hemma och på förskolan - gul kan de båda nu, och jag tror att de börjar få koll på några till.
Hur blev våra barn så stora så fort?!
Och förresten: det börjar visst bli vår i Landskrona! :)

Jinxad sömn

Igår kväll när jag lade mig tänkte jag: "Lilly har faktiskt sovit hela nätterna, förutom att hon vaknat till en gång innan vi lagt oss, de senaste nätterna. Men det är bäst att jag inte säger det högt till Christopher, för då jinxar jag väl det." Så jag höll tyst. Men en halvtimme senare vaknade hon, eller om det var Flora som vaknade först - hur som helst vaknade båda två och var superledsna, så jag blev tvungen att lägga mig inne hos dem tills Lilly somnade om. Flora tog längre tid på sig, så till slut tog jag med henne in till mig. Några timmar senare, vid tjugo i fyra, vaknade Lilly igen, och eftersom både Alfred och Flora låg i vår säng gick jag in till henne. Hon brukar somna om fort, så jag tog inte med mig täcke, utan drog bara över mig en barnfilt som inte räckte ner till fötterna, och där blev jag fast i över en timme. Lilly var orolig, och skulle ligga på min arm och kom åt en öm punkt i min axel, och så sprattlade hon och hade sig och jag frös. Så där fick jag för att jag bara ens tänkte att hon sover bra nu för tiden...
Ikväll ska Christopher åka till Stockholm för möten imorgon, men den här gången kunde min mamma komma och hjälpa oss, så hon sover över två nätter, eftersom Christopher inte kommer tillbaka förrän vid midnatt imorgon. Jag hoppas på lite bättre sömn inatt, för idag var jag tvungen att vila på förmiddagen, och tackade min lyckliga stjärna för att jag faktiskt kan göra det och inte har ett kontor jag måste gå till. Men jag behöver få in lite uppdrag snart, för nu är min inkomstförsäkring slut, och a-kassan sänktes efter 100 dagar, så nu är det fattigt. Så om någon behöver nån som kan skriva (typ vad som helst) eller korrekturläsa så säg till! :)

Namn och internationella tvillingdagen

Namnen from Sara Reis on Vimeo.
Igår kväll började vi "träna" på tjejernas alla namn. :)
Det är tydligen internationella tvillingdagen idag, så grattis till våra finingar!

Biblioteket

Strax efter att Christopher lämnat Alfred på förskolan idag ringde en av fröknarna och sa att Alfred var röd och svullen runt ena ögat. Han hade inte ont av det, men de skickade en bild så vi fick avgöra vad eller om vi ville göra. Eftersom vi ändå glömt ta med hans galonbyxor på morgonen tog jag med dem och åkte dit. Det såg inte särskilt illa ut, men eftersom det kanske skulle kunna vara en allergisk reaktion enades vi om att det nog var en bra idé att ta honom till vårdcentralen, så jag tog med honom. När vi kom till vårdcentralen var lättakuten utan tidsbokning stängd på förmiddagen pga sjukdom, så vi gick hem för att ringa och boka en tid istället. Det var så lång kö att vi skulle bli uppringda ungefär en timme senare, så istället tog jag med alla tre barnen till biblioteket, dit jag ändå hade tänkt gå med tjejerna.

Det var populärt!

När Alfred upptäckte det runda fönstret med en buske utanför sa han "Wow, coolt!", så det plockade Flora och Lilly upp och sa om och om igen. Jag tror de tycker att Alfred är cool. :)

Väl hemma igen med sju hemlånade böcker (som Alfred fick registrera själv med sitt nya lånekort, på det höj- och sänkbara bordet med lånedatorn) åkte smyckesväskan fram igen.
Som ni ser får jag fortfarande inte välja kläder åt tjejerna, utan det gör de själva. Svårt att matcha dem snyggt numera, men jag måste ändå säga att de klär sig fint själva! Kan förstås bero på att de inte har några fula kläder. ;)

Tills vi lät barnen titta på tv en stund för att de tjatade så och jag var trött och hade noll tålamod... Det blev förresten inget vårdcentralbesök ändå, för vi fick ingen tid utan rekommenderades att gå till lättakuten efter lunch istället, och när Christopher och Alfred kom dit var det 15 personer före dem, så de gav upp och gick hem eftersom ögat ändå inte var rött längre. Men om det kommer tillbaka gör vi ett nytt försök på vårdcentralen såklart.
På tal om böcker insåg jag igår kväll när jag läste Nalle Puh för Alfred att sju av åtta djurkaraktärer i boken är manliga. Vad irriterad jag blev! De är ju djur, vad schöven spelar det för roll vad de är för kön - alltså varför valde författaren att göra alla manliga? Någon har nyss räknat på hur mycket taltid kvinnliga och manliga karaktärer har i Disneyfilmer, och till och med i "Frost" har männen 59% taltid. Det var bättre förr; i de gamla filmerna om Snövit och Askungen har kvinnorna mer framträdande roller, men sen 90-talet har det bara gått utför. Barn ska alltså tydligen lära sig tidigt att pojkar/män gör roliga och spännande saker, medan flickorna/kvinnorna helt enkelt bara ska skaffa sig en karl. Så hädanefter kommer jag byta kön på karaktärer i böckerna vi läser för våra barn. Än så länge har alla tre väldigt dålig koll på skillnaden mellan "han" och "hon", så det är bra läge att påverka dem. Jag vill att våra barn ska växa upp i ett hem där jämställdhet är viktigt på alla plan.
Jag skrev om det här på Facebook, och upptäckte till min glädje att det är många som redan byter kön på karaktärer i både böcker och sånger, och det var skönt att höra!

Badhuset och samtal på förskolan

Idag var vi på badhuset! Vi var ju där strax efter Kreta och barnen älskade det, men vi har varit dåliga på att ta oss dit igen, fast idag blev det äntligen av. Det är verkligen ett fantastiskt ställe, och alla hade jätteroligt idag igen, men åh så trött jag var efteråt. Barnen fick sova i bilen en halvtimme efteråt (jag stack in och handlade lite mat medan de andra var kvar i bilen på parkeringen utanför), och det behövde de - men att det tog över två timmar att få Flora att somna ikväll var ju en mindre rolig bieffekt. Fast jag vet inte om det var dagssömnen som påverkade, för Lilly och Alfred somnade åtminstone på ungefär en timme, men vad Flora höll på med vet jag inte. Sjukt jobbigt i vilket fall att läggningarna har börjat ta så galet lång tid igen! Det har inte gått på under en timme på länge nu igen, så jag antar att tjejerna har vant sig vid den kortare sovstunden på dagarna och klarar sig på den. Suck.
Jag skulle ju berätta om samtalet på förskolan om Alfred! Det var inte ett utvecklingssamtal, utan ett "efterinskolningssamtal", vad det nu innebär ett halvår efter inskolningen, men ändå. Vi hade fått svara på lite frågor på ett papper i förväg, om hur han är hemma, hur han trivs, vad vi tyckte om inskolningen och om det är något annat vi undrar över och sånt. Där tog vi upp de två saker som bekymrar oss lite: att de inte är utomhus särskilt mycket och att barnen får titta på film och använda läsplatta lite väl mycket (plus att den inte verkar innehålla särskilt pedagogiska appar ens).
Vi var lite oroliga för hur vi skulle prata om paddan utan att de skulle bli sura, så jag hade bett om råd i tvillinggruppen innan, där jag vet att det är flera förskollärare som är med, och fått lite bra tips om att fråga om vad de har för pedagogisk tanke med den osv. Och det gick bra - båda Alfreds fröknar var med (ingen av dem är utbildad förskollärare, tyvärr, jag tror det är därför vissa saker känns lite hipp som happ, men de är väldigt gulliga och vill väl) och vi pratade länge om det mesta, och det blev aldrig dålig stämning. Jag tror att de försökte framställa vissa saker som lite mer uppstyrda än vad de verkligen är, men det kändes ändå okej. Vi förklarade i alla fall att Alfred väldigt lätt blir beroende av tv, mobiler och paddor och blir så hysteriskt upprörd när man vill stänga av, så vi vill inte att han ska få använda den för mycket, åtminstone inte för att bara titta på film, men det är mer okej om det är interaktiva pedagogiska spel (vi tipsade om var de kan hitta fler bra appar). Plus att forskning ju visar att små barn inte bör se på film mer än en timme per dag, och den tiden behöver vi hemma för att få honom att lugna ner sig lite medan vi fixar middag etc.
Och vad gäller utevistelse så kommer det bli mer nu när våren kommer åtminstone, så det får väl vara okej att de låter vädret styra lite väl mycket nu under vintern.

En dag hos mormor

Idag var vi hos mormor i Helsingborg. Fast det är så nära har vi inte varit där sen vi flyttade hit, så tjejerna kom väl knappt ihåg att de varit där alls (sist vi var där var på lunch efter vi varit och tittat på huset i slutet av februari förra året), men Alfred kände igen sig.

Vi åkte dit innan lunch, och det första som var spännande var mormors massagefåtölj i sovrummet. Alfred hade tagit med sig en liten brödkavel för att ge mormor massage, men det blev nog mest massage för honom.

Sen provade tjejerna mormors skor, tills vi stoppade dem för grannarna unders frids skull. Vi är dagligen tacksamma för att vi bor i hus när barnen röjer runt, men i mormors lägenhet fick vi ju vara lite försiktiga igen.

Men det absolut roligaste var att titta på utsikten från mormors balkongrum: nedanför går genomfartsleden för bilar, och bakom den är tågspåren mot Landskrona och Malmö, med tåg som går förbi åt olika håll ungefär var tionde minut - och där borta till höger ser man Öresund och Scandlinesterminalen, så var tionde minut kom det också en eller annan färja till och från Helsingør. Oj vad det var roligt!
Och dessutom har mormor ett badkar, vilket inte vi har längre, så barnen badade också.
Jag tillbringade större delen av tiden med att titta igenom och scanna gamla foton för ett litet hemligt projekt jag håller på med (jag kan berätta om några veckor) och kom mest ut ur sovrummet där scannern var för lunch och middag, men det var trevligt att vara där i alla fall.

Lilly har just fått höra att hon kan få trycka på hissknappen på vägen hem.

Sen fick Flora och Alfred också trycka. Vi kom inte hem förrän vid nio, och barnen somnade inte förrän närmare tio, så jag hoppas de tar sovmorgon imorgon.
Jag kom förresten precis ihåg en grej jag glömt att berätta för Christopher, och nu när jag gjort det måste jag berätta det för er också: när jag och barnen hade varit och handlat mat härom dagen och var på väg ut ur affären började en man i 50-årsåldern prata med oss, för att han var också tvilling. Han berättade bland annat att hans bror hade skadat sig allvarligt i en fallolycka när de var unga. Brodern var på Gotland, och mannen jag pratade med var här nånstans, men han kände direkt att något hänt brorsan. Och de är "bara" tvåäggstvillingar. Det är så fantastiskt häftigt det där!