Gott nytt år!

Messenger har ett nyårsfilter som tar bort rynkor och trötthet - yay!

Jobbjulfest, jul, mellandagar och Timo – en lång uppdatering

Tar och börjar det här potentiellt jättelånga inlägget med jobbets julfest. Den var torsdag den 21 december, och det kändes lite som att det var då livet kom tillbaka efter 12 dagars magsjukeångest utan riktig mat eller sömn. Jag var tillbaka på kontoret, och det hade gått tillräckligt lång tid för att jag skulle kunna släppa oron och inse att jag faktiskt klarat mig, så jag kunde åka på mötet jag skulle ha på morgonen och vara kvar till julmiddagen. Vi började med glögg på kontoret, och jag tog en massa selfies med alla våra frilanscopywriters, som jag ju faktiskt också räknas som, och om jag själv får säga det så är jag så snygg på det här kortet med Marie att det måste vara med här. Sen åkte vi till Örenäs slott utanför Landskrona (yay, nära hem för mig!) och åt julbord, förutom Felix som började känna sig illamående efter glöggen, så jag fick lite magsjukeångest igen... Men men: det var trevligt, även om jag tycker att julbord är lite överskattat, och efteråt gick vi upp till en tjusig salong på övervåningen och så körde min kollega Sven ett popquiz som jag (tillsammans med vår VD Mikael, vi blev hopparade) vann överlägset. Chefen var mycket nöjd med mig. :)

Dagen efter tog det som vanligt en evighet att packa ihop allt vi skulle ha med oss, och sen styrde vi kosan mot stugan i Kärra. Vi upptäckte ju tidigare i år att Sia Glass ligger på vägen, så nu är vår nya tradition att vi alltid stannar där och äter glass, så det gjorde vi förstås igen. Flora tyckte det var sommar, typ.
Nästa dag åkte vi och handlade mat till julen och hämtade sen min syster Johanna, Victor och Nico och tvillingpojkarna i Johannas mage, och så kunde julen börja!

Och det gjorde den med att Flora fick öroninflammation och grät och grät till en bit in på natten mot julafton... Alvedon hjälpte inte, så jag googlade husmorskurer och gjorde ett lökomslag och lade på örat, och det hjälpte åtminstone litegrann. Och när det gått tillräckligt många timmar för att hon skulle kunna få en ny alvedon kunde hon äntligen somna – och på julaftons morgon mådde hon tack och lov bra. Men: Johanna hade tydligen också haft ont i örat på natten, efter att ha varit förkyld i en hel månad, så hon och mamma åkte in till vårdcentralen för att kolla henne. Inget att göra dock, bara virusförkylning.

Lilla söta Nico, som inte har någon tv hemma, skämdes bort av kusinerna som får titta lite för mycket på tv när de är lediga...

Mina stiliga killar på julafton.

Flora ville inte ha sin fina julklänning, utan föredrog vanliga kläder, rosa såklart: här i nya julklappskläder.

Victor däremot gick all in i rött flamencoförkläde. :)

Och Lilly var fin i julklänning.

Som tur var hade vi ett par grannar här där mannen kunde tänka sig att komma och vara jultomte, och barnen hade ingen aning om vem han var! Alfred var dock mycket skeptisk ändå, för han trodde inte att det kunde vara riktiga tomten – har dock inte riktigt fått kläm på om han tror på tomten eller inte, men han tyckte hur som helst att den här var fusk,

Lilly ville åtminstone sitta i hans knä en stund. Johanna ville fota Nico i tomtens knä, men det gick absolut inte, hon blev livrädd.

Lillys bästa julklapp: en Timo Räisänen-t-shirt, direkt från Timo själv! Jag fick den när jag var i Göteborg och intervjuade honom (mer om det sen), och hon blev så lycklig! "Jag älskar Timo!"

Sen blev hon vår lilla streetcoola tjej: nya glittriga skor, pösiga brallor, för stor t-shirt och keps. Så nöjd!

Jag har lyckats charma in mig hos Nico så hon vill vara med mig jättemycket, men det gillar Flora absolut inte. Hon är alltid mammig, så att någon annan gosar med hennes mamma är verkligen icke populärt. Så fort Nico är hos mig kommer hon och ska knö sig in och återta sin rättmätiga plats. Tur att jag är van att ha tvillingar i knät.
Det har varit riktigt skitväder: regn och blåst varenda dag, så jag var inte ens utanför dörren från kvällen den 23:e till och med den 26:e. Men på förmiddagen den 27:e var det uppehåll en stund, och då hann jag ut på en powerwalk, väldigt skönt. Och igår åkte vi till Trollhättan för att hälsa på Christophers 96-åriga farmor som nyss flyttat in på demensboende. Hon var lika go och glad som alltid ändå, så det var trevligt.

Igår frågade jag Flora om hon ville åka på en rolig utflykt och se djur och en massa andra spännande saker, för jag tänkte att vi skulle åka till Universeum i Göteborg. Lilla Flora svarade: "Eller så kan vi gå på en liten promenad." Gullhjärta!
Men vi åkte i alla fall, och det var roligt!

Och idag fyller Christopher 36, och jag och Lilly och Flora kom äntligen ut på en liten promenad, och sen firade vi med överblivet bröllopsbubbel och tårta.

Så nu är det nog bara en lite viktigare sak kvar som jag inte tagit mig för att berätta om: när jag åkte till Göteborg för att intervjua Timo Räisänen den 30 november! Planen var att jag skulle intervjua honom i Svenska Grammofonstudion, där hans bandkollega och producent Hans, som även är min vän, har sin egen Studio Två. Jag hade oroat mig lite för att något skulle komma i vägen, eftersom det var inte mindre än sju barn involverade i hela setupen: mina tre, Hans i samma ålder och Timos två lite äldre, men när jag satt på tåget upp på morgonen verkade ju allt ha gått vägen! Men: precis när jag klivit av spårvagnen ett par hundra meter från studion ringde Timo: Hans yngste son hade kräkts på förskolan, och hans mamma var bortrest, så Hans var tvungen att sticka direkt... Så tråkigt! Jag hade sett fram emot att, utöver själva intervjun, få se studion plus att träffa Hans, så jag blev så besviken. Jag fick en supersnabb rundtur i studion innan Hans rusade iväg, och sen tog Timo med mig på några ärenden och efter det åkte vi hem till honom i Hindås istället och det blev en jättebra intervju, så det löste sig bra ändå!
Och Hans son mådde bra efter han kommit hem, så vi kunde ses innan jag åkte hem, så det ordnade sig också bra, plus att jag sov över hos en kompis som jag hade supertrevligt med, så det blev en riktigt bra resa. Och nu har jag 35 sidor utskriven intervju som jag ska göra en bra artikel av, så jag har att göra, kan man säga. :)

God jul i efterskott!

Julen har inte varit snäll mot bloggandet! Att min gamla bloggapp slutade fungera och den nya är jättesvår att använda har inte heller hjälpt till, tyvärr... Men här kommer åtminstone vårt julkort (som vi bara skickade digitalt, eftersom december försvann i en vab-dimma), och så ska jag se till att lägga upp fler bilder och berätta lite mer en annan dag. God fortsättning!

Jul i djurparken och inte över än

Det tar aldrig slut..! Igår eftermiddags hade det gått 48 timmar från att Alfred blivit bra, så eftersom Christophers föräldrar skulle komma och vi hade dyra biljetter till Jul i djurparken på Skånes Djurpark (eller: jag hade fått fem vip-biljetter via jobbet, men vi fick köpa till biljetter till svärföräldrarna för 400:-/st) så tyckte vi att vi kunde åka. Allt var bra på vägen dit, men precis när vi kom fram och skulle byta om till vinteroveraller på tjejerna började Flora gråta, hade ont i magen och ville ha en spypåse... Inget hände, så vi gissar på en släng av åksjuka plus nervositet – hon har haft lite svårt att förstå att hon är frisk nu och gick omkring med en påse som en snuttefilt i flera dagar efteråt – men hon ville bli buren med sin påse första halvtimmen eller så.
Barnen fick tomteluvor, och så var det pysselverkstäder och mattält där maten ingick, och det var trevligt, men inte riktigt värt pengarna (som vi ju tack och lov bara betalat en del av).

Barnen var i alla fall väldigt glada över det extremt vältajmade snöfallet medan vi var där.

Ett av de få djuren som faktiskt var ute i djurparken. Vi såg den, en kanin, ett par får och två renar, that was it.

Det höll på mellan 16.30 och 19.30, men Flora och Lilly lyckades hålla sig vakna hela vägen hem, en bilresa på en knapp timme från Höör, men Alfred däckade totalt, och när vi kom hem var han superhängig och också orolig för att han skulle bli sjuk igen...
Så efter en faktiskt ganska god natts sömn var jag väldigt glad att alla mådde bra, och vi vinkade av farmor och farfar vid 10-tiden. Precis när de åkt upplyste Christopher mig om att han fått diarré... Suuuuuuuuuck.
Så nu - långt efter att 48 timmar gått – har alltså nästa offer skördats, så han ligger nere i gästrummet och mår dåligt, och jag får elda på mitt blivande magsår med ännu några dygns väntan för att se hur det går med mig (jag var på toa strax efter honom utan att veta att något var fel). Det var då den segaste sabla skit jag varit med om, det här!! Och det kommer bli en extremt fattig nästa månad när det aldrig blir något jobb för mig, vet inte om jag kan åka till Malmö nästa vecka heller, och julen börjar kännas lite osäker också när det går såhär långsamt allting.
Christopher ringde 1177 och fick veta att barnen kan åka till skolan och förskolan imorgon eftersom risken att återsmittas är väldigt låg, men jag vet inte, det känns inte helt okej att skicka iväg dem... Men de vill ju tillbaka, plus att de nu har tittat på tv och YouTube ungefär 9 dygn i sträck, så... aaargh, jag vet inte, jag är så trött på den här skiten nu! Det börjar kännas som att livet aldrig kommer bli normalt igen (drama queen).

Ta på din egen syrgasmask först

Ja, jag gör sjukt söta barn. Men nu har de här sjukt söta barnen varit sjuka i omgångar i 6 dagar och alla har måst vara hemma eftersom det ju handlar om den onämnbara sjukan som jag mår illa bara av att läsa namnet på. Och nu börjar mina trötta nerver ta slut.
Min mamma brukar säga åt mig ungefär det som det står i flygplans säkerhetsinstruktioner: ta på din egen syrgasmask före du hjälper andra. Men alltså, hur i hela friden gör man det? Hur ska jag kunna sova själv när jag bara ligger och väntar på att någon som ligger bredvid mig i sängen kan bli dålig vilken minut som helst? Hur ska jag kunna äta när jag får ont i magen bara av att tänka på att det kan vara min tur härnäst?
Så efter sex dagar med knappt någon mat eller sömn, och där först Lilly blev sjuk när vi började tro att faran efter Flora var över, och Alfred när de 48 timmarna efter Lilly passerat för rätt sabla många timmar sen, fungerar jag knappt. Jag går för att hämta något och vet knappt var jag kom ifrån, jag sitter bara i soffan och förmår inte ens komma på något roligt för Flora och Lilly, som ju är friska nu, att göra mer än att glo på tv och mobiler (jo, vi pärlade faktiskt en stund idag, till mitt försvar) och jag glömmer att ge någon alls någon mat. Och då är det ändå Christopher som faktiskt har tagit hand om det mesta av det äckliga den här gången.
Och som grädde på moset kan jag knappt ens vila när jag har tillfälle, för jag har så fruktansvärt ont i bröstryggen när jag ligger ner. Så mig är det inte mycket bevänt med för tillfället. Hur är det, det är inte riktigt socialt accepterat att rymma från sina sjuka barn, eller? Sova i en vecka då, hur är det med det? Nähä, inte det heller. Tråkigt.

Instagram 2017

Mina nio mest gillade bilder på Instagram under 2017!  Möhippa, bröllop och familj: ja, det summerar väl året ganska väl!
Eftersom jag är lite dålig på att blogga numera så följ mig gärna på popsara där.

Optimistisk apotekare (obs: sjukinlägg)

Definitionen av optimist: apotekaren som önskade mig en trevlig helg i morse när jag berättat att ett av tre barn är magsjukt och köpte tre paket spypåsar? 😄

Det stod på tavlan på förskolan igår att det fanns magsjuka i huset, men jag försökte ta det lugnt och tänkte att åtminstone inget skulle hända förrän natten mellan lördag och söndag med tanke på vanlig inkubationstid. Christopher sov med Flora i gästrummet för jag var så trött och hon brukar störa mig mest på nätterna, och när Alfred gick ner till dem vid 7-tiden och kom tillbaka upp och berättade att Flora kräkts blev jag helt paff. 

Så seg dag idag, och nu får vi se om jag kan sova inatt eller om jag bara kommer ligga och lyssna på Lilly och Alfred. Hå hå ja ja, det är kul att vara förälder nästan jämt.