Tandborstkaos och Göteborg

Som det blir när ens barn lägger sina tandborstar var som helst i huset efter de själva borstat tänderna på morgonen... Alla har fått dubbla. 

Nu är jag på ett tåg mot Göteborg för att intervjua Timo Räisänen i Svenska Grammofonstudions Studiotvå - så roligt!

De senaste veckorna

Så dålig jag är på att skriva nu för tiden! Har haft för mycket annat i tankarna: dels ryggskottet som aldrig går över (blev bättre efter en knapp vecka, men sen blev jag plötsligt sämre igen på dag 10 utan att ha gjort något särskilt), dels det där som jag nämnde för några veckor sen att jag hjälper Timo Räisänen med en grej (mer om det längre ner), dels den evinnerliga sömnbristen.
Men här kommer i alla fall en bunt bilder från de senaste veckorna med lite text.

Förrförra veckan var det dags för Christophers månatliga stockholmsresa. Han är uppe och har möten med sin huvudsakliga kund SF Bio en dag i månaden, och då åker han tåg upp dagen innan och kommer hem runt midnatt dagen efter, vilket innebär att jag har två ensamma kvällar med barnen och en morgon. Första kvällen tog jag barnen till närmsta pizzerian för att göra det enkelt för mig, och de tyckte det var så roligt. De skötte sig dessutom hyfsat: de satt inte still, men de sprang i alla fall inte iväg från bordet (så ofta...). Och det kom fram folk till oss och pratade med barnen (på så grov skånska att barnen inte fattade nånting, vilket jag tyckte var lite konstigt eftersom nästan alla deras fröknar pratar skånska), så vi hade trevligt. Nu kräver de att pappa ska ta dem dit om jag åker bort nån gång - vilket jag faktiskt ska i nästa vecka, mer om det också senare.

När jag var ensam med barnen fick vi ju faktiskt plats i samma säng allihop också!

En annan dag pysslade vi med ett recycling-paket som jag köpte till tjejerna när de fyllde år. De tyckte det var roligt, men när jag skulle fota var det plötsligt väldigt deppigt när Lilly skulle visa upp sin toapappersrulle-robot. :D

I förra veckan hade jag äntligen klipptid hos min favvo Elina! Jag hade låtit håret växa sen i våras för att kunna sätta upp det på bröllopet, och det var väl kul ett tag efter också att kunna sätta upp det – men rätt snart ledsnade jag på att jag inte såg klok ut när det inte var uppsatt. Men Elina jobbar bara deltid som frisör, så det tog en månad innan jag fick tid, och eftersom jag hade en bokad tid så ville jag inte börja klippa i det själv. Så det var en riktig seg månad, så när jag väl blev klippt och det blev precis så perfekt som jag ville ha det så blev jag så lycklig – jag kände mig äntligen som mig själv igen!

Härom kvällen blev jag bjuden på musikshow innan barnen skulle sova. Lilly sjöng med till "Shake it off" i Sing-versionen...

... Flora sjöng "Sätt dig på bocken och håll dig i rocken", en julsång som de brukar sjunga på förskolan...

... och Alfred sjöng en sång om en gul moped som en av hans fritidsledare lärt honom.

Det går utför med tant Sara nu för tiden: inte nog med ryggskottet, för några morgnar sen vaknade jag med en blåtira. Hur?! Om inte nån lyckats smälla till mig när jag sovit utan att jag vaknat (vilket låter rätt otroligt) så fick jag en blåtira utan någon yttre påverkan. Kan man få det? Är jag typ döende?

Och på tal om att sova: igår fick jag nog av att inte få plats i min egen säng och att bli sparkad på (Lilly tillbringade typ hela förrgår natt med att sparka mig – hårt), och jag vågar inte sova i barnens säng eller i gästrummet innan min rygg blivit bättre, så jag lade ut en vanlig 90-madrass vid fotändan på vår säng och sa åt barnen att när de kommer in på natten får de lägga sig där. De tyckte det var jätteroligt, men sen hade vi såklart två barn i sängen ändå, men kanske att vi kan nöta in det lite. Flora har åtminstone sovit i sin egen säng hela natten flera nätter i rad nu. Ta i trä...

Och nu! Det där som jag nämnt – det kanske inte är så intressant för någon annan, men för mig som popnörd är det stort, så jag tänker berätta i vilket fall. :) Efter jag var och såg Timo Räisänen i Halmstad för en dryg månad fortsatte jag och Timos producent/keyboardist, som jag känt i tio år, att prata på messenger om allt möjligt, och när det kom fram att de inte var helt nöjda med vissa saker så hjälpte jag genom mina kontakter dem att byta bokningsbolag. Det tog någon vecka, men nu är det äntligen officiellt! Så nu hoppas jag på fler spelningar i närheten av mig snart. :)
Och så har jag dessutom skrivit en ny biografi om Timo för just bokningsbolagets hemsida, vilket också känns jätteroligt.
Ännu roligare är att på torsdag ska jag åka till Göteborg för att intervjua Timo igen. Han är ett av mina absoluta favoritintervjuobjekt, och den här gången ska jag dessutom intervjua honom i studion, så jag är så peppad! Jag kommer stanna i Göteborg över natten för att slippa stressa, så barnen får gå till pizzerian med Christopher, och jag kommer slippa en bråkig middag hemma (det där är ett ämne för sig som jag tar en annan gång) och få en natt för mig själv. Lyx!

I förmiddags gick jag ut på en promenad för att se om lite motion skulle hjälpa min rygg, och det var så magiskt vackert! Selma Lagerlöf blickar ut över Öresund med vattentornet i bakgrunden.

Ankor i vallgraven vid Citadellet.

Landskrona! <3

Alla barnen skriver

Det är inte bara Alfred som skriver – även Flora och Lilly tränar sig på att skriva för fullt. En kväll envisades båda med att skriva alla sina fem namn på varsin teckning (Alfred är tokig i Pokémons nu, så det sprider sig vidare), med lite hjälp förstås, men de kan nästan alla bokstäver själva.

Lilly Viva Helga Hansby Reis

Flora Bella Margit Hansby Reis

För övrigt är jag så oerhört nöjd med mig själv just nu: jag håller på att hjälpa några vänner med en grej som just håller på att lösa sig så fantastiskt bra (kan inte berätta vad det är riktigt än dock), och idag fick jag en ny kund att vara copywriter för på jobbet (jag vill helst skriva mer och produktionsleda mindre). Firar lite med att dansa för mig själv hemma, och det gjorde nästan inte ont i ryggen alls. :)

Fler tvillingar i familjen!

Äntligen får jag berätta: min lillasyster Johanna väntar också tvillingar!
Jag fick veta att hon var gravid redan på vår bröllopskväll den 5 augusti – hon hade tagit testet på morgonen. Men knappt två veckor senare hörde hon av sig och berättade att hon börjat blöda... Så vi trodde att det var missfall, och hon bokade en tid för vaginalt ultraljud för att få det bekräftat så hon kunde gå vidare. Ultraljudet var på min födelsedag den 18 augusti, när hon var i vecka 6-7 nånting, och framåt lunch kom det ett sms till mig och mamma:

Jag och Christopher kunde inte sluta skratta på typ hela dagen. Så bisarrt! Vi har aldrig haft tvillingar i släkten förut, men nu har vi tydligen det. :)

Men Johanna fick höra att det är mycket vanligare än man tror att graviditeter börjar som duplex (tvillingar) men att den ena ofta tillbakabildas före vecka 9. Så vi vågade inte riktigt känna oss säkra, men några veckor senare hade hon KUB-ultraljud, och jodå, det var två starka hjärtan som slog fortfarande. Och igår hade hon rutinultraljudet, och hon har två friska pojkar i magen. :)

Jag och Johanna är ju uppvuxna som två systrar av tre, med en ensamstående mamma, och vår storasyster fick en dotter, så på något sätt har det alltid känts väldigt främmande att någon av oss skulle få något annat än döttrar. När jag fick veta att Alfred var en pojke på mitt RUL blev jag ärligt talat lite rädd, men när han väl kom ut var det ju förstås inga konstigheter. Men Johanna fick ju en dotter först, och hon har frågat mig flera gånger om det inte är konstigt att ha en pojke, men nu lär hon ju få veta med besked. ;)

I Johannas tal till mig på bröllopet pratade hon om att hon som liten försökte göra samma saker som jag för att hon såg upp till mig, och jag blev bara arg på henne för att hon härmades. Och nu har hon väl ändå fått till det ultimata härmet! :)

Det enda tråkiga är att Johanna, Victor och Nico bor i Stockholm, så det kommer inte bli lätt att hjälpa till när de tre blir fem, men vi kan väl åtminstone komma med råd och tips.

4-årskalas 2 av 3

Här är de bilder jag missade att publicera! Kalas den 29 oktober med tre kompisar.

Vi har en bok som heter "Prinsessans kalas", där gästerna fick dekorera varsin egen minitårta, och den idén tog vi: alla fick dekorera sin egen muffin! Jag hade spritsat grädde på, och så fick de fyra olika sorters strössel och två olika sorters minigeléhallon (vanliga och med apelsinsmak). Jättelyckat!

4-årskalas 3 av 3

Idag var det dags för det tredje och sista 4-årskalaset! Insåg nu att jag gjort ett utkast från det andra kalaset för två veckor sen men glömt att publicera det, så det kommer sen. Det kändes rätt så jobbigt med tanke på att jag fick ryggskott igår, särskilt som huset var i totalt kaos och det låg grejer överallt så vi var tvungna att städa innan, men tack och lov var jag lite bättre idag och blev ännu bättre under dagen. Och det blev väldigt lyckat: tre kompisar kom, och Alfred känner två av dem också och hade också roligt - så barnen skötte sig rätt mycket själva utan vår inblandning och utan för mycket stök.

Att kläderna åker av = ett tecken på ett lyckat kalas?

Och sen fick jag lägga inte mindre än två superhjältar!





Tjejerna pratar redan om sina 5- och 6-årskalas, men själv ser jag ändå lite fram emot några månader utan kalas nu... :)

Lappar!

När man nu plötsligt har en son som kan skriva så börjar en ny fas i livet: lappskrivandefasen!
Min mamma har sparat en gammal lapp där jag skrev nåt i stil med "Snela mamma, måste ja tveta tissen å römpan?" (tissen = snippan på danska), så när jag nu fick min första lapp från Alfred ikväll ska den lätt sparas!
Bakgrunden är att jag lyckades få ryggskott i morse när jag bara skulle resa mig från där jag satt på ett trappsteg för att hämta något som Lilly ville ha, eftersom det skulle gå fortare om jag gjorde det, då vi var på väg till förskolan och skolan. Det gjorde det inte, för det knäckte till i min rygg, och vips fick jag lägga mig ner med en isklamp mot ländryggen istället.
Fick en tid efter lunch hos en annan kiropraktor än min vanliga som masserade mig extremhårt, så jag hoppas det blir bättre snart – men hur som helst, när Alfred och Lilly bråkade och nästan slogs på eftermiddagen blev jag vansinnig eftersom jag inte ens kunde lyfta undan någon. Efter en liten stund kom Alfred med en lapp. :)

"Mamma jag Alfred vet at du har ont i benet (sic) felåt för. Kram Alfred till mamma" <3 <3 <3 (förlåt för nånting som han alltså glömde skriva, men han sa att det var bråket med Lilly) Älskade unge!
Lite senare fick jag en lapp till: "Mamma jag elskar dej" <3
Christopher fick också en lapp: Pappa du är ite snell. Tak." HAHAHAHA! (eller förlåt, jag menar "stackars Christopher, det var ju tråkigt"... men otroligt komiskt!)

Senaste veckan

Frukost klockan 10 på en vanlig torsdag? Jajemen, när ens son spydde på onsdagsmorgonen måste ju alla barnen vara hemma i 48 timmar, även om det med allra största sannolikhet var något han ätit och inget smittsamt. Vår misstanke är det som hans fröken berättade om på hans utvecklingssamtal i tisdags: han hade gått omkring med en satsumasklyfta i munnen i flera timmar - på vägen tillbaka till skolan från idrottshallen, på lektionen, under tiden han åt lunch (!) och ut på rasten, innan fröken förstod vad det var och hon kunde säga till honom att han fick spotta ut den... Kanske inte helt hälsosamt.
Hur som helst, på utvecklingssamtalet gav fröken oss också den allra finaste komplimang en förälder kan få: "Man hade ju velat ha 25 Alfred!" :) Han är tydligen så lugn och snäll vår kille, som hemma har tusen myror i brallan och aldrig kan sitta still i mer än en minut, och som också får raseriutbrott för minsta lilla, nu när han är i lilla tonåren - fröken har aldrig sett honom arg nånsin. Och han är hjälpsam, väntar på sin tur och gillar att lära sig. Så uppenbarligen har vi lyckats i vår fostran även om han inte alltid visar det hemma.

Nu när jag inte skrivit på jättelänge så lägger jag upp lite bilder från de senaste dagarna här bara - vår middag från i tisdags, som var så sabla god: en massa rotfrukter i ugnen (vitlök, butternut squash, sötpotatis, morötter, minigulbetor från trädgården och spetskål) med stekt halloumi till.

Och så fick jag för mig att bära tjejerna samtidigt när vi skulle dansa, och det var inte så jobbigt faktiskt när jag hade en bak och en fram. Dans är min nya grej, jag har börjat dansa på luncherna hemma för mig själv, så roligt! Mest till Timo Räisänens låt "Autobahn" från nya skivan, men också till lite annat. Jag har hjälpt Timo med en grej på sistone - kan inte berätta vad än, men är mycket nöjd med mig själv!

Lilly kom upp härom kvällen när hon vaknat och hade svårt att somna om. Mys!

I söndags åkte vi ut till en skog vid Gantofta på väg mot Helsingborg - som jag lärde mig var det låg när jag råkat hoppa på fel Pågatåg hem och det inte stannade i Landskrona... Tydligen skulle det finnas ett vattenfall där nån sorts laxar vandrade och hoppade, men vi såg inte en enda fisk. En ordentlig skogspromenad fick vi i alla fall.