Förra veckan ringde Landskrona Tennisklubbs huvudtränare och frågade om jag kunde tänka mig att byta grupp – eftersom vi bara var två i vår grupp, och den två timmar tidigare också bara var två ville de slå ihop oss. Jag var ju så glad över att det blir så bra träning när vi är så få, men jag kunde ju inte gärna vägra när han sa att klubben inte får ihop det ekonomiskt annars. Så idag var jag med i den tidigare gruppen, men vi blev bara tre ändå, för min vanliga träningspartner var inte med idag. Och det visade sig att de två kvinnorna som jag inte tränat med förut var nybörjare. Med mig och Maria hade tränaren Daddy varit noga med att visa oss slagtekniken under de första två lektionerna, men tydligen hade hon inte alls gjort det med den andra gruppen, så idag gick det väldigt mycket tid till att visa dem tekniken när det visade sig att de inte alls kunde slå backhand. Och ja, självklart har jag förståelse för att man behöver mer hjälp när man är nybörjare, men jag blev så ledsen: förra lektionen var så otroligt rolig för jag fick spela hela tiden och utvecklas, men idag fick jag spendera säkert en tredjedel av tiden med att bara stå och vänta... Min enda tröst var att jag redan blivit så mycket bättre att jag fick beröm för många av mina slag, men jag lär ju stanna i utvecklingen nu. Så trist.
Kanske får hyra en bana nån lunchtimme och stå och slå för mig själv nån gång!
Känns lite som att vara tillbaka på lågstadiet där jag bara fick sitta och vänta hela tiden eftersom min storasyster Fina lärde mig läsa och skriva när jag var 5 och hon började skolan. Det är ett av skälen till att jag är glad att våra barn går i Montessori nu: där får man göra saker i sin takt. Betar man av femmans matte får man börja med sexans och så är det inte mer med det.
Nöjd med min tennisoutfit i alla fall! :) Köpte en ny tränings-tshirt på nyöppnade Rusta här i stan igår, och tenniskjolen köpte jag redan för något år sen bara för att den var söt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar