Jag har visst glömt att berätta om jobbfesten förra onsdagen! Det var en försenad sommarfest, för ledningen ville att vi skulle få gå på Titanic-utställningen, så vi fick helt enkelt vänta tills den öppnade i Malmö.
Audioguide ingick i entrépriset, så alla gick för sig själva och lyssnade, och det var superintressant. Jag hade en Titanic-period nån gång i tonåren, men sen dess har jag väl inte direkt tänkt jättemycket på det, så det var intressant att få veta en massa detaljer och få se både bilder, uppbyggda miljöer och grejer från själva skeppet och hennes systerskepp Olympic. För mig blir det oerhört abstrakt med såna där jättekatastrofer - drygt 1 200 människor dog, och det är liksom för stort att ta in, men när professorn som forskat om Titanic sen 50-talet och som läst in audioguiden berättade om en familj med fem barn högg det till i hjärtat: besättningen kastade ner yngsta barnet i en livbåt som redan var överfull och på väg ner i vattnet, och sedan kastade ner det näst yngsta barnet. Någon i livbåten ropade att mamman måste följa med, så de hystade ner henne också. Hon vände sig om och såg pappan och de tre äldsta sönerna springa mot skeppets andra sida för att försöka komma med i en annan livbåt (det fanns bara livbåtar till ungefär en tredjedel av alla passagerare och besättning) – och det var sista gången hon såg dem... Det var med många barnfamiljer i tredje klass, som skulle söka lyckan i Amerika, och bara tanken på att som förälder inte få med sig alla sina barn mot räddningen... nej. Bara nej.
Efter utställningen åkte vi till Restaurang Snapphane, som ligger i anslutning till Hotel Mayfair i Malmö. Tydligen har den samma ägare som den tvåstjärniga restaurangen Vollmers, som jag också hade dålig koll på – har inte läst in mig på Malmös krogliv sen vi flyttade ner till Skåne igen.
Hur som helst var allt supergott, och väldigt tjusigt. På bilden här är det kantarellsoppa i nån sorts geléhölje till höger, och bläckfiskchips med nånting som jag inte minns vad det var på, och ostmacarons.
Vi fick dra lott om hur vi skulle sitta, och jag hade turen att få sitta med precis dem jag hoppats: två av våra frilanscopywriters som är väldigt trevliga, så jag hade en utomordentligt bra kväll!
Här var det rökt vildand, gömt under blad som jag inte hörde namnet på, men nån släkting till harsyra.
Och efterrätten var tre varianter av plommon och vit choklad. Och så fick vi ohemula mängder vin, som jag inte ens drack hälften av (vi fick sex olika glas, eftersom vi hade en avsmakningsmeny) och ändå blev rejält lullig. Kom hem nånstans efter midnatt, och var oerhört tacksam för att jag jobbar hemifrån deltid så jag kunde lägga mig en stund igen efter att vi lämnat barnen på morgonen och sköta jobbet från sängen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar