Morgongymnastik med Flora

Börjar bli tungt

Det börjar bli smått tungt att bära båda tjejerna samtidigt nu...

Tio mil till Timo

I lördags kväll skulle jag gå på konsert med min favorit Timo Räisänen i Malmö, och skulle intervjua honom också, så jag var peppad. Men på torsdagkvällen kom det ett meddelande från Timos keyboardist och producent Hans, som jag lärde känna genom Timo för flera år sen: "Malmö inställt..." Neeeej! Så vi fortsatte prata och kom fram till att det ju faktiskt inte är så fasligt mycket längre till Halmstad än till Malmö (eller nja, drygt dubbelt så långt, men vem räknar?), och där skulle de spela på fredagen. Jag tvekade länge, och för att göra en lång historia kort så blev det såhär:

Barnen hade dessutom målat en t-shirt till Timo som jag ville att han skulle få, plus att Hans tyckte att det vore trevligt om jag kom, så jag vilade lite i soffan på eftermiddagen, inväntade svärmor som kom för att stanna över helgen, åt middag tillsammans och körde sen till Kajskjulet i Halmstad.

Alfred målade Pacman-spöken, Flora en gubbe som jag tror var Timo, och Lilly målade Timo på en skateboard hållandes i en varg, eftersom hennes favoritgosedjur är en varg.

Jag möttes av Hans vid dörren, och så gick vi till logen, där Timo strax dök upp. Han blev jätteglad och tog på sig t-shirten direkt (han sms:ade mig nästa dag: "ÄLSKAR tischan!!!"). :) Han och Hans skulle just gå ut och sätta sig och sälja merch och hälsa på fansen, och Hans tog helt sonika fram en stol till mig också, så där satt jag och låtsades vara med i crewet... Alla som kom fram ville ju prata med Timo, så även om Hans tog hand om försäljningen så hade vi gott om tid att prata också - vi hade inte setts på fem år, även om vi hörts på Messenger ibland, så det var roligt att catch up, hur man nu säger det på svenska.

När en tjej kom fram med en bild på sig själv och Timo som hon tagit för nio år sen för att han skulle signera den kom jag på att jag hade en gammal selfie på mig och Timo på Facebook som jag tagit för alldeles snart exakt tio år sedan: första gången jag intervjuade Timo solo före en spelning på KB i Malmö, den 3 november 2007. Så självklart var jag ju tvungen att ta en ny bild på oss också. (Intervjun sköt vi på framtiden dock.)

Till vänster för tio år sen, till höger nu. Inte ser vi väl en dag äldre ut? (Och t-shirten är på även ute bland fansen. Förresten målade jag och min systerdotter Stella en t-shirt till Håkan Hellström, hennes idol, för femton år sen, när hon var fyra, som han också älskade och använde i flera år. Bra grej det där.)

Det kändes ju lite lustigt att sitta där med dem, men det gjorde mig ärligt talat också lite stolt. Kanske fånigt, men Timo och Hans är ju ändå idoler till mig, även om jag är kompis med dem också, så att det liksom var självklart att jag skulle sitta där medan de andra fansen bara fick en liten stund och en selfie med Timo känns ju ändå rätt stort, hur gammal och vuxen jag nu än ska föreställa att vara.

Vid niotiden var det dags för spelning – jag var väldigt tacksam över att de skulle spela rätt så tidigt, för jag hade ju en timmes körtid hem igen. Hade kollat tåg, men det sista gick klockan elva, och krävde dessutom byten, så det var inte värt. Och jag var så glad att jag åkte, för Timo är alltid ett sånt lyckopiller och energikick för mig!

Rolig är han också. :)

Och efteråt väntade jag en stund medan Timo och Hans hälsade på fansen och sålde merch igen (de gör alltid det efter spelningarna, och numera alltså även före, och jag tycker det är så fint! Det är inte många artister som kommer ut och hälsar på fansen.) och sen hängde jag kvar en stund till innan det var dags att åka hem.

Jag var lite orolig för att köra hem eftersom jag var trött redan från början och brukar vara mer död än levande vid elvatiden, och nu körde jag strax före midnatt. Men tack vare hög musik och lite choklad gick det utmärkt. :)

Somnade inte förrän efter halv tre dock, och sen blev jag väckt av Flora halv sju, så jag var ju så lagom pigg dagen efter... Men ändå: så värt det!

4 år idag!

Idag fyller Flora och Lilly fyra år!

Men de är inte hemma, för de är på en förskolekompis kalas på Leos Lekland tillsammans med pappa (och Alfred är på ett annat kalas), så här sitter jag och har egentid. Så då har jag ju tid att skriva lite.

Det är inte ofta de har på sig likadana kläder, men de här fick de av mormor igår, från Paris, och de tyckte de var så fina att de hade på sig dem både igår och idag. Vi hade familjekalas igår redan, för då var farmor här (hon bor i Frankrike), och så kom faster Rebecca med familj också, plus mormor då.

Och på kvällen bjöd farmor på middag på Harrys.

Lite presentöppning hann vi i alla fall med innan de åkte på kalas i förmiddags.

Mina fina små tjejer. Ni börjar bli stora! Ni har helt egna personligheter:

Lilly, du är vår lilla clown som är så rolig och spexig och älskar att prata med nya människor. Du har börjat gilla att brottas med din storebror Alfred, och gör mamma orolig för att ni ska göra varandra illa (och det slutar ju också oftast med gråt...). Du är väldigt duktig på att pyssla, rita och skriva och är oerhört bestämd om hur saker ska vara.

Flora, du är fortfarande lite lugnare och försiktigare, men det går ständigt snabbare för dig att våga dig på nya saker, och du är tuffare än många tror. Du tar hand om de nya små barnen på förskolan och hjälper din tvillingsyster när hon behöver det. Du älskar musik och vill lite för ofta låna föräldrarnas mobiler för att lyssna på musik, spela spel eller titta på YouTube.

Ni har båda hjärtan av guld även om ni ofta bråkar alla syskonen sinsemellan, men vid de tillfällen när ni leker tillsammans och alla skrattar och är glada är er mamma så oerhört tacksam för att ni har varandra. Och jag älskar er alldeles otroligt mycket! Grattis på födelsedagen mina underbara snittblommor!

Sånt som barnen gör på förskolan

Alfreds saga

Alfred har skrivit en saga helt själv! (Han är väldigt inne på Pacman och Pokémons just nu.)

Ännu mer kalaskrock

Och i morse låg det ett kort i brevinkastet: Alfred är bjuden på kalas hos sin bästis Melker - tadaaa! - söndag den 22 oktober. Helt bisarrt. 

Kalaskrock

Igår kom vi äntligen för oss att skicka inbjudningar till Floras och Lillys 4-årskalas om 11 dagar. De hade fått välja tre kompisar var från avdelningen, och de sa olika varje dag, så det tog ett tag för oss att få ordning på vilka som skulle bjudas. Men igår kväl mailade vi föräldrarna till de sex barn som de till slut valde. 

Idag när jag hämtade mötte jag en annan mamma vid grinden, och hon visade mig en annan kalasinbjudan: en annan flicka på avdelningen fyller fyra samma dag som tjejerna (vi hade bjudit henne ändå och hoppats på det bästa) - och nu hade hon bjudit hela avdelningen till Leos Lekland, samma dag. Bara två timmar tidigare. Suck. 

Inte nog med att det krånglar till allt att det är två kalas samtidigt, så vi kanske får flytta vårt - nu måste vi uthärda ännu ett sabla kalas på f-ing Leos Lekland. Vad är grejen med landskroniter och kalas på Leos Lekland?! Det kostar ju flera tusen att ha kalas där! Och är det bara jag som inte tycker det är en toppenidé att vara på lekland i värsta sjuksäsongen? Jaha, okej, bara jag som har överdriven bacillskräck, okej...

Nåväl, vi får fundera till imorgon på hur vi ska göra. 

Alfred har varit hemma idag, för han fick feber och ont i halsen igår. Tack och lov har febern redan gått ner - han är typ bäst på att vara sjuk! Jag har haft lite int i huvudet idag också, så jag har trott att jag också ska bli sjuk, men har typ vägrat för jag ville spela tennis ikväll (vilket jag klarade). Tog det lugnt i soffan med Alfred idag i alla fall: datorn med "Skam" på i knät och jobbdatorn bredvid så jag kunde pausa och svara på mail så fort något kom. Rätt gött. 

Trött kille med cool frisyr som just vaknade till för att gå på toa. 

Nu: sova!

Stora barn, mackor och Skam

Vart har mina små bebisar tagit vägen?! Nu har vi plötsligt en stor pojke som efter maten tar fram ett papper och vill räkna matte! :)

Vår förskoleklasskille har börjat skriva med små bokstäver och stava sig igenom diverse texter, och är så duktig! Han är också helt tydligt i "lilla tonåren" och får hysteriska utbrott för minsta lilla, men jag hoppas det går över snart...

Och Flora, som inte ritar så ofta, men som överraskade oss med att plötsligt kunna rita människor för en månad sen, klämde i med att rita mormor igår (eller en perfekt clown?), med näsa, fingrar, (stora) öron och allt.

Jag orkade inte laga mat igår, men eftersom jag köpt två limpor på extrapris, avocado och jordgubbar när jag handlade åt vi lyxmackor till middag. Jag fotade inte från början, men på min första smörgås hade jag lyckats få på inte mindre än nio pålägg! Smör, isbergssallad, jordgubbar, avocado, fetaost, majs, vit balsamico, franska örter och solrosfrön. På den här var det mango och mozzarella också. Så gott!

Floras med ost (den nya Folke-osten, som är jättegod), mango, majs, jordgubbar och fetaost.
I övrigt har jag – typ sist av alla – fastnat för tv-serien "Skam". Jag har varit helt ointresserad av att se den, men tänkt att jag kanske borde, och så såg jag ett reprisavsnitt på SVT24 eller vad det var och tyckte att det inte var så illa. Så jag började titta en kväll när Christopher lade Alfred och blev helt fast. Nu har jag sett de två första säsongerna på en dryg vecka och längtar efter att kunna titta typ heeela tiden. Och ska kanske titta efter ett rött läppstift, som typ alla andra tjejer gjorde när Noora-säsongen gick. :D

Tennis-utveckling och -stillastående

Förra veckan ringde Landskrona Tennisklubbs huvudtränare och frågade om jag kunde tänka mig att byta grupp – eftersom vi bara var två i vår grupp, och den två timmar tidigare också bara var två ville de slå ihop oss. Jag var ju så glad över att det blir så bra träning när vi är så få, men jag kunde ju inte gärna vägra när han sa att klubben inte får ihop det ekonomiskt annars. Så idag var jag med i den tidigare gruppen, men vi blev bara tre ändå, för min vanliga träningspartner var inte med idag. Och det visade sig att de två kvinnorna som jag inte tränat med förut var nybörjare. Med mig och Maria hade tränaren Daddy varit noga med att visa oss slagtekniken under de första två lektionerna, men tydligen hade hon inte alls gjort det med den andra gruppen, så idag gick det väldigt mycket tid till att visa dem tekniken när det visade sig att de inte alls kunde slå backhand. Och ja, självklart har jag förståelse för att man behöver mer hjälp när man är nybörjare, men jag blev så ledsen: förra lektionen var så otroligt rolig för jag fick spela hela tiden och utvecklas, men idag fick jag spendera säkert en tredjedel av tiden med att bara stå och vänta... Min enda tröst var att jag redan blivit så mycket bättre att jag fick beröm för många av mina slag, men jag lär ju stanna i utvecklingen nu. Så trist.
Kanske får hyra en bana nån lunchtimme och stå och slå för mig själv nån gång!
Känns lite som att vara tillbaka på lågstadiet där jag bara fick sitta och vänta hela tiden eftersom min storasyster Fina lärde mig läsa och skriva när jag var 5 och hon började skolan. Det är ett av skälen till att jag är glad att våra barn går i Montessori nu: där får man göra saker i sin takt. Betar man av femmans matte får man börja med sexans och så är det inte mer med det.

Nöjd med min tennisoutfit i alla fall! :) Köpte en ny tränings-tshirt på nyöppnade Rusta här i stan igår, och tenniskjolen köpte jag redan för något år sen bara för att den var söt.

Jobbfest

Jag har visst glömt att berätta om jobbfesten förra onsdagen! Det var en försenad sommarfest, för ledningen ville att vi skulle få gå på Titanic-utställningen, så vi fick helt enkelt vänta tills den öppnade i Malmö.

Audioguide ingick i entrépriset, så alla gick för sig själva och lyssnade, och det var superintressant. Jag hade en Titanic-period nån gång i tonåren, men sen dess har jag väl inte direkt tänkt jättemycket på det, så det var intressant att få veta en massa detaljer och få se både bilder, uppbyggda miljöer och grejer från själva skeppet och hennes systerskepp Olympic. För mig blir det oerhört abstrakt med såna där jättekatastrofer - drygt 1 200 människor dog, och det är liksom för stort att ta in, men när professorn som forskat om Titanic sen 50-talet och som läst in audioguiden berättade om en familj med fem barn högg det till i hjärtat: besättningen kastade ner yngsta barnet i en livbåt som redan var överfull och på väg ner i vattnet, och sedan kastade ner det näst yngsta barnet. Någon i livbåten ropade att mamman måste följa med, så de hystade ner henne också. Hon vände sig om och såg pappan och de tre äldsta sönerna springa mot skeppets andra sida för att försöka komma med i en annan livbåt (det fanns bara livbåtar till ungefär en tredjedel av alla passagerare och besättning) – och det var sista gången hon såg dem... Det var med många barnfamiljer i tredje klass, som skulle söka lyckan i Amerika, och bara tanken på att som förälder inte få med sig alla sina barn mot räddningen... nej. Bara nej.

Intressant kan man väl också kalla merchandisen de sålde i shoppen... Va?

Efter utställningen åkte vi till Restaurang Snapphane, som ligger i anslutning till Hotel Mayfair i Malmö. Tydligen har den samma ägare som den tvåstjärniga restaurangen Vollmers, som jag också hade dålig koll på – har inte läst in mig på Malmös krogliv sen vi flyttade ner till Skåne igen.

Hur som helst var allt supergott, och väldigt tjusigt. På bilden här är det kantarellsoppa i nån sorts geléhölje till höger, och bläckfiskchips med nånting som jag inte minns vad det var på, och ostmacarons.

Vi fick dra lott om hur vi skulle sitta, och jag hade turen att få sitta med precis dem jag hoppats: två av våra frilanscopywriters som är väldigt trevliga, så jag hade en utomordentligt bra kväll!

Här var det rökt vildand, gömt under blad som jag inte hörde namnet på, men nån släkting till harsyra.

Och efterrätten var tre varianter av plommon och vit choklad. Och så fick vi ohemula mängder vin, som jag inte ens drack hälften av (vi fick sex olika glas, eftersom vi hade en avsmakningsmeny) och ändå blev rejält lullig. Kom hem nånstans efter midnatt, och var oerhört tacksam för att jag jobbar hemifrån deltid så jag kunde lägga mig en stund igen efter att vi lämnat barnen på morgonen och sköta jobbet från sängen...

Aktiv helg med besök och lekland

Vi avslutade en aktiv helg idag med Leos Lekland. Jag och Christopher är inte leklandsmänniskor, om man kan säga så, men förra hösten hade vi premiär på Leos Lekland i Helsingborg, då Flora och Lilly blev bjudna på kalas där av en förskolekompis. Och de och Alfred blev förstås helt sålda på det, och har tjatat sen dess om att åka dit igen, så när Alfred blev bjuden på kalas (dock utan det vidriga kalasrummet) så fick vi ju åka dit allihop.

Och jag får ändå säga att det är fräscht och förvånansvärt inte-otrevligt att vara där ändå. Vi åt lunch där allihop också, inklusive de andra föräldrarna och barnen, och sen följde Alfred med födelsedagsbarnet hem på tårta och vi andra åkte hem och gjorde chokladbollar med hallon.
I fredags kväll hade vi Alfreds bästis Melker med familj här på pizza, vin och bröllopsbildtittning, och igår var mamma här på förmiddagen och sen gick vi i Landskrona Pride Parade (jag som är så blödig nu för tiden blev helt tårögd av att det var så fint att vi har en egen Prideparad här och att det var många som gick och att alla var glada (eventuella nazistprotester uteblev tack och lov, kanske för att det var fullt nassepådrag i Göteborg samtidigt)). Efteråt var det en gospelkör som sjöng i Slottsparken, och sen uppträdde två drag queens från Malmö och de avslutade med godisregn, så efter det gick vi hem. Och strax efter det fick vi besök av två nya vänner med 2-årige son som går på samma förskola som våra barn, och de stannade på middag - och vin och bröllopsbildtittning. :)
Så många aktiviteter brukar vi aldrig ha på helgerna, så det var väldigt livat!