Yoga hade jag aldrig provat, förutom när jag var liten och mamma gjorde yogaövningar med mig och Fina hemma (mamma höll på med yoga i jättemånga år, och gör fortfarande ibland), men det vi gjorde då satt faktiskt i så det inte kändes som några konstigheter när jag var på första tillfället (vad säger man? Lektion? Kurstillfälle? Träning?). Jag cyklade dit med superstressont i magen, och hem helt avslappnad och nöjd. Härligt, även om det kanske inte satt i så länge...
Och tennisen: jag spelade tennis i något år när jag var 12-13. Jag blev faktiskt fyra i Kalle Anka Cup i Borås ett år (fast det var lite för enkelt, för jag vann en match, förlorade en och vann en på walkover, mot en tjej som var en av de bästa spelarna i Borås... Men ändå!), och sen spelade jag jättemycket minitennis i Kärra i många år. Men de senaste typ 20 åren har jag inte spelat alls. Och det är så roligt att spela nu!
Vi skulle enligt informationen innan vara fyra kvinnor i vår vuxengrupp, men vi är bara två som har dykt upp, och den andra har en son som gick i Alfreds förskolegrupp och en dotter som går i ettan i hans F-1-klass, så henne hade jag hälsat på förut. Hon hade också spelat tennis i tonåren men inte efter, så vi är på ungefär samma nivå - och det roliga är att vi förbättrar oss fort! Av någon outgrundlig anledning fick dock Maria slå fler bollar den första gången - vår tränare, en kroatisk kvinna som kallas Daddy, hade visst lite dålig koll eller nåt - så jag blev lite sur, men i onsdags, som var min tredje lektion, så hade Maria ont i halsen (vi sågs på föräldramöte precis innan), så jag var ensam, och fick alltså en privatlektion. Och oj vad roligt det var! Jag blev helt utmattad eftersom jag ju fick springa och slå hela tiden, men jag fick mycket beröm för att jag blivit så mycket bättre så fort.
Nästa vecka kommer jag missa för vi har jobbfest, så då får Maria en egen lektion och så blir vi väl lika igen. :)
Jag kände mig också lite rosslig i halsen, men tänkte att det nog bara var trötthet, och så körde jag på i full fart hela onsdagen och cyklade fram och tillbaka (jag har cyklat väldigt lite de senaste åren) till ärenden på stan, föräldramöte och tennis, och på natten kände jag att jag faktiskt höll på att bli förkyld. Igår var det okej och jag var i Malmö på kontoret, men idag är jag rätt däckad.
Yogan är varannan vecka och tennisen varje vecka, så plötsligt har jag fått en massa egentid, så jag får nästan dåligt samvete, men Christopher sa att jag har spenderat nästan varje sekund jag haft med barnen i 6,5 år nu, så han tycker att jag är värd det.
Dessutom fick jag ett HBO Nordic-abonnemang av Christopher - så sabla bra presenter i år!
I tisdags förresten ringde de från förskolan och sa att Flora hade ont i magen, och undrade om jag jobbade hemifrån (de vet att jag är i Malmö vissa dagar och andra inte) så hon kunde få komma hem och vila. Hon hade faktiskt sagt vid frukosten att hon hade ont i magen, men det gick över under tiden hon åt, så det var inte mer med det. Jag fick såklart magsjukenoja, men fröken sa att det nog inte var så illa, men jag åkte och hämtade henne i alla fall (Christopher var i Stockholm). Hon var pigg och glad när jag kom, men hon hade tydligen varit på toa och varit lite lös i magen.
Vi åkte hem, och hon mådde bra, men hon sa ibland att hon hade ont i magen, och jag vet inte riktigt. Jag tror att hon kanske mest sa det för uppmärksamhet på något sätt - ibland får Alfred ont i magen när han äter och då får han gå från bordet och lägga sig på mage på golvet, och det har varit uppenbart många gånger att Flora gör likadant bara för att få lämna bordet. Och jag får också ofta ont i magen på grund av gaser, men det går ju över när jag går på toa eller ligger på mage så gaserna flyttar sig och kan komma ut. Samtidigt har jag en gnagande oro över att Flora äter så erbarmligt lite och ofta säger att hon är mätt efter tre tuggor, så jag undrar ju om det är något fel - men hennes allmäntillstånd är bra, så jag vet inte om vi bör gå och kolla upp henne.
Jag frågade henne faktiskt om hon sa att hon hade ont i magen bara för att få vara med mig hemma, och sa att hon fick vara kvar hemma även om hon inte hade ont, och då sa hon att hon inte hade ont. Svårt det där. Men vi håller henne under noggrann uppsikt och har också bett fröknarna hålla lite koll på hur hon äter - och för det mesta äter hon bra på förskolan. Men nu har förstås även Lilly börjat säga stup i kvarten att hon har ont i magen, och så tittar hon noga på min reaktion... Luriga ungar.
I tisdags förresten ringde de från förskolan och sa att Flora hade ont i magen, och undrade om jag jobbade hemifrån (de vet att jag är i Malmö vissa dagar och andra inte) så hon kunde få komma hem och vila. Hon hade faktiskt sagt vid frukosten att hon hade ont i magen, men det gick över under tiden hon åt, så det var inte mer med det. Jag fick såklart magsjukenoja, men fröken sa att det nog inte var så illa, men jag åkte och hämtade henne i alla fall (Christopher var i Stockholm). Hon var pigg och glad när jag kom, men hon hade tydligen varit på toa och varit lite lös i magen.
Vi åkte hem, och hon mådde bra, men hon sa ibland att hon hade ont i magen, och jag vet inte riktigt. Jag tror att hon kanske mest sa det för uppmärksamhet på något sätt - ibland får Alfred ont i magen när han äter och då får han gå från bordet och lägga sig på mage på golvet, och det har varit uppenbart många gånger att Flora gör likadant bara för att få lämna bordet. Och jag får också ofta ont i magen på grund av gaser, men det går ju över när jag går på toa eller ligger på mage så gaserna flyttar sig och kan komma ut. Samtidigt har jag en gnagande oro över att Flora äter så erbarmligt lite och ofta säger att hon är mätt efter tre tuggor, så jag undrar ju om det är något fel - men hennes allmäntillstånd är bra, så jag vet inte om vi bör gå och kolla upp henne.
Jag frågade henne faktiskt om hon sa att hon hade ont i magen bara för att få vara med mig hemma, och sa att hon fick vara kvar hemma även om hon inte hade ont, och då sa hon att hon inte hade ont. Svårt det där. Men vi håller henne under noggrann uppsikt och har också bett fröknarna hålla lite koll på hur hon äter - och för det mesta äter hon bra på förskolan. Men nu har förstås även Lilly börjat säga stup i kvarten att hon har ont i magen, och så tittar hon noga på min reaktion... Luriga ungar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar