Rådjursögon

Det ser ut som att Alfred har ett Snapchat-filter med rådjursögon här, men nej: all natural!

Som Christopher uttryckte det: "Selfie level: master"!

Hur som helst: söta söta unge!! <3

Inte sovit en hel natt på drygt 7 år, men ikväll blir det fest

Tänk att frågan om sömn fortfarande är så aktuell fast våra barn nu är 6,5 och nästan 4 & 4. Men har man inte sovit en hel natt på drygt 7 år så är det liksom top of mind ganska ofta... Från det att jag blev gravid med Alfred var det kört med sömnen.
Nu kommer barnen helt enkelt in till oss på nätterna om det är något, så jag behöver inte vakna av minsta ljud för att gå upp och kolla till dem, men den instinkten sitter fortfarande i, och blir jag väckt på natten har jag extremt svårt att somna om. På sistone har Flora vaknat någonstans mellan 04.30 och 05 nästan varje natt och kommit och lagt sig hos oss, och vill då ligga på min arm. Då är det ändå två timmar kvar tills vi måste gå upp, men min kropp ställer direkt in sig på att vi snart måste gå upp, plus att jag desperat vill att Flora ska somna om, så jag kan inte slappna av och somna om själv. Plus att jag har jättesvårt att komma i säng i tid, hur mycket jag än tycker att jag försöker, så resultatet är att jag är ständigt trött, fortfarande. Hopplöst.
Tack och lov sover Lilly hela nätter allt oftare nu - men i morse var det hon som kom in till oss, klädd i tomtedräktströjan som Flora brukar använda som pyjamas, så både jag och Christopher blev mycket förvånade när vi upptäckte att barnet vi försökte väcka genom att säga "Flora" var Lilly. Jag tyckte väl att Flora var ovanligt lockig i håret... :)
Ikväll ska jag på jobbfest (så jag missar tennisen... kul med fest, dålig timing) och börjar säcka ihop av trötthet nu vid fyratiden redan, så det blir intressant. Vi ska först på Titanic-utställning och sen äta middag på hemlig restaurang inne i centrala Malmö. Men när det väl börjar hända roliga saker så lär jag väl piggna till. Och jag åt lunch med min bröllops-Man of honour Jens idag när jag ändå är i Malmö, så det var också väldigt trevligt.
Tycker att jag plötsligt är borta hemifrån så ofta numera, med yoga, tennis, föräldramöten och jobb, och det känns jättekonstigt. Men egentligen är jag nog inte borta så mycket, det är väl bara att jag varit hemma typ konstant i flera år som gör att det känns underligt att vara borta från barnen så mycket som en timme...

Utflyktstips i Skåne

Jag har ju varit rätt dålig på att blogga på sistone, men nu har jag fått för mig att jag ska försöka spendera lite mindre onödig tid på att slösurfa på Facebook i mobilen, så kanske att jag kan få mer ork till att blogga istället! Hur som helst, jag har inte berättat om de två senaste utflykterna vi gjort: eller ja, om det egentligen räknas som en utflykt att jag och Christopher åkte iväg och åt lunch i fredags, men ändå. Det gjorde vi i alla fall på Tomatens Hus i Vadensjö strax utanför Landskrona. De har både restaurang och butik och så får man gå och titta i växthusen. Vi började med att äta en supergod tomatpaj, och sen köpte vi tre olika sorters småtomater i butiken, och en jättefin basilika från ett av växthusen.

Minns tyvärr inte vad sorterna hette bara för det, men de gula var en variant med citrustoner och de röda avlånga smakar lite karamelligt, och de rosatonade var någon asiatisk variant. Fantastiskt goda allihop i alla fall, så vi måste åka tillbaka och köpa fler innan de stänger för säsongen den 15 oktober.

Det här är inget utflyktsmål, men det får hänga med här ändå eftersom det handlar om mat. När jag var och handlade mat i fredags stod det en dam och hade provsmakning av en ny produkt: ett alternativ till köttfärs gjort på mjölk! Ser ut som keso, och vi ska prova det med nachos ikväll.

Och nu den andra utflykten! Och vilket geniställe det var! Det var min kollega Michelle som tipsade: Eriksgården utanför Sjöbo, där de har bärbuffé. Det var nåt av det godaste jag ätit: en buffé där man fick ta så mycket hallon, blåbär, jordgubbar och björnbär man vill, tillsammans med glass, bärgrädde, minimaränger (vanliga och smaksatta med lakrits), bärsås, kaksmulströssel och en småkaka. Såååååå gott!!

Dessutom har de en superfin lekplats med en stor hoppkudde utanför och en lada med hö som man fick hoppa i.

Det enda tråkiga var att det ligger en dryg timme bort, fast Skåne är såpass litet så var det en bra bit. Jag skulle lätt vilja åka dit ofta, men det kommer nog inte bli av tyvärr. Men en årlig tradition kan det ju få bli åtminstone.

Yoga och tennis

Jag tror inte jag berättade om de fantastiska födelsedagspresenter jag fick när jag fyllde år för en månad sen? Av min mamma fick jag en yogakurs, eftersom hon är orolig för att jag stressar för mycket och sover för dåligt, och av Christopher och syster Johanna fick jag en tenniskurs!
Yoga hade jag aldrig provat, förutom när jag var liten och mamma gjorde yogaövningar med mig och Fina hemma (mamma höll på med yoga i jättemånga år, och gör fortfarande ibland), men det vi gjorde då satt faktiskt i så det inte kändes som några konstigheter när jag var på första tillfället (vad säger man? Lektion? Kurstillfälle? Träning?). Jag cyklade dit med superstressont i magen, och hem helt avslappnad och nöjd. Härligt, även om det kanske inte satt i så länge...
Och tennisen: jag spelade tennis i något år när jag var 12-13. Jag blev faktiskt fyra i Kalle Anka Cup i Borås ett år (fast det var lite för enkelt, för jag vann en match, förlorade en och vann en på walkover, mot en tjej som var en av de bästa spelarna i Borås... Men ändå!), och sen spelade jag jättemycket minitennis i Kärra i många år. Men de senaste typ 20 åren har jag inte spelat alls. Och det är så roligt att spela nu!

Fick åka och köpa ett nytt racket också så klart.
Vi skulle enligt informationen innan vara fyra kvinnor i vår vuxengrupp, men vi är bara två som har dykt upp, och den andra har en son som gick i Alfreds förskolegrupp och en dotter som går i ettan i hans F-1-klass, så henne hade jag hälsat på förut. Hon hade också spelat tennis i tonåren men inte efter, så vi är på ungefär samma nivå - och det roliga är att vi förbättrar oss fort! Av någon outgrundlig anledning fick dock Maria slå fler bollar den första gången - vår tränare, en kroatisk kvinna som kallas Daddy, hade visst lite dålig koll eller nåt - så jag blev lite sur, men i onsdags, som var min tredje lektion, så hade Maria ont i halsen (vi sågs på föräldramöte precis innan), så jag var ensam, och fick alltså en privatlektion. Och oj vad roligt det var! Jag blev helt utmattad eftersom jag ju fick springa och slå hela tiden, men jag fick mycket beröm för att jag blivit så mycket bättre så fort.
Nästa vecka kommer jag missa för vi har jobbfest, så då får Maria en egen lektion och så blir vi väl lika igen. :)
Jag kände mig också lite rosslig i halsen, men tänkte att det nog bara var trötthet, och så körde jag på i full fart hela onsdagen och cyklade fram och tillbaka (jag har cyklat väldigt lite de senaste åren) till ärenden på stan, föräldramöte och tennis, och på natten kände jag att jag faktiskt höll på att bli förkyld. Igår var det okej och jag var i Malmö på kontoret, men idag är jag rätt däckad.
Yogan är varannan vecka och tennisen varje vecka, så plötsligt har jag fått en massa egentid, så jag får nästan dåligt samvete, men Christopher sa att jag har spenderat nästan varje sekund jag haft med barnen i 6,5 år nu, så han tycker att jag är värd det.

Dessutom fick jag ett HBO Nordic-abonnemang av Christopher - så sabla bra presenter i år!
I tisdags förresten ringde de från förskolan och sa att Flora hade ont i magen, och undrade om jag jobbade hemifrån (de vet att jag är i Malmö vissa dagar och andra inte) så hon kunde få komma hem och vila. Hon hade faktiskt sagt vid frukosten att hon hade ont i magen, men det gick över under tiden hon åt, så det var inte mer med det. Jag fick såklart magsjukenoja, men fröken sa att det nog inte var så illa, men jag åkte och hämtade henne i alla fall (Christopher var i Stockholm). Hon var pigg och glad när jag kom, men hon hade tydligen varit på toa och varit lite lös i magen.
Vi åkte hem, och hon mådde bra, men hon sa ibland att hon hade ont i magen, och jag vet inte riktigt. Jag tror att hon kanske mest sa det för uppmärksamhet på något sätt - ibland får Alfred ont i magen när han äter och då får han gå från bordet och lägga sig på mage på golvet, och det har varit uppenbart många gånger att Flora gör likadant bara för att få lämna bordet. Och jag får också ofta ont i magen på grund av gaser, men det går ju över när jag går på toa eller ligger på mage så gaserna flyttar sig och kan komma ut. Samtidigt har jag en gnagande oro över att Flora äter så erbarmligt lite och ofta säger att hon är mätt efter tre tuggor, så jag undrar ju om det är något fel - men hennes allmäntillstånd är bra, så jag vet inte om vi bör gå och kolla upp henne.
Jag frågade henne faktiskt om hon sa att hon hade ont i magen bara för att få vara med mig hemma, och sa att hon fick vara kvar hemma även om hon inte hade ont, och då sa hon att hon inte hade ont. Svårt det där. Men vi håller henne under noggrann uppsikt och har också bett fröknarna hålla lite koll på hur hon äter - och för det mesta äter hon bra på förskolan. Men nu har förstås även Lilly börjat säga stup i kvarten att hon har ont i magen, och så tittar hon noga på min reaktion... Luriga ungar.

Att köpa pengar till lördagsgodis, samt hemodlat

Konversation med barnen igår:
Jag: - Jag hade tänkt att vi ska göra chokladbollar till lördagsgodis idag.
Lilly: - Och så får vi lite vanligt godis också. (Jag, hon och Flora hade redan pratat om detta på morgonen, då inte Alfred var med.)
Flora: - Jag vill ha vanligt godis!
Jag: - Men vi har inte så mycket vanligt godis kvar.
Alfred: - Men vi kan väl köpa mer?
Jag: - Jag och pappa har inga pengar kvar den här månaden.
Lilly: - Men ni kan väl gå till jobbet och köpa mer pengar?
Jag: - Man får pengar en gång i månaden när man jobbar, och det är inte förrän om nästan två veckor.
Alfred: - Men jag har pengar!
Så så kom det sig att Alfred tömde sin spargris med en massa tior som han fick under en (rätt så) kort period när han fick veckopeng (innan vi glömde igen), och tjejerna hittade sina småmynt som de fått då och då, och så gick vi ut på stan och tittade på två utställningar på Landskrona Fotofestival och gick och köpte godis på City Gross och sen in i en leksaksaffär där Alfred köpte pärlplattor till sig och sina systrar, samt ett pennskrin till skolan. Underbart med den här åldern där han bara är generös och inte bryr sig om att pengarna går åt till annat än honom själv!

Till middag idag använde jag bara hemodlade grönsaker - så härligt! Tyvärr blev morotsskörden rätt kass i år - de kom sent och är fläckiga och fula, men det går ju skära bort. Så till soja- och ingefärsmarinerad tofu idag blev det stekta morötter, kålrabbi och squash, och till det (fast det egentligen inte passade ihop med asiatiskt och italienskt) fyllda och friterade squashblommor.

Så gott!

Bröllopet del 6: bilder på familj, Best woman och Man of honour

Jag hade ju valt ut lite bilder på familj och närmaste också som jag glömt lägga upp – men nu så! Det kommer nog komma bilder på fler gäster också, men vi har inte hunnit fixa med alla foton än.

Victor, syster Johanna (bröllopsfotografen fångad på bild) och Nico

Christophers familj: pappa Kjell, syster Rebecca och mamma Maria

Och med mig istället för syrran

Min familj: syster Johanna och mamma Amie

Och här med systerdotter och guddotter Stella också (min döda syster Finas dotter)

Man of honour Jens, jag, Christopher och Best woman Maja

Jens och jag

Jag och min danske halvbror Daniel (snyggingen!)

Fler inlägg från bröllopet: del 1 Förberedelserna, del 2 Bilder från förberedelserna, del 3 Bröllopsdagen - före vigseln, del 4 Vigsel och fest, del 5 Fler bilder

Flora ritar

Yaaay! Flora vill äntligen rita människor! Hon har gjort det nån enstaka gång förut, så hon kan ju, men har inte velat - hon har föredragit att bara rita blobbar och streck i en massa färger. Men idag ritade hon mig...

... och pappa, men han fick bara ett finger, för armarna blev lite för långa. :)

Vi är i Kärra i helgen, för att hämta hem grejerna vi inte fick plats med efter semestern, och stannade på Sia Glassbutiken i Slöinge på vägen. Det gör inte direkt ont att ha det precis utmed vägen, kan jag säga.

Bröllopet del 5: fler bilder!

Fler inlägg om bröllopet: del 1 Förberedelserna, del 2 Bilder från förberedelserna, del 3 Bröllopsdagen - före vigseln, del 4 Vigsel och fest och del 6 Bilder på familj, Best woman och Man of honour

Bröllopet del 4: vigsel och fest!

Nu var det alltså dags, det vi planerat i närmare ett och ett halvt år! Det hade varit så mycket att vi båda nästan glömt bort själva syftet med alltihop; att vi faktiskt skulle gifta oss. :) Men nu väntade vi in rätt tillfälle i vår ingångslåt "My Valentine" av Timo Räisänen, en låt med ordentligt rockiga gitarrer i början, men med ett lugnare parti efter ett par minuter där han sjunger "All I think about is you, you you, you, you you..." som passade perfekt för oss att komma in till.
När vi var framme vid början av allén kom Christophers farbror Lasse och sa att det var nåt fel med vår kamera som vi ställt upp för att filma vigseln, så Christopher gick helt enkelt fram och fixade det medan jag väntade (bra photo-op på mig ;) ) och sen gick vi fram tillsammans. Det var skönt, vi var vid det laget inte oroliga för att något inte skulle vara "perfekt", så det gjorde mig inget alls att vår ingång stördes.

Vi hade pratat med barnen om att de inte skulle stå med oss, utan att de fick gå och ställa sig med mormor och Stella, farmor och farfar eller någon syssling, men de valde istället att sätta sig lite längre fram och titta på (jag hade nämligen trott att Flora skulle bli nervös och klamra sig fast vid mig så det skulle sluta med att jag fick bära henne medan jag gifte mig, men de var superduktiga alla tre, antagligen för att vi förberett dem ordentligt på att de inte skulle kunna stå med oss).

Vigselförrättaren Christina var fantastisk; glad och trevlig och dessutom med fin klänning med fjärilar som matchade dekorationerna! Hon inledde ceremonin, och presenterade sen Jens och min vän Anna Mogren Östlund som skulle sjunga vår låt, "Pussycat", också den av Timo Räisänen. Den har en helt kass text för ett bröllop, för den handlar om att göra slut, men den är vår låt, det var den låten vi lyssnade på när vi kysstes för första gången, så det var inte mycket att be för, det var ju den som skulle spelas på vårt bröllop. Och de gjorde den så bra! Det blev ännu bättre än jag kunnat tänka mig.
.
Och sen var det dags för våra löften. Jag började, och var nära att börja gråta i början, men det ordnade upp sig, och sen var det Christophers tur. Han körde som tur var på ett mer humoristiskt spår, så jag slapp gråta så jag fick snor i munnen som Johanna gjorde på sitt bröllop. :D

 Sen sa vi ja, och så pussades vi, och sen läste Christina en liten dikt och så var vi gifta!

Vädret höll sig oväntat fint, men när vi började gå ut, till låten "Himalaya" av Saveus, så kände jag något på huvudet och tänkte "nu kommer regnet!" men det var ris som folk började kasta, ha ha!

Och det var så härligt! All spänning och stress från innan hade släppt och jag var bara så glad! Alla var där för vår skull, vädret var bra, allt såg fint ut och vi var snygga. :) (Jag hade varit orolig för att min klänning skulle sitta för tajt eftersom jag gått upp några kilo sen jag köpte den, så jag var ute och powerwalkade några gånger i veckan hela sommaren och tappade ca 2,5 kg - plus att både jag och Christopher gick ner ungefär ett kilo var dagen innan av allt fix och stress...) Så nu var det bara att mingla i en och en halv timme tills middagsbuffén skulle serveras klockan 18.30.

Vi hade satt upp en "fotovägg" på husets altan som toastmastrarna bad alla gå till för att bli fotade av Christophers farbror Lasse, plus att vi på uppdrag av toastmastrarna fixat en tipspromenad med frågor om oss, så det fanns lite aktiviteter också utöver att dricka bubbel.

Våra toastmasters Ola och Ulrica

Och en sak slår mig nu: när jag var på Johannas och Victors bröllop, som var så spektakulärt fantastiskt, började jag oroa mig över vårt bröllop, att det skulle blekna och verka tråkigt i jämförelse. Alla jag nämnde detta för sa att jag inte ens skulle tänka så: vårt bröllop är vårt och annorlunda är inte per definition sämre (hej Åsa!). Och nu inser jag att jag inte ens tänkte i de banorna då - vårt bröllop var ju vårt och fantastiskt på vårt sätt, precis som alla sagt.

Bubblet (en crémant från Languedoc) stod framdukat (men snacksen vi köpt; salta pinnar och japanska Pocky-pinnar, hade vi missat att lägga fram, men det var väl inte hela världen), och mamma och Stella som var någon sorts värdinnor, utbringade en skål för oss, och så kom alla fram för att krama och gratulera.
Det var faktiskt några gäster som ingen av oss träffat innan (några respektive till kompisar och varsin kompis som den andra av oss inte kände) så dem fick vi hälsa på nu också.
Min mamma höll sitt tal utomhus under minglet, och där insåg jag en annan sak vi missat: vi skulle ju filma alla talen, men hade ställt upp kamerastativet inne i festsalen och glömt att vi fått veta att mamma skulle tala utomhus. Så Christopher fick hala upp sin mobil ur fickan så fort han hann, så vi fick i alla fall större delen av talet filmat ändå.
Vi sköt på middagen ungefär en halvtimme till, eftersom Akiko var lite försenad, men det tyckte jag inte gjorde något - det var ju under minglet vi hade tid att riktigt prata med gästerna, men när vi gick in för att sätta oss hade folk hunnit bli ordentligt hungriga.

Akiko hade sagt att hon skulle dela upp de 10 bufférätterna i två omgångar, men när vi fyra på honnören tagit första gången upptäckte vi att ett par rätter smögs in mittemellan, så jag och Jens smet mellan och plockade åt oss lite extra mitt i.
Rätterna var: nektarin- och mozzarellasallad, fänkåls- och vindruvssallad, belugalinssallad, mangosushi, mini yakko av tofu, goma ae (en japansk grönsaksrätt med haricots verts och broccoli), potatis- och lökkroketter, friterad tofu "fake chicken" och lammstek med grillade grönsaker.
Allt var otroligt gott, Akiko hade gjort riktigt intressanta smakkombinationer, och alla var helt lyriska över maten. Christophers syster och man hade sagt innan att folk aldrig minns maten på bröllop (och när jag tänkte bakåt på bröllop jag varit på så, ja, det stämde verkligen), men vårt bröllop verkar faktiskt bli ett undantag.

Under middagen var det ju då dags för tal! Vi hade inte trott att det skulle bli så många tal, förutom dem vi visste: våra mammor och våra systrar, men vi hade faktiskt fått veta av vår f.d. toastmaster att det var flera som hade anmält tal, så det var ju otroligt spännande! Eller ja, sen var våra nya toastmasters nästan oroliga för hur de skulle hinna få in alla tal, så tydligen var vi mer poppis än vi trodde. ;)
Första talet inne var Christophers mamma Maria, som höll ett tal om hur hon skulle hålla sitt tal. :) Hon hade till och med kontaktat etikettexperten Magdalena Ribbing för hon var så nervös inför detta, fick vi veta, och det handlade mest om själva talet, men självklart lite om oss också.
Näst ut var min syster Johanna. Vi har haft några år när vi inte stått varandra så nära, men det har blivit bättre och bättre de senaste åren, särskilt sedan hon blev gravid, och det hon sa var otroligt rörande - hon kallade mig sin livlina. <3 Men hon berättade också om hur taskig jag varit mot henne när jag var tonåring och blev arg på henne när hon - som jag såg det - härmade mig, medan hon själv ville göra saker som hennes coola storasyster gjorde för att hon beundrade mig... Shit vad jag fick dåligt samvete. Jag jobbar i alla fall hårt på att göra allt jag kan för att hjälpa henne nu för tiden...
Vi hade ställt upp vår systemkamera på ett stativ bredvid Jens, så han skötte filmningen av alla tal, så vi kan se om dem någon gång - jag tänkte att det fanns en risk att vi skulle vara så uppe i varv att vi knappt kom ihåg i efterhand vad folk sa, och det låg nog något i det. Jag tittade igenom några av talen till främst mig nu, och det var fantastiskt vilka fina saker folk sa. Jag har alltid trott att människor jag träffar inte kommer ihåg mig till nästa gång, men det visade sig att jag haft fel. Min gamla vän och idol Jennie (Floras och Lillys ena gudmor), som sjöng i ett av mina favoritband på 90-talet, Cloudberry Jam, sa i sitt jättefina tal att trummisen i bandet fortfarande kom ihåg att jag hade på mig en gul klänning första gången vi träffades 1994. Och kallade mig "bubblig". :)
Och min vän Nina (tjejernas andra gudmor) talade om vår gemensamma musikhistoria och om några av de konserter vi varit på tillsammans (det var mååånga), och flera av mina kusiner höll ett gemensamt tal, där de bland annat pratade om vår familjs kärlek till att bada i havet.
De tal som var mest till Christopher var av hans syster Rebecca, hans Best woman Maja, och toastmaster Ola, som sjöng en lång egenkomponerad sång om äktenskap.
Och så var det en sak till. Min fantastiske nyblivne make hade tillsammans med Emil, min avhoppade Man of honour, fixat videohälsningar till mig. De var från några av gästerna som inte kunde komma, och - extremt oväntat - från flera av mina idoler!
Christopher ställde sig upp och fixade med projektorn som vi lånat, men som han inte velat berätta varför, och på väggen dök plötsligt Mats Eriksson, sångare i bandet This Perfect Day upp. Jag lärde känna många svenska indiestjärnor under 90-talet, men Mats hade jag bara träffat och intervjuat ett fåtal gånger (men tyckte han var skitsnygg och att bandet var svinbra), och så får jag en film där han står och säger till mig att jag ("den superunga tjejen i färgglada klänningar") var en av de första som brydde sig om hans band och att de var jättetacksamma för det..! Och det fortsatte med Uje Brandelius (från lilla bandet Doktor Kosmos, som nu blivit rikskänd för att han fått Parkinsons sjukdom och är med i alla tidningar och tv-program för att prata om det), som sa att en intervju jag gjorde med honom och Martin i bandet var den bästa intervju de någonsin gjort - plus gav mig en egen slogan: "Sara Reis: gör människor roligare". Så stort! Och det bara fortsatte med vänner blandat med Jonathan Johansson (som jag inte känner alls, så att han spelade in en hälsning var fascinerande), Marit Bergman (henne kände jag bättre) och avslutades med Timo Räisänen. Han sa att vi är ett av de finaste paren han känner och att vi passar så bra ihop, så det var fint.
Jag var så otroligt rörd, men får ändå erkänna att jag hann undra varför jag inte fått någon hälsning från Per Sunding, sångaren i mitt favoritband Eggstone, som var bjuden på bröllopet men inte kunde komma på grund av sin sons fotbollsturnering, men sa att han nog skulle vara med på "ett eller annat sätt". Och så säger Christopher: "Just det. Per Sunding ringde. Han önskade att du skulle få en okej dag. Eller ja, en bra dag. Och så spelade de in en låt till dig också."
Tittar på filmen och hör en kort paus och sen min röst, ganska svag: "Vad sa du..?"
Då hade alltså mitt favoritband i hela världen gått in i studion och spelat in en cover av Hep Stars låt "Wedding". Till mig.
Sån otrolig kick hela den här dagen - jag borde gifta mig oftare. :P Ni vet hur man kan få ont i käkarna av att le mycket? Jag hade ont ända bakom öronen!
Det var förresten en sak till under middagen, bortsett från den fantastiska maten och det goda vinet (som Christophers föräldrar tagit med sig från Languedoc), och det var att vi hade lagt otroligt mycket tid på att till beskrivningen av varje gäst i festprogrammet även hitta ett roligt minne eller något annat som bordsgrannarna kunde fråga personen om. Vi hade dels tagit egna minnen såklart, men också kontaktat vänner och släktingar till gästerna för att få något bra om varje person. Och under middagen tog toastmastrarna Ola och Ulrica upp några av de kortfattade beskrivningarna så att gästen själv fick berätta historien för alla. Riktigt roligt!
Jag tror att vi hade lyckats rätt bra med bordsplaceringen fast vi tvingats göra om den typ sju gånger på grund av sena avhopp, de flesta verkade ha roligt, och själva hade vi hur kul som helst. Vi pratade nog inte så hemskt mycket med varann, jag och Christopher, utan mer med Jens respektive Maja och dem som satt närmast på bordstungorna framför oss, vilka för mig var Jennie och Nina.
Just ja, det blev några pussrundor också! En sån där rätt så vanlig bröllopsgrej: när brudgummen går på toa passar alla killar på att springa fram och pussa bruden och tvärtom. Det var också några som tog tillfället i akt att ge mig en redig smällpuss mitt på munnen. ;)
När alla tagit mat sista gången och de flesta ätit upp kom alla från köket ut i festsalen för att bli presenterade och tackade - detta var inget vi hade tänkt på innan, men jag antar att det var våra toastmasters som ordnade det - och Akiko blev så rörd av alla applåder att hon började gråta. Hon tackade, berättade att vi träffades för nästan tjugo år sen och bad alla att skriva i vår facebookgrupp vad de tyckt om maten så att hon kan utvecklas - allt på sin gulliga engelska med japansk brytning. :)

Efter det tog vi en halvtimmes paus, då mitt kusinbarn Maja och hennes två kompisar som jobbade i köket skulle duka undan och ställa fram för tårtan. Då fick vi höra av Christophers mamma som gjort tårtan att sockerblommorna, som hon spenderat fem månader på att göra (hon är en av de bästa i Sverige på att göra sockerblommor till tårtor) hade skadats när någon i köket lagt något på dem... Lite panik, men när jag tittade på dem såg jag att det inte var så farligt - perfektionisten som gjort dem kunde se vad som hänt, men ingen annan, som tur var. Och när tårtan kom fram blev alla oerhört imponerade av hur vacker den var, så det löste sig tack och lov. Den smakade också fantastiskt gott: mousser av svarta vinbär och citron och chokladsmörkräm (det skulle egentligen varit en chokladganache under sugarpasten, men det blev ändrat i sista stund), och som en oväntad twist hade Maria också bakat tårtbottnarna i olika färger i de tre olika tårtdelarna: gul, orange och rosa, för att matcha dekorationerna. :)

Vi hade trott att middagen skulle ta ungefär tre timmar, så vi blev rätt paffa när vi insåg att klockan var närmare midnatt när vi bröt upp från borden!
Folk hjälptes åt att röja undan borden, och så satte vi på musik - vi hade gjort en spotifylista som jag redigerat noga för att funka så bra som möjligt utan att vi skulle behöva en dj. Vi hade tänkt ha Spearmints "We're Going Out" som "bröllopsvals", men vi hade övat så dåligt plus inte fått till den lilla koreograferade dansen vi skulle gjort i mitten, så det blev inget organiserat direkt, men det gjorde inget - det var många som ville dansa, så det var jätteroligt. Det enda jobbiga var att jag kunde aldrig ta en paus och sätta mig och prata med någon eftersom det var jag som gjort listan, så det kom ju aldrig någon dålig låt - varje låt var ju lika bra som den föregående... :)
Jag hade köpt extrakläder för om klänningen skulle bli för tajt när jag ätit eller vara för obekväm att dansa i, men det var faktiskt ingen fara. Skorna var faktiskt också förvånansvärt lätta att gå i fast jag hatar att ha klackar, men jag kände ändå rätt snabbt att det vore skönare att dansa i vanliga sandaler. Så när jag ändå skulle byta skor tyckte jag att det vore synd att inte använda extrakläderna, så jag bytte om också: till den rosa tyllkjolen (som jag bloggade på min födelsedag) och en vit spetstopp och sandaler.

Jag tror jag dansade mest med Sofia, som är min syster Johannas bästis och som vi bjöd in bara en vecka före bröllopet, när en gammal vän till Christopher ringde och berättade att hans fru fått förhinder, för hon dansade också nästan hela tiden, men annars så hann jag nog med att dansa med de flesta.

Mamma och Christine dansar
Några av dem som inte skulle sova över hade åkt hem direkt efter middagen, och folk droppade förstås av lite allteftersom, men vi var ett tiotal tappra som höll igång till tretiden. Christopher var helt slut vid två, men ville ju inte lägga sig före de sista gästerna, men lite före tre gav vi upp. Precis när alla gått till sina rum och vi var på väg att lägga oss kom ett par tillbaka: de hade tappat bort sin nyckel till rummet i Lillstugan... Så vi fick tillbringa en kvart-tjugo minuter med att leta efter den, tills Christopher till slut hittade en nyckel i kontorsrummet som också passade. Pust.
Sen en snabb koll i Instagramflödet för att se vilka bilder folk lagt upp, och så somnade jag väl runt fyra. Fast nu för tiden kan jag inte sova ordentligt när jag druckit alkohol, så det blev några timmars lätt sömn tills vi gick upp vid åtta för att börja plocka undan. Men det är en annan historia.
En helt fantastisk fest full av kärlek och glädje fick vi, och vi är så tacksamma!!

Fler inlägg om bröllopet: del 1 Förberedelserna, del 2 Bilder från förberedelserna, del 3 Bröllopsdagen - före vigseln, del 5 Fler bilder och del 6 Bilder på familj, Best woman och Man of honour