Psykologtips

Vi fick vår psykologtid igår, halleluja!
Det var en medelålders kvinna som var väldigt sympatisk och det var så skönt att bara prata med ett proffs som förstod oss och som ingav hopp om framtiden. Lite komiskt var det dock när hon vid ett tillfälle utbrast "Det låter som att ni har det JÄTTEjobbigt!!".
Vi hävde ur oss det mesta som vi tycker är jobbigt och berättade förstås också allmänt om vår familj så hon skulle få grepp om oss och barnen, och som råd för de konkreta grejer vi har problem med fick vi: sätt tydliga gränser, se till att barnen känner till dem, och stå fast vid dem. Alltså sådant som jag egentligen redan vet att man ska göra, men vi har inte pallat i många lägen. Och även att ta en sak i taget istället för att försöka ändra allt på en gång, för då kommer vi som föräldrar aldrig orka hålla fast i allt.
Och att vi inte ska låta Lilly hållas när hon sätter igång, vi ska sätta stopp även om hon blir hysterisk av det, för det är inte bra för någon att hon styr hela familjen (citat: "Lilly låter som en stark chef, men en dålig ledare"). Plus att psykologen tog som exempel att när hon är tonåring och kräver att vi ska köpa ut åt henne så är det inte längre bara att ta henne under armen och bära iväg henne, så vi måste lära henne var gränserna går tidigare än så.
Så igår förklarade vi för Lilly att den som lagat maten dukar, eftersom hon alltid klagar om inte jag dukat åt henne och ska gå och ställa tillbaka tallrik, glas och bestick bara för att sedan hämta dem själv, vi förklarade för Alfred och Flora att går man från bordet mitt i maten så får man ingen mer mat (och faktiskt ta bort tallrikarna om de går, "barn i Sverige svälter inte" - fast den kommer jag ha svårt att hålla fast vid, det kan jag säga på en gång), och för Lilly att alla sätter sig vid matbordet samtidigt och tar mat direkt, så att inte hon ska komma 10 minuter senare och börja äta 20 minuter senare när alla andra ätit färdigt. Och det fungerade förvånansvärt bra redan igår och även idag!
En förklaring som psykologen hade för alla Lillys tvångsmässiga rutiner är nämligen att när det är kaos hemma så känner hon att hon måste skapa ordning på sitt eget sätt, men om vi visar att vi har koll så kan hon släppa på det.
Sen tyckte hon också att jag ska komma iväg och ta mer tid för mig själv, så att Christopher får en chans att "komma in" hos barnen - tjejerna brukar kräva att det bara är jag som får hjälpa dem med saker - och för att jag ska få mer ork. Problemet är att jag vill inte göra saker utan min familj, så fort jag är iväg saknar jag dem, men hon hävdade, liksom min mamma, att jag behöver det, så jag måste väl kanske lyssna på dem. Och nu ikväll ska jag börja med att gå och lägga mig i hyfsad tid - igår lade jag mig redan klockan 21, det har typ aldrig hänt! Fast trots att jag kände mig helt utmattad hade jag ändå svårt att somna, men det var i alla fall skönt att ligga i sängen några timmar extra.