Reseplanering

Åh, den här hormonspiralen, vilken tråkig följetong den är... Eller nja, den funkar väl bra för det mesta, men nu verkar jag ha fått en gulkroppscysta igen, bara fyra månader efter den första. Jag har inte varit och kollat upp mig, men det känns som det gjorde då i maj när jag faktiskt gick till en gynekolog för att kolla och fick bekräftat att det var en gulkroppscysta som just spruckit. När jag kollade min mens-app så fick jag mens 9 dagar efter det, så nu har ett litet hopp tänts om att nästa mens kanske kan komma lite tidigare så den börjar före Kreta (dit vi åker den 3 oktober), för den här gången har den lilla mens jag har varit väldigt utdragen. Det är visserligen väldigt lite, så jag ska väl vara tacksam för det åtminstone, men det har kommit lite brunt blod varje dag i drygt tio dagar, vilket är längre än jag nånsin hade normal mens. Suck om det inte blir mindre igen, det ska ju bli lindrigare och lindrigare med hormonspiral, sägs det ju. Trosskydd sitter fast så dåligt i bikinibyxor, och jag vill ju kunna bada i pool också utan att oroa mig för att kladda. Men det ska väl gå, jag får väl hålla mig till havet (som jag ändå gillar bäst) om det vill sig illa.
I somras, när jag just bokat resan, pratade jag mycket med Alfred om det - och tänkte själv på det konstant, och planerade minsta lilla detalj inför packning och själva resandet i huvudet - men sen vi kom ner till Landskrona har vi haft så mycket annat att göra att jag knappt har tänkt på resan. Men nu börjar det närma sig, så jag har börjat prata med Alfred om det igen, och tjejerna också. Jag brukar berätta att vi ska åka mitt i natten (05:25 går planet, så vi måste åka hemifrån allra senast 03:30), så att vi bara ska lyfta ut dem i bilen (fast Alfred vill bli väckt, säger han), och sen berättar jag hur det går till på flygplatsen och lite om flygplanet, och sen att vi kommer fram och det är varmt, och att vi ska åka buss till hotellet.
Sen kommer vi förstås till det där att vi ska få bada i havet och gräva i sanden, och bada i pool, precis som när Alfred badat i morbror Bernts och Lillans pool. Där reagerade Flora och Lilly: "Inte Lillan Bernt bada!" "Nej, de ska inte med oss." "INTE Lillan Bernt bada!!" Ooookej? :)
De var inte helt pigga på att åka flygplan heller, fast de älskar att titta på flygplanen som flyger över vår balkong varje dag på väg till Sturup och Kastrup, de vill bara åka bil. Så då slutade jag prata om det ett tag.
Det är för övrigt ganska mycket "inte" i både Floras och Lillys meningar, vet inte riktigt hur vi har hamnat där.
Det verkar som att de lindriga förkylningar som alla barnen åkte på härom veckan kanske kommer in på sitt andra varv nu: Flora krupphostade några gånger igår, och i morse lät hon helt rosslig när hon andades. Men hon mår bra i övrigt, så vi avvaktar att gå till doktorn med henne. Jag hoppas bara att alla mår okej när vi ska åka, annars blir det ju inte så roligt.
Ikväll är det dags för mitt andra kurstillfälle på mönsterkonstruktionen. Alfred vill inte att jag ska åka, utan ville att jag skulle åka när de var på förskolan istället, men det fick jag förklara att det går ju inte tyvärr. Men de är ju hemma med pappa, så de klarar ju sig, jag hoppas bara att de inte ska bli ledsna varje vecka jag ska åka...

Färgglada barn

Idag körde vi LipFish-kläder på alla barnen. :)

Det gick bra på förskolan idag också, men när jag hämtade körde Flora nån sorts bestraffning av mig: hon vägrade lämna Tittis famn och blängde bara surt på mig... När vi väl kom iväg till lådcykeln var vi vänner igen dock.

PS: Jag ber om ursäkt för suddig bild: den var skarp i ursprungsstorlek, men så fort jag ändrade storlek bestämde sig Blogger för att göra den suddig, och jag måste ändra storleken, för annars går den ut i menyn till höger.

Produktiv dag, och ständigt denna Louise Hallin-stjärna

Vilken produktiv dag jag haft idag!
I morse lämnade vi barnen, med ganska få tårar - Flora hann bli lämnad av Christopher medan jag var uppe på övervåningen med Alfred och hade redan slutat gråta när jag kom ner, men Lilly var väldigt ledsen när hon lämnades över, tyvärr.
Alfred var så söt i morse förresten: han hittade ett rött hårband med rosett som hängde med en klänning jag köpt åt tjejerna, men som de inte använt än, och ville absolut ha på sig det på förskolan. Klart han fick det, men jag tyckte det var säkrast att säga till honom att det skulle kunna hända att någon sa något i stil med att "sånt får bara flickor ha", och att han då bara skulle svara "Jaha, men jag vill ha den" och att pojkar och flickor får göra precis samma saker utan skillnad - "du och Flora och Lilly får ju göra samma saker, eller hur?" och det höll han ju med om.

Han fick med sig sin cd också, och var mycket nöjd. När vi kom in ville han dock lämna hårbandet i sin låda i hallen, för han ville bara ha på sig det ute på gården, sa han.
Sen åkte vi hem, och jag uppdaterade mitt CV, mailade lite folk om jobb och ringde både min a-kassa, fackförbund och Arbetsförmedlingen för att kolla så min a-kassa är på bana (vilket den typ är, men Arbetsförmedlingen hade "missat att trycka på en knapp" i det nya systemet, eller hur det nu var, men nu ska det vara ordnat). Sen packade jag upp de sista lådorna av dem som vi hyrt av flyttfirman och mailade dem om att de kan komma och hämta dem, så vi blir av med 50 tomma kartonger och får lite mer plats i det rum där resterande lådor står.
Och sen var klockan bara ett, så jag hann sitta i solen på balkongen en stund innan jag skulle cykla och hämta barnen.
När jag hämtade tog en av Alfreds fröknar mig åt sidan och berättade att det varit några barn som kommenterat hans hårband - som han hade på sig när jag kom tillbaka - och att fröknarna då varit noga med att säga att pojkar visst får ha hårband, nagellack och glitter om de vill det. Det är ju ganska många från andra länder i Landskrona och på förskolan, och hon sa att vissa pojkar sagt att de absolut inte skulle få ha på sig något sånt för sina pappor, men då hade fröknarna förklarat att i Sverige får man det, här får pojkar och flickor ha på sig vad de vill. Så det var ju skönt, och Alfred hade inte blivit ledsen.
Strax efter vi kommit hem kom min mamma, så jag kunde klättra upp i äppelträdet och plocka en stor bunke full med äpplen och koka mer äppelmos. Så det var full fart hela dagen idag med, bara med lite lägre ljudvolym än igår...

Vill förresten visa vår lilla toalett på första våningen, där vi satte upp en tavellist igår. Det blev så fint med två av våra gamla konsertfoton på Timo Räisänen och Marit Bergman!

Och här hade jag tänkt avsluta dagens inlägg, men så fick jag plötsligt för mig att äntligen ta mig tid att titta på en länk som jag haft öppen i en flik i flera veckor, och jag har sagt det förr och jag säger det igen: vad jag älskar Louise Hallin! Jag tror jag fick länken genom tvillinggruppen, och den handlar om trots, mest i 18-36-månadersåldern, men den lugnade mig lite om hur vi har det med Alfred nu. Christopher frågade mig bara för en timme sen om han gjorde rätt eller fel som skrek åt Alfred tidigare ikväll när han vägrade sluta hoppa i sängen när Christopher sagt åt honom. Och så hörde jag Louise Hallin säga:

"Att bli tokig på sina ungar och gallskrika till sina barn med jämna mellanrum, det är ett absolut måste i ett föräldraskap. Man måste bli jättearg på sina barn med jämna mellanrum." För att: "Man ska inte undvika det. Tänk att vara 17 år och komma ut för första gången i sitt liv och aldrig ha stött på någon som har varit arg, hur tror du det känns? Man måste lära barn alla saker i livet, även detta att bli jätteförbannad." <3

Stök och "Sista"!

Börjar med en bild som jag glömde lägga upp i gårdagens inlägg: det totala myset innan läggningskaoset igår!

Idag var det ju hemmadag, eftersom barnen nu går på förskolan tisdag till fredag, och Christopher satt nere i vårt fina arbetsrum och jobbade. Och det är lite sorgligt att säga, men jag ser lite fram emot att kunna lämna dem på förskolan imorgon... Det är ju helt ofattbart vad ungar orkar! Och vad de låter! Det har varit upp och ner med bråkandet idag: ibland har de bråkat, men ofta har de varit glada och haft roligt, men alltså Alfred nu för tiden. Han är så spattig att jag håller på att få nervsammanbrott. Han springer, hoppar och skriker non-stop. Jag kan inte förstå hur det är fysiskt möjligt. Och som grädde på moset så brände jag en skiva till honom igår med lite låtar som han gillar (mest Timo Räisänen, men också lite Oskar Linnros, Veronica Maggio, Taylor Swift, Universal Poplab och lite annat) för att ta med till förskolan, och han är så glad för den att han spelar den hela tiden - men den får förstås inte gå från början till slut, utan han hoppar mellan låtarna för att spela favoriterna, och oftast får inte ens låten spela färdigt utan att han börjar om igen, och även det bygger ju på mitt förestående nervsammanbrott.

Som jag skrev igår: jag älskar ju mina barn över allt annat, och Alfred är världens snällaste och goaste, men det är nåt just nu som gör honom sååå jobbig ibland! Att han bara inte KAN sitta stilla i en enda sekund ger mig panik. Vi funderar på om vi kanske ska kolla om han kan få gå på förskolan på måndagar också - inte bara för att jag är en dålig mamma som inte orkar, utan för att jag tror att han faktiskt skulle må bra av det också: att få vara på ett ställe där han får springa och leka och få lite pedagogisk ledning istället för en mamma som är irriterad på honom och försöker lugna ner honom större delen av tiden. Och det skulle i så fall bara vara fem timmar precis som de andra dagarna. Vi får se.

Jag har i alla fall kämpat vidare med att få Alfred att be snällt och vänta på sin tur när någon av tjejerna har en leksak som han vill ha (vilket är så fort de har något, för då är det ju förstås det enda han vill ha, oavsett om han var intresserad av den sekunden innan), och en gång när han försökte få ett måttband från Flora, ett sånt som är i en hållare och dras in när man trycker på en knapp, så märkte jag att Flora har lärt sig "sista"! Det var en grej som vi körde hårt med med Alfred när han var i nån sorts trotsålder: förvarna om att nu är det sista gången som du får göra det där innan vi ska göra nånting annat, typ. Och Alfred lärde sig snabbt att utnyttja det: han sträckte upp ett litet finger i luften och sa "Sista!" hur många gånger som helst, och det var så bedårande att vi väl inte direkt alltid var jättebra på att faktiskt sätta stopp då. Och nu antar jag att vi kör samma sak med tjejerna, fast vi liksom inte tänkt så mycket på det än, och det har tydligen gått in hos Flora, för hon höll också upp ett finger och sa "Sista!" och så tryckte hon på knappen en gång till - men sen lämnade hon faktiskt över den till Alfred, så hon är bättre på ordets riktiga mening. :)

Under tiden barnen har lekt har jag röjt i lekrummet för att rensa ut en del gammalt plus för att få ordning, och i processen har det dykt upp saker som de inte har lekt med på länge. Som Pippi-peruken som Lilly visar upp på ett mycket fashionabelt sätt.

Såhär fint börjar det bli i lekrummet nu. Tältet fick flytta från sin gamla plats i vänstra hörnet eftersom Christopher håller på att måla en stor träskiva med griffelfärg, och den ska sitta på vänstra väggen, förhoppningsvis redan imorgon.

Och så fick vi upp fina krokar för att hänga barnens fina ryggsäckar, tennisrack och lite annat på. Det enda jag inte fått ordning på än är en bra parkeringsplats för alla Wheely Bugs och hoppkossan. Och så tavlor på väggarna.

När tjejerna skulle sova idag gick jag en liten promenad runt Citadellet, och slogs återigen av hur fint och pittoreskt det är i hela Landskrona! Kan fortfarande inte riktigt fatta att vi bor här på riktigt nu.

Mindre bråk idag

Jag insåg just att jag inte varit utanför dörren på hela dagen - eller jo, jag var ute på balkongen i en minut eller så, men utöver det inget.
Jag kände mig lite dyster i morse utan att veta varför, så det var skönt att bara vara hemma och fixa. Vi fick lite småsaker gjorda som jag stört mig på ett tag, som att sätta upp spegeln på lilla toan, sätta fast spegeln i gästrummet så att inte barnen välter den över sig och sätta upp en ljusslinga runt sovrumsfönstret. Och så bakade jag en äppelkaka. Så dagen blev rätt bra ändå, särskilt som jag fick sova med tjejerna när de skulle vila på dagen.
Och just ja, i morse sa jag till Alfred att jag ville att han skulle retas mindre med tjejerna idag, och påminde honom om att han har större chans att få det han vill ha om han ber snällt, och nu när jag tänker efter inser jag att det faktiskt har varit mindre bråk idag.
Nu blir nästa projekt att ta tag i läggningarna. Alfred har ju brukat somna inne i vår säng och så har vi lyft in honom till barnens sovrum, men härom kvällen blev jag så less på allt krångel att jag bestämde att han ska somna tillsammans med tjejerna, så ikväll försökte vi lägga dem alla tillsammans. Såklart var ju inte det lättare, men egentligen var det inte så mycket jobbigare att de var där alla tre än när jag lägger bara tjejerna för sig, för de (främst Flora) krånglar nåt oerhört vid läggningarna nu: de kravlar runt och byter plats, ligger och sparkar och babblar och håller på. Så nu är min nya plan att testa att ligga hos dem och läsa bok och sedan gå ut och sätta oss utanför dörren, så får de larva runt bäst de vill tills de slocknar. Lilly låg visserligen still på min arm ikväll, så det känns lite taskigt mot henne som inte krånglar, men tyvärr funkar det ju inte att lägga dem en och en, vi är ju inte tillräckligt många föräldrar för det. Någon gång måste de väl kunna börja lägga sig utan oss, så det kan åtminstone vara värt ett försök. Men vi får se hur det går.
Ibland blir jag så irriterad på dem när de krånglar och bråkar, men sen får jag dåligt samvete, för de är ju mina underbara fina ungar! Som alla numera säger att de älskar mig ("äka mamma", säger både Flora och Lilly nu, och Alfred säger det ju på riktigt), som kommer till mig för att jag ska blåsa så fort de slår sig minsta lilla, som skrattar så de kiknar när jag pussar dem en massa gånger superfort (Alfred ber mig ibland: "Mamma, pussa mig så fort du kan!"). Älskade älskade barn!

Syskonbråk

Usch, jag är så trött och oinspirerad idag, så jag vet inte vad jag ska skriva om. Det har börjat bli så hemskt mycket bråk mellan barnen på sistone att jag blir så ledsen Jag har levt i nån sorts drömvärld där jag gått och inbillat mig att även om jag vet att det är vanligt att syskon bråkar så ska inte våra barn göra det. Men nu har jag blivit väckt. Att det ska vara så sabla svårt att leka tillsammans utan att bråka om vem som ska ha vad heeeela tiden!? Nej, okej, inte hela tiden, ibland leker de faktiskt jättefint ihop, men idag har det varit lite jobbigt.
Jag försöker lära Alfred att det går tusen gånger lättare att få en leksak han vill ha från tjejerna om han ber snällt istället för att gråta, skrika och försöka slita den ifrån dem, för nästan varje gång som vi säger "nu är det Alfreds tur" och han ber snällt så får han grejen. Men det är tydligen väldigt svårt för honom att komma ihåg - och i stort sett varje gång som någon av tjejerna går och hämtar något att leka med är det just precis den grejen som verkar roligast i hela världen att ha för honom. Suck.
Plus att han har börjat reta tjejerna ibland, och typ håller fast dem när de vill göra något, bara på pin kiv. Och tjejerna, när de bråkar om något, har börjat bitas båda två - inte ofta, tack och lov, men det händer.
Så, där hade jag visst något att skriva om ändå, alltid nåt positivt i eländet.
En roligare sak istället: Lilly har börjat hjälpa oss duka. Hon är så duktig! Hon går och lägger ut besticken på rätt platser (de stora till oss föräldrar, mellanstora till Alfred och små till Flora och Lilly) och väljer vem som ska ha vilken färg på barnens plastglas och plasttallrikar.
Och idag duschade vi och tvättade håret på alla tre barnen, och för första gången gallskrek tjejerna inte precis hela tiden. De grät just när jag spolade vatten på håret, men mellan sköljningar så var de faktiskt relativt lugna. Det går framåt.

Framsteg på förskolan

Det går bättre och bättre på förskolan för de här små sötisarna. Flora grät inte ens när vi lämnade i morse (medan hon igår tappert mellan flödande tårar förklarade att vi skulle jobba och därför lämna dem på förskolan: "Mamma bobba. Pappa bobba."), men Lilly var ledsen. När jag kom och hämtade hade ingen av dem napp, och ingen av dem började gråta när de såg mig, och båda hade lekt och haft det bra under dagen.

Under tiden de var på förskolan idag bakade jag fyra äppel- och päronpajer för att äta en idag och frysa in resten, och körde en massa äppelskivor i svamp- och bärtorken, men det syns knappt på träden att jag plockat alls.

På bilden här ovanför leker tjejerna med bubbelplast förresten, det är inte en plastpåse som jag tänkt låta dem kvävas av... 

När barnen tyckte att de hade ätit färdigt sin middag ikväll körde de tävling i köket. Jag och Christopher var mycket tacksamma att det inte längre bor någon under oss, så vi kunde bara njuta av att se dem ha roligt tillsammans alla tre.

Första mönsterkonstruktionskurstillfället!

Sitter på ett tåg hem från Lund och orkar inte skriva så mycket på mobilen, så det blir lite mer bilder och lite mindre text idag.

Lilly lånade Alfreds keps och spanade lite från Cargobiken längs Suellsgatan efter förskolan. 

Hon slängde förresten ur sig en femordsmening idag, bara sådär: "Det är dumt att bitas"! (När Flora försökte bota henne och jag stoppade.)

Flora fick följa med mig på lite egentid för att köpa smørrebrød som middag åt mig på tåget till Lund för min mönsterkonstruktionskurs ikväll. Hon tjatade mest om pappa på vägen, och när vi närmade oss huset satt resten av familjen på trappen, så alla barn ville visst helst vara med just den förälder de inte var med...

Vid 18-tiden tog jag Pågatåget till Lund och lämnade Christopher ensam med att fixa middag och läggning - första torsdagen av 13!

Middag. Älskar smørrebrødstället!

Mitt livs första mönster! Jag fattade inte riktigt vad jag gjorde, men rätt var det, och väldigt bra såg det ut, sa både läraren och en kursdeltagare som gått både tillskärarlinje och flera kurser med samma lärare. Så småningom ska jag väl lära mig vad jag gör egentligen också. 

Nu hem och bums i säng, för jag har varit alldeles för trött och snorig idag. 

Premiärtur med Cargobiken

Det här händer ofta nu för tiden när barnen kommer in i sitt sovrum - hur gulligt som helst! Sen tillbringar de visserligen halva tiden med att dra i samma bok och skrika, men ändå.

Idag satt både jag och Christopher i vårt nya fina arbetsrum (bild kommer) och jobbade: han på riktigt, jag kontaktade lite folk. Sen gick vi och åt lunch på ett hak där vi åt lunch den dagen vi var här och tittade på huset i februari - de har supergoda raggmunkar med bacon.

I eftermiddags tog jag Cargobiken till förskolan för att hämta barnen! Den är rätt vobblig när jag kör den utan last, och det är lite obehagligt, men det blev faktiskt mycket stadigare och lättare när barnen satt i. Det var dock nära att vi inte kom hem, för Lilly ville ICKE ha hjälmen på sig. Till slut envisades jag bara och cyklade iväg och så hjälpte Alfred mig sjunga för att distrahera henne.

Och efter en liten stund gick det bra och vi åkte genom en mysig allé.
Det är så fint överallt här! Till och med utmed motorvägen är det fint. :) Jag är så nöjd att vi flyttat hit! Jag gillar också verkligen att ha gångavstånd till det mesta: när jag inte kunde sänka sadeln på cykeln behövde jag bara gå ungefär 200 meter till en cykelverkstad, när jag skulle på mammografi igår gick jag i tio minuter för att komma till lasarettet, och idag kunde jag handla mat på City Gross och gå hem (fast det var tungt). Kvinnan som gjorde mammografin på mig tyckte det var fascinerande att vi flyttat hit från storstan, men jag älskar det - åtminstone än så länge. Men som jag sa innan vi flyttade: med tåget tar det lika lång tid till Malmö som det gjorde hemifrån Västertorp till Thorildsplan, det är bara lite dyrare.
Och på tal om tåg så börjar min mönsterkonstruktions- och sömnadskurs imorgon kväll i Lund! Jag är lite nervös faktiskt, men det ska väl gå bra, hoppas jag.

Jag är också väldigt förtjust i att vi har en trädgård med fruktträd! Det hann rasa ner en hel del plommon innan vi kom tillbaka efter sommaren, men äpplena och päronen ska jag nog hinna ta hand om bättre. Eller ja, det beror ju på barnen, men ändå. Jag hade tänkt göra äppelmos av den här bunken imorgon, men så fick jag ett nytt skrivuppdrag som ska göras imorgon, så det måste kanske vänta.
Det är en del fix med huset kvar, men det går framåt också. Men igår skulle jag sätta upp en taklampa och behövde sätta en kontakt uppe i de lösa sladdarna i taket. Jag har gjort sånt huuur många gånger som helst, men igår fick jag en stöt för första gången, och det var riktigt obehagligt, så jag får nog lämna över det till en elektriker istället - huset är ju från tidigt 1900-tal, så allt är ju inte direkt top-notch.

En annan sak som är lite irriterande är att min mens kom i förrgår, en dag för tidigt och var mycket rikligare första dagen än den varit hittills. Jag trodde meningen med hormonspiraler var att mensen skulle bli mindre och mindre och förhoppningsvis helt försvinna, men nu går det ju åt fel håll - och den kommer dessutom komma nästa gång just när vi precis kommit till Kreta. Surt. Men idag är den nästan slut visserligen, så så illa är det väl inte ändå.

Äka mamma!

Nu kastar Flora ur sig treordsmeningar också plötsligt, så det blev som jag trodde/hoppades; att hon skulle komma igång lika fort som Lilly när hon satte igång att prata mer på riktigt. När mamma var här igår och vi skulle hjälpas åt att lägga barnen sa hon till exempel: "Inte mommo ligga", för hon tyckte att jag skulle ligga och läsa för henne istället.
Och Lilly, hon har sagt att hon älskar mig. :) Hon märkte att jag blev glad när Alfred sa att han älskar mig härom dagen när vi satt vid matbordet, så hon sa: "Mamma? Äka dig!" Sen sa hon: "Äka Wawa!" till Alfred och sen vände hon sig till den förväntansfulle Christopher och sa: "Pappa? Äka mamma!"
Haha!!
Han hävdar att hon sa att hon älskar honom sen också, men jag vet inte jag. ;)
På förskolan idag gick det mycket bättre redan! Lämningen var jobbig dock - eller snarare, för Flora var den faktiskt ganska enkel; Christopher sa till henne att pappa och mamma skulle jobba, så Flora snyftade "Pappa mamma jobba" och sen lät hon sig lämnas över till Titti. Lilly däremot, som satt i min famn, lutade huvudet mot min axel och grät på ett helt nytt och totalt hjärtskärande sätt, hon lät så ledsen! Och tårarna bara trillade nerför kinderna på henne. Det hjälpte inte hur många gånger jag än sa att mamma och pappa kommer tillbaka, hon bara grät och grät. Flora däremot slutade gråta inne i rummet innan jag ens hann lämna över Lilly till Amra.
Men jag fick ett sms lite senare där båda tjejerna satt i fyrbarnsvagnen, utan nappar, och inte såg ledsna ut - då skulle de gå till Karlslundsparken och titta på hästar.
När jag hämtade fick jag rapporten att de hade både ätit och sovit och tagit initiativ till att leka! De hade provat att sätta dem vid varsitt bord vid lunchen, och då hade Lilly plötsligt börjat äta, och då kunde de peka på henne för Flora och visa att hon åt, och då började även Flora äta. Och när jag hämtade började ingen av dem gråta när de såg mig heller! Så det går verkligen framåt.
Alfred hade haft det jättebra - han blev alldeles till sig i morse när han fick veta att han för första gången skulle få vara på förskolan i hela fem timmar. Och han hade lekt och ätit två portioner fiskgryta (! "Det var jättegott med majs i, mamma". Ungen äter ju aldrig fisk förutom fiskpinnar och fiskbullar hemma!), och först vid halv två, en halvtimme innan jag skulle hämta, hade han börjat längta lite.
Under tiden barnen var på förskolan idag hann jag gå och lämna in Cargobiken på verkstad, för det gick inte sänka sadeln pga rostig och sliten skruv, och sen åka till Löddeköpinge för att byta låset. Väl där hann jag också köpa ett gäng vantar till barnen och termobyxor till Alfred på Stadium Outlet, cykelhjälmar till tjejerna (men glömde helt att jag själv bör vara ett gott föredöme och också ha hjälm, så jag måste hitta en till mig också nån dag snart), plus hämta ut en gratis tårta på ICA Maxi som vi fått kupong på för att vi är nyinflyttade. Väl hemma satte jag ihop min nya skrivbordsstol och provsatt vid nya skrivbordet i nya arbetsrummet. Snart ska jag ta och söka lite jobb därifrån också.

Och på eftermiddagen var jag på mammografi - Landskrona levererar i att sätta in mig i systemet direkt; jag har ju redan varit på cellprovtagning också. Båda kostar pengar här dock, vilket det inte gjorde i Stockholm, men jag är så tacksam att man faktiskt får göra det alls, så jag betalar gärna en liten patientavgift för det. Cykelhjälmarna jag kollade på på vägen kostade runt 800 spänn dock, och det är jag inte villig att betala... Måste hitta nån på rea. Jag provcyklade Cargobiken på vägen hem från verkstaden ändå, och det var rätt vobbligt, så det krävs nog lite vana för att det ska kännas säkert att sätta barnen i den. De ville hemskt gärna sitta i den när jag kom hem, så jag får väl cykla runt lite imorgon, så kanske jag kan hämta dem i den på eftermiddagen.
Sitter just nu och mumsar Manchego-ost med hemgjord päron- och ingefärssylt till och lyssnar på Christopher som sågar nåt på första våningen, och på mina kompisar This Is Heads nya skiva på datorn. Prima liv (bortsett från en liten förkylning). I vårt hus!

Bajskaos på Bauhaus

Nämen hej bloggen! Idag kom jag ihåg dig. :)
Jag fick ju ett frilansuppdrag genom min syster, som jag började skriva på igår kväll efter läggning, och så höll jag på ända till halv tolv, samtidigt som Christopher gjorde färdigt skrivbordet han byggt till arbetsrummet, och efter det fyllde vi vårt hyrsläp med skräp för att åka och slänga idag. Så vi lade oss en stund efter midnatt, och Christopher skulle upp klockan fyra för att åka till Stockholm på möten. Anledningen till att vi blev så sena var att vi var ute på ärenden i stort sett hela dagen, eller hela barnens dag åtminstone. Vi började med att ringa IKEA under frukosten för att fråga om de hade nån kvarglömt-låda där vi kanske kunde hitta barnens målade tallrikar, och fick veta att jodå, många hade glömt sina tallrikar, så vi skulle gå till Byten och återköp och fråga där.
Så vi lastade in oss i bilen och drog till IKEA i Helsingborg igen, köpte lite fler grejer och gick sen till Byten och återköp där en kille motvilligt letade efter tallrikshögen, och till slut efter lite hjälp från kolleger kom tillbaka med en ganska liten hög. Våra tallrikar var inte där, och jag blev så ledsen. Men så smet jag in genom en kassa och gick till den där vi betalade igår och där stod de bakom plexiglasskivan vid den stängda kassan! Åh, så glad jag blev!

På vägen till Helsingborg hade jag smsat med en kille som sålde en Cargobike i Malmö genom Blocket, och jag kunde få köpa den om vi kom direkt, så vi stannade till på en mack i Landskrona och hyrde ett släp och så vidare till Malmö (med stopp på vägen för att ta ut pengar och köpa spännband), där vi köpte cykeln, spände fast den och körde hemåt igen med ett stopp på ännu en mack för att tanka och köpa lite bullar till mellanmål.

I Löddeköpinge mellan Malmö och Landskrona gick vi in på Bauhaus allihop för att köpa lås till cykeln och lite andra grejer. Mitt i letandet efter prylar började Flora plötsligt ta av sig blöjan för att hon bajsat, och den var redan tung av kiss eftersom vi inte bytt blöjor på länge medan barnen suttit i bilen. Christopher försökte stoppa henne men misslyckades på något sätt, så plötsligt hade vi en unge med kladdigt bajs över precis hela benen och ner på skorna, mitt i en gång på Bauhaus. Christopher slet av henne klänningen och jag lyfte henne i armhålorna och rusade med henne på utsträckta armar genom en kassa med en massa folk och in på kundtoaletten. Där lyckades jag tvätta av henne och få på henne extrakläder som vi som tur var hade i skötväskan i bilen och sen var det bara att vinka hej då till Bauhaus och tänka att där kan vi ju aldrig visa oss igen. Tills vi kom hem och märkte att det inte gick att ställa in en ny kod på det dyra kodlåset till cykeln, så vi måste åka och byta det...

Idag kom mamma hit på morgonen eftersom Christopher skulle vara i Stockholm hela dagen, och jag har haft en så effektiv dag! Efter frukost åkte vi till återvinningscentralen med släpet och slängde de gamla fönstren och en massa annat skräp från trädgård och byggrejer, sen lämnade vi tillbaka släpet, och efter vi ätit lunch gick mamma ut och gick med tjejerna och då kunde jag skriva färdigt mitt jobbuppdrag (fick feedbacken sen att jag hittat helt rätt tonalitet och att det var toppen! Yay!), jag tvättade tre maskiner tvätt och sen röjde jag undan nedfallen frukt och annat skräp på gräsmattan. Och nu sover alla barn så mamma har åkt hem och jag väntar bara på Christopher.

Glömt!

Oj, nästan prick midnatt och jag har för första gången på jag vet inte hur länge glömt att blogga, för jag har jobbat ikväll och sen fyllt ett släp med skräp fram tills nu. Orkar inte mer nu, så jag får berätta imorgon om IKEA-återbesöket, Cargobiken och bajskaoset på Bauhaus...

En liten bild bara! :)

Toppenshopping på IKEA

Igår kväll började båda tjejerna snora, och sov oroligt, så jag fick sova inne hos dem hela natten. Alfred blev ju snorig härom kvällen, men var bättre redan nästa dag och nu är han bara en aning täppt i näsan, så jag hoppas det blir lika lindrigt för Flora och Lilly - och för mig, för det känns som att det är min tur nu. Alternativt är det bara att jag sov så sabla dåligt inatt, men vi får se hur det blir under natten.

Idag åkte vi till IKEA i Helsingborg. De råkade ha en geni-dag där, utan att vi visste om det, det var nån sorts temadag ("Hylla hela hemmet" eller nåt i den stilen) och de bjöd på smakprover ur sin matavdelnings sortiment på stationer runt om i hela varuhuset. Vi fick smaka bland annat kycklingköttbullar, som alla barnen älskade, äppel- och lingondricka med bubblor, dillknäcke med ädelost, äpple och marmelad, lingondricka, grönsaksbullar och äppel- och päronpaj med vaniljsås. Så trots att det var lördagsfullsmockat var det hur lätt som helst att hålla barnen nöjda, och varken jag eller Christopher behövde bli stressade eller sura. Precis innan kassorna hade de dessutom tallriksmålning för barn, så alla fick måla varsin tallrik (Alfred råkade börja på en andra innan vi märkte det, så han fick göra två), som blev jättefina! Det var först hemma när vi åt middag som vi plötsligt kom på att vi glömde dem på papperskassarna bredvid rullbandet i kassan... Vi känner oss båda som usla föräldrar, och ska ringa IKEA direkt imorgon och hoppas på att de lagt undan dem någonstans, annars måste vi åka och köpa tallrikar och porslinsfärg. Tjejerna gör det väl inget för, men Alfred undrade var hans tallrikar var.

Vi kom i alla fall hem med nya fina små barnstolar till lekrummet, källsorteringsförvaring, blommiga lakan, spegel till lilla toan, matta till arbetsrummet, en glasburk till stenarna Alfred plockade på stranden i Lysekil och lite annat smått som vanligt när man varit på IKEA. Samt kycklingköttbullar, grönsaksbullar (som barnen visserligen inte gillade nåt vidare, men vi tänkte försöka igen), korv, korvbröd, Dumlekolor (det delade de också ut lite här och var: utmärkta mutor), dricka och lite sånt, till 10% rabatt med Family-kortet just idag. Plus att vi äntligen beställde en torktumlare på Elgiganten, men den kommer tyvärr inte förrän på fredag i nästa vecka.

På vägen hem somnade barnen, som tappert hållit sig pigga och glada på IKEA med hjälp av allt de fick smaka, plus korv och glass efteråt, så vi körde några omvägar till Ålabodarna (superfint) och Örenäs slott och lite annat. Jag såg att de kommer servera gåsamiddag på slottet i november, så jag googlade vidare och såg att även Erikstorp där vi åt lunch härom dagen kommer ha det, och det måste vi gå på. Jag brukade gå på gåsamiddag på Kalmar nation i Uppsala när jag pluggade, och det är en tradition jag gärna återupptar när jag nu bor i Skåne, där det liksom känns som standard att äta gås på hösten.

När vi monterade ihop stolarna satte sig Lilly i hallen utanför lekrummet och hade fika med den fina picknickkorgen tjejerna fick i doppresent av gudmor Nina. "Mååt", sa hon att det var, dvs mat. Gullunge.

Sovit på förskolan

Den här coola Flora-bönan (fast tofsen som hon valde själv satt bara i ungefär fem minuter. Jag får aldrig sätta hårspännen eller nånting på dem tyvärr) har sovit på förskolan idag, för första gången. Hon var jääätteledsen när vi lämnade, men det gick bättre efter en stund. De fick prova på att måla med penslar, men förstod inte riktigt hur det gick till, eftersom de visst aldrig fått prova det förut - det var ju det här med försummade småsyskon - men läsa böcker var roligt. Jag fick foton från förskolan först på när de satt i målarrockar och såg stensur (Flora) och ytterst skeptisk (Lilly) ut och sen på när båda satt på huk bredvid varann (Flora med solglasögonen i ett fast grepp) och tittade i en bok, så det gick bättre och bättre.

Båda vägrade tyvärr äta lunch, men Flora somnade sen på stört i vagnen (på madrass gick inte, så de tog in vår vagn), och Lilly vägrade lägga sig ner och somnade sittande - först när jag kom tillbaka med två små gosedjur som vi provanvänt i två nätter just för detta syfte, lade hon sig ner och somnade på riktigt. Hon såg förstås inte mig, då hade det aldrig gått, men Amra kom och mötte mig och tog emot dem.

När de vaknade fick jag komma och hämta dem, och fick i dem varsin banan i hallen och sen varsin glass på plantskolan bredvid (Alfred fick förstås också), och sen åkte vi hem och träffade mormor.

Och ikväll somnade Lilly såhär på min mage. Så mysigt.

Hoppet om en anständig värld börjar tändas igen

Jag har hållit mig ifrån att skriva om politik och världshändelser här på bloggen hittills, men idag känner jag att jag vill nämna något litegrann. Hörni, det känns som att något har vänt idag! Från att världen har sett nattsvart ut med krig och terror på bortaplan och smygrasister och flyktingstoppare på hemmaplan, så har jag idag plötsligt återfått hoppet om en anständig värld.

Bara härom kvällen såg jag ett inlägg Özz Nujen gjort på Facebook där han delat en av dessa hemska bilder på ett flyktingbarn som dött i Medelhavet, och till min stora förvånan och fasa var nästan alla kommentarer på inlägget rasistiska och vidriga! Istället för att folk, som jag trott, skulle kommentera i stilen "Men åh, vi måste hjälpa dem som behöver fly från krig" så skrev folk "Och hur är detta SD:s fel?! Du är en idiot och jag hatar dig" (fast oftast i mycket värre ordalag), och jag förlorade på riktigt hoppet om mänskligheten. Men idag, idag har jag läst tre artiklar som fb-vänner har delat, där det verkar som att det inte bara är vi i den lilla "PK-maffian", som SD-miffona brukar kalla det, som insett att såhär kan vi inte ha det. Det mest intressanta i en av artiklarna tyckte jag var att den invandring som vi förväntar oss i Europa nu inte kommer räcka: Europas befolkning åldras så snabbt och för få barn föds, att vi kommer inte kunna försörja våra länder i framtiden om vi inte får in nytt folk. Och de som kommer, ni vet de där "miljonerna flyktingar" som tydligen alla vill hit till lilla Sverige med iskalla vintrar och höga skattetryck (eller hur, klart alla vill hit), räcker inte. Vi behöver fler.

Läs här:

Mona Sahlin, som jag aldrig varit något större fan av, imponerar i "Nu får det vara nog, EU måste ställa upp",

Ronnie Sandahl skriver om "En bild av vår skuld", och

Oisín Cantwell, som brukar vara bra, skriver om "Kanske är fotografiet på Aylan början på någonting nytt".

Plus professor Hans Rosling. Åh, vad jag älskar Hans Rosling! Här läxar han upp en dansk programledare: "Jag har rätt och du har fel."

Så, det om det. Nu tillbaka till vår lilla värld.

Inskolningen idag: vi lämnade alla barnen i morse direkt, klockan 9. Usch, det var inte roligt. Tjejerna grät och klamrade sig fast vid mig, och jag fick Amra att lova att ringa om de grät länge, och Alfred hade också börjat gråta lite när Christopher lämnade honom.

Men en halvtimme senare fick jag en bild där tjejerna stod i sandlådan med varsin napp, som de fått som tröst, och Lilly såg nästan glad ut, medan Flora stod och stirrade ner i marken. Jag svarade att de skulle hålla lite koll på Flora, för hon kan vända känslorna inåt och även fast hon ser lugn ut kan hon vara panikslagen, och det brukar vara när hon står och bara stirrar.

11.30 kom vi tillbaka, och jag gick in till tjejerna. Båda satt vid matbordet med nappar i munnarna och orörda tallrikar framför sig, och båda började gråta så fort de såg mig. Men när båda fick sitta tryggt i mitt knä slevade de i sig maten, och jag fick höra att Lilly hade haft det bra och lekt både med Alfred och med de andra barnen, medan Flora hade hållit sig till fröknarna och bara observerat, och börjat gråta ibland, men då hade hon gått till Alfred så han hade tröstat henne. Åh, vad mitt hjärta svällde när jag hörde det! Mina fina ungar!

Imorgon försöker vi en gång till med att lämna vid 9, och sen ska tjejerna få prova att sova vid 11.30 också.

För Alfred hade allt gått bra, men det var ju inte helt oväntat eftersom han ju faktiskt är van att gå på förskola. Och han hade ätit två portioner lunch! Han som aldrig äter hemma, tack och lov för att han åt där, hoppas det håller i sig.

Hemma var barnen hungriga hela tiden, så det måste varit väldigt energikrävande att vara själva på förskolan. Här fick de smoothies till mellanmål, med nektarin, päron från vårt träd, banan, hallon, tropisk juice, mjölk och vaniljyoghurt. Mycket god blev den.

Nu: lite lugn i soffan!