Kalaschock

Oj, vad Flora förvånade mig idag! Vi tog en liten stund från sista-dagen-före-visningen-fixandet och åkte iväg på Alfreds kompis Sixtens fyraårskalas, och när vi tagit fika och jag sagt mig ner med Flora i knät så gick hon ner och iväg DIREKT! Den där lilla ungen som de senaste veckorna gråtit hysteriskt bara jag gått på toa lämnade mig efter en minut för att gå och leka med främmande barn och nya leksaker! Jag höll på att trilla av pallen i ren chock. Hon var hur kaxig som helst. 

Så uppenbarligen skulle det vara roligt för tjejerna att gå på öppna förskolan ibland, men jag har kollat upp det, och de som finns här i närheten har bara öppettider som inte passar med våra tider över huvud taget. Nu såhär i vabruari skulle jag visserligen inte vilja släppa ut dem bland en massa leksaker som andra ungar tuggat på, men senare i vår kanske. Möjligtvis att vi kan få ihop det någon dag när Christopher kan hämta Alfred, vi får se. 

Nu har vi missat första deltävlingen av Melodifestivalen pga läggningar och städning, men vi har spelat in det så vi får försöka se det en annan dag. Jag hann i alla fall se lite av Gossmans låt (DN:s Hanna Fahls namn på Eric Saade), och den var ju klämmig. Eller som min vän och tjejernas gudmor Jennie kommenterade på Facebook: "Lite konstigt att Anders Svensson ändå kan sjunga o dansa på det här hejjiga viset" ;) Lite lika är de allt, boråsfotbollsspelaren och Saade. 

Jag har desperat försökt hitta nåt ställe, gärna ett hotell, där vi kan äta brunch imorgon när vi måste vara borta hemifrån i fyra timmar drygt, men alla jag kände till verkar ha stängt. Men på Instagram ikväll såg jag att tvillingmammabloggaren Erika kan berika varit på Ulriksdal idag, så då kollade jag upp det, och de har afternoon tea! Så det blir det istället, ska bli hur gott som helst!

Flyttångest

Jag börjar inse att jag inte ens kan föreställa mig hur fasansfullt jobbigt det kommer bli att flytta - allt jobb det inneburit bara att fixa för en fotografering och visning och hur hysterisk Flora blir så fort jag börjar röja med nånting. Och vi ska dessutom flytta flera gånger: först till vårt sommarhus, sen till hyrhuset i Falsterbo, sen till nåt eget. Om vi inte lyckas hitta något vi vill köpa under somnaren, men då har vi ju problemet med dagisplatser som måste ordnas på alldeles för kort tid. 

Men det får gå - det måste ju gå. Och tjejerna växer ju, kanske att Flora kan bli en aning mindre orolig med tiden..? Åtminstone så det blir hanterbart. Idag har jag varit förvånad de korta stunder hon haft roligt och lekt istället för att stå och skrika och dra i mina ben. Sorgligt, och ångestframkallande för mig, eftersom jag både får dåligt samvete för att jag inte kånkar runt på henne hela tiden och för att jag blir så trött på hennes gnällande.

Nu måste jag gå och tvätta mig och lägga mig innan Flora vaknar - Lilly är redan uppe för att vi inte fick henne att somna om när hon vaknade till. Kvällarna alltså... Ingen ordning på nåt. 

Och en liten bisats: jag har hållit mig frisk en dag till. Jag andas inte ut riktigt än dock. 

På bättringsvägen, lite roligare grejer och en läskig

Nu börjar det bli lite som vanligt här hemma igen, bortsett från att jag fortfarande räknar timmarna eftersom jag inte vet om jag kommer bli sjuk eller inte.
Alfred var väldigt väldigt hängig igår, men det är ju inte så konstigt eftersom han knappt fick något att äta eller dricka på hela dagen, men när han vaknade idag var han pigg och glad igen. Lilly har varit pigg sen hon slutade kräkas efter 2,5 timmar (rekordunge!), men Flora är fortfarande dålig i magen och extremt gnällig och mammig. Jag ringde 1177/Vårdguiden idag för att fråga om Floras mage, hur länge det smittar eftersom vi måste ge oss ut bland folk på söndag, och fick veta att om ett barn har lös mage en eller två gånger om dagen efter en magsjuka så räknas det inte som magsjuka längre - det ska vara diarré mer eller mindre hela tiden för att räknas - utan är bara orolig mage efter sjukdomen. Men för att lyxa till vår knappa tid inför lägenhetsvisningen på söndag beställde jag mat från mat.se idag för leverans imorgon, så vi slipper ge oss iväg och handla.
Tjejerna håller på och byter nappar med varann hela tiden, har vi blivit mer medvetna om nu när de har varit sjuka och vi har försökt undvika nappbyten. Vi har också mer lagt märke till hur mycket Flora fortfarande stoppar i munnen. Vi hade den oerhörda turen att Alfred slutade stoppa saker i munnen redan någon gång mellan elva och tolv månaders ålder (jag minns att han smakade på sanden när vi var på Teneriffa, han, jag och min mamma när han var elva och en halv månader, men innan ettårsdagen hade han slutat), men riktigt så lyxigt är det inte den här gången. Alfred har däremot börjat tugga och slicka på saker igen nu, och det var ju väldigt dumt såhär i magsjuketider. Och så pussade han på Flora flera gånger strax efter hon var sjuk, fast vi sa att det var bäst att låta bli just nu - då sa han "jag pussade försiktigt", för han fattade inte att det var för hans skull och inte hennes. Väldigt gulligt, men lite dumt just då.
Både Lilly och Alfred blev snoriga dagen efter magsjukan, men sen gick det över. Jättemärkligt, det har jag aldrig hört om förut.
Nåväl, nu hoppas jag att jag inte behöver uppdatera nåt mer om den här tråkiga sjukdomen. Över till roligare saker!
Lilly har börjat älska att läsa böcker! Både hon och Flora har gillat att dra fram sina böcker och greja med dem under en lång tid, men nu nyss har Lilly börjat verkligen vilja sitta still och titta i en hel bok, medan Flora inte är riktigt lika tålmodig än.
Lilly säger "Dä! Mmm." jätteofta - det låter väldigt roligt, för hon hojtar "Dä!" och sen är det som att hon liksom sväljer "Mmm"-ljudet. Flora säger mer "Mä", så fort hon vill ha något, och inte bara när hon vill ha mer. Och ibland slinker det ut ett riktigt "mamma" och nästan "pappa" också, från dem båda.
Det funkar bra att sova inne tillsammans på dagarna nu, så länge jag ligger kvar med dem, men jag har ju ändå oftast inget emot att få vila lite. Det är så mycket snö nu att det är skönt att slippa gå ut och gå. Det enda är att jag får så hemskt ont i ryggen av att jag måste ligga med armarna rakt ut hela tiden, eftersom båda helst vill ligga på min arm/bröst hela tiden.
På nätterna delar vi upp oss rätt ofta nu - när barnen var sjuka gjorde vi det för att minska smittspridningen, men det sket ju sig visserligen - för att få sova lite bättre. Igår kväll hade vi tänkt sova tillsammans allihop (förutom Alfred som ville sova i sin egen säng för en gångs skull, för att han varit sjuk inne i vårt rum), men på något konstigt sätt verkar Flora och Lilly hetsa varann till att vakna och amma när de är i samma rum - fråga mig inte hur det går till, för de ligger på var sin sida om mig, men de timmar vi låg i sängen allihop ammade jag typ konstant. Så jag tog Flora och gick ut i soffan, och efter att Lilly lugnat sig inne hos pappa sov båda jättegott och vaknade bara till några gånger (Lilly satte sig upp men lade sig igen när Christopher bad henne, och Flora fick bröstet ett par gånger). Min vänstra arm som gjort så ont har blivit lite bättre de senaste dagarna, och jag tror att det beror på att jag kan ligga lite friare när jag bara har ett barn att anpassa mig efter.
Floras extrema mammighet förresten. Nu när vi håller på att fixa inför visningen måste jag ju göra grejer med båda händerna ibland och kan inte bära henne hela tiden, men idag när lådor behövde bäras ner i källaren orkade jag inte med att låta henne skrika för att jag skulle gå ut, så hon fick sitta i selen på ryggen när jag bar ner fyra flyttkartonger, några mindre lådor och kassar i källaren, där vi har lånat ett förråd flera portar bort i några dagar. Det var ett bra träningspass kan jag säga, med nio kilo extra på ryggen.
Lilly höll på att skrämma mig från vettet för nån timme sen förresten! Jag var i klädkammaren för att hämta ut en kasse, och så hörde jag att nån ramlade bakom mig ute i hallen, jag vände mig och såg Lilly resa sig och gå rakt emot hörnet på skohyllan. Jag kastade mig fram och fångade henne, men det var som att hon inte kunde se. Jag försökte fånga hennes blick, men det gick inte, så jag lade henne i knät och tog fram bröstet för att se om hon skulle se det, men hon verkade inte göra det, utan tog nappen istället. Jag försökte få henne att följa mitt finger, men det gick inte riktigt heller. Jag lyckades få in bröstet i munnen på henne, och då märkte jag att hon höll på att somna. Det kom några paniktankar om att hon fått en hjärnblödning eller nåt (en kompis lilla dotter fick det för nåt år sen), men när Christopher kom tillbaka någon minut senare från att ha varit och bokat tvättid hade hon piggnat till och kunde se honom och följa en stövel han höll upp med blicken utan problem. Men sjukt läskigt var det!

I morse

Alla fick plats i vår soffa som går att fälla ut till bäddsoffa i morse, och alla utom jag lyckades somna om. Tjejerna är pigga, Alfred spydde upp all vätska han (försiktigt) fått i sig, och Christopher mår fortfarande dåligt, så det är livat värre här. Sabla skitsjuka.

De faller som käglor

Lilly hade ett snabbt förlopp igår kväll: hon var dålig mellan kvart i sju och kvart över nio, sen däckade hon på madrassen i vardagsrummet vid tio medan jag försökte få Flora att somna i selen inne hos Alfred. 

Christopher var tvungen att flytta bilen (städ/snöskottningsdag på gatan) och var borta en stund för att bilen behövde skottas fram, så jag la ner Flora i soffan, så den ursprungliga planen som var att jag och tjejerna skulle ta sängen och Topher och Alfred soffan (för att hålla undan smittan) ändrades till tvärtom. 

Jag försökte sova inklämd mellan tjejerna efter att Lilly vaknat till och kommit upp till oss andra, men kvart i två hörde jag att Alfred grät: det hade blivit hans tur. 

Han var kvar i sin säng för att Topher hade ont i magen, men fick flytta in till stora sängen då tillsammans med en spypåse som jag tagit hem några stycken av från nån gravidundersökning. (Mycket smidiga de där! De var väldigt praktiska att ha till alla barnen nu.)

Vid kvart i fyra vaknade jag och hörde att Topher var på toa, och där blev han kvar i över en timme, för att han också mådde skit, så jag fick springa fram och tillbaka och ta hand om Alfred och försöka hålla tjejerna sovande (vilket inte funkade med Flora, så hon fick vara med en stund).

Lilly vaknade mitt i natten och ville amma och blev skitsur när jag tvingade henne att ta lite i taget, men till slut somnade hon om. 

Så nu har jag två pigga tvillingar, en medtagen snart 4-åring som vill äta och dricka men som inte riktigt klarar det än och en mans-sjuk sambo. Själv mår jag bra, förvånansvärt nog (bortsett från att jag är galet trött); kanske för att jag måste, kanske för att jag är immun, kanske tack vare vitpepparkornen. Det jobbiga är bara att inte veta om jag kommer bli sjuk senare och äventyra visningen (fast vi har ju ändå rätt gott om tid nu när alla andra liksom är klara) eller om jag kommer klara mig. Jag får låtsas att jag är supermorsan som inte blir sjuk för att jag måste ta hand om alla andra, och så är det med det. 

2 down, 3 to go?

Just när vi började tro att det var lugnt blev Lilly dålig. Vi hade varit ute allihop för att Alfred skulle få åka pulka (eller kälke, som han säger), eftersom Flora mått bra i nästan två dygn tyckte vi att det var okej att gå ut där det inte var nåt folk. Sen kom vi hem och började med maten, Lilly satte sig på soffbordet, och så hörde jag ett hostande ljud som inte lät okej - och det var det inte heller. 

Och nu har det gått i ett för henne - jag inbillar mig att det kanske händer oftare för att hon är vaken (Flora var ju dålig på natten), så jag hoppas hon kan få vara bättre och sova inatt. För fy schöven vad det suger det här! Flora är hysterisk eftersom hon är så mammig och jag inte kan vara med henne hela tiden utan måste ta hand om Lilly också, så kvällen har varit helt hysterisk och Alfred har fått sitta och titta på Netflix alldeles ensam. 

Jag hoppas så att han kan få hålla sig frisk! Tjejerna byter nappar med varann hela tiden, så att de smittat varann är ju inte så konstigt, men om inte Alfred stoppat nåt i munnen som Flora slickat på så kanske han har en chans. Men nu får han inte gå till förskolan imorgon heller utan måste fortsätta stanna hemma och ha tråkigt. Funderar på att ringa och fråga imorgon om han inte kan få vara med ute på gården, för han har ju faktiskt inte varit sjuk utan bara varit sympatihemma, så utomhus kan det väl vara lugnt. Om jag och Christopher klarar oss och kan ta dit honom, vill säga. 

Alfreds farmor skulle kommit hit med födelsedagspresenter imorgon, men det lär hon ju inte göra nu heller. 

Vi får väl trösta oss med att det var bättre att det här hände nu än om två veckor när Alfred fyller år åtminstone. Och förhoppningsvis klarar vi visningen om det inte ska gå 40 timmar mellan varje insjuknande. Men vi får se. Vet inte ens om man kan flytta en lägenhetsvisning? Men måste man så måste man väl. 

Suck. Sabla skitsjuka. 

Klarat första natten

Åh vad skönt att ingen blev sjuk inatt! Jag vet att man är smittsam i 48 timmar och att inkubationstiden är 1-2 dygn, så faran är inte över, men schöven vad skönt det känns att ingen blev dålig inatt så att vi fick sova!
Jag och Christopher svalde hela vitpepparkorn igår - jag vet inte säkert om jag tror på att det ska hjälpa, men så länge det är husmorsknep som inte skadar kan man ju lika gärna testa. Tog några nu också, lika bra.
Alfred får vara hemma idag också (jag har fått veta att det inte finns någon lag som låter förskolor tvinga syskon att vara hemma när någon i familjen är magsjuk, men jag tycker ändå att det är helt okej att man ber om det - och så länge Christopher kan jobba hemifrån funkar det ju), men om det fortsätter vara lugnt idag får han gå imorgon. Det är så mycket snö ute att det är synd om honom som måste sitta inne - fast igår eftermiddags gick Christopher ut med honom och Lilly så han fick leka en stund åtminstone. Annars blir det alldeles för mycket tv för honom när han är hemma såhär.
Jag har plötsligt fått svinont i svanskotan! Jättekonstigt. Jag tror det började lite efter att jag sov lunch med tjejerna på madrassen på golvet igår (ville inte ha dem i sängen om någon skulle bli dålig), och igår kväll började jag med att ligga på madrassen med båda igen - planen var att jag och Flora skulle sova i vardagsrummet igen eftersom hon smittar, och Christopher med de två andra i sovrummet, men jag lade dem båda i vardagsrummet medan Christopher lade Alfred - så jag flyttade upp i soffan sen, men nu när jag vaknade har jag så ont att jag knappt kan gå normalt.

Coming to get us

Skit. Flora blev magsjuk inatt. Jag ska inte skriva några detaljer, för jag hatar själv att läsa om sånt, men man kan väl säga att jag var i skottlinjen och sov sen med henne på en madrass i vardagsrummet ("sov" = låg på helspänn hela natten). Så nu känns allt bara som en väntan på att se vem mer som blir sjuk. :( 

Hon har mått bra sen åtta i morse åtminstone, men var lös i magen nu på eftermiddagen. Vi hyser ett litet hopp om att det kanske bara var något hon fått i sig, men det är väl kanske ett futilt hopp. Förstår bara inte riktigt vem hon kan ha blivit smittad av. 

Vi har ju visningen på söndag, så om vi andra ska bli sjuka får vi bli det snabbt för att hinna bli bra i tid...

Jag har frågat mamma om alla alltid blev smittade när en av oss var dålig när jag var liten, men hon minns inte. Vi försöker få tjejerna att inte ta varandras nappar och tugga på samma saker, men det är inte alltid vi hinner med. Vi har hållt Alfred hemma från förskolan idag av hänsyn till andra, och den stackarn klättrar ju på väggarna nu. Christopher jobbar hemma och ska snart gå ut med honom i snön åtminstone. Han får väl vara hemma imorgon också antar jag för att 48 timmar ska hinna gå så vi vet om han blir sjuk eller klarar sig. Själv har jag ingen matlust och det är ju rätt dumt med tanke på att jag ska orka ta hand om barnen. Väntan alltså. Sämst på att vänta. 

Idag

Tänkte skriva kvällens dagliga blogginlägg, men min hjärna står still. Vad har hänt idag egentligen? Alfred fick besök av grannflickan han lekte med i fredags en liten stund, Flora åkte rutschkana på vakuumpåsen vi fixade med halsdukar och mössor och grejer, och har blivit lite mindre rädd för dammsugaren, Lilly har tränat sin falsettröst. Vi försöker ge alla tre barnen samma mat som vi äter så ofta vi kan nu, och det känns så roligt! Alfred säger för det mesta att han inte tycker om det, men han smakar i alla fall, och om han verkligen vägrar att äta tar vi fram nån korv eller köttbullar eller nåt ur frysen, och tjejerna äter mycket bättre nu än för nån månad sen.
Vad gäller flyttföljetongen här så kom vi på igår kväll att vi kanske skulle kunna bo i Landskrona och pendla till Malmö - det ska ta 28 minuter med tåg, och det är ungefär som att åka härifrån där vi bor nu till Fridhemsplan... Men idag har vi blivit avrådda från Landskrona av diverse malmöiter på Facebook, men folk som faktiskt bor i Landskrona är mycket mer positiva (jag har frågat i tvillinggruppen och fått några svar än så länge, och min vän Emils föräldrar bor där och han gillar det också). Men vi har å andra sidan i samma tråd fått en massa tips om områden som är bra strax utanför Malmö som vi inte riktigt hade koll på, så nu får jag nog också bli Hemnetknarkare tillsammans med Christopher så ska vi väl kunna hitta nåt så småningom. Och här hemma röjer jag i alla lådor och gömmor och är så duktig på att göra mig av med grejer, jag som aldrig brukar klara att släppa något - en kompis frågade mig till och med vad vi har tänkt att fylla huset med om vi köper hus, och det hade han kanske en poäng i. :) Men jag tänker mest på att flytten och magasineringen ska bli enklare, sen får vi väl bo lite luftigt för en gångs skull. ;) Men det är nog ingen fara, för jag har så mycket grejer att även om jag slänger en massa så har jag nog ändå mer än de flesta kvar.
Just ja, jag och Alfred har bakat semlor idag också. Nu är han verkligen en hjälpreda på riktigt och det är så roligt! Och alla barnen fick varsin egen minisemla och var mycket mycket nöjda.

Kompislek och flerstegsuppmaningar

Idag har vi varit och hälsat på min käre vän (och Alfreds gudfar) Emil med familj i deras nya lägenhet. De har flyttat in i en rymlig fyra, och det fanns en massa yta för barnen att springa runt på. Det var ganska häftigt att verkligen inse att våra barn har blivit så stora att vi inte behövde oroa oss allt för mycket när de inte var inom synhåll varje sekund! Alfred lekte med Hilding, som är ett år yngre än han, och tjejerna med både de stora killarna och lillebror Arvid, som är en dryg månad yngre än de.
Vi blev bjudna på middag, och jag hade hoppats på att tjejerna skulle tycka det var så roligt att ha mer sällskap att de skulle låta bli det numera obligatoriska falsettskrikandet i slutet av måltiden, men nähädå. De körde på för fullt ändå. Jag filmade dem igår när de höll på. Enjoy! (men gärna med öronproppar...)

På tal om att de har blivit så stora så förstår de flerstegsuppmaningar nu. Igår testade jag Lilly två gånger genom att vid ett tillfälle be henne ta upp ett papper som låg bakom henne (hon släppte det där någon sekund innan) och slänga det i papperskorgen, och hon gjorde det! Lite senare när Flora var på dåligt humör bad jag Lilly hämta en bok att ge till Flora och en till sig själv, och hon gjorde det också! Så sjukt coolt.
Förresten, nu har vi blivit erbjudna förskoleplatser på Montessori i Skanör/Falsterbo också! Det ligger mycket närmare huset vi tänker hyra än den andra förskolan i Vellinge, men de vill att barnen ska börja redan 10 augusti och inte 1 september som vi ville. Vi vet inte ens om vi kan få tillgång till huset så tidigt, men vi försöker kolla upp det innan vi måste ringa och lämna besked på måndag. Känns i vilket fall väldigt lyxigt att ha fått platser för alla tre barnen på två olika förskolor!

Lite bilder

Tjejerna spanade ut på bygget utanför idag.

Jag hade förresten bodies på dem idag - vi har nästan helt slutat med det - och det är ju så besvärligt, tycker jag, med bodies alltså. Kommer ihåg det från Alfred, att jag hade köpt en body i storlek 80 långt innan han var såpass stor, och den använde vi nästan aldrig. Nu har jag gjort samma misstag med tjejerna och köpt några bodies i storlek 80 redan i somras som vi inte har använt än, och det kommer vi nog inte göra heller. Oh well.

Matknep: jag har börjat ge smörgåsbitar på gulliga japanska pinnar med djur på till frukost nu, och det funkar jättebra på Lilly: hon äter som en liten häst. Flora kör på med att slicka av pålägget. Men jag kanske ska ge mig på det tunga artilleriet snart: mina japanska formar som man trycker ut figurer med - då kanske det blir äta av för båda.

Alfred var tomte idag. Fråga mig inte varför, men han frågade efter sin tomtedräkt, så då fick han ta på sig den. Och ett pappersskägg som jag klippte ut. Sen var han iväg och lekte med en grannflicka (båda deras förskolor var stängda för planering idag), och han ville typ aldrig komma hem, så han var där i fem timmar! Jag saknade honom jättemycket på slutet, men är glad att han hade roligt förstås.

Mobiltömningsbild från några dagar sen - suddig och dålig, men ändå: första gången alla tre barnen satt stilla i mitt knä och läste bok tillsammans! I ett par minuter åtminstone, men ändå: en ny tid är på väg!

Och vi har börjat med smoothies till mellanmål ibland. Gott och roligt!

Egentid!

Jag sitter helt ensam i vardagsrummet - helt overkligt. Christopher känner sig helt under isen idag också (ingen feber eller så, men ont i kroppen, så jag tror fortfarande att det handlar om utmattning), så han bestämde sig för att gå och lägga sig när han skulle lägga tjejerna vid åtta. Så när jag lagt Alfred var jag plötsligt helt ensam vaken från niotiden (Alfred somnade inte förrän vid tjugo i tio, men det räckte att jag gick in och kollade till honom då och då). Så jag har spenderat kvällen med att gå igenom ett gäng tidskriftsamlare med gamla papper och tidningar, och återupplevt mina 20-somethings genom gamla nationstidningar från Uppsala, där jag var bandbokare på Kalmar nation och innan dess redaktör på Västgöta nation. Hittade bland annat den här slutklämmen på en krönika i Västgötas tidning, precis i början av min indiepopnörd-"karriär". :)

Malmötankar redan då alltså!
Jag och Alfred bakade muffins i eftemiddags (som jag har ätit ett par av nu): han bestämde vad han ville göra, och vi kom fram till att vi skulle göra sega chokladmuffins med hallon i och hallonglasyr. Vi fick "hjälp" av Lilly och Flora, och de blev sjukt goda! Jag har upptäckt att vi har ett litet problem nu: en elvisp har bara två vispar, och jag har tre barn som vill provsmaka. Hur löser man det? Finns det specialvispar? Idag var Alfred världens snällaste och generösaste storebror och gav sin visp till Lilly när han slickat lite, så det löste ju sig. Sen har vi förstås slickepottar och skedar, men ändå; slicka vispen är ju typ det roligaste.
Christopher upptäckte förresten idag att Flora har fått två kindtänder i överkäken, så det kanske kan förklara varför hon varit så sabla gnällig på sistone. Idag har hon haft flera perioder där hon varit gladare än på länge, så kanske att det kan vara att det känns lite bättre nu när de brutit igenom - hoppas det!
Hoppsan, nu kommer Lilly. Hej hej!

Vår lägenhet!

Nämen! Jag bloggade det här igår kväll och klickade på Publicera, men såg först nu att den inte gick upp! Nytt försök nu då.
Det här är förstås en länk som inte kommer funka om några veckor, men tills dess: här är vår lägenhet! Om ni känner någon som vill ha en superfin trea söder om söder i Stockholm så tipsa gärna om den här!
Christopher glömde sin datorladdare när han åkte till jobbet i morse, och eftersom ingen annan på kontoret har Mac så fick han komma hem när datorn laddat ur, men det passade bra eftersom han började känna sig sjuk. Han hade ont i lederna, så han trodde att det var början på influensa, men jag gissade på att han mest var utmattad, för han har sovit ungefär lika lite som jag och jobbat stenhårt på att få ordning i lägenheten, så när fotograferingen var över så släppte liksom allt. Så han låg och vilade (och jobbade) i sängen i några timmar, och nu mår han bättre som tur är - för vi har ju det värsta kvar, så han har inte tid att bli sjuk än - vi har ju visning om 11 dagar!
Idag har jag rensat bland mina klänningar. När jag hämtat Alfred hämtade jag upp fyra lådor från källaren och en som jag hade i klädkammaren, provade nästan allihop och delade upp dem i en spara-hög, en skänk/sälj-hög och en ta-till-sommarstugan-i-påsk-hög. Det blev en låda, två och en halv vakuumpåsar och en hög med 22 klänningar jag ska göra mig av med när jag var färdig, och jag känner mig jätteduktig faktiskt. På bilden saknas en hög som jag redan lyft in till sovrummet för provning framför spegeln...

Och nu sitter Lilly i soffan när klockan snart är midnatt - de turas tydligen om att krångla på kvällarna nu för tiden, våra tjejer. Ska strax gå och lägga mig och försöka få med henne. God natt!

Film och fix

Nu så: klättermössen!
Idag har vi haft fotografering av lägenheten, och det gick bra, men hjälp vad mycket grejer vi fick flytta från rum till rum. Vi hade packat ihop det mesta i lådor så det skulle gå enkelt att flytta, men det var en massa jobb ändå, plus att vi skulle hålla ordning på Flora och Lilly. Och det fick mig att inse hur jobbigt det kommer bli inför visningen nästa söndag: då måste ju allt bort på riktigt, då kan vi ju inte flytta runt grejer. Pust.
Det hände en så gullig grej igår kväll förresten, efter jag skrivit. Jag låg inne hos tjejerna för att de vaknat, innan jag hunnit göra mig klar för att gå och lägga mig, och pratade med Christopher via Messenger på telefonen. Plötsligt kravlade Lilly upp från där hon låg ungefär i min armhåla, och lade sig ända uppe vid mitt ansikte, och klappade mig på kinden. Det kändes lite som "mamma, sluta pilla på telefonen nu, gulla med mig istället!" Och ja, det är väl något jag bör tänka på...
Stackars Alfred förresten, när jag läst för honom och gått ut för att han skulle sova, fick sig en chock igår kväll. Brandvarnaren som sitter i hans rum har vi inte satt fast, utan den ligger ovanpå en tavla med en bred ram, och den hade vi flyttat undan för fotograferingen, så den låg tillfälligt på hans byrå, och han hittade den och tryckte förstås på testknappen. Jag rusade in från köket när jag hörde pipet, och hittade stackarn gråtandes med händerna för öronen. Det låter ju helt fruktansvärt högt, och han är dessutom väldigt känslig för höga ljud och vill alltid ha hörselskydd när något låter högt. Så jag fick förklara att det var jättebra att brandvarnaren fungerar, så han lugnade sig snart i alla fall.
Jag klippte hans hår igår kväll också, det var alldeles för långt. Det blev jättebra, så jag är väldigt nöjd. Jag klippte mig själv härom veckan igen också, och det blev också superbra. En ny karriärmöjlighet här kanske? ;)

Nu ikväll hade jag och Christopher tänkt få lite ledigt från fixandet och se ett avsnitt av "The Good Wife", men det har Flora satt stopp för. Hon har vägrat somna och har fått komma upp en stund, och nu är klockan tio. Vi får se hur det går.

Klätterapor

Det är lite irriterande att man inte kan lägga upp filmer genom Bloggers mobilapp, för jag verkar vara fast i sängen med en orolig Flora som vägrar somna om och släppa ut mig. Jag filmade nämligen tjejerna tidigare ikväll när de klättrade - jag hade precis lyft ner Flora från en köksstol för sjuttielfte gången (fattar inte hur jag jämt kan glömma att lägga stolen ner när jag lämnar den - jag har åtminstone precis lärt mig komma ihåg att stänga toadörren helt när jag inte är där, för att minimera felaktigt användande av toaborsten...) och gick sen in i vardagsrummet och möttes av synen av tjejerna som hittat den perfekta lekstegen. Vi röjer ju som bekant inför plåtning imorgon, och har flyttat undan skrivaren som står på ett lågt extra soffbord i ett hörn. Mellan det bordet och soffan står ytterligare ett litet soffbord (jag vet... Men vi har ärvt båda två och gillar dem men har inte plats för dem i förrådet), och det är i perfekt mellanhöjd för att komma upp på soffans armstöd. Så de sprang helt lyckliga runt runt i ett varv av klättring och kullerbytta ner i soffan, och jag orkade bara inte ens försöka stoppa dem. Jag tänkte att de väl får köra tills nån slår sig (men vakta så de inte trillade från högsta höjden). 

Till slut slog Lilly sig lite när hon var på väg upp, och då passade jag på att ta Flora i farten också. 

Det här klättrandet alltså, det driver mig till vansinne. Det känns som att det vara är en tidsfråga tills nån slår sig rejält, för de har ju inget riskmedvetande än. Jag minns inte att Alfred var en sån klätterapa, men det verkar enligt tvillinggruppen vara extremt vanligt förekommande bland tvillingar. Jag vet inte, de kanske lär och triggar varann?

Jag ska försöka hinna lägga upp filmen imorgon, för den är rätt gullig ändå, men så länge blir det en annan gullig bild på när de hittade två av Alfreds solglasögon igår. Eller nej, det går inte heller, för ligga de bilder måste jag redigera i datorn för annars blir de för breda och går ut i högermenyn... Hmm, det får bli två stående istället. I-lands-bloggarproblem...

Lilly

Flora

Det var ändå nästan hopplöst att fota dem båda med glasögonen på sig, för så fort jag hjälpte den ena på med dem slet den andra av sina och ville ha hjälp att ta på dem igen. Och igen. Och igen. Knasbollar. 

Idag tog förresten Christopher med Florapå ett snabbt ärende och Lilly satt på bänken när jag lagade mat, och Alfred tittade på tv. Lilly slickade på potatisar och hjälpte mig hälla grädde i soppan och det var så enkelt med bara en unge att hålla reda på... När de andra kom hem igen rusade Lilly ut i hallen och kramade Flora, det var så gulligt! Det var nog länge sen de var ifrån varann nu tror jag. Och med andra ord ska de inte vara det oftare heller. <3