De senaste åren har allt varit så hektiskt, allt går liksom i ett med tre små barn, och det är bråk och skrik och gränssättning och en massa "nej". Härom dagen, förra helgen måste det väl ha varit, så höll Christopher på att såga trä ute på bakgården, och barnen ville ut och leka, medan jag höll på att fixa i köket. Men så kände jag bara plötsligt att "nej, köket kan vänta", och gick och satte mig i dörröppningen och tittade på våra barn. Bara tittade på dem, lyssnade på deras skratt och kände: det här är mina barn, och de är ju helt fantastiska!
Såå länge sen jag gjorde det, utan att vara irriterad över något. Deppigt, och fint samtidigt.
Nu har vi i alla fall påskledigt, och är i Kärra - och tyvärr är det mycket irritation igen, för barnen bråkar så mycket med varann att jag blir tokig, och så är de också inne i en period där de inte lyssnar på mig och bara inte gör det jag säger, vad det än handlar om. Men vi har ju fina stunder också såklart, som när vi var nere vid havet i torsdags.
Det här vattnet, just precis på den här platsen, är något av det jag älskar mest i hela världen.
Det var bara någon enstaka plusgrad, och det låg snö kvar lite varstans, men i solen var det skönt, när det inte blåste för mycket.
På långfredagen kom kusin Stella, med påskägg!
Och jag kunde sitta ute på altanen i solen och ta det lugnt en stund. Barfota och tröjlösa kunde vi vara fast det bara var ungefär fem plusgrader!
Men när alla barnen kom ut blev det förstås full fart och bråk, men också lite skoj.
Skönt var det hur som helst!
I morses blev jag väckt av Lillys varg. :) Fast nej, det blev jag inte, för jag blev förstås väckt redan vid 6-tiden av att Alfred behövde gå på toa och som vanligt här i Kärra inte vågade gå ner två trappor till toaletten själv... Så mycket sömn blir det fortfarande inte med de här barnen.
Och det här! Tidigt tidigt i tisdags, den 27 mars, födde min syste Johanna sina tvillingpojkar Bon och Franklin! Hon blev igångsatt i vecka 38 nånting, och de vägde ca 2,7 och 3 kg, och alla mådde bra efter en ganska jobbig förlossning. Men allt är kaos med sömn och lilla storasyster Nico (1 år och 10 månader), så jag måste ju ändå erkänna att jag är ohyggligt tacksam att det inte är jag som ska ta hand om nyfödda tvillingbebisar igen...
På bilden är det Flora som har ritat Franklin till vänster och Bon till höger.
Idag kom vi äntligen iväg till pizzerian Lilla Napoli i Falkenberg! Fantastiska äkta napoletanska pizzor och dessertpizza som var typ gudomlig. Mamma och Stella följde med oss också, och vi fick plats i vår 7-sitsiga bil allihop, mycket praktiskt.
Barnen fick piprensare av mormor i påskpresent, och det var ju hur kul som helst att pyssla med! Kaninöron och kronor åt alla!
Och glasögon! Jag är inne på min fjärde sorts linser efter ett optikerbesök härom månaden, men inga funkar riktigt bra, så jag tror jag ska köra på piprensarglasögon istället. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar