Bröllopet del 3: bröllopsdagen – före vigseln

12-tiden lördag den 5 augusti 2017: efter ett och ett halvt år av mer eller mindre intensiva förberedelser och ett och ett halvt dygn av extremt hektiskt fixande bestämde jag mig för att det var dags att släppa allt. Direkt när jag kom hem från Kinnagården var jag fortfarande så stressad att jag snäste åt mamma, Johanna och Stella som försökte lugna ner mig, grät en skvätt och tryckte i mig ett par mackor, men sen höll jag en isbit mot varje ögonlock och försökte ta några djupa andetag. Sen gick jag ner och duschade, och sen var det dags för Stella att sminka mig. Hon är ju 19 år nu och superduktig på att sminka sig själv snyggt, så det fick bli hennes uppgift. Johanna hämtade lite bubbel och gjorde oss sällskap i badrummet med kameran.
När vi var nästan klara och jag var urtjusig kom jag på att jag glömt ta primer på ögonlocken! Det var ungefär mitt enda bidrag till hela sminkproceduren, eftersom jag som är helt ointresserad av smink, hade läst på om hur man skulle få smink att sitta hela dagen och jag genom detta fått lära mig att jag har flottiga ögonlock (!), men Stella försökte lugna mig med att det har hon också och det skulle sitta bra ändå. Hur som helst, inget att göra något åt vid det laget. Dags att börja med håret. Jag hade fått råd av min frisör att jag skulle ha i torrschampo eller hårpulver i håret för att ge det struktur, och av lustiga kvinnan som jag köpte hårnålar av att jag skulle tupera det, så det gjorde jag. Sen skulle jag göra en fläta runt huvudet. Hmm. Det går inte fläta ett tuperat hår. Så det var bara att borsta ur allt och börja om.
Christopher kom hem och behövde duscha, så jag tog alla mina blommor som Victor hämtat på Åkrabergs trädgård och satte mig i hallen utanför med Johanna för att få hjälp att sätta i dem. Så fina små blommor som matchade med min helt fantastiska brudbukett!

Sommarvikariefloristen Lena på Åkraberg hade verkligen gjort bra val efter vårt möte där vi pratade om vad jag ville ha, men inte riktigt visste mer än vilka färger jag tänkt mig. Hon hade utöver min brudbukett också gjort en tärnbukett till Christophers Best woman Maja (nästan lika stor som min!), en coursage åt Christopher och en lite mindre coursage åt min nya Man of honour Jens (som ju tog över när min ursprungliga Man of honour Emil hoppade av pga trebarnskaos).
Sen fotade vi håruppsättningen och Christophers påklädning, och sen skulle jag klä mig.
Det finns ju en gammal ramsa som går "something old, something new, something borrowed, something blue". Jag läste nån gång för länge sen att den på svenska heter "något nytt, något nött, något lånat, något rött", men den verkar inte vara så vanlig, utan det är ju blått man ska ha, så jag körde på det. Så: det gamla blev min gula underkjol som jag köpte i Japan 2007, det nya var min klänning (nåväl, ett år gammal, men oanvänd), jag fick låna ett fint litet armband av Stella, som matchade klänningens bältesspänne med glittriga stenar, och det blå blev ett par ljusblå trosor som jag köpte tidigare i somras.
Min påklädning var snabb: klänningen har ingen avancerad snörning eller något, utan bara en vanlig dragkedja, och min favoritdetalj inbyggd bh så jag slapp ha en sån. Så det var bara att ta på mig underkjolen och dra på mig klänningen och sätta på mig skorna, så var det klart på en minut och hann knappt fotas. :) Fick dock lite hjälp av Maja ändå eftersom jag tog på underkjolen först, så det trasslade ihop sig lite, jag har visst gjort tvärtom när jag provat innan.
Men vid det laget var klockan så mycket att Johanna behövde åka bort till Kinnagården för att fota dekorationerna, så vi fick ge upp en ordentlig porträttfotografering av oss när vi var iordninggjorda på riktigt. Christopher hade sett ut ett par skogsdungar där vi tänkt fota, men jag fick inse att vi inte hann och att det fick räcka med att plåta oss vid vigseln.
Så istället skyndade jag mig att städa undan lite i vardagsrummet, eftersom barnen skulle hem dit med barnvakterna, sysslingarna Vega, Agnes och Molly, efter vigseln, och nånstans vid 15-15.30 åkte jag, min blivande make och våra tre barn med bilen till Kinnagården och smet in bakvägen, eftersom gästerna börjat samlas i trädgården på framsidan.
Vi gick till vårt rum (inne i själva Kinnagården finns fyra sovsalar med tio bäddar i varje, fyra fyrbäddsrum och tre tvåbäddsrum, och i Lillstugan bredvid finns sex tvåbäddsrum och ett trebädds, så många av gästerna skulle sova över där - en del långväga valde att bo i campingstugor på Espeviks camping några hundra meter bort), och fann det fixat av Christophers mamma: de två enkelsängarna hade skjutits ihop och täckts med hjärtformade ballonger, bredvid sängen stod en ishink med en flaska mousserande vin och två glas, och på sängen låg en present. Så gulligt!

Barnen hade kul med ballongerna, och vi ringde och bad Jens och Maja att komma så vi kunde hälsa och planera vigseln.

Vigselförrättaren Christina kom också in och hälsade och så kunde vi gå igenom hur vigseln skulle gå till. Och så kom vi på några fler sista minuten-grejer, som att Stella skulle behöva sätta på ingångsmusiken och Jens utgångsmusiken, och så upptäckte vi att någon satt rosenbågen helt fel, så Christopher fick gå ut och fixa det. Vi hade satt starttid klockan 16 för alltihop, men själva vigseln skulle börja 16.30, fast redan tjugo över började gästerna samlas vid "altargången" i tall-allén där jag satt hjärtpinnarna (som Nico gjort sitt bästa för att slita upp), så vi bestämde oss för att börja fem minuter tidigare. Så Stella satte på Timo Räisänens "My Valentine" och så ställde vi upp oss: barnen först - Alfred med en syster i varje hand - sen Jens och Maja och sist jag och Christopher. Nu var det dags!
(Hit hade jag mobilfoton, men för att kunna göra ett ordentligt inlägg om resten behöver jag fotona som Christopher måste formatera om till jpg, så det tar ett tag till...)

Fler inlägg om bröllopet: del 1 Förberedelserna, del 2 Bilder från förberedelserna, del 4 Vigsel och fest, del 5 Fler bilder och del 6 Bilder på familj, Best woman och Man of honour

Toarulle

Flora satte i en ny toarulle i hållaren idag. Stora tjejen!

Att Christopher är i Stockholm och barnen drivit mig till vansinne genom en massa bråk försöker jag ignorera genom att fokusera på de små framstegen... ;)

Ska prata lite om Alfred och tandläkare, Citadellbadet och terminsstartförkylningar och sånt när jag orkar. 

Vi bakade en rabarberpaj i eftermiddags trots att det bara är onsdag, tänkte att det kunde liva upp oss lite. 

Bröllopet del 2: bilder från förberedelserna

Kom på att jag ju har bilder från förberedelserna också, så jag tar dem före själva bröllopsdagsinlägget.

Akiko och Laban i köket.

Pompomsen och hjälpen! :) Jag tror att det var inte mindre än nio personer som kom och hjälpte oss: min kusin Erik med fru Ia och barnen Vega och Agnes, kusin Lotta och kusin Jespers fru Anna med dotter Maja och hennes två kompisar Rebecca och Elsa. Underbart!
Jag hade gjort 16 jättestora (vikta av 50x70 cm silkespapper), 40 mellanstora (35x50 cm) och 40 små (25x35 cm) (plus 24 till för rosenbågen, nedan). Jag gjorde bara vikningen först och tog med till Kärra, och under semestern hjälpte Christopher, Victor och Johanna till att vika upp de mellanstora och små, men de stora hade helt enkelt tagit för mycket plats att förvara hemma, så dem fick vi vika upp på plats (som jag skrev gjorde Anchana de flesta, och så gjorde Johanna några och jag ett par enstaka).

Mer hjälp: min svåger Victor förstås, och svärfar Kjell i utkanten, vars hjälp också var ovärderlig.

Anna och tonåringarna hjälpte mig med rosenbågen också. Inte så tokig för att från början vara en ranglig ställning från Lidl för 70 spänn va? :) I mitten längst upp hänger en orange pompom som Lilly gjort nästan själv, så den fick förstås en hedersplats.

Runt 19-tiden på kvällen började det ju se fint ut! Agnes, Vega och Victor hjälpte till med dukningen efter att pompomsen och ljusslingorna kommit upp i taket.

Christopher kom på idén att döpa borden till de gator som vi bott på tillsammans, vilket är just fem stycken! Först var det Pildammsvägen i Malmö, där jag hade en lägenhet när vi träffades, där Christopher bodde officiellt i några veckor innan han flyttade till Stockholm för att plugga 2008, sen Gustav III Boulevard, där vi bodde inneboende på 10 kvm i någon månad (usch...), sen Ulvsundavägen där vi bodde när Alfred var liten, och så Stöttingsgränd där tjejerna tillbringade sina första ett och ett halvt år, och så fick honnören heta Suellsgatan, där vi bor nu. På honnören var vi bara fyra personer: jag och Christopher och Jens och Maja på var sida om oss.
Fjärilarna kommer jag inte ihåg hur många jag gjorde nu, men det var definitivt rätt många hundra i fyra olika storlekar, plus några olika sorters blommor, men det var flest fjärilar - allt av origamipapper.

Så nöjd till slut! Bara stolarna som saknas här, och det var stolar med grå sitt- och ryggdynor som var riktigt bekväma.

På lördagmorgonen när jag kände mig helt virrig i huvudet och inte visste var jag skulle börja kändes det bästa som att gå och ta ett morgondopp, så så fick det bli.

Min kusindotter Fredrika, 16 år, gjorde en skylt till oss så att folk lätt skulle se var de skulle svänga in från vägen.

342 stycken hjärtpinnar av dekorgummi, handklippta en och en i två storlekar efter mall och fastlimmade på grillpinnar. Ännu ett av mina pysselprojekt från de senaste 18 månaderna. Dem satte jag och barnen ner i marken vid tall-"allén" som en altargång.

Just ja, tältet som skymtar därborta! Med tanke på sommarens ostadiga väder bokade vi på Christophers föräldrars rekommendation ett tält från Rent a Tent, eftersom vigseln skulle vara utomhus. Vi fick en bra deal, eftersom vi skulle hyra bord och stolar från dem också, som gjorde att vi kunde få vänta ända till fredag morgon 08.30 med att avboka om prognosen fortfarande var osäker fram till dess - vilket den var. På fredagen började prognosen, som hela veckan varit 19 grader, 9 sekundmeter vind med 19 i byarna och några millimeter regn, se lite bättre ut, men risken för regn var kvar och blåsten likaså, så vi ringde och bekräftade att vi skulle ha tältet. Det retade mig eftersom det kändes som så tråkiga pengar (även om Christophers föräldrar lovat att hjälpa till med betalningen), men med input från Johanna och Victor kom vi fram till att det var säkrast för att undvika dålig och blöt stämning. Men: vi behövde inte använda det. Vi ställde in bordet med champagne där till minglet, men det var ju ingen som hängde därinne, för det var soligt och träden runt om stoppade upp vinden.
Och så hade Christopher byggt ett gäng träbrickor för att ställa maten på plus en tårtställning gjord av takreglar med en ljusslinga i, men dem får ni se på bild i nästa inlägg.

Fler inlägg om bröllopet: del 1 Förberedelserna, del 3 Bröllopsdagen - före vigseln, del 4 Vigsel och fest, del 5 Fler bilder och del 6 Bilder på familj, Best woman och Man of honour

Hurra för mig!

För idag (eller nu blir det visst igår eftersom jag somnade i soffan - för ovanlighetens skull, jag brukar aldrig kunna slappna av nog för det, så oh så skönt det var!) har jag fyllt år - alltså den 18:e augusti. 

Klädde mig i min extra-bröllops-kjol som jag köpte för om brudklänningen skulle vara för tight och obekväm i längden, och fick två komplimanger av främlingar på stan när jag och Christopher var ute för lunch. :)

Gick också och lämnade in min vigselring för att slipa ner den lite så den blir lite tunnare och bekvämare, så nu måste jag vara utan den i någon vecka, just som jag börjat vänja mig vid att ha på mig den. 

Jag blev överdådigt firad idag då artikeln om mig kom ut i Sydsvenskan, HD och Landskronaposten idag. Riktigt fin artikel blev det!

Bilden lånad av en vän som upptäckte artikeln då hon drack morgonkaffe. 

Hela finns att läsa här: https://www.sydsvenskan.se/2017-08-18/nu-vet-hon-vad-som-ar-viktigast-i-livet

Förskoleklass-start och efter jobbet-bad

Hur jag missade att skriva att den här lille store killen började förskoleklass idag är ju en liten gåta. Men det gjorde han i alla fall, Alfred 6,5 år!
Han var oerhört peppad och inte alls nervös, och när vi kom till skolan där alla skolbarn ända upp till 9:an skulle samlas på gården klockan 9 sprang han glatt iväg till klätterställningen och lekte. Efter en liten stund kom några av hans gamla förskolekompisar och några minuter i nio kom hans bästis Melker. Efter rektorn hade talat och presenterat all personal tog Alfred och Melker varandra i hand och gick glatt in till sin första skoldag. Så stolt!
Flora och Lilly var inte heller det minsta oroliga inför sin första förskoledag på sju veckor, och hade hur kul som helst. Deras ena fröken har gått över till förskoleklass och är nu Alfreds fröken, men tjejerna har fått en kvinna som varit vikarie hos dem ofta istället, så det var inga konstigheter.
Alfred var förresten på "träning" hos tandläkaren igår, inför att han ska laga ett litet hål i en tand på tisdag. Han var jättenervös före och satt och grät i mitt knä, men när vi kom in och sköterskan började visa honom alla apparater och borrar och sugar och grejer (vilket jag också tyckte var superintressant, för de förklarar ju aldrig för oss vuxna vad de håller på och grejar med!) så tyckte han att det var jättespännande. Men när det var dags att försöka ta röntgenbilden av den håliga tanden som de inte lyckades med förra gången (när Christopher var med honom - det var obekvämt att bita ihop om plastställningen och Alfred fick kväljningar) så var det kört igen: gråt och kväljningar och ingen röntgenbild... Så vi får se hur det går när det är skarpt läge på tisdag - jag hoppas det ska hjälpa om han får lyssna på musik i lurar. Han är så orolig vår pojke, vilket gör mig ännu mer fascinerad över att han inte alls var nervös inför skolan. När Christopher skulle försöka ta ut en sticka ur hans fot i fredags blev han helt hysterisk - men jag lyckades till slut lugna honom och han bröt ihop totalt i min famn och satt och bara tankade kraft hos mig länge efteråt, det kändes väldigt fint.

Efter en extremt intensiv jobbdag hämtade vi barnen, åkte och köpte jordgubbar och åkte sen till Lill-Olas och badade - eller snarare: det var så blåsigt att Lilly och Flora inte ville bada, men jag, Christopher och Alfred gjorde det. Så härligt - tack Landskrona!

Nu ska jag börja skriva om bröllopet och sen pusha Christopher att fixa bilderna åt mig så det kan bli ett färdigt blogginlägg snart. :)

Tiden och den eviga tidsbristen

Åh, jag vill ju så gärna skriva ner allt om bröllopsdagen, men två saker hindrar mig: tid (som vanligt) och att alla foton från dagen är tagna i Raw-format och jag har inte Photoshop i den här datorn, så jag kan inte göra om dem till jpg, vilket krävs för att kunna lägga upp dem i bloggen, så jag är beroende även av min nyblivne makes tid... Men nån gång, förhoppningsvis snart!
Sen vill jag ju också egentligen berätta om sommaren i stort, men det är ju det där med tiden. Ska bara nu medan jag startar om min jobbmail skriva ner det gulliga som Flora och Lilly sa när de badade: jag vet inte var de fick det ifrån, men båda kallar grunt vatten för "det lilla vattnet" och djupt för "det stora vattnet".
Lilly blev allt modigare mot slutet av sommaren när hon fått ta över Alfreds simväst och vågade simma själv i det stora vattnet och var så lycklig över att hon kunde flyta och simma själv. Flora höll sig helst på trappan på bryggan när vi badade på den vanliga "första stranden", men på andra stranden och i Lysekil där det inte finns någon trappa var hon modigare och vågade gå runt i vattnet, även på lite djupare vatten (men vägrade flytdoningar).
Men den sista dryga veckan längtade barnen hem (till Hannskrona, som Lilly säger, precis som Alfred gjorde när han var i fyraårsåldern och vi skulle flytta hit). Där har man för att man försöker ge barnen härliga sommarlov i sommarstugorna. ;) Men härligt att de längtar hem också, ändå.
Lilly pratar mycket om sin familj nu också och om att hon älskar hela sin familj, det är väldigt fint. Fast barnen bråkade väldigt mycket med varann när vi var i Lysekil sista veckan, men de är också otroligt gulliga mot varann mellan varven, så visst älskar de varann!
Nu måste jag fortsätta jobba!

Bröllopet del 1: förberedelserna

Nu då: bröllopet!
Vi var ju ute och tog foton på måndagen innan, för att vi misstänkte att det kunde bli lite tight om tid på bröllopsdagen, plus kanske framför allt för att min syster Johanna, som skulle fota oss, ville fånga det vackra skymningsljuset. Så Johanna sminkade upp mig (jag är inte intresserad av sminkning och gör sällan mer än bara lite kajal och mascara), satte i några ringblommor i mitt hår och så klädde vi på oss och åkte ut till naturreservatet på udden vid stugan.
Johanna hade varit och rekat några dagar innan, och då hade det kommit kossor och spanat in henne, som så småningom blev så närgångna att hon blev rädd och fick springa därifrån - och mycket riktigt: kossorna dök upp även när vi var där. Det blev helt fantastiska foton! Ljuset var magiskt, Johanna är duktig och vi lyckades vara hyfsat avslappnade.

På tisdagen var det faktiskt fint väder, så vi fick vår första och enda riktiga stranddag då vi låg på andra stranden i flera timmar, och barnen badade som små fiskar.
På onsdagkvällen kom Akiko, vår bröllopskock! Jag lärde känna henne i Tokyo för 11 år sen (eller ja, vi träffades första gången i London redan 1996, då vi båda var där på en Eggstone-konsert), där hon drev sin egen bar och restaurang, men sedan 5,5 år bor hon nu i Berlin och jobbar med catering. Så jag ordnade resan åt henne och så kom hon upp till Varberg för att laga maten åt oss. :)

Hela torsdagen gick åt till att handla mat tillsammans med Akiko och börja köra grejer till Kinnagården där vi skulle vara - så sjukt mycket grejer!! Jag har spenderat typ all fritid/vänta-på-mailsvar-tid när jag jobbar hemma i ett drygt år på att vika origamifjärilar och silkespapperspompoms och klippa dekorgummihjärtan, men det var ju inte bara det som skulle dit, utan också dryck i mängder, dukar, servetter, projektor, godis, chips, ätpinnar, festprogram, en massa andra lappar vi skrivit ut för diverse ändamål, rosenbåge och jag minns redan inte ens alla grejer vi hade fixat. Så från fredag morgon hade vi fullt upp varenda sekund.
Kinnagården drivs av Röda Korset, och de tar väl emot allt de kan få gratis, så festsalen var full av diverse udda möbler som skulle flyttas undan (Christopher och svärfar Kjell tog de flesta) och sen skulle vi sätta upp skruvar runt om hela taket för att hänga upp tvättlinor där vi skulle hänga fiberduk och ljusslingor och när det var klart (efter rätt många timmar) skulle vi hänga upp alla pompoms.
Vi fick tack och lov hjälp av Christophers pappa (mamman var i köket och fixade med tårtan och hjälpte Akiko, som var där och lagade mat tillsammans med assistenten Laban som vi hittat på ett restauranggymnasium i Kungsbacka) och farbror med fru, och Johanna och Victor var också där mycket - Victor körde dessutom och köpte grejer som vi missat i stan (och på bröllopsdagen åkte han och hämtade blommorna och is), vilket var absolut nödvändigt, annars hade vi aldrig hunnit. Farbrorns fru och Johanna satt och vek upp de sista pompomsen (vi hade vikt upp ungefär 100 hemma, men de största 15 tog för mycket plats, så de behövde göras på plats - varje tog 5-10 minuter att vika upp), och sen skulle jag knyta ihop dem till klasar om fem för att hängas upp. Klockan var närmare 18 och jag insåg att det tog ungefär en kvart att knyta ihop en, så jag räknade snabbt ut att bara det skulle ta mig 4-5 timmar... Jag stack hem för att hämta något och var så stressad att jag knappt ville prata med mamma som undrade hur det gick (hon tog hand om barnen - också absolut livsnödvändigt, det hade aldrig gått att ha med dem hela dagen), och hävde bara ur mig att jag skulle få sitta där hela natten. Tio minuter senare dök halva min släkt upp för att hjälpa till! <3 Mamma hade ringt och gått runt och bett om hjälp och alla ställde upp - älskar min släkt! Och så var pompomsen klara på en kvart. :)
När allt var klart kunde vi äntligen börja duka, och där fick vi igen hjälp av mina två kusinbarn Vega och Agnes, som också skulle vara barnvakter på lördagen, så vi kunde åka hem och äta middag vid åttatiden och sen bara åka tillbaka en stund. Jag tog med mig Alfred och stannade till tio, och när tjejerna somnat kom Christopher och stannade med Akiko till 23, sen kunde vi äntligen komma i säng (och skrev mängder av mentala listor).
Man kunde ju önskat att vi vore klara där, men det var vi inte, så jag började med ett morgondopp på lördagen och sen var det bara att åka tillbaka till Kinnagården och fixa det sista. Vid lunchtid gav jag upp och åkte hem för att göra mig i ordning, men Christopher stannade nån timme till med Victor.
Så då var det äntligen dags för mig att göra mig snygg, men resten kommer i nästa inlägg!

Fler inlägg om bröllopet: del 2 Bilder från förberedelserna, del 3 Bröllopsdagen - före vigseln, del 4 Vigsel och fest, del 5 Fler bilder och del 6 Bilder på familj, Best Woman och Man of Honour

Nån dag ska jag berätta om bröllopet

Nån dag ska jag berätta om vårt fantastiska bröllop i lördags. Dvs nån dag när barnen somnar före kl 23 och jag inte är så trött att jag nästan svimmar... Nån dag - förhoppningsvis snart.