Systers bröllop i Toscana

Jag överlevde! Både flygresorna och bilfärderna, även om det kändes nära ögat några gånger i den italienska trafiken. Jag tackar alla gudar som finns och framför allt mamma för att hon kunde köra vår hyrbil trots att hon bröt handleden nyligen, för hade jag tvingats köra hade jag antagligen klivit ur bilen mitt i en rondell och lagt mig i vägrenen och bölat ganska så omgående. Men hur som helst kom vi till slut fram i tisdags kväll, till Borgo I Tre Baroni lite utanför byn Poppi i Toscana, Italien. 

Själva bröllopsfesten skulle inte börja förrän torsdag eftermiddag, så tiden fram till dess kunde vi spendera vid poolen (jag passade på att simma 750 simtag om dagen, vilket väl borde motsvara ungefär lika många meter), hänga med lilla Nico och äta god mat, vilket inte var alls tokigt. 

Det enda tråkiga var att jag inte lyckades passa på att bli utvilad, för jag sov ännu sämre än vanligt - tror jag sov ordentligt typ två timmar per natt - och så var det förstås också lite ledsamt att få höra hemifrån att Lilly fick feber på onsdagen.

Jag delade rum med mamma de två första nätterna, men på torsdagen när alla gäster (72 totalt) kom så fick jag istället dela rum med Johannas vänner Maria och Malin - Maria har jag träffat förut och gillar jättemycket (vi bestämde att vi numera är barndomsvänner ;) ), men Malin var en ny bekantskap. Överlag hade jag träffat de flesta av Johannas vänner förut, men de flesta av Victors var okända för mig, men alla jag pratade med var supertrevliga (förstås).

På fredag eftermiddag var det så dags för vigsel! Här är jag färdigpiffad och redan genomsvettig i 32 graders värme...

Världens snyggaste brudpar, efter en ceremoni där typ alla började storgråta av de vackra löftena, de fantastiska omgivningarna och all kärlek i luften. (Johanna hävdar att hon själv grät så det rann snor ner i munnen på henne, men det syntes åtminstone inte.)

Snittarna efter vigseln var ju inte helt tokiga: en hel parmesan och en massa annat gott.

Familjen.

Jag höll ett tal under middagen som Johanna blev både glad och rörd av (skönt!) och flera både som jag kände och inte kände kom fram efteråt och sa att det var ett fint tal, så det blev jag glad över. Och sen var det dans och roligt, fast jag gick och lade mig vid två eftersom jag och mamma var tvungna att åka klockan sju, så det var ju lite synd - kunde ändå inte somna förrän vid fyra eftersom festen pågick ungefär 10 meter från mitt fönster...

Jag kan ju säga att det kommer bli svårt att matcha det här på vårt bröllop i augusti, men det är ju ingen tävling, vi får helt enkelt bara hoppas att vårt blir fantastiskt på ett annat sätt. :)