Det går utför med mig. Dagarna precis innan påsk hängde min hjärna inte med för fem öre: jag kunde glömma bort mitt i en mening hur jag skulle avsluta den, och fattade i stort sett noll av allting. Tack och lov blev påsken ganska lugn, även om jag kanske inte sov jättebra, men lite återhämtade jag mig åtminstone. Nu har jag mest ont i leder och skelett lite varstans, framför allt i knäna, och jag har märkt förut att de tar illa vid sig när jag är jättetrött. För att inte tala om hur jobbigt det blir för alla andra när jag är trött, för jag har typ inget tålamod då.
Jag har i alla fall kommit igång med att gå ut och powerwalka ett par gånger i veckan, och träning sägs ju vara bra för det mesta, både kropp och själ, så jag hoppas det kommer hjälpa. Jag har dessutom börjat få lite love handles som jag inte gillar nåt vidare, så det får ju gärna ge lite effekt på det också - särskilt som jag hatar att låta bli sötsaker.
Men på det hela taget har vi det väl rätt bra. Det går fram och tillbaka med Lillys krångel, vissa dagar är bra, andra sämre. Flora hade ont i örat härom kvällen, för hon är förkyld, och jag föreslog att hon skulle få en smält-Alvedon med jordgubbssmak, vilket bara gjorde att Alfred och Lilly ville ha varsin (vilket de såklart inte fick eftersom det inte var nåt fel på dem) men Flora vägrade. Till slut fick jag i henne ungefär två tredjedelar av tabletten som jag smält på en sked med lite vatten, och Alfred och Lilly fick prova att doppa tungan i också (Alfred gillade den, Lilly absolut inte, så vi får se hur det går om hon nån gång behöver en), och sen var hon besviken över att det inte hjälpte direkt... Men en kvart senare var hon glad och somnade gott och dagen efter mådde hon bra.
Igår hände nåt lite obehagligt dock! Vi fick ett stenskott i framrutan på bilen för några veckor sen, som gav en spricka, så vi lämnade in bilen igår morse för att byta ruta, och efter förskolan skulle vi hämta den. På vägen hem stannade vi till vid Dollar Store för jag ville köpa en billig bh-top och några hinkar, och när vi precis åkt därifrån ringde det på Christophers telefon. Det var från Verisure, som vårt huslarm är hos: larmet hade gått och någon försökte slå in rätt kod men misslyckades. Vi fick panik båda två: min personliga dator, min jobbdator, Christophers dator och min mobil som jag glömt låg allihop på våra skrivbord på första våningen så man kan se dem genom fönstret om man är tillräckligt lång, och om det var en tjuv som tagit sig in kunde hen lätt slita åt sig dem och dra även om larmet tjöt. Men... skulle en tjuv försöka stoppa larmet genom att försöka hitta rätt kod..? Kunde det vara min mamma som har nyckel som misslyckats med att larma av? Hur som helst körde Christopher hem så fort han vågade, och när vi körde in på vår gata ringde hon från Verisure igen och sa att larmet stängts av, och samtidigt ringde min mamma till Christophers telefon (min låg ju hemma), och när vi närmade oss såg vi mammas bil utanför. Lättnaden!
Eftersom vi stannat på Dollar Store på grund av mig och annars hade varit hemma innan larmet gått hade det känts som att det varit mitt fel om alla våra (och jobbets) datorer blivit stulna - vi kommer nog fundera lite extra på om vi ska lämna dem synliga i fortsättningen när vi åker iväg, även om det ju inte var någon fara igår.