Eggstone, Jakob Hellman och en stark treåring

I lördags lämnade vi då alla tre barnen med mormor - barnen var hur peppade som helst och var inte det minsta ledsna över att vi skulle åka! Vi kom iväg lite för sent för att hinna gå på stan och lite för tidigt för att gå direkt till restaurangen där vi bokat bord, så vi tog en sväng till Malmö Live dit vi skulle sen för att kolla hur det såg ut, och där Eggstone skulle ha en matinéspelning klockan 17 också. Och då träffade jag ett gäng gamla kompisar som jag inte träffat på länge, som var på väg in till konserten, så det var jätteroligt - plus att vi träffade Eggstone-gitarristen Patrik också, och honom hade jag inte heller träffat på tio år.

Jag borde kanske ha gått på den tidiga spelningen också när jag nu hade chansen att få se Eggstone två gånger på samma dag, men så blev det nu inte.

Sen gick vi till restaurangen Lima 78, som jag fått tips om av en kollega, där de serverar peruansk mat. Och väldigt goda drinkar: jag tog en Pisco Sour, som är Perus nationaldrink, fick jag lära mig, med Chicha Morada, gjord på lila majs. Intressant och god.

Vi delade på fyra smårätter, som alla var supergoda, och sen slog vi till med varsin förrätt efter det, och då blev vi förstås alldeles för mätta.

Sen var det dags för Jakob Hellman med MSO (Malmö SymfoniOrkester)! Vi satt på balkongen till höger, och Jakob stod på den högra sidan av scenen, så han var inte så lätt att se, men vi såg i alla fall Eggstone tydligt när de hissades upp genom golvet för att spela med i de sista låtarna. :) 

Låtarna blev verkligen annorlunda med symfoniorkestern, och det var väldigt vackert - när Eggstone-Per dessutom var med och körade i "Vackert väder" blev jag nästan tårögd (Per berättade sen att Jakob hade föreslagit strax innan konserten att han skulle köra i den, så han hade fått ställa sig och lyssna in sig på låten i mobilen utanför - men det blev ju helt fantastiskt ändå).

Efter en liten paus där jag hann träffa ännu en bunt gamla kompisar som jag inte sett på 10-20 år var det så dags för Eggstone! Också de med MSO, fast bara ungefär halva orkestern.
Och jo, det var fantastiskt, men jag fick tyvärr inte riktigt "feeling" förrän halvvägs in i spelningen. Jag har svårt att sätta fingret på vad det var, men det kändes lite avigt med symfoniorkestern på något sätt, även fast det också var helt naturligt. Eggstone har alltid använt sig av stråkar och blås och andra fina instrument på sina skivor, så det lät liksom ungefär som på skiva fast mer. Men efter spelningen berättade Yebo, en dansk musiker och skivbolagsägare som jag känner och som körade och spelade gitarr med Eggstone på konserten, att när de repat och någon tog i lite extra hade orkestermedlemmarna liksom snörpt på munnen och så hade de fått lugna ner sig igen - så det kanske var det, det var kanske lite för kontrollerat? Men när de spelade min absoluta favoritlåt "Wrong Heaven" fick även jag kapitulera: det var fantastiskt vackert och det var ju mina äggstenar som jag älskar.
Och när de spelade en låt utan orkestern ("The Dog") som sista extranummer var allt som det skulle: bäst.
Efter spelningen kom jag åt att prata med både Eggstone-Per och -Maurits, och så träffade jag ännu några fler gamla kompisar, plus en kille som jag hade en flirt med på Eggstone-Pers 40-årsfest för tio (!) år sen, ett par dagar innan jag träffade Christopher. Jag stannade till och hälsade, och han frågade hur länge sen det var vi sågs egentligen, och jag sa tio år. Han blev helt paff, för han trodde att det var kanske fem år sen... Efter det lilla vi pratade så verkade han ha samma typ av liv nu som då, och han såg fram emot att festa i flera timmar till, medan jag och Christopher bara ville hem och sova. :) Det var jätteroligt att vara ute en kväll och gå på två spelningar, men det var också skönt att komma hem och ta det lugnt - så gammal är jag nu för tiden.
Allt hade gått bra med barnen, så kanske att vi kan få mormor att ta dem någon mer kväll nån gång. :)
Dagen därpå, igår alltså, hade vi extremmycket bråk med Lilly vid middagen, och jag hade tänkt berätta om det nu också, men jag orkar inte. Men att det finns så mycket vilja i en sån liten treårig kropp, det är alltså helt otroligt. Hon fick faktiskt gå och lägga sig utan middag, för första gången, och jag hoppas det slipper hända igen - men det var på inrådan av psykologen vi träffade i förra veckan, så jag fick stålsätta mig, och det gick ingen nöd på Lilly ändå: hon sov gott och har varit som vanligt idag. Och det gick faktiskt lite lättare vid middagen idag (efter lite bråk i början), så kanske att det kan ha gett effekt.
Nu: "House of Cards"!