Tre dagar utan pappa

Det var värst vad den här bloggen är eftersatt nu för tiden... Men men. Christopher åkte till Stockholm i torsdags, för att vara borta i tre dagar. Han brukar vara i Stockholm två dagar i månaden, men den här gången tog han en extra dag för att gå på sin best womans sons dop och var borta även idag, lördag.

Vi har klarat oss utan några större sammanbrott faktiskt, skönt nog (jag hade ett totalt meltdown i onsdags, så det räckte väl för några dagar...). I fredags morse valde barnen en egen placering vid frukostbordet: på pappas plats och två stolar vända mot den. Men så länge de var nöjda var jag nöjd.

På fredag eftermiddag kom mormor med och hämtade på förskolan och skolan, och så gick vi och åt pizza på pizzerian ett par kvarter bort, och så sov mormor över. Idag åkte vi upp till Helsingborg och klev på färjan mot Helsingör för att tura! Premiär för mig, men mamma har gjort det många gånger. Tura är kanske ett begrepp som bara vi som bor i närheten av Helsingborg känner till - i vilket fall hade min syster ingen aning om vad det var när mamma nämnde det för ett tag sen, men det är i alla fall att man åker fram och tillbaka med färjan ett gäng gånger utan att kliva av i Helsingör. Barnen tyckte nämligen att själva färjeturen lät mer spännande än att gå runt i Helsingör, så vi körde på det.

Lunch with a view!

Super-Flora

Sen åkte vi hem till mamma i Helsingborg och lånade badkaret.

Och nu är vi hemma och äter upp pizzaresterna och jag har lovat barnen att få se en stund på Melodifestivalen, och så kommer Christopher hem inatt. Så hittills ganska så lugnt och skönt och trevligt ändå - det går framåt med utveckligen!

Alfred 7 år igår!

Tre med sned frisyr

Härom dagen frågade Lilly varför jag har sned frisyr, och jag sa att jag tycker det är fint och coolt, och då sa hon att hon också vill ha det – och då ville Flora också det. Jag är så stolt!!

Scharlakansfeber!

Efter jag skrev sist, i torsdags, vaknade Flora och hade så ont i magen att hon bara grät, så vi ringde 1177 - och fick köa i 50 minuter... 1177 i Skåne har alltid helt sjuka väntetider, och jag kollade på Facebook: andra landsting där jag har kompisar behöver aldrig vänta så länge, så jag har mailat regionfullmäktige nu och frågat vad de kan göra åt det. 

Hur som helst, under väntetiden somnade hon om i pappas knä, så efter att ha pratat en stund sa sköterskan att vi kunde avvakta: vaknade hon igen och hade ont skulle vi åka till akuten i Helsingborg. 

Tack och lov sov hon gott hela natten sen - vilket inte jag gjorde som sov med henne, för jag var såklart orolig... Så efter en natt med tre timmars sömn åkte jag till jobbet i Malmö och lämnade Flora hemma med Christopher, för jag hade jobbmöten. 

På morgonen skickade jag bilder till appen Min Doktor och fick svar från en läkare som var väldigt engagerad och ställde massa frågor och bokade in ett videosamtal på eftermiddagen när jag kommit hem så hon skulle kunna se Flora. Tyvärr funkade inte bilden, men hon trodde i alla fall mest på att det var virusprickar av nån oklar infektion, det kan visst sätta sig på magen också på nåt sätt - eller infektionen kan, eller hur det nu var. Hon sa i alla fall att hon gärna ville höra från oss på lördagen också för att följa upp. 

Så vi fortsatte maila under lördagen: Flora var trött och hängig, hade ont i magen ibland, kliade i rumpan ibland, hade ont i halsen ibland och lite andra konstiga småsaker, men ingen feber. Så diagnosen var fortfarande infektion med virusprickar. Jag frågade i tvillinggruppen på Facebook också och fick lite olika förslag, bl.a. scharlakansfeber och femte sjukan, men jag hoppades att doktorns diagnos stämde. 

Idag var hon pigg och glad men fortfarande prickig, men plötsligt hade hon ont i mungipan och på tungan. De andra hade åkt till våra bröllopstoastmasters, men jag och Flora stannade hemma. Jag kollade tungan och japp: röd och knottrig! Så jag skickade bild till läkaren och googlade: ont i magen, prickar, sår i mungipan och smultrontunga = scharlakansfeber! 

Vem schöven har det nu för tiden!? Eller jo, tydligen en hel del i tvillinggruppen, och så Flora då. 

Läkaren svarade att ja, det är scharlakansfeber, men hon hade inte trott det igår för det är så ovanligt. Men hon skrev ut antibiotika, som man tydligen ska ta fast hon är på bättringsvägen, för annars smittar man i flera veckor och kan få konstiga följdsjukdomar. Så fast jag alltid helst vill undvika antibiotika pga resistensproblemen så får vi köra på det ändå. 

Så nu får hon vara hemma i två dagar till tills antibiotikan tar bort smittorisken, och Christopher ska till Stockholm imorgon och tisdag så jag måste missa två jobbmöten i Malmö. Sabla skit - våra barn som brukade vara så friska! Och så får vi se om vi andra klarar oss, det ska tydligen vara väldigt smittsamt, men hos vuxna brukar det bli halsfluss av det. Flora verkar ha en lindrig variant i alla fall, helt utan feber, och halsen har hon bara klagat på nån enstaka gång och inte alls idag, och det är de två symptomen som tydligen brukar vara jobbigast. Så håll tummarna för oss!

Godnatt!

Jomen här är det väl ungefär som vanligt. Jag har haft mer jobb än på ett tag nu efter jul, så jag har varit i Malmö fyra dagar i veckan istället för vanliga två, och jag känner mig rätt stressad. Och i morse, när nu Alfred äntligen lugnat sig lite med rädslan för magsjuka (men istället oroar han sig för influensa...) fick jag veta att en pojke kräkts på tjejernas avdelning på förskolan efter de gått hem igår... Alltså orka med den här årstiden! Det går ju inte bo i Sverige på vinterhalvåret med små barn! Flora har såklart klagat på ont i magen ikväll, så nu är jag ju orolig igen (men vi har inte sagt ett ljud till Alfred). Under middagen bad jag henne peka var det gjorde ont, och då lyfte hon på tröjan och pekade på naveln och då såg jag att hon var alldeles prickig på både magen och ryggen. Hmm. Inget som kliar, inga stora prickar, men blekt småprickig över typ hela. Ingen feber.
Men kanske att det kan vara början på vattkoppor? Googlade och hittade flera trådar på Familjeliv om att barn haft ont i magen när de hållt på att få vattkoppor (en hade fått bekräftat från BVC att det var vanligt), fast då brukar man tydligen ha feber också. Vi får se imorgon. Förhoppningsvis blir hon inte magsjuk igen inatt – hennes fröken sa att det skulle kunna ha berott på att pojken hade proppat i sig en massa saltgurka igår vid lunchen, så jag håller tummarna för det.
Vet inte vad det är som händer här, vi som haft sån tur med att barnen varit väldigt lite sjuka – vi känner ju folk som vabbar var och varannan månad konstant, medan vi typ kan räkna på fingrarna hur många gånger barnen varit sjuka, alla tre hopräknade. Men nu magsjukan i december, Floras öron i julas och så nu kanske vad det nu är. Suck.

Sjuk-oro, BVC och veg-framgångar

Okej, jag är inte den enda som är rädd för magsjuka: min son är tio gånger värre. Igår när jag skulle hämta honom på fritids fick jag veta av en av fritidsledarna att det var flera barn som fått gå hem pga magsjuka och Alfred hade blivit rädd och ledsen och saknat mig. Så nu har han pratat om magsjuka typ oavbrutet sen han kom hem (vilket i och för sig är ett nästan välkommet avbrott i det evinnerliga Pokémon-pratet han kört senaste veckorna... men han har trott att han ska bli magsjuk varje morgon sen sist också, så rätt less på det nu) – tydligen tyckte han det var så fruktansvärt obehagligt när han var sjuk att han är livrädd för att bli det igen, så han har knappt vågat äta, och han ville gå och lägga sig vid 18-tiden både igår och idag. Och igår kväll vaknade han vid tio och skakade av rädsla, så Christopher fick ligga hos honom och titta på film på paddan i två timmar... och sen vaknade han typ tusen gånger inatt och frågade om hans panna var varm.
När vi förklarar för honom att det är väldigt liten risk att han blivit smittad blir han lättad i några minuter, och sen börjar det om. Vet knappt om man ska skratta eller gråta, och det blev väldigt tröttsamt i längden. De här "lilla tonåren" kan visst medföra att man blir väldigt rädd och känslig också, och det har ju slagit till med full kraft på vår lille kille.
Men ikväll gjorde det å andra sidan att Lilly fick egentid med mig för första gången vid läggdags, för Flora var också trött och ledsen och sa att hon hade ont i magen, men vi tror att det beror på att hon åt för mycket godis (hoppas jag i alla fall). Så Lilly och jag spelade memory, och hon var jätteduktig och skrattade hela tiden. :)
Just ja, tjejerna var äntligen på 4-årskontrollerna på BVC i veckan, efter att jag ringt och frågat när de skulle bli kallade egentligen, 4 år och 2,5 månader gamla... Jag var med Lilly i onsdags och Christopher med Flora i torsdags, och Lilly briljerade! Hon tyckte allt var superroligt, och pratade oavbrutet med sköterskan och skrattade och hoppade och klarade alla grejer, även det där hon skulle se vilken sak i en bild som inte passade in, som många tydligen tycker är svårt (Flora hade svårt med den), och sköterskan (och jag) tyckte hon var så rolig!
Flora hade också klarat sig bra dagen efter, men varit tyst och allvarlig och gjort allt metodiskt och korrekt - och hörseltestet hade gått bra, fast hon hörde lite dåligt ett tag efter öroninflammationerna i julas. Minns inte exakta siffror, men Lilly är ungefär 4 cm längre och väger ca 3 kg mer, tror jag det var.
Själv var jag hos optikern igår och kollade min syn igen, efter att jag skaffade bil/dator/tv-glasögon för två år sen, och den var bara marginellt sämre, men vi bestämde ändå att jag ska testa linser ibland. Jag vill inte ha glasögon på mig jämt, och jag behöver det inte heller de dagar jag jobbar hemma till exempel, men när jag är ute och gör saker kan det kanske vara skönt ibland. Så nästa vecka kommer de till optikern och så får jag gå och lära mig använda dem.
Och så har vi varit duktiga och bara lagat vegetarisk mat hela veckan! Jag tycker det är svårt med inspiration för vegetariskt, men jag googlade fram några bra recept och så blev det bara så den här veckan, och nu har jag fått en massa tips på Facebook och googlat mer (jag köpte två veg-kokböcker förra året, men det var så sabla komplicerade recept, så de hjälpte inte) så nu kanske vi kommer igång bättre.

Nya frisyrer och en fin komplimang

Vi klippte alla barnens hår i söndags: både Flora och Lilly hade sagt att de ville se ut som jag i håret, fast bara på den korta sidan, inte snett. Så då fick de det, typ - fast jag fegade lite och vågade inte klippa för kort, ifall de inte skulle gilla det. Christopher klippte Alfred, som hade blivit superlånghårig (för sin frisyr, inte långt-långt), och gjorde det svinbra!

Han fick ungefär samma frisyr som Christopher själv.





Med Lilly var tanken att hennes lockar skulle komma fram mer när håret blev kortare, men det gjorde de inte - de kanske är på väg att gå bort nu..? Och hennes hår blir mörkare och mörkare också, hon verkar brås mer på sin pappa där.
I övrigt är Alfred en sån "liten tonåring" nu - han får såna vredesutbrott så man blir tokig. Plus pratar ENBART om Pokémons. Vill typ skära öronen av mig pga 100% ointresse - dålig mamma...
Flora kör nån sorts försenad trotsålder. Hon kunde väl inte tidigare eftersom Lilly höll på i full fart då... Hon är supermammig plus jättekrånglig samtidigt, och jag är inte jättebra på att hantera det, är väl för trött på trotsande vid det här laget, stackars liten.
Har haft fullt upp med min Timo-artikel också, eller snarare två versioner av den: en kortare som ska publiceras på en musiksajt och en superlång som ska upp på min Fozzie-blogg. Igår kväll skickade jag den långa till Timo och hans fru/manager, och först sa frun idag att hon tycker den är väldigt bra och Timo sa att han älskar den och gav mig en superfin komplimang om att jag är bra på att "fånga hans flumutläggningar" och få dem att hänga ihop. :) Så glad!

Gott nytt år!

Messenger har ett nyårsfilter som tar bort rynkor och trötthet - yay!

Jobbjulfest, jul, mellandagar och Timo – en lång uppdatering

Tar och börjar det här potentiellt jättelånga inlägget med jobbets julfest. Den var torsdag den 21 december, och det kändes lite som att det var då livet kom tillbaka efter 12 dagars magsjukeångest utan riktig mat eller sömn. Jag var tillbaka på kontoret, och det hade gått tillräckligt lång tid för att jag skulle kunna släppa oron och inse att jag faktiskt klarat mig, så jag kunde åka på mötet jag skulle ha på morgonen och vara kvar till julmiddagen. Vi började med glögg på kontoret, och jag tog en massa selfies med alla våra frilanscopywriters, som jag ju faktiskt också räknas som, och om jag själv får säga det så är jag så snygg på det här kortet med Marie att det måste vara med här. Sen åkte vi till Örenäs slott utanför Landskrona (yay, nära hem för mig!) och åt julbord, förutom Felix som började känna sig illamående efter glöggen, så jag fick lite magsjukeångest igen... Men men: det var trevligt, även om jag tycker att julbord är lite överskattat, och efteråt gick vi upp till en tjusig salong på övervåningen och så körde min kollega Sven ett popquiz som jag (tillsammans med vår VD Mikael, vi blev hopparade) vann överlägset. Chefen var mycket nöjd med mig. :)

Dagen efter tog det som vanligt en evighet att packa ihop allt vi skulle ha med oss, och sen styrde vi kosan mot stugan i Kärra. Vi upptäckte ju tidigare i år att Sia Glass ligger på vägen, så nu är vår nya tradition att vi alltid stannar där och äter glass, så det gjorde vi förstås igen. Flora tyckte det var sommar, typ.
Nästa dag åkte vi och handlade mat till julen och hämtade sen min syster Johanna, Victor och Nico och tvillingpojkarna i Johannas mage, och så kunde julen börja!

Och det gjorde den med att Flora fick öroninflammation och grät och grät till en bit in på natten mot julafton... Alvedon hjälpte inte, så jag googlade husmorskurer och gjorde ett lökomslag och lade på örat, och det hjälpte åtminstone litegrann. Och när det gått tillräckligt många timmar för att hon skulle kunna få en ny alvedon kunde hon äntligen somna – och på julaftons morgon mådde hon tack och lov bra. Men: Johanna hade tydligen också haft ont i örat på natten, efter att ha varit förkyld i en hel månad, så hon och mamma åkte in till vårdcentralen för att kolla henne. Inget att göra dock, bara virusförkylning.

Lilla söta Nico, som inte har någon tv hemma, skämdes bort av kusinerna som får titta lite för mycket på tv när de är lediga...

Mina stiliga killar på julafton.

Flora ville inte ha sin fina julklänning, utan föredrog vanliga kläder, rosa såklart: här i nya julklappskläder.

Victor däremot gick all in i rött flamencoförkläde. :)

Och Lilly var fin i julklänning.

Som tur var hade vi ett par grannar här där mannen kunde tänka sig att komma och vara jultomte, och barnen hade ingen aning om vem han var! Alfred var dock mycket skeptisk ändå, för han trodde inte att det kunde vara riktiga tomten – har dock inte riktigt fått kläm på om han tror på tomten eller inte, men han tyckte hur som helst att den här var fusk,

Lilly ville åtminstone sitta i hans knä en stund. Johanna ville fota Nico i tomtens knä, men det gick absolut inte, hon blev livrädd.

Lillys bästa julklapp: en Timo Räisänen-t-shirt, direkt från Timo själv! Jag fick den när jag var i Göteborg och intervjuade honom (mer om det sen), och hon blev så lycklig! "Jag älskar Timo!"

Sen blev hon vår lilla streetcoola tjej: nya glittriga skor, pösiga brallor, för stor t-shirt och keps. Så nöjd!

Jag har lyckats charma in mig hos Nico så hon vill vara med mig jättemycket, men det gillar Flora absolut inte. Hon är alltid mammig, så att någon annan gosar med hennes mamma är verkligen icke populärt. Så fort Nico är hos mig kommer hon och ska knö sig in och återta sin rättmätiga plats. Tur att jag är van att ha tvillingar i knät.
Det har varit riktigt skitväder: regn och blåst varenda dag, så jag var inte ens utanför dörren från kvällen den 23:e till och med den 26:e. Men på förmiddagen den 27:e var det uppehåll en stund, och då hann jag ut på en powerwalk, väldigt skönt. Och igår åkte vi till Trollhättan för att hälsa på Christophers 96-åriga farmor som nyss flyttat in på demensboende. Hon var lika go och glad som alltid ändå, så det var trevligt.

Igår frågade jag Flora om hon ville åka på en rolig utflykt och se djur och en massa andra spännande saker, för jag tänkte att vi skulle åka till Universeum i Göteborg. Lilla Flora svarade: "Eller så kan vi gå på en liten promenad." Gullhjärta!
Men vi åkte i alla fall, och det var roligt!

Och idag fyller Christopher 36, och jag och Lilly och Flora kom äntligen ut på en liten promenad, och sen firade vi med överblivet bröllopsbubbel och tårta.

Så nu är det nog bara en lite viktigare sak kvar som jag inte tagit mig för att berätta om: när jag åkte till Göteborg för att intervjua Timo Räisänen den 30 november! Planen var att jag skulle intervjua honom i Svenska Grammofonstudion, där hans bandkollega och producent Hans, som även är min vän, har sin egen Studio Två. Jag hade oroat mig lite för att något skulle komma i vägen, eftersom det var inte mindre än sju barn involverade i hela setupen: mina tre, Hans i samma ålder och Timos två lite äldre, men när jag satt på tåget upp på morgonen verkade ju allt ha gått vägen! Men: precis när jag klivit av spårvagnen ett par hundra meter från studion ringde Timo: Hans yngste son hade kräkts på förskolan, och hans mamma var bortrest, så Hans var tvungen att sticka direkt... Så tråkigt! Jag hade sett fram emot att, utöver själva intervjun, få se studion plus att träffa Hans, så jag blev så besviken. Jag fick en supersnabb rundtur i studion innan Hans rusade iväg, och sen tog Timo med mig på några ärenden och efter det åkte vi hem till honom i Hindås istället och det blev en jättebra intervju, så det löste sig bra ändå!
Och Hans son mådde bra efter han kommit hem, så vi kunde ses innan jag åkte hem, så det ordnade sig också bra, plus att jag sov över hos en kompis som jag hade supertrevligt med, så det blev en riktigt bra resa. Och nu har jag 35 sidor utskriven intervju som jag ska göra en bra artikel av, så jag har att göra, kan man säga. :)