Frankrike dag 5

Jorå, en annan har ju ungar som uppskattar konst. 

Vi var och provade (och köpte) olivolja idag, och sen vi var på samma ställe för tre år sen har de byggt om och startat ett konstgalleri också. 

Superfint ställe, bara några kilometer från byn där vi bor. Missade att ta kort på de vackra olivträden bara. 

Sen åt vi supernyttigt mellanmål vid poolen: små donuts med äppelmos, chips och kanderade popcorn. Vi är ju på semester!

Fast jag jobbade några timmar ute vid poolen också, i 30,5 graders värme. Jag vaknade med yrsel idag igen, det var länge sen sist, men lika obehagligt. Som tur var gick det över hyfsat fort tack vare svärmors tips om rörelse, men det var skönt att ligga still i en solstol en stund när jag jobbat klart och Christopher och farmor tog barnen till lekplatsen. 

Imorgon ska det bli lika varmt, så då blir det stranden!

Och just ja! Alfred lärde sig knyta en knut idag!

Frankrike dag 3 och 4

Nu blev det sådär sent på kvällen igen, så det blir kortfattat här, bilderna får prata lite för sig själva. Igår gick jag och svärmor morgonpromenad bland vinfälten. Här är vi på väg ut ur byn och man ser fälten i fjärran.

På kvällen, efter en dag som mest spenderades i huset och vid den lilla poolen, blev vi medbjudna på byfest av grannarna, som äger en restaurang och slottet i byn. Vi åt paella och ost och glass, mycket trevligt.

Och så fick Alfred ta en sväng till på karusellen på tivolit.

I morse tog Lilly seden dit hon kom och åt vaktelägg till frukost. :)

Våra fina små tjejer - som är förvånansvärt lika varann på den här bilden.

I garageporten.

I eftermiddags åkte vi till stranden och stannade i en trädgårdsaffär på vägen, där de sålde djur. Mycket spännande!

Det var inte mer än kanske 18 grader i havet, men det var kul att vara på stranden en stund ändå.

Sen åt vi middag på en restaurang på stranden, så barnen kunde fortsätta leka i sanden när de hade tråkigt.

Jag åt två förrätter: tonfisksashimi och chèvre chaud-sallad - väldigt gott!

Lilly satt bredvid farfar hela middagen och saknade inte mamma och pappa en bit bort ett dugg.

På väg hem till huset igen, det är det med den stora altanen.

Frankrike första två dagarna

I fredags morse tog vi bilen till Helsingborg, där mamma mötte upp oss för att parkera vår bil i sitt garage medan vi är borta, och så tog vi tåget till Kastrup.

Därifrån tog vi flyget till Montpellier, Frankrike. Flora var lite smått skeptisk,

medan Lilly tyckte det var livat värre. Alfred och Christopher satt bakom oss.

I Montpellier blev vi hämtade av Christophers föräldrar Maria och Kjell med två bilar för att vi skulle få plats allihop, och så åkte vi till den lilla byn Murviel les-Béziers, där de bor sedan ett år tillbaka (de köpte hus här för 6 år sen, men flyttade ner på riktigt förra sommaren).

Vi inledde semestern med att hälsa på några vänner till Maria och Kjell som har ett bed and breakfast i ett supertjusigt gammalt hus.

Och barnen glufsade i sig alla snacks de bjöd på och plaskade i poolen, tills de tjatat öronen av oss på att gå hem och bada i farmor och farfars pool. Den var rätt kall, men Alfred badade glatt ändå, och båda tjejerna doppade sig litegrann också.

Igår åkte vi till ett köpcentrum i närligande Béziers, där tjejerna åkte tillsammans i vagnen i ungefär 30 sekunder innan de började bråka, och där jag shoppade loss på fyra klänningar och en topp. Och så åt vi förstås crêpes med nutella.

Sen åkte vi hem och badade - det var inte jättevarmt, bara lite över 20 grader (men i veckan ska det tydligen bli uppemot 30), men det hindrade inte barnen från att bada - tjejerna badade i det f.d. badkaret som nu blivit barnpool på gården.

Och Alfred badade i den stora.

På kvällen gick vi ner på byn där det var ett tivoli på besök.

Alfred och Lilly åkte i en lejonbil.

Och sen fiskade Alfred delfiner och ankor och fick en leksak. Barnen har lagt sig efter 22 alla kvällarna hittills och nu är det ännu senare, så nu måste jag få Alfred i säng!

Framme i Murviel

Hemma med jobb

Barnen har varit hemma den här veckan, fast jag och Christopher fortfarande jobbar, för vi gjorde en liten miss med datumen på förskolan. Det har gått okej, barnen leker med varann, men problemet är att sådär var femte-tionde minut så bråkar de istället så minst en gråter och skriker och har ont nånstans. Ibland får jag total härdsmälta av det här och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte hur många gånger vi ska behöva säga att de inte får puttas, slåss, ta varandras saker, spruta vatten på varann när de leker med vattensprutor, för det går bara aldrig in. Nu åker vi i alla fall till farmor och farfar i Frankrike imorgon så barnen får lite ny action, så det kanske gör det lite lugnare ett tag. Det kan behövas, för igår började det flimra för mitt ena öga igen, och jag antar att det var stressrelaterat.
Lilly håller fortfarande på med att exakt allting måste vara exakt på hennes sätt, och vi vet aldrig vad det är hon vill. Det blir många utbrott, och nu måste hon också börja om med allting om något blev fel, så allt tar en evig tid. Om vi är i badrummet däruppe och ska ner måste jag dessutom vänta tills hon kommit ner, för annars blir hon tokig. På tal om trappan ramlade hon förresten ner för den idag, sju steg tror jag den är (det är en trappa i två etapper, men brant)... Det var faktiskt första gången någon ramlade ner för den, och tack och lov gick det bra - hon fick ett skrapmärke på halsen, men annars inga men, men åh vad rädd jag blev!
Lilly har också redan börjat med att fråga "varför det?" om allting, och slutar aldrig även om man svarat - då frågar hon bara igen. Jag hade för mig att det var mycket senare man ska börja med sånt?
Flora fick låna en mobil igår och kom till mig och frågade "hur gör man?" och det var så gulligt - det låter kanske inte så gulligt, ser jag nu i skrift, men det var det. :) Det lät så vuxet på nåt sätt.
Jag kom förresten på hur det var de sa härom kvällen när de gömde saker bakom ryggen: "Vilken du ta hand?"
Och så gör båda tjejerna en annan väldigt gullig grej nu: när vi ska säga hej då eller god natt. När vi pussats och kramats så säger de "Ja missa pussen/kamen" och så ska vi pussas och kramas igen, många gånger. Väldigt mysigt!
Idag var vi förresten och hälsade på på tjejernas avdelning på nya förskolan, och Lilly ville bara börja leka med allt, så det blir nog bra!

Molluskerna är på väg bort!

Jag fick en fråga i en kommentar om hur det gått med Lillys mollusker. Som jag nämnde för ett tag sen råkade jag som aldrig brukar titta på annonser på nätet för en dryg månad sen se en annons för en ny produkt som heter Nopoxivir som faktiskt skulle ha effekt, och köpte den direkt. Man skulle dutta med en liten spatel direkt på molluskerna och vara noga med att inte komma åt huden runtomkring, för då irriterar det huden, så det gällde att hon låg still. Man skulle dutta morgon och kväll, och när mollusken började bli röd skulle man sluta och max hålla på i två veckor.

Tydligen är det så att mollusker, liksom vårtor, som sitter i hudens yttersta lager, inte ses som ett hot mot kroppen, så därför tar det ofta otroligt lång tid innan de läker (Lilly fick sina första mollusker i höger knäveck i april 2015, och det senaste halvåret-året fick hon nya lite varstans: snippan och ljumsken, framsidan av låren, andra knävecket, magen, en på ryggen och en jättestor på sidan vid revbenen). Men när det här medlet irriterar mollusken startas en liten inflammation, och då vaknar kroppen till och tar hand om inflammationen och läker därmed ut mollusken inom 1-4 veckor.

Här var Lillys högra knäveck som det såg ut när vi började. Ett par hade gått bort av sig själva redan innan, men det var ändå drygt 25 stycken bara i knävecket, och som synes hade hon rätt irriterad hud runt om redan innan, så det gällde att vara försiktig (såhär illa var det inte alltid, här var hon väldigt torr runt). Hon var verkligen superduktig och låg så stilla hon kunde både morgon och kväll, och hade ett helt oväntat tålamod. Det sved ibland, men på de flesta kändes det inget. 

Här är efter någon dag, och det röda torra hade gått bort.

Mollusker får ibland en vit prick i, och ibland går de bort efter det, men på Lilly brukade de flesta bara bli som vanligt igen efter ett tag, men den stora hon hade på sidan hade varit helt oförändrad hela tiden, så jag hade litet hopp för den. Men titta! Här hade den blivit röd och höll på att läka bort efter någon vecka! När vi duttat i två veckor (och dessutom upptäckt tre små minimala rackare även på Flora så hon också fick duttas - vilket hon tyckte var roligt eftersom Lilly också gjorde det) hade det gett effekt på många av dem, men inte alla. De i knävecket som varit där längst var sega, så efter ett par dagars uppehåll började vi om. Det stod inget i bruksanvisningen om ifall man fick börja om, men eftersom man var tvungen att kassera flaskan fyra veckor efter öppnandet hade vi lite panik (den var dyr, kostade nästan 300 kronor för 2 milliliter), så vi testade. Och när det gått fyra veckor hade alla utom två börjat bli röda! Halleluja!!
Vi hade ju testat typ allt som jag hittat tips om i diverse föräldraforum: alsolsprit, Inotyol, aloe, Cicaplast-salva och vad det nu var mer, utan några som helst resultat, så att det här funkade... så underbart!!

Tyvärr verkar det bli ärr när de försvinner, men förhoppningsvis bleknar de med tiden, och även om de inte gör det sitter de inte på så värst vanprydande ställen tycker jag. De här bilderna tog jag nu alldeles nyss, och här ser man att tre på magen har gått bort.

Och såhär ser det högra knävecket ut nu. Det ser ju helt förskräckligt ut eftersom de som är kvar är inflammerade, men hon verkar inte ha ont av dem - vissa börjar blöda när de blir röda, så det är plåsterrester lite varstans, och hon hatar att ha plåster, det är det som varit mest irriterande för henne. Men kvar är bara fem stycken, som alla verkar vara på väg bort!

Andra knävecket: bara ärr kvar tillsammans med plåsterresterna.

Den längst till höger i bild är den som är minst påverkad hittills, men jag hoppas att den kommer ge upp när alla de andra försvinner. Som jag hatat de där molluskerna, som gjort att jag undvikit att ta på vissa ställen på min egen dotter! Så: Nopoxivir (som jag inte på något sätt är sponsrad av), jag älskar dig!

- Mamma, ta kort på mig!

Jag tog ett kort på Alfred när vi höll på att göra barnen i ordning för sängen ikväll, för han var så sabla söt, och då ville Flora bli fotad också.

Det gick ju sådär.

Sen ville Lilly också bli fotad, så jag sa åt henne att sluta peta näsan, men det gav liksom motsatt tvillingeffekt. Sen gav jag upp. :)

Minnet är kort

Nu är vi hemma i Landskrona igen, och jag sitter och tittar i bloggen på tjejernas första månader. Vad mycket jag har glömt redan!
Och så kom jag till det här inlägget från januari 2014, efter att vi haft en maratonläggning igen: det kommer med andra ord inte ta slut på läääänge. Yay.

Igår var vi och plockade jordgubbar - självplocket började tidigt i år! Det var så otroligt mycket jordgubbar, så vi fick ihop 14 liter på bara en halvtimmes plockande på en sträcka av ungefär fem meter.

När vi skulle gå och bada provade vi Alfreds gamla flytbaddräkter på tjejerna, och de passade jättebra! De är egentligen till för när man är lite mer vattenvan och har någorlunda kontroll på att hålla sig på rätt köl i vattnet, men vi tänker ta med dem till Frankrike och kombinera dem med vanliga armpuffar, så jag tror det blir jättebra. Lilly älskade sin, men Flora ville ta av sig sin direkt. Hon ville å andra sidan inte bada mer än att doppa fötterna från trappan igen, medan Lilly var i och badade ordentligt.

Den här lilla sommar-Floran med blommig keps och rester av jordgubbar runt munnen i bilen på vägen hem. <3
Tänkte skriva ner lite om hur de pratar nu, så det blir lite osammanhängande citat här.
"Är den våras?" = är den våran?
"Tatt!" = tack!
"Vad heter du?" "Ninny Viiwa Hedda Neis!" = Lilly Viva Helga Reis. Lilly tycker också det är roligt att rabbla upp alla som heter Reis i familjen: "Doa hete ottå Neis. Alfi hete ottå Neis. Mamma hete ottå Neis. Mommo hete ottå Neis. Johanna hete ottå Neis. Tutan hete ottå Neis. Pappa hete inte Neis!"
Och förskolefröken Titti berättade att Lilly pratar och pratar och vad hon än pratat om så avslutar hon allt med "Min mommo hete Amie!"
"Ja måtte tätta mina hännor" = Flora måste tvätta sina händer.
"Ja måtte möja mina näppa" = Flora måste smörja sina läppar med mitt cerat.
"Mm-tey" = Flora säger okej.
Ikväll gömde de sina pyjamasar bakom ryggen och så skulle jag välja hand, som de lärt sig av Alfred, och bytte plats på orden på ett roligt sätt, men jag lyckades glömma direkt hur det var tyvärr...
"Säg inte så!!" = väldigt populärt att säga när de är på lite dåligt humör och vi pratar med dem.