Jag har blivit moster igen!

Äntligen, 15 dagar över tiden, fick min syster Johanna och Victor sin dotter idag 12.20! Hon blev igångsatt igår, och efter nästan precis ett dygn kom hon ut. 

Det här är det enda tråkiga med att vi flyttat från Stockholm, eftersom det är där de bor...

De har inte lagt ut nån bild på sociala medier än, så jag vågar inte lägga upp en bild här än, men hon är jättesöt! :)

Cargobike-säsongspremiär

Idag fixade Christopher ny sittbänk till lådcykeln, för en var nästan av, så jag kunde hämta barnen i den. Lilly brukar vägra sätta på sig hjälm, men hon var jätteduktig och klagade inte alls. 

På väg hem stannade vi och blåste blåsrosor (maskrosor, Alfred kallade dem det härom året), så vi hade en mysig färd hem. 

Sällskap i Malmö

Nu kom sakerna i lite fel ordning här, men det får vara så - filmen skulle egentligen varit sist, men Blogger krånglar så att det får vara såhär nu. Hur som helst har Flora och Lilly så roligt ihop ofta nu, det är helt fantastiskt att se!

Igår var vi äntligen på IKEA och köpte ett balkongbord, som vi invigde vid middagen (då vi åt fantastiskt goda vietnamesiska vårrullar, som jag läst om på Sockertoppars blogg).
I morse ringde de från tjejernas avdelning på förskolan och berättade att både en fröken och ett barn spytt på morgonen, och eftersom de vet min inställning till magsjuka ringde de och förvarnade oss, så vi höll barnen hemma. Mamma kom hit redan vid halv elva för att hjälpa till, och eftersom jag skulle till Malmö på jobbmöte klockan 13 följde mamma och barnen med.

Och det var jätteroligt att åka tåg!

Alfred och Flora blev väldigt förtjusta i de gula rapsfälten, och Alfred var så gullig med Flora.

Lilly somnade i mormors knä.

Alla var med och hälsade på mina kolleger, och sen tog mamma med dem och åt glass (och fick komplimanger för de snälla barnen av ägaren, för de satt så fint och stilla och åt) och till en lekplats vid Ribban, och de var jättesnälla och duktiga hela dagen.

Alfred bad mig ta kort på rapsen på vägen hem. Vi missade förresten ett tåg med en sekund (dörren gick igen framför mig och öppnades inte igen), och Alfred blev helt förtvivlad, för han trodde att vi inte kunde komma hem alls då... Så då fick alla varsin glass till, och då blev livet lite gladare igen.

Hel natts sömn!

I förlovningsringsyran igår glömde jag ju bort den stora nyheten att för första gången i tjejernas liv sov båda genom en hel natt samtidigt!
Normalt sett kommer ju åtminstone en av dem in till oss på natten, alternativt skriker tills någon av oss föräldrar kommer in till dem, men igår kom Lilly in till mig klockan 07.20, fem minuter före klockan skulle ringa, och Flora fick vi väcka när vi andra gått upp. (Alfred sov inne hos oss dock efter att ha kommit in nån gång under natten, så han har nog typ aldrig sovit helt ensam en hel natt, tror jag.)
Men det var bara en natt detta fantastiska hände dock, för nu inatt var Lilly superorolig och låg hos oss och sprattlade och gnydde och vaknade stup i kvarten och Flora och Alfred kom också in mitt i natten, så vi hade barn åt alla håll överallt i sängen. Nu ikväll har alla äntligen somnat klockan tio i tio... Det går bra det här.

Äntligen ringmärkt

Idag fick vi äntligen våra förlovningsringar! Roséguld, rundade kanter, jättebekväma faktiskt. :) På insidan står det datumet vi förlovade oss (för nästan tre månader sen...): 14/2-2016 och våra initialer SCAFL. Vi har varit tillsammans sen november 2007, men 8,5 och tre barn senare var väl en lagom tid att förlova sig? ;)

Klädde upp mig lite tillfället till ära.

Idag

5 timmars jobbmöte, 1,5 timmars maskrosuppgrävande i trädgården (vi har kirskål, maskrosor och brännässlor i vår trädgård, och knappt nåt gräs), 1,5 timmes matlagning och ätande, 5 minuters däckande på balkongen i värmen.

Sen lägga barn, som tyckte att mitt förslag att de skulle ligga och hålla varann i hand var världens mest spännande uppdrag.

God natt!

Hemma igen

Gullviva

Gull-Viva :) (hon heter ju Lilly Viva Helga)

Som sagt: den lilla gullungen tog tag i min hand när vi satt oss i bilen för att åka hem, lade den mot sin kind, och somnade. 

Det är mycket mindre tråkigt att åka från sommarstugan när vi har ett hus att komma hem till - och nu dessutom till det här! Snart kan vi skörda sallad!

Och det här hämtade vi på posten på vägen hem! Jag råkade se en annons när jag läste nåt härom dagen: ÄNTLIGEN har det kommit ett medel som ska ha effekt mot mollusker! Lilly blev superpeppad så vi tog på det direkt när vi kom hem. Det sved lite, så jag hoppas hon fortsätter låta oss använda det, och det ska tydligen ha verkan ganska fort, så jag har höga förväntningar. Är så sjukt less på de där äckliga dumma prickarna som aldrig försvinner!!

Jag hade förresten inte ont i magen på hela dagen igår, så sabla skönt! Men idag, så fort vi började ens prata om att åka hem började det göra ont... Vi får se hur det går när det blir stressigt igen. 

En ljuvlig försommardag

Efter att april bara försvunnit i nån sorts köldstress (på riktigt, vart tog april vägen?! Den gick så fort!) så har maj börjat med att överleverera. Idag hade vi rena högsommardagen och det var helt ljuvligt!

Jag jobbade på förmiddagen, och sen grävde jag och Topher upp ett igenvuxet trädgårdsland, och sen tyckte jag det var dags att ta årets första dopp. 

Mormor var inte sämre hon.

Barnen doppade fötterna och kastade sten.

Sen gjorde vi lite allt möjligt: åt lunch, lekte, jobbade lite till, åkte och köpte jordgubbs- och smultronplantor, Stella kom, åt rabarberpaj och lite sånt, sen ville jag bada igen. 

Det var helt vindstilla och gudomligt vackert.

Barnen började med att kasta sten igen, men så bestämde de sig allihop för att de också ville bada. Mamma hade mätt upp 14 grader i förmiddags, så det var ju inte varmt direkt, men inte fruktansvärt kallt heller.

Flora började.

Men Alfred vågade mest: han doppade benen några gånger, och sen vågade han sig på hela kroppen, måååånga gånger! Jag ställde mig, som synes, ute i vattnet för att kunna fota dem bättre, och då höll mina ben på att frysa till is när jag stod still, men Alfred frös inte så mycket ändå, för att han rusade upp och ner hela tiden.

Tjejerna var också modiga och doppade benen och händerna.

Eftersom jag inte räknat med att barnen skulle våga doppa sig hade jag bara med en handduk till mig, men Alfred och Flora gosade gärna ihop sig i en handduk efter de badat klart. Eller klart och klart, Flora ville doppa fötterna en gång till när Lilly och Alfred redan var på väg hem.

Och så planterade jag smultron- och jordgubbsplantor! Och smulgubbar också, när jag tänker efter, en sort som heter Sara, så den var jag ju bara tvungen att köpa.

Jag har blivit värsta trädgårdsodlaren i år, det känns jätteroligt!

Jag sov sämre inatt för att Flora ville sova med mig, så jag hade mer ont i magen idag igen, men nu framåt kvällen börjar det bli lite bättre. Jag tror att salta bad är bra för mig helt enkelt - eller det har jag väl alltid vetat i och för sig eftersom jag älskar det, men det vore ju extra trevligt om det faktiskt lyckas kurera en väldigt ond mage. Två dagars sol kvar på helgen: underbart!

Balsam för själen

Efter en natts ostörd sömn (i egen säng, fram till 06, när Flora kom ner till mig, och sen låg jag kvar till 9) och en dag när jag fått ligga i en solstol på altanen i Kärra känns allt redan lite bättre.

Magen gör ont, mer än förut, men mindre ont än de senaste dagarna. 

Jag skrev i tvillinggruppen igår om hur jag mår och bad om råd från andra som haft det likadant (jag är inte direkt ensam om att tycka att livet är lite jobbigt ibland bland tvillingföräldrar, kan jag lugnt säga) och fick många bra tips, så det känns skönt. 

Vi har varit i stan och ätit glass och nu har vi precis doppat fötterna i havet, som är såpass varmt att det får bli årets första dopp imorgon. Och nu ligger jag på en av mina favoritklippor och skriver medan Christopher kastar sten i vattnet med Alfred och Flora och Lilly är med sin älskade mormor, så jag har hopp om livet. :)

Sammanbrott

Igår kom det, sammanbrottet som jag varit nära så länge.
Jag har ätit omeprazol mot magkatarr/dyspepsi av och till sen i julas, men i förrgår började det göra mer ont i magen än någonsin, och igår gjorde det ibland så ont att jag hade svårt att gå upprätt. Jag ringde 1177 och fick rådet att komplettera omeprazolen med tuggtabletter som Novalucol, och den vänliga sköterskan som frågade var och hur barnen sover, om jag inte kan sova nån annanstans och var väldigt förstående, gav mig lite fler praktiska tips som att äta banan eller dricka mjölk eller yoghurt när det är extra illa, och att gå en promenad på lunchen för att "fräsa av" eftersom det gör mer ont när jag är "väderspänd".
Alfred var hemma igår för han var förkyld och hade haft en otäck krupphostattack på natten, så jag erbjöd honom att följa med mig ut på stan på lunchen, men han ville stanna hemma med pappa och titta på film, så jag gick en promenad för att köpa Novalucol och lunch. Den lika vänliga och förstående apotekskvinnan undrade om tabletterna verkligen skulle hjälpa, eftersom de binder saltsyran i magsäcken och omeprazolen redan hämmat saltsyreproduktionen, och sa åt mig att jag måste gå till läkare igen om det inte blir bättre efter helgens ledighet. Jag tog en tablett direkt och tyckte att den hjälpte, men det var nog mest inbillning, för resten av dagen gav de ingen effekt alls.
Jag var alltså rätt hängig, så när barnen började bråka som tokar efter middagen (av olika anledningar: Alfred för att han ville spela mer Memory, så han tjöt som en ångvissla, Flora för att hon inte ville byta om och Lilly för att Alfred retades med henne) så började jag gråta. Flora var i badrummet med Christopher och skrek, så hon märkte inget, men Alfred och Lilly blev lite oroliga och lugnade ner bråkandet eftersom jag var ledsen. Så när Christopher och Flora kom ut var jag rätt okej, men så blev det nåt tjafs igen, och Christopher tog med sig alla barnen till badrummet, och jag satt kvar på barnens säng med huvudet i händerna.
Så kände jag tårarna komma igen, och det bara eskalerade, jag kunde inte sluta. Huvudet sjönk längre och längre ner så jag satt dubbelvikt med armarna om huvudet och grät så jag hyperventilerade. Alla kom ut och Christopher drog in mig i sin famn, och barnen som blev rejält spaka av att se mig så förtvivlad, klappade på mig och sa att de älskade mig, och frågade pappa varför mamma var så ledsen. Han svarade att jag är trött, och ledsen för att de bråkar med varann, och det sammanfattar väl det hela. Jag kan inte ens minnas när jag grät så kraftigt senast, det var lite läskigt faktiskt.
Så när jag äntligen slutat gråta, snutit ut en halv ocean snor och bytt min tårblöta klänning till tights och tröja tog Christopher alla barnen och lade dem (Flora var orolig och ville gå och vinka till mig i fönstret) och jag gick ner och satte mig i soffan och åt kaoskaka.
Inatt sov jag okej, så idag känns det lite bättre, och efter att ha kunnat gå på toa efter ett par dagars förstoppning så gör det inte riktigt lika ont i magen heller längre. Så några soliga dagar i stugan där barnen kan leka med mormor och förhoppningsvis några sysslingar ska nog hjälpa, tror jag. Vi åker upp idag direkt efter förskolan - jag måste jobba lite på fredag, för då har kontoret öppet, men det ska nog bli överkomligt.

Alfreds femårskontroll

I morse var jag med vår lille duktige Alfred på BVC på femårskontroll med vaccinering. Jag hade inte förvarnat honom om att han skulle få en spruta innan, för jag misstänkte att han skulle oroa sig för mycket då, så istället fick han gå dit och tycka att det var lite roligt istället. Vi läste ett par böcker i väntrummet, och sen kom vi in och han upptäckte en alfabetstavla på väggen och började direkt sjunga alfabetssången och imponerade på sköterskan. Sen blev han vägd (prick 18 kg, med kläder på) och mätt (108 cm) och ligger helt perfekt på sin kurva (en kanal under medel). Sen skulle han göra syntest, och nailade det - han satt i mitt knä och gjorde som han brukar göra när han är lite osäker: gosade in sig hos mig och sa "Mamma jag älskar dig" - världens gulligaste unge!
Jag hade bett att få göra ett hörseltest också eftersom han hör dåligt varje gång han blir förkyld, så jag ville kolla så att inte hörseln påverkats av det, men deras hörseltestapparat var på lagning och skulle komma tillbaka först på eftermiddagen, så vi får boka in en ny tid för det.
Sen var det dags för sprutan, och Alfred tog det lugnt, jag pratade om Totte- och Emma-böckerna, där de får sprutor och att det gör ont bara en liten stund, men sen går över fort. Så han satt i mitt knä och höll mig i handen och jag höll i hans arm för att han inte skulle rycka till, och det var lugnt den sekund när hon stack in sprutan, men under de få sekunder det tog att spruta in vaccinet blev han alldeles stel och ögonen fylldes av tårar... Lille stackarn. Tack och lov gick det ju över fort, och sen fick han välja en liten leksak: en stämpel där det stod "Well done!"
Men när vi kom till förskolan efteråt och han skulle berätta för fröken Neta vad han gjort så började han nästan gråta igen. Lille sötis.
På vägen hem åkte jag till Netto, för jag hade sett i reklambladet att de skulle sälja min favorithudkräm, som gått ur sortimentet, men tydligen har de kommit över ett restlager. Det här är alltså på riktigt världens bästa hudkräm, jag har provat många! Så när jag stod där framför en hylla med flaskor till dessutom extremt bra pris (49:95 för 500 ml) plockade jag först på mig sex stycken. Sen åtta. Men tio kändes överdrivet, så det fick bli nio. :) Oh the joy!

Senare på dagen när jag skulle hämta barnen var det sådär sommarvarmt i bilen så AC:n satte igång på full fart - helt overkligt och underbart att det äntligen börjar bli varmt! Och på eftermiddagen var vi inne hos grannarna en stund och lekte i trädgården och fick ta över ett gäng uteleksaker som de tänkt slänga eftersom deras barn är 13, 8 och 6. Kul att äntligen lära känna grannarna!

Utflykt till Bokskogen

Idag åkte vi till Bokskogen utanför Malmö. Innan vi kom iväg bråkade barnen så mycket med varann att jag höll på att få totalt psykbryt, så det var bra att komma iväg. Alla barnen somnade i bilen på vägen dit, så när vi kom fram var de pigga och glada.

Vi började med att äta lunch - vi hade med oss kalla pizzarester från igår (barnen gillar tydligen inte pizza längre, för igår åt de nästan ingenting, men när den var kall idag gick den ner) och lite kaka. Vid ett annat picknickbord bredvid oss satt det ett gäng som hade två Chow chow-hundar fastbundna vid ett träd bredvid, och barnen ville så gärna hälsa på dem. Lilly vågade sig fram och frågade om hon fick klappa, så deras matte följde med oss och pratade och berättade om hundarna. Aslan och Simba hette de, och blev superlyckliga över att få sällskap av nya människor.

Sen gick vi en slinga som visst bara var 3 km lång, men den tog oss ungefär 1,5 timme att gå i vår takt. Lilly gick nästan hela vägen själv och satt bara i vagnen eller på pappas axlar korta stunder! Flora och Alfred var också uppe och sprang och gick mycket såklart, men vi var mest imponerade av Lilly som orkade gå så långt.

Jag lärde mig (tack google i mobilen) att harsyra har jättesöta små blommor som på håll ser ut som vitsippor.

De flesta träden hade inte slagit ut än, men på några ställen var det grönt, och det var så vackert! Jag har bara varit i bokskogen en gång tidigare, och det var med Christopher för åtta år sen, men några veckor in i maj så det var grönare då.

Vi såg så många små nässlor att jag plockade ett gäng för att prova att göra nässelpesto, som vi fick provsmaka när vi var på Fredriksdal förra helgen. Jag har aldrig gjort något av nässlor förr, bara bränt mig på dem, så jag har liksom aldrig tittat jättenoga på dem. så när vi kom hem blev jag lite nojig över om det verkligen var brännässlor jag plockat och inte något annat potentiellt giftigt. Jag försökte bränna mig på en för att testa (jag hade vantar på när jag plockade dem), men den brändes knappt, men efter en massa googling kom jag fram till att det måste vara brännässlor - och om det inte var det så finns det bara ett par andra växter de kan förväxlas med och de är också ätliga, så jag körde på.
Och det blev jättegott! Flora tyckte också det var gott, och Lilly vågade sig också på att smaka (Alfred vägrade). Men dör jag så vet ni varför. ;)

Lördag i Landskrona

Idag gick vi ut på stan en sväng, för jag hade fått så bra rabattkuponger till KappAhl, så jag ville gå och se om jag kunde hitta något där. Alfred och Flora cyklade, men Lilly vägrade sätta på sig hjälmen, så hon fick gå eller åka vagn.

Det är olika varianter av körsbärsträd överallt i stan, det är helt underbart!

Flora hittade några scilla som inte blommat ut än.
Christopher gick med barnen till en lekplats, så jag hann med både KappAhl (hittade två toppar, lite strumpbyxor och en t-shirt till Alfred) och H&M där jag köpte en skjorta med slips till Alfred, varsin t-shirt till tjejerna och ett par badbyxor till Alfred, och sen gick jag till Hemmakväll där jag köpte lite lördagsgodis åt oss alla fem innan jag mötte upp familjen igen.

Flora, som numera vägrar ha kläder på sig hemma (igår kissade hon i soffan, eftersom hon ännu inte kissar på pottan eller toan även fast hon inte vill ha blöja), och så ville hon som vanligt ut på balkongen. Hon var svinnöjd även fast det egentligen var för kallt (men ändå varmare än det varit fram till nu som tur var), och så fick jag håret fixat lite.

Det ringde på dörren på eftermiddagen, och det var grannbarnen som råkat kasta in en hundleksak i vår trädgård, så de fick komma in och hämta den. Lite senare ville Flora och Lilly titta på grannarnas hund Rocky från balkongen, och när vi vinkade åt barnen rusade de ut och ringde på hos oss igen för att komma in och leka. Så för första gången sen vi flyttade hit har vi haft spontanbesök av grannar! Christopher skulle dock precis gå och hämta pizza, så barnen fick bara leka i kanske tio minuter, men vi sa att de gärna får komma tillbaka imorgon.

Popkulturell barnbok

En barnbok som får en att visa sonen både The Crystals och Devo på YouTube är en bra barnbok!

För övrigt har vi haft besök av Christophers barndomsvän Maria och hennes åttamånaders dotter Edda idag. Roligt att mysa med bebis, även om jag väldigt tydligt kände att jag är jättefärdig med bebisar själv. 

På väg in i väggen?

Det blev väldigt kortfattat igår kväll såg jag när jag läste det idag. Jag är så däckad på kvällarna nu alltså - eller egentligen är jag mest trött på eftermiddagarna, och sen piggnar jag till framåt kvällen, vilket är lite av ett problem, för då går jag och lägger mig för sent ändå. Jag börjar nämligen faktiskt bli lite orolig för mig själv nu: att det flimrar för ögonen och min hjärna funkar sämre än någonsin (jag tappar ord och glömmer saker på en sekund) tycker jag låter lite oroväckande likt utbrändhetssymptom. Jag har alltid varit så kaxig och sagt att det där kommer aldrig hända mig, jag är minsann bra på att hantera stress och bla bla, men å andra sidan har jag alltid varit en ganska typisk "duktig flicka", och det är ju just de/vi som verkar löpa störst risk att bli utbrända. Men det känns så oerhört mesigt! (Förlåt alla som råkat ut för det...)
Jag ville ju ha frilansuppdrag, men istället fick jag ett halvtidsjobb, som visserligen är rätt så fritt upplagt (jag får jobba mestadels hemifrån och styra timmarna själv), men det är ändå ett stressmoment att hinna med allt och samtidigt få ihop rätt antal timmar. Jag är tacksam för att jag fick jobbet, och jag är glad att de är nöjda med mig, men samtidigt när jag mår såhär känns det nästan jobbigt att de antagligen/förhoppningsvis kommer vilja ha kvar mig när den första perioden vi bestämde går ut sista juni. Jag ser nämligen inte riktigt någon chans att komma ikapp och vila mig normal igen. Tack och lov stänger jobbet i tre veckor under juli åtminstone, och sen tänker jag att jag kan försöka komma tillbaka lite senare med hjälp av lite föräldraledighet så jag får längre ledighet i sommar.
Och inatt fick jag sova i gästrummet. Tjejerna sover visserligen mycket bättre nu än förut (ta i trä) och vaknar oftast bara en gång var per natt och tassar in till oss, men det betyder ändå att jag väcks minst två gånger per natt och sen ligger trångt och obekvämt - Alfred brukar lägga sig närmast Christopher när han kommer in åtminstone. Men jag sov dåligt där nere inatt ändå, vaknade ofta och hade senaste Laleh-låten på hjärnan (jag hatar Laleh, även om nya singeln åtminstone är hennes minst dåliga), hade svårt att somna om och drömde mycket. Christopher sa att jag får sova där inatt också, och det kanske hjälper mig att slappna av att få en ensam natt till (världens snällaste fästman).
Mamma brukar säga att jag ska försöka att inte ha så höga krav på mig själv, men det vet jag inte ens hur man gör, jag klarar inte ens att vila på dagarna de få gånger jag har tid längre. Idag när jag skrivit klart de texter jag har deadline på imorgon för ett annat uppdrag började jag städa skrivbordet istället för att lägga mig ner, och sen ringde chefen och gav mig ett nytt uppdrag med deadline idag, så det var bara att köra vidare.
Så, slut på klag, bara att bita ihop och fortsätta framåt, men försöka väja för väggen.
Jag ser förresten fram emot att bli moster igen vilken dag som helst; min syster Johannas dotter är beräknad imorgon, och eftersom mamma, vår storasyster och jag alla födde för tidigt så är hon mycket sur över att hon inte fött än.