Första utvecklingssteget

Gårdagens skrikande fortsatte in på natten igen - mest Flora, men även Lilly var orolig. Inatt fick jag somna vid halv två ungefär, men väcktes för matning runt 5 igen, och från kvart i sex till kvart i åtta fick jag inte sova alls. Men då gick Alfred och Christopher upp och tog med Lilly så jag fick sova ett par timmar till.

När Lilly vaknade nu nyss log hon jättemycket mot mig och gurglade även lite, sådär som barn gör när de börjar försöka kommunicera - yay! Så jag tror nog att Lilly kommit igenom första utvecklingssteget, men att Flora fortfarande är mitt i det och tycker det är lite jobbigare än Lilly tyckte. Hoppas att Flora lugnar sig snart, för i går kväll var jag på riktigt orolig över att hon skulle skrika sönder sin röst när hon tog i som värst. Det är ett under, som jag är väldigt tacksam över, att Alfred inte vaknar när de skriker. Han vaknar ändå på nätterna, men faktiskt oftast när tjejerna är tysta - det kanske är det han vaknar av... ;)

Skrikig eftermiddag och kväll

I morse skulle jag följa med min syster på en provtagning på sjukhus, och Christopher skulle visa upp tvillingarna på sitt gamla jobb, så vi åkte iväg åt varsitt håll efter dagislämning av Alfred. Sen möttes vi upp vid 12 - Flora hade sovit igenom hela tiden och Lilly hade vaknat och fått ersättning och en ny blöja. Jag stannade till i Liljeholmen på vägen hem och köpte några pyjamasar (hittills sover tjejerna i de kläder de haft på sig på dagen, det är enklast så, men så småningom behöver de ju pyjamasar) och när jag var på väg tillbaka till tunnelbanan vaknade Flora, så hon fick lite ersättning på tåget. Så fort vi kom hem fick hon bröstet, medan Lilly fortsatte sova i vagnen.

Sen blev jag tvungen att gå på toa, men Flora var inte det minsta sugen på att släppa taget, så hon fick helt enkelt följa med, och när jag var klar satte jag ner henne i sittern som jag tagit med in så jag kunde torka mig och tvätta händerna. Sen vaknade Lilly, och där började galenskaperna. Båda skrek omlott eller samtidigt, och idag fick jag inte amma dem samtidigt, då var det hela tiden någon av dem som skrek: den ena fick grepp om bröstet men då skrek den andra, då blev den första distraherad och började skrika, men då fick den andra tag en stund, men släppte och började skrika, osv osv osv. Jag lyckades krångla upp båda i famnen och satte på min nya skiva med Chvrches och dansade och sjöng med, och då lugnade sig båda: Flora somnade och Lilly log mot mig (och jag lyckades ta ett kort på oss). Men det hjälpte inte länge. Så fort jag stannade så började skrikandet om. När klockan var lite över tre började jag undra var Christopher och Alfred höll hus så jag smsade Christopher "KOM HEM!!!!" för jag höll på att bli tokig. Tio minuter senare var det fortfarande lika jobbigt och jag smsade "NUUUUU!!!!!", och ytterligare tio minuter senare ringde jag för att kolla var de var, och då var de på väg hem, men de var långsamma. Så när de väl kom stod jag vid dörren och dumpade över Flora på Christopher direkt och gick och säckade ihop i soffan med Lilly, som just då var lugn.

Och sen gick jag och Alfred till tvättstugan för att jag skulle få en liten paus. Men skrikandet har fortsatt hela kvällen, och jag vet inte vad det är för fel. Det kanske är första utvecklingssteget, men båda är redan så vakna och medvetna att jag trodde att de redan var igenom det, så lite konstigt är det. Båda var helt stissiga till halv tre inatt igen också förresten, så jag och Christopher är båda helt slut idag eftersom vi var uppe tidigt. En sak som är säker är i alla fall att jag inte kommer släppa iväg Christopher ensam utan någon av tjejerna igen förrän de typ fyller två...

Trasor

Innan Alfred föddes fick vi tips av ett par småbarnsföräldrar vi känner att skaffa mängder med tygtrasor, och placera ut dem överallt i lägenheten. Så vi köpte små vita frottétrasor i tiopack (flera stycken) på IKEA och det var typ ett av de bästa köp vi gjorde. Vi köpte några paket till till tjejerna, och de går åt i rasande takt när de kräks och har sig överallt. Idag när jag tvättade räknade jag till 55 stycken. Dem hade vi gjort åt på några dagar...

Lilly-leende

Och nu har jag fått ett leende från Lilly på bild också! Hon ser jätterolig ut när hon ler, hon korvar liksom ihop hela ansiktet. Jag tycker inte hon är alls lik Alfred längre (när hon föddes var hon mer eller mindre en kopia av honom), och hon och Flora är inte alls särskilt lika längre heller. Vet inte var hon har fått det här roliga utseendet från. Vår lilla finis är hon i vilket fall, vem hon än är lik. 

BVC-rapport

Idag var vi på BVC för att väga och mäta - förut har vi varit där en gång i veckan, men nu var det två veckor sen vi var där senast. Jag har ju varit lite orolig över att Lilly kräks så mycket vissa dagar (hon har kört ungefär varannan - var tredje dag med mycket kräkningar, och övriga dagar har det varit lugnt), plus över att Flora har så liten fontanell. Men skönt nog fick vi bra besked på båda: Lilly har gått upp bra i vikt (540 gram på två veckor) och Floras huvud växer enligt kurvan.
Nu väger Flora 3920 g och är 51,2 cm lång och Lilly väger 4230 g och är 53,7 cm lång. Så ingen av dem är särskilt lång (Flora är snarare en liten kortis), men det är inte Alfred heller, så det var väl kanske inte så oväntat. Alfred gick upp omkring 500 g/vecka när han var så här liten, så tjejerna följer inte i hans fotspår där dock, utan går upp mer vanliga 2-300 g/vecka.
Och så gick BVC-sköterskan igenom ett formulär med oss för att kolla om jag har förlossningsdepression och samma med Christopher, i jämlikhetens namn. Ingen fara för någon av oss där dock, jag var ju ganska orolig innan för att det skulle bli jobbigt med tvillingar (och tre barn), men jag känner mig snarare väldigt lycklig större delen av tiden, även om det så klart är påfrestande ibland med lite dålig sömn och när båda skriker samtidigt.
Det senaste nu är att båda sätter igång en skriksymfoni just runt midnatt så vi kommer i säng svinsent, men det är väl en period som det alltid är med små barn, så det går väl över det med.

Mobil

Idag fick jag äntligen upp en mobil över skötbordet. Jag har velat sätta upp en i över en vecka eftersom tjejerna kan fästa blicken på saker, men när Christopher försökte sätta en skruv i taket ovanför så fäste den inte, taket var för hårt. Så jag har försökt komma på ett annat sätt att få upp den. Och så hittade jag en pinne som Alfred haft för att hoppa över, som hade en perfekt böjning och nästan perfekt längd, så jag snodde den. Nästa problem var hur jag skulle fästa den, men så kom jag ihåg ett par klämmor jag köpt nån gång och aldrig haft användning för, och det funkade! Inte jättestabilt, men så länge flickorna inte når att dra i den så funkar det.

Vi har ett rätt tråkigt IKEA-skötbord, men det är praktiskt. Till Alfred målade vi ett träskötbord gult, och det är jättefint, men nu har vi istället det här som mamma köpte till stugan för att det är större samt svårare att ramla ner från. Estetiken fick stryka på foten den här gången. 

Mobilen är också från IKEA och var en som Alfred älskade. Vi köpte tre likadana för att han tyckte så mycket om den, och hittills har i alla fall Flora tittat på den och verkat gilla den. 

Nattstatus

Just nu, klockan 01.30 har jag två superpigga, svinhungriga och jättehögljudda barn. Inte jättepopulärt bland föräldrarna, för att vara helt ärlig. Tur i alla fall att storebror lyckas sova ändå. 

Uppdelning

Idag delade vi upp tvillingarna igen: Christopher hade lite ärenden på stan och tog med sig Lilly så jag och Flora blev kvar hemma. Det känns lite konstigt att göra så, men det blir ju enklare när man är ensam, det blir det ju. Flora var väldigt vaken under de timmarna vi var ensamma, men ganska lugn mestadels. Jag lyckades få ur henne ett leende, och försökte fånga det på bild men hann inte riktigt - men nääästan!

Mage kvar

Jag var ju så nöjd de första veckorna efter förlossningen över att magen krympte så snabbt, men nu verkar det ha stannat av, och jag har fortfarande såpass mycket mage kvar att jag inte kan ha flera av mina kjolar (klänningar har jag inte provat så många eftersom jag behöver ha amningstoppar på mig - men jag bytte lite stil förra året och gick tillbaka till kjolar mer än klänningar, så jag har en massa kjolar också). Jag lärde mig för några år sen när jag tränade att det inte är vikten som är det bästa beviset på resultat, utan måtten (det där med att muskler väger mer än fett och sådär), så jag började mäta mig runt lår, rumpa, mage och midja, och har fortsatt med det under och efter mina graviditeter. Så jag ser ju lätt och exakt vad som händer med magen, och den här veckan har det hänt exakt ingenting. Jag har inte jämfört med måtten efter Alfred än, men på de bilder jag har kollat såg det ut som att magen var tillbaka till ganska normal efter fem veckor den gången, men jag minns också att det tog ungefär tre månader innan jag kommit ner till före-graviditeten-vikten - och den här gången är jag redan nere i före-vikten nu, så jag vet inte vad som händer. Det vore ju segt om magen inte går tillbaka helt, för jag vill ju kunna ha mina kläder. Och träna orkar jag inte... och har inte heller tid med, för jag vill vara med mina barn och inte hänga på nåt svettigt gym. Fast med tanke på hur stor min mage var får jag väl ge den lite mer tid, det kanske löser sig av sig självt så småningom, jag planerar ju att amma ett bra tag till.

Magläge

Flora på mammas mage

Och Lilly på pappas

Pros and cons

Det här tvillinglivet har ju sina fördelar och nackdelar (när båda skriker samtidigt och när de turas om att skrika på nätterna). Men det här är ju en klar fördel.

Leende från nummer två också

Och idag log även Lilly mot mig! Hon körde ett litet snett leende med stängd mun en gång och en annan gång ett med tungan mellan läpparna. 

Nu börjar jakten på att fånga de här små undren på bild!

Restaurang och leende

Jag fick ett till leende från Flora när vi kom hem igår kväll - ett riktigt, helt säkert leende! Så underbart!

Vi var ute och åt igår, jag, Christopher, Flora och Lilly (Alfred också, fast på en pizzeria med farmor och farfar) för att fira vårt 6-årsjubileum. Vi gick efter tips från restaurangkännarkompisar till Lux dag för dag - om jag inte minns fel hade Lux en Michelinstjärna förr, men nu har de gjort om till ett lite enklare koncept där menyn ändras dag för dag.

Lite snabbamning före

Michelinstjärna eller inte, maten var i alla fall fantastisk: vi började med krämbakat lantägg med sidfläsk som var helt magiskt, sen åt Christopher röding och jag en lammstek med en gudomlig potatispuré och en tomat-paprika-bönor-vitlök-gryta, och Flora och Lilly åt ersättning. Till efterrätt hade jag sett fram emot en havtornssorbet med maränger, men innan jag hann beställa den kom de och suddade ut den från griffeltavlan, och hormonell som jag väl är började jag nästan gråta... De bytte ut den mot hjortronsorbet, så jag fick ta det istället, och den var god, men tror inte den gick upp mot havtorn (har ätit havtornssorbet en gång innan och det var en av de godaste glassar jag ätit nånsin). Topher tog en crêpe med karamelliserat äpple och vaniljglass. 

Flickorna sov i vagnen större delen av tiden och när de var uppe tyckte folk runtomkring att de var så söta och lugna. 

Det ändrade sig när vi kom hem, kan jag säga. Det var ett sabla gapande till efter två och sen fick jag ett par timmars sömn bara innan det började om. Så nu hoppas jag på många leenden idag för att uppväga. 

Tror jag fick ett leende

Jag tror jag fick mitt första leende från Flora nu i eftermiddags! Hon låg i mitt knä och gjorde i alla fall nånting som såg ut som ett stort snett leende - eller ett stort snett gap... Men jag tolkar det som jag vill. :)

Smågnälligt

Turas om att gnälla lite idag. Här är det Lilly som är mindre nöjd och Flora låtsas vara mönsterbarn.