Så kom äntligen våren

... och med den äntligen ett inlägg!
I år har jag verkligen förundrats över våren. Jag brukar inte bry mig så mycket när andra klagar över långdragna vintrar och mörker, utan tycker mest att ja ja, så är det ju i Sverige. Men i år har jag ändå på något sätt inte trott på våren, så när den nu äntligen har kommit och det är grönt och varmt är jag genuint förvånad. Knasigt. Men underbart är det!
Och för bara några veckor sen tyckte jag att våra barn mest bara bråkade med varann, men nu plötsligt leker de tillsammans utan bråk säkert flera minuter om dagen. :D
Under Kristi Himmelsfärdshelgen när vi var iväg (först i Lysekil, sen i Kärra) så låg jag en stund i solen på altanen i Lysekil och Alfred och Flora gick förbi mig och liksom småpratade med varandra, på väg till en lek de höll på med på andra sidan huset tillsammans med Lilly. Helt fantastiskt!
Så här kommer lite bilder från de senaste veckorna.




Vårpremiär för lådcykeln härom veckan.

Mycket välanpassad lekplats för en trebarnsfamilj (Teaterparken i Landskrona).

Premiärdopp förra söndagen. 14 grader i vattnet... friskt!

Hemma i trädgården

Syskon när de är som bäst. På McDonald's i Mölndal, där Christopher jobbade i tonåren, på väg till Lysekil över Kristi Himmelsfärd.

Läggningsmys

När jag försökte komma igång med träning för min rygg härom veckan, då jag varit hos sjukgymnast för att jag har ont i armen, fick jag ryggskott igen, antagligen av överansträngning... Så jag är glad och tacksam över de delar av min kropp som åtminstone försöker lura mig att jag är i god form fortfarande. ;)

Barnen övar sig i att stå på händer! Flora lärde sina syskon.

I torsdags när vi var på väg till Lysekil kom jag på att vår favvoartist Timo Räisänen skulle spela på Orust på fredagen, så jag frågade honom om vi kunde få komma och säga hej på soundchecken – spelningen var för sent på kvällen för att det skulle funka för oss med barnen. Och det fick vi! Så vi hängde en stund med Timo, hans fru och deras två söner, och hade jättetrevligt. Bortsett från när Flora för andra gången på två dagar råkade knocka min näsa när hon satt i mitt knä. Jag hade redan ont från gårdagens knock, och när det krasade rejält i näsan igen var det inte för roligt. Men den verkar ha hållt.

Lite fotosession måste man ju ha när man träffar Timo. Alfred ville inte vara med, och Flora lyckades Christopher smyga in fast hon inte vågade.

På färjan tillbaka till Lysekil.

Efter två dagar i Lysekil, som faktiskt kändes skönt långa (varav en helt ljuvlig eftermiddag på stranden, kallt i vattnet, men 26 grader i luften och nästan vindstilla), åkte vi vidare till Kärra. Och där var vattnet varmt! Närmare 19 grader enligt termometern, men ytvattnet var lätt över 20. Uuuunderbart!

Och en liten Flora som blivit stor och ville gå ensam hemåt från stranden.

Men det dröjde ju inte länge innan vi skulle tillbaka till stranden och bada igen.

Och båda tjejerna var så modiga nu! Förra året vågade Lilly bada rätt så bra, men Flora vägrade lämna trappan, där hon stod och doppade benen – men i år klev hon glatt i! Och att hon snubblade och fick huvudet helt under vattnet en gång avskräckte henne tack och lov inte heller från att bada mer. Alfred är rena fisken och älskar att bada!
Vi avslutade Kristi Himmelsfärdshelgen med att äta på pizzerian Lilla Napoli i Falkenberg på vägen hem, så vi hade en riktigt härlig långhelg. Och vädret har fortsatt vara fantastiskt, så vi har redan haft fler stranddagar än vi fick på hela förra sommaren... Tacksam för det lilla (stora)!

Knasbollar i för små pyjamasar

Jag skulle bara ta kort på att Lilly vuxit ur den gamla pyjamasen hon hittade i garderoben, men det slutade med fantastiska bilder på mina små underbara knasbollar!

Hela familjen på Konstrundan

I helgen blev det äntligen vår på riktigt! I lördags var det jätteblåsigt, så då höll vi oss mest inne och röjde, men i söndags var det varmt och skönt, så vi hade årspremiär på att äta lunch på balkongen. Sen gav vi oss ut på promenad – utan tjocka ytterkläder äntligen! – för att gå en sväng på Konstrundan i nordvästra Skåne. Min vän och Alfreds gudfar Emils mamma, som bor i stan, Ullastina Larsson, är konstnär och känd bland annat för att ha målat flera Nobeldiplom. Vi har flera av hennes fina och färgglada tavlor hemma, och Konstrundan är ju ett trevligt tillfälle att gå och hälsa på hemma hos henne och hennes man Rune. Hon tog en bild på oss allihop för att skicka till Emil, och skickade den sen till mig också (vi står framför kopior av Nobeldiplomen), och den blev ju så fin att jag måste dela den här också! (Flora ser lite sliten ut, men det var inget fel på henne...)

Flamingo och svan

I fredags tog Flora på sig sin flamingoklänning, som hon inte haft på ett tag, och då ville Lilly faktiskt låna hennes svanklänning (Lilly har inte brytt sig om dem hittills, så de har bara varit Floras). Men att få till ett bra kort på dem var som vanligt... prövande. Till slut blev det några fina, men det tog ett tag. :) (Och sen när de väl skulle till förskolan så skulle båda byta kläder – men faktiskt till matchande My Little Pony-klänningar istället. Det är extremt sällan de vill matcha nu för tiden.)

Premiär i framåtvänd bilstol

Idag var en stor dag för våra små stora tjejer: båda fick ta varsin provtur i storebrors framåtvända bilstol, innan deras egna kommer, antagligen i nästa vecka. Vi hyr bilstolar genom If, och jag ringde och beställde nya härom dagen, nu när tjejerna snart blir fyra och ett halvt år. De får visserligen plats i sina bakåtvända fortfarande, men vi är rätt lessa på dem allihop, ärligt talat...

Flora tog en tur med pappa först, när de skulle till Bauhaus för att köpa lite grejer till hallen som Christopher håller på att bygga om (hans föräldrar var här i nästan en vecka nyss för att hjälpa till också).

Och sen fick Lilly åka med mig och handla. Jag var så trött på att barnen bråkade så mycket idag och inte lyssnade på mig att jag först åkte iväg själv för att få lite lugn och ro, men fick dåligt samvete och vände efter hundra meter och plockade upp Lilly ändå – och oj vad peppad hon var! Hon pratade hela vägen och frågade vad jag gjorde när jag växlade och styrde. :)

Och Alfred, som är ganska så ovillig att hjälpa till med saker här hemma, fick som hjälpa-till-uppdrag att han ska få dammsuga, vilket han brukar tycka är roligt. Så hans första egna uppdrag idag att dammsuga badrummet tog han på största allvar.
Alltså, ett tips: skaffa ALDRIG ett svart klinkergolv i badrummet! Det är helt sjukt - två timmar efter att han dammsugit såg det ut att vara helt täckt av damm igen. Jag antar att det varit lika mycket damm vilket golv vi än haft, men ALLT syns på det där. Särskilt med fyra blondiner i familjen... Hatar det där golvet (obs: inte vi som valde det, det var här när vi flyttade in).

Påsk! Och tvillingkusiner!

De senaste åren har allt varit så hektiskt, allt går liksom i ett med tre små barn, och det är bråk och skrik och gränssättning och en massa "nej". Härom dagen, förra helgen måste det väl ha varit, så höll Christopher på att såga trä ute på bakgården, och barnen ville ut och leka, medan jag höll på att fixa i köket. Men så kände jag bara plötsligt att "nej, köket kan vänta", och gick och satte mig i dörröppningen och tittade på våra barn. Bara tittade på dem, lyssnade på deras skratt och kände: det här är mina barn, och de är ju helt fantastiska!

Såå länge sen jag gjorde det, utan att vara irriterad över något. Deppigt, och fint samtidigt.

Nu har vi i alla fall påskledigt, och är i Kärra - och tyvärr är det mycket irritation igen, för barnen bråkar så mycket med varann att jag blir tokig, och så är de också inne i en period där de inte lyssnar på mig och bara inte gör det jag säger, vad det än handlar om. Men vi har ju fina stunder också såklart, som när vi var nere vid havet i torsdags.

Det här vattnet, just precis på den här platsen, är något av det jag älskar mest i hela världen.

Det var bara någon enstaka plusgrad, och det låg snö kvar lite varstans, men i solen var det skönt, när det inte blåste för mycket.

På långfredagen kom kusin Stella, med påskägg!

Och jag kunde sitta ute på altanen i solen och ta det lugnt en stund. Barfota och tröjlösa kunde vi vara fast det bara var ungefär fem plusgrader!

Men när alla barnen kom ut blev det förstås full fart och bråk, men också lite skoj.

Skönt var det hur som helst!

I morses blev jag väckt av Lillys varg. :) Fast nej, det blev jag inte, för jag blev förstås väckt redan vid 6-tiden av att Alfred behövde gå på toa och som vanligt här i Kärra inte vågade gå ner två trappor till toaletten själv... Så mycket sömn blir det fortfarande inte med de här barnen.

Och det här! Tidigt tidigt i tisdags, den 27 mars, födde min syste Johanna sina tvillingpojkar Bon och Franklin! Hon blev igångsatt i vecka 38 nånting, och de vägde ca 2,7 och 3 kg, och alla mådde bra efter en ganska jobbig förlossning. Men allt är kaos med sömn och lilla storasyster Nico (1 år och 10 månader), så jag måste ju ändå erkänna att jag är ohyggligt tacksam att det inte är jag som ska ta hand om nyfödda tvillingbebisar igen...
På bilden är det Flora som har ritat Franklin till vänster och Bon till höger.

Idag kom vi äntligen iväg till pizzerian Lilla Napoli i Falkenberg! Fantastiska äkta napoletanska pizzor och dessertpizza som var typ gudomlig. Mamma och Stella följde med oss också, och vi fick plats i vår 7-sitsiga bil allihop, mycket praktiskt.

Barnen fick piprensare av mormor i påskpresent, och det var ju hur kul som helst att pyssla med! Kaninöron och kronor åt alla!

Och glasögon! Jag är inne på min fjärde sorts linser efter ett optikerbesök härom månaden, men inga funkar riktigt bra, så jag tror jag ska köra på piprensarglasögon istället. ;)

Helgen i bilder

Vi har levt i ett råtthål ett bra tag, känns det som – har inte orkat städa utan bara tagit hand om det absolut nödvändigaste. Men i lördags skulle Alfred äntligen ha 7-års-kompiskalas (vi insåg för flera år sen att februari/vabruari är en värdelös månad att ha barnkalas, för det är för många sjuka, så vi flyttade fram det i år), så då var vi så illa tvungna. Jag föreslog visserligen, halvt på skämt, halvt på allvar, att vi skulle skita i det och bara inte släppa upp någon förälder utan bara barnen på andra våningen, men sen skärpte vi till oss. Och vi har det ju riktigt fint hemma, egentligen.

Fyra kompisar kom (två till var bjudna, men en var sjuk och en hade förhinder), och gode tid vad fart det blev. De sprang upp och ner i trapporna och det var helt utmattande. Men de hade roligt! Och Christopher lyckades dekorera en kladdkaka som pokémonen Jigglypuff så att kidsen till och med kunde se vad det var, så det var succé.

Och när de var alltför skogstokiga lyckades Christopher lugna ner dem genom att låta dem få rita på en mdf-skiva som ska få bli baksida på den nya garderoben som Christopher och hans föräldrar ska bygga i veckan. Så det blev lyckat, även om jag lite önskar att vi kunde få slippa ha några fler kalas... Tror ni barnen kan gå med på det? ;)

På söndagmorgonen hade jag och Flora lite egentid i badrummet. :)

Jag klippte mig i fredags, och det blev kanske lite väl kort, men det växer ju ut.

Och Flora tog en cool bild i messengerappens snapchatkopia.

Lite senare på dagen kom tjejernas kompis Tilly, som brukar säga att hon önskar att hon var Floras och Lillys trilling. :) Så jag tog ut trillingarna på cyklar till en lekplats en stund medan Alfred var och jagade Pokémons med pappan.

Lilly fick förstås också ta några bilder sen, eftersom Flora fått.
Förresten, i torsdags blev jag intervjuad på P4 Malmöhus om mitt fanzine Fozzie. Så roligt! Om någon vill lyssna så finns länk här, på Fozzie-bloggen.

Roligt och barnvänligt experiment

Alfred ville göra experiment igår, och då kom jag på att jag sett i Illustrerad Vetenskap att de startat en serie med hemmaexperiment, och där hittade vi detta: icke-newtonsk vätska! Enkelt, roligt och barnvänligt: bara potatismjöl, vatten och lite karamellfärg, och så blev det som hård-mjuk slime. Succé!

Vår lille stockholmare Alfred förklarar! :) Lilly var mer skeptisk dock, men Flora tyckte det var roligt.