Valborgsnatten i år var en stor natt: för första gången nånsin sov både Flora och Lilly i sin säng hela natten!
Vi har delat upp oss de flesta nätter de senaste månaderna, för att jag och Christopher inte pallade att inte få plats i vår egen säng längre, och min rygg som har blivit väldigt klen pallar vare sig barnens säng eller gästrummets, så Christopher sover ofta i gästrummet med ett eller två barn, och jag är i princip den enda i familjen som sover på rätt plats nu för tiden. Och just på valborgsnatten sov Christopher och Alfred i gästrummet två trappor ner och tjejerna hade vi som vanligt lagt i sin egen säng i barnen sovrum bredvid vårt. Och nån gång under natten vaknade jag och undrade varför ingen kommit in till mig än, som varje annan natt under de senaste fem och ett halvt åren – och det fick jag fortsätta undra ända till morgonen! Och nästa natt var det likadant. Helt otroligt!
Men tror ni jag sov gott för det? Nej, klart jag inte gjorde. Jag tror jag har sovit igenom en hel natt en gång under de senaste 8,5 åren (sen jag blev gravid med Alfred), men det var skönt ändå. :) Men min kropp har börjat säga ifrån efter åratal av sömnbrist, jag har väldiga problem med både axlar och rygg, och det senaste ryggskottet jag fick för ungefär två månader sen har jag fortfarande inte riktigt återhämtat mig ifrån.
Hur som helst, efter de där två nätterna började barnen tassa in på nätterna igen, men inatt hände det plötsligt igen! Christopher och Alfred i gästrummet och Flora och Lilly sov i sin säng, och när jag kom in på morgonen låg de dessutom såhär fint. <3
