Det var värst vad den här bloggen är eftersatt nu för tiden... Men men. Christopher åkte till Stockholm i torsdags, för att vara borta i tre dagar. Han brukar vara i Stockholm två dagar i månaden, men den här gången tog han en extra dag för att gå på sin best womans sons dop och var borta även idag, lördag.
Vi har klarat oss utan några större sammanbrott faktiskt, skönt nog (jag hade ett totalt meltdown i onsdags, så det räckte väl för några dagar...). I fredags morse valde barnen en egen placering vid frukostbordet: på pappas plats och två stolar vända mot den. Men så länge de var nöjda var jag nöjd.
På fredag eftermiddag kom mormor med och hämtade på förskolan och skolan, och så gick vi och åt pizza på pizzerian ett par kvarter bort, och så sov mormor över. Idag åkte vi upp till Helsingborg och klev på färjan mot Helsingör för att tura! Premiär för mig, men mamma har gjort det många gånger. Tura är kanske ett begrepp som bara vi som bor i närheten av Helsingborg känner till - i vilket fall hade min syster ingen aning om vad det var när mamma nämnde det för ett tag sen, men det är i alla fall att man åker fram och tillbaka med färjan ett gäng gånger utan att kliva av i Helsingör. Barnen tyckte nämligen att själva färjeturen lät mer spännande än att gå runt i Helsingör, så vi körde på det.
Lunch with a view!
Super-Flora
Sen åkte vi hem till mamma i Helsingborg och lånade badkaret.
Och nu är vi hemma och äter upp pizzaresterna och jag har lovat barnen att få se en stund på Melodifestivalen, och så kommer Christopher hem inatt. Så hittills ganska så lugnt och skönt och trevligt ändå - det går framåt med utveckligen!
