Bra kväll!

Eller ja, det är väl en sanning med modifikation, för middagen blev totalkaos när Alfred bara ville leka istället för att äta, och efter en del tjat och hot om ingen mer tv slutade det med att Christopher tog in honom på sitt rum och han skrek och grät i en evighet innan det blev lugnt och han kunde komma ut och äta sin middag och sen få se på Netflix en stund. Men vad jag skulle komma till var att tvillingarna var så mysiga sen!
När Alfred gått ut i vardagsrummet för att titta på tv och tjejerna följt efter honom för att pilla med nåt så lade jag mig på rygg på golvet i köket - smått utmattad efter en dag med 1-årskalas hos en kompis barn och sen matlagning (väldigt gott: vildand med polenta och rödvins- och chokladsås) och allt bråk efter det. Christopher kom och lade sig på mig och vi hade äntligen tid att pussas och kyssas mer än vi gjort på... ja, typ ett år. Efter en liten stund fick Flora och Lilly syn på oss, och båda kom och tyckte det var hysteriskt roligt. Lilly tryckte ett par strumpor i ansiktet på mig och skrattade, och Flora tryckte sin näsa mot min mun, och jag ser att det inte låter särskilt mysigt eller roligt, men det var det. :) De bonkade lite dvd-omslag och grejer som de hittat i vardagsrummet mot mitt huvud också, men äsch. Alla var glada!
Sen när Christopher var inne och läste bok med Alfred en stund efter det var jag och tjejerna i vardagsrummet med säsongspremiären av underbara "Allt för Sverige" på på tv:n (vi spelade in det, men jag tittade med ett halvt öga), och tjejerna var på fantastiskt gott humör. Innan middagen var båda på uruselt humör, så det var extra roligt att de var så glada. Vi gjorde lite allt möjligt, men det roligaste var när vi alla tre satt på soffbordet, och Lilly kastade ner en boll som de har, som börjar blinka när den slår i golvet och blinkar i några sekunder. Flora har inte lärt sig än hur hon ska få den att blinka, så när hon klättrat ner på golvet för att hämta bollen sträckte hon upp den till Lilly, som kastade ner den igen. De jobbade ihop så en stund, tills Flora hittade något annat hon ville leka med på golvet, och det var så härligt att se! Över huvud taget har de verkat haft roligare än någonsin tillsammans idag, och jag hoppas på att det kommer fortsätta på den vägen.
Nu har Alfred somnat i sin säng, Lilly i Ergobaby-kopian på min rygg och Flora i BabyBjörnen på Christophers mage, så nu kanske vi kan titta på "Allt för Sverige" på riktigt innan jag ska försöka lägga mig i hyfsad tid.

Höststädning, galonisar och The Ark

Idag hade vi höststädning på gården, och då fick tjejerna premiära sina galonbyxor (jag köpte varsitt galonställ åt dem på Tradera nyss, och så har vi kvar ett från Alfred i rätt storlek kvar också). Dem jag satte på Flora var stora som hus, men de som Lilly fick satt bra. De sparkade av sig stövlarna hela tiden bara, och jag höll på att få nervsammanbrott innan vi kom ut. Jag hatar verkligen att klä på dem ytterkläder! När jag fått på den ena nåt och håller på att ta på den andra så hinner den första alltid slita av sig det hon fått på sig och så vidare och så vidare i en till synes evig loop. Jag har börjat med att bara ta på dem det absolut nödvändigaste för att komma utanför ytterdörren hemma och resten när jag spänt fast dem i vagnen, men idag skulle vi ju ut först. Men jag undrar vad det är som gör att små barn tycker att ytterkläder har en farlighetsgrad i klass med ebola... Jobbigt är vad det är.

Lilly tyckte allt var superspännande och gick runt och kollade på containern och folk, medan Flora var lite mer avvaktande och satt och spanade i fem minuter innan hon vågade sig ut på äventyr. De har verkligen olika personligheter!

Alfred fick en traktor av en gullig granne! Hennes barnbarn, som hon köpt den till, gillade den inte, så Alfred fick ta över den. Han är också alltid lite blyg i början, så först vågade/ville han inte ta emot den, men efter en stund vågade han sig fram. Han är dock också väldigt otålig, och om något han provar inte går felfritt från början så vill han inte mer, så det krävdes lite jobb för att få honom att fortsätta försöka när han hade lite svårt att få igång tramporna i början.

Ikväll var det säsongspremiär av "Så mycket bättre", och den här säsongen var jag peppad på! De senaste åren har jag knappt brytt mig, men uppställningen i år är ju helt grym med Orup, Familjen, Ola Salo, Kajsa Grytt, Amanda Jenssen, Love Antell och ja okej då, även Carola (även om jag inte gillat henne sen jag var sådär 13). Och jag undrar lite om Love Antell verkligen haft sex hits, men det ska nog gå bra ändå. Så vid middagen satte Christopher på The Ark i mobilen, och Flora började digga på ett helt nytt sätt! Sååå gullig!!

Det är inte alltid roligt att vara två...

Lilly är lite brutal ibland...

1-årsvaccinering

Såhär har jag och våra 1-årsvaccinerade tjejer det när pappa och storebror är iväg och köper nya vinterdäck till bilen.

Jag älskar ju att man får gratis vaccinering, men själva sprutandet är ju förstås inget vidare. De fick en spruta i vardera lår, och när Lilly precis fått sin andra tittade hon upp på Christopher, i vars knä hon satt, och tittade på honom som för att säga "Vad gör ni, varför låter du det göra så ont på mig, pappa?" Lilla stackarn...
Men som tur var slutade de gråta så fort vår sköterska kom med en rolig leksak, så det verkar ju i alla fall som att smärtan gick över fort.

Det var förresten Christopher som valde kläder åt tjejerna idag - vanligtvis innebär vår morgonrutin att han väljer kläder åt Alfred, eftersom de går upp först, och jag åt tjejerna, eftersom jag brukar klä på dem efter frukost (för att undvika att smutsa ner kläderna direkt) när Christopher och Alfred redan gått, men idag jobbade Christopher hemifrån och fick välja kläder åt alla barn. Han valde finklänningar, för varför inte åtminstone vara fin när man måste lida pin?

Och Flora skaffade sig en handväska sen dessutom (ett par hörlurar).
Förresten hade tjejerna krympt sen vi vägde och mätte dem sist... Fast inte på riktigt, men sist vi var där var det inte vår vanliga sköterska som vägde och mätte, och vår egen sköterska sa idag att de kanske helt enkelt hade olika vågar och olika mätteknik, så vi behövde inte oroa oss. Båda var hela två centimeter kortare än sist, och det verkar faktiskt logiskt, eftersom båda hade hoppat upp en kanal sist, och nu ligger de på sina kurvor igen. Men Floras mätning idag var nog i och för sig lite i underkant, för hon grät och jag tror att hon drog upp axlarna, så huvudet åkte ner, så jag tror nog att hon kanske är en aning längre. Viktmässigt hade Flora bara gått upp 5 gram och Lilly 85 ungefär. Flora har ju varit sjuk mellan vägningarna, så det kan nog bero på det, men jag måste verkligen försöka få i henne mer mat. Lilly ammar ju fortfarande halva nätterna, men det gör inte Flora, och det är säkert ett av skälen till att Lilly är större.

På eftermiddagen testade jag att göra chokladbollar sötade med puréade äpplen istället för socker, och det blev riktigt bra! De smakade förstås lite fruktigt, men det var inte fel, faktiskt. Alfred och tjejerna älskade det, och när jag gjorde en minisats vanlig chokladbollssmet efteråt bara för att jag var sugen så tyckte jag faktiskt att den första var godare! Den vanliga var liksom bara sockerknastrig, tyckte jag plötsligt. Anledningen till att jag testade den osockrade var för att jag funderat på att göra såna till tjejernas ettårskalas nästa vecka, och nu vet jag att det funkar. Jag tänker i alla fall göra den varianten till alla barn som kommer, och så får jag se hur jag gör till de vuxna - Christopher ska nog få vara med och vara smakdomare först.

Vårdnadsbidragsansökan

Jag läste härom dagen att nya regeringen nu kommit överens om att slopa vårdnadsbidraget, så nu brinner det i knutarna! Mina föräldrapenningdagar på SGI-nivå räcker nämligen bara till början av maj, och vi har ju bestämt att tjejerna ska börja förskolan först i slutet av augusti. Jag kan ju gå på a-kassa när föräldradagarna tar slut tills jag hittar ett jobb, men då får jag ju inte ha tjejerna hemma, och de 60 dagar som är kvar öronmärkta för Christopher kanske inte passar med hans frilansande att ta ut just då, så då återstår vårdnadsbidraget. Jag hade tänkt ta det efter föräldradagarna tog slut, men nu är ju min enda chans att ansöka direkt innan regeringen eventuellt får igenom en majoritet för att avskaffa det - eller om kommunen, som numera också är rödgrön, kan ta bort den även utan riksdagsmajoritet, det vet jag faktiskt inte. Jag fick aldrig något svar på mailet jag skickade till sossarna i augusti där jag frågade hur fort det går att ta bort vårdnadsbidraget om de vinner, men jag hoppas på att det hänger med i de stora lagändringarna som brukar gå igenom 1 januari och 1 juli - och då helst 1 juli eftersom jag söker från 1 november till sista februari.
Överleva på pengarna man får som vårdnadsbidrag går ju inte, även om man får 6 000:-/mån med tvillingar istället för bara 3 000:- som enlingföräldrar får, eftersom jag får ut drygt 12 000:- i föräldrapenning nu och inte ens klarar mig på det, så de senaste nätterna har jag legat sömnlös i timmar och funderat på sätt att få in extrapengar. Inga snilleblixtar än tyvärr, mer än att en googling fick mig att signa upp mig som "mystery shopper" igår, för det såg ut som att man kunde tjäna åtminstone någon tusenlapp i månaden på att shoppa undercover på uppdrag, men när jag läste igenom mer info igår såg det mer ut att generera max några hundra, så vi får väl se hur det blir med det.
Det lutar mer åt att jag helt enkelt får ta mina sparpengar till att leva under tiden jag får vårdnadsbidrag (om jag nu blir beviljad och det inte försvinner för snabbt), och det känns förstås lite surt på ett sätt - men å andra sidan: klart att våra fina tjejer är värda det. Jag får väl spara ihop pengarna igen när jag får jobb, det är väl inte mer med det. Eller bränna alla pengar vi får in på Blocket-försäljning av bebisgrejer på Trisslotter. Skämt åsido: alla tips som ni har på bra sätt att tjäna extrapengar hemifrån med barn mottages mycket tacksamt!

Det är en tunika- och volangrumpadag idag

Jobbar på relationen med Alfred

Strax innan Alfred somnade igår kväll tittade han upp på Christopher och sa: "Pappa, du är min allra bästa kompis."

Det är ju så fint att jag nästan gråter, samtidigt som jag får dåligt samvete, för det känns som att allt jag gör nu för tiden bara är att bråka med Alfred. 

Jag hoppas att det inte stämmer riktigt - vi var ju på Knatteskutt i lördags till exempel, men jag känner mig inte som nån vidare kul mamma för tillfället. Och jag försöker trösta mig med att Louise Hallin säger att det är helt normalt att ha mååånga sammandrabbningar med en treåring varje dag, men det gör det ju inte roligare när jag säger nej till honom för femtielfte gången på en dag. Snart måste vi hinna se det senaste avsnittet av "Noll koll på ungarna" som jag spelat in, där det är en mamma som behöver hjälp med sin fyraåring - där kanske vi kan få lite tips om hur vi kan minska bråkandet.
Idag när jag, Flora och Lilly hämtat Alfred på förskolan gick vi på konditori - i ärlighetens namn mest för att jag skulle slippa vara hemma ensam med alla tre barnen eftersom jag inte är helt frisk och har lite extra dåligt tålamod, men också lite för att göra något roligt med Alfred. 

Resultatet blev lite sådär, kan man väl säga... Vi inledde starkt med att Flora gallskrek medan vi valde kakor, så en tant blev sur.
Alfred tog en bild på mig, Lilly och Flora när vi satt oss med min blåbärsbakelse (inte särskilt god, det är ju det där med hembakt vs köpekakor, där hembakt alltid vinner) och Alfreds kanelhjärta.

Sen försökte Lilly konstant ta sig ur barnstolen, och när jag släppte ner henne och Flora på golvet satte Lilly full fart mot köket och Flora mot den öppna ytterdörren. Alfred tyckte det var jätteroligt att jaga dem och hämta tillbaka dem, men jag blev superstressad av det, och försökte packa ihop oss innan sura tanten skulle börja klaga på oss. Det slutade med att jag skrek åt Alfred för han inte ville klä på sig, men när vi kommit ut och jag lugnat mig bad jag om förlåtelse och tackade honom så mycket för att han hjälpt till att hålla ordning på tjejerna, och efter det har vi inte bråkat nåt mer idag, faktiskt, vilket har varit så skönt.

Inte månadens föräldrar

Jag tror inte att vi kommer nomineras till månadens föräldrar efter ikväll:

Flora däckade vid matbordet,

och Alfred däckade framför tv:n efter maten - på golvet. 

Jag är lite småsjuk idag med ont i halsen och huvudvärk, så jag har inte varit så aktiv idag, och barnens tider har varit lite off och vi lyckades inte få dem att sova på eftermiddagen, och här har vi alltså resultatet av det. 

1000 inlägg!!

Det här blir mitt tusende inlägg! Galet - både att jag skrivit så mycket och hur fort tiden går. Jag startade ju den här bloggen någon vecka efter att jag fick veta att jag var gravid med tvillingar, och att jag har haft så mycket att skriva om det på ungefär ett och ett halvt år... Men man kan väl lugnt säga att det varit ett ganska så omvälvande halvannat år.

Jag tar och firar det tusende inlägget med en liten mobiltömning av bilder på våra underbara barn.

Tjejerna har varit frukostkräsna på sistone, och varken velat äta gröt eller leverpastejsmörgåsar - och jag som just bakat nytt bröd åt dem. Så en morgon lade jag på pyttelite hemgjord svart vinbärssylt (med mycket mindre socker än köpesylt) åt dem. Det gick hem. Fast Flora kan inte ha fått i sig mycket med tanke på den där mustaschen. 

De fick smaka lite apelsinjuice också till och med, så det blev värsta lyxfrukosten. 

Inte en jättebra bild i sig - Lilly ser ganska så lustig ut, men den får vara med ändå för de fina klänningarna. Älskar Next!

Ett litet barn som sover i ens famn - det finns inte mycket som slår det i mysfaktor.

Gåstolen vi köpte i somras har tjejerna inte använt på några månader, så vi har tänkt lägga upp den för försäljning, men innan dess måste vi ju fota den. Sen fällde vi ihop den så den blev så platt som det går - och då ville Flora plötsligt sitta i den igen. :) Lättare att klättra i så, antar jag.

Alfred hittade mina dator/jobbglasögon en dag och ville prova dem. Hur söt som helst! De är från Japan, precis som hans tredjenamn Masato.

Det här är en jättedålig bild, det är jag fullt medveten om, men jag tar med den ändå, för den visar hur Flora har iakttagit sin storebror och lärt sig hur han flyger med sina leksaksflygplan: viftar runt med dem ovanför huvudet vill säga. Men när jag hunnit få fram mobilkameran så hade hon stoppat in flygplanet i munnen, men var lika glad för det.

En av Alfreds favoritsysselsättningar för tillfället är att krypa in under saker, och helst madrasser. Här är han i sin säng, och hans systrar gör sitt bästa för att hålla sig kvar i sängen även fast Alfred leker mullvad under dem. Men just här tittar han förstås upp och lyser lite med sitt tärnljus.

Lilly har förstått att man ska koppla in sladdar i saker. Här försöker hon rundkoppla Christophers hårddisk i sig själv.

Alfred spelade tennis på en fotbollsplan på lekplatsen härom dagen - han brukar bara spela på sitt lilla rum annars, så det var kul att få lite mer utrymme.

Men han tog en paus för att krama Lilly som kom emot honom. <3

Flora alltså: världens roligaste stil vid matbordet. Hon sitter nästan alltid med en fot uppe på bordet! Här har haklappen tjorvat upp sig också, så det var svårt att nå tallriken. Den här middagen var förresten premiär för att precis hela familjen åt precis samma mat, nu i veckan: korv stroganoff med ris. Så stora barn vi har plötsligt!

Knatteskuttarn

Det har känts på sistone som att jag ger alldeles för lite tid till Alfred (det har blivit att Christopher har lagt honom varje kväll ett bra tag nu till exempel), så jag är glad att han ville att jag skulle följa med honom på Knatteskutt idag också och inte att jag och pappa ska turas om. För den här lilla ungen när han är glad alltså - världens goaste!

Nu börjar det kännas som att det är min tur att bli sjuk, för jag har ont i halsen, så jag hoppas på att få gå och lägga mig snart. Natten till idag var förresten rätt så bra - tjejerna vaknade färre gånger än de senaste nätterna - och jag hoppas att det kanske kan finnas hopp för nätterna framöver också, det vore skönt och välbehövligt både för mitt öga (som är bättre idag) och min hälsa. Jag kan förresten inte få mina egna döttrar att sova på kvällarna längre - Christopher måste gå omkring med dem i sele tills de somnar, och sen måste jag lägga mig bredvid dem när han lägger ner dem och de vaknar till. Men de somnar inte i sele hos mig och de somnar inte om jag lägger mig med dem i sängen direkt. Lustiga ungar.

Dra ner på nattamningen?

Jag är ju ett stort fan av amning, och är oerhört tacksam över att det har funkat så bra för mig att amma (utom ett par korta perioder med tjejerna de första månaderna när de var lite flasklata). På nätterna när tjejerna vaknat har jag bara kunnat slänga fram brösten åt dem utan att behöva gå upp och värma flaskor, och var vi än har varit har jag alltid haft inbyggd mat med mig. Jag är inte en sån som skäms för att råka visa brösten bland folk, jag bryr mig ärligt talat inte, och om jag skulle bli tillsagd att skyla mig, sådär som det blev skriverier om i somras, så skulle jag kanske först bli paff och tyst, men sen skulle jag säga ifrån. Oerhörda dumheter att bebisar inte skulle få äta var som helst! Bröst ser man överallt i samhället i sexualiserade sammanhang, och om de då syns litegrann i sitt naturliga användningsområde så KAN det inte vara så farligt.
Jag är förstås medveten om att för en del funkar inte amningen, och skuldbeläggningen som en del råkar ut för från BB- och BVC-personal och andra på grund av detta är inte okej. Självklart. Men för min egen personliga del är jag så glad att jag kan amma, och jag kommer sakna det när den tiden är över.
Men. Ibland driver det mig till vansinne. En del dagar nu för tiden ammar tjejerna knappt alls på dagarna, och vissa nätter sover de okej så att de bara äter några gånger var. Men igår var en sån dag där båda slet och drog i mina kläder och bröst hela tiden, och i natt väcktes jag ungefär var tionde minut av ett eller ett annat gnälligt barn som absolut skulle ligga och snutta timmar i sträck.
När jag vaknade i morse var mitt öga, som börjat bli bättre, rödare än nånsin igen, så vad det än är för fel på det så triggas det av sömnbrist, det är ju ett som är säkert. Måste nog kolla upp det ändå.
Vi funderar på att försöka dra ner på nattamningen, men det kommer bli så mycket skrik att jag inte riktigt vet hur vi ska få till det med tre barn som sover i samma rum med oss. Kanske att Christopher kan gå ut med en i taget i vardagsrummet, vi får se.

Innesovning och macronbakning

Igår och idag har jag varit så fruktansvärt osugen på att gå ut och gå när det varit dags för tjejernas sovstund. Igår gjorde jag det ändå, men idag chansade jag på att söva dem i selarna (nu kör jag BabyBjörnen på magen och Ergokopian på höften, och det funkar rätt så bra - de gnäller lite i början för att de har det lite trångt, men sen brukar de lugna sig). De somnade sött, och jag kunde lägga ner Lilly i sängen utan problem, och Flora gick bra med hjälp av bröstet.
Sen tog jag fram min stora påse med tyger jag köpte när jag var gravid, för första gången sen dess typ, och tänkte börja klippa till varsin klänning åt tjejerna - efter mönster för en gångs skull. Jag brukar aldrig sy efter mönster, men det här verkade enkelt. Men jag hann inte ens klippa färdigt bakstyckena innan Lilly vaknade... Som tur var jobbade Christopher hemifrån och gick in till henne, men när jag klippt klart (hade dock foder kvar, som jag inte hann) så vaknade förstås Flora också. Ingen av dem tänkte somna om, så de sov bara i ungefär en halvtimme var, och de brukar ju sova i två timmar. Så sen blev jag tvungen att gå ut och gå ändå - eller ja, vi skulle ju hämta Alfred oavsett, men vi gick ut en knapp timme tidigare så de skulle hinna sova lite längre.
Men kanske att vi kan lyckas med det här om vi tränar och gör det fler dagar - just nu sover de väldigt hattigt på nätterna också och vaknar stup i kvarten, så att de sover oroligt på dagarna också är ju inte så konstigt, men det blir väl förhoppningsvis bättre så småningom. Det hade ju varit väldigt trevligt om jag kunde få göra lite saker ibland och inte tillbringa all sovtid med att vara ute och gå.
Efter vi hämtat Alfred och Christopher kunde sluta jobba tog jag mig åtminstone tid att baka. Jag hade fått för mig att jag ville baka macrons (eller mackafjonger, som vi brukar kalla dem eftersom de aldrig brukar bli så snygga som de ska - men ändå väldigt goda). Upptäckte att mitt mandelmjöl visst gått ut för lääänge sen, men det smakade bra, så jag körde ändå.

För ett tag sen köpte jag några olika essenser på flaska, så jag testade att göra halva smeten med rabarberessens och lite röd hushållsfärg, men den smakade inte riktiga rabarber alls tyvärr, utan smått kemiskt. Men i smörkrämen i mitten tog jag saften från riktiga hallon, så den blev åtminstone galet god.

Andra halvan smaksatte jag med kakao, och smörkrämen med citronsaft, och de blev supergoda. Dessutom blev de riktigt fina idag, så idag kan jag med att kalla dem macroner!

Tackkorten för dopet

Nu, snabbt som vinden, bara knappt fyra månader senare, har vi äntligen skickat tackkorten för dopet - så nu kan jag äntligen lägga upp den underbara bilden vi valde till korten. Förlåt alla som kom på dopet att vi varit så ohyggligt långsamma med att skicka tackkorten! Det är ju det där med tid att göra saker när man har tre små barn...

Båda går bra

Jag har försökt filma när både Flora och Lilly går samtidigt i flera dagar nu, men har aldrig lyckats förrän idag. Lilly går ganska stadigt nu, och kryper bara när hon vill fram snabbt, medan Flora är lite ostadig fortfarande och helst kryper, men blir överlycklig när hon tränar på att gå och det går bra.
Jag är så glad att de följs åt så tätt i utvecklingen - det hade verkat tråkigt om den ena lärt sig att gå och den andra bara fått sitta och titta på i flera månader.
Och det här är ju dessutom så gulligt att man bara ler från öra till öra varje gång det händer!

Lilla slagpåsen

Lilla känsliga Flora har på något sätt blivit slagpåse för båda sina syskon, och det är så sorgligt.
Lilly menar ju förstås inget illa, men hon är så mycket mer på än Flora, så hon testar liksom allt på syrran: banka saker i huvudet, bonka handen på huvudet, ta leksaker eller mat som Flora håller i och som Lilly vill ha, knocka henne med pannan (nackdelen med den där gulliga grejen som Christopher och Flora brukar göra där de lutar pannorna mot varann - Lilly vill också, men gör det så hårt att det snarare blir en dansk skalle av det), och det senaste nu är att Lilly klättrar upp på Flora bakifrån när hon försöker krypa framåt, och Flora blir helt förtvivlad i stort sett varje gång.
Alfred kör nån sorts testning där han då och då kör små tjuvnyp - oftast inte särskilt hårt, tack och lov - där han slår tjejerna med en leksak, trycker fötterna mot dem, knuffar dem och sånt, och vi har inte lyckats få honom att sluta även om vi försökt på olika sätt (bli arga, förklara, lyfta undan, bli ledsna...) - jag har skrivit till Louise Hallin i Pampers barnvagnspromenader och hoppas på att få hjälp. Lilly klarar det bättre, men Flora blir ibland så ledsen att det är helt hjärtskärande.
Jag började visserligen skriva det här igår kväll, och peppar peppar så har det varit lite bättre idag, trots att Alfred varit hemma hela dagen (han hade feber igår kväll, och idag har han sagt att han har ont i munnen - jag har bara kunnat se några små röda prickar bak i gommen, men kanske att det är höstblåsor ändå?).
Och så en liten uppdatering från gårdagens inlägg: plötsligt kan Flora visst gå ner baklänges från bordet, soffan och fåtöljen! Duktiga lilla tjej.