Gamla minnen

De senaste dagarna har Christopher byggt lagerhyllor i vårt rum som vi kallar "flygeln" och där vi langat in kvarvarande flyttkartonger och annat som vi inte använder. Jag började gå igenom flyttlådorna än en gång igår och fortsatte idag, och idag fastnade jag i minnen, när jag hittade gamla dagböcker och brev.

Först läste jag ett brev till en vän i USA, som jag visst aldrig skickade, från min studenttid i Uppsala, där jag beskrev en ny flirt i detalj, under en period där jag hängde på Kalmar nation dagligen och gick på konserter flera gånger i veckan (1995). Och det var så roligt att läsa och plocka fram gamla minnen från längst bak i hjärnan, samtidigt som det var lite sorgligt, för jag hade sån otur i kärlek på den tiden... Jag var för det mesta alldeles för "på" och intensiv, och det är ju inte alla killar som klarar det. Just den här flirten, som pågick några månader utan att vi blev ihop på riktigt, gick ändå bra dock: vi är faktiskt fortfarande vänner! Men jag var ändå tvungen att tacka Christopher sen för att jag slipper vara ute i svängen längre. :)

Sen hittade jag dagboksanteckningar från när det precis hade tagit slut (eller: vi "tog en paus") med mitt ex efter 11 år, och den tiden var det ju inte vidare roligt att plocka fram minnen från - men jag upptäckte faktiskt att jag nästan inte ens kunde det, den var för suddig av sorg. Det framgick av anteckningarna att min chef betalade för att jag skulle få gå några gånger till en psykolog för jag mådde så dåligt, och det kommer jag inte alls ihåg. Jag lyckades gräva i minnet så långt att jag kunde se väntrummet framför mig, men längre än så kom jag inte. Samma vår, 2007, fick mamma livmodercancer och jag blev av med jobbet, så det var en riktig skitvår. Mamma blev tack och lov bra, och jag fick ett nytt jobb och flyttade till Malmö och träffade Christopher, så allt blev ju toppen till slut.

Mamma kom idag och följde med och hämtade barnen på förskolan, på Alfreds begäran, och som vanligt blev vi kvar på gården en stund för att leka. Konstigt nog fick jag veta att Lilly hade vägrat gå ut idag på förmiddagen, hon hade gråtit helt hysteriskt, så de fick klä av alla barnen igen och stanna inne... Så extrema utbrott har hon inte haft hemma än, så jag vet inte riktigt vad jag ska råda dem till på förskolan, men vi har nån sorts inskolnings-uppföljningssamtal på tisdag, så vi får prata mer om det då.

När jag lagade mat och gjorde sallad i förrgår ville Flora smaka på ett babyspenatblad, och hon gillade det, fast hon ville inte ha mer. Så idag provade jag att ge henne ett igen, och hon åt flera stycken. :) Vi lyckades få i Alfred två också genom att säga att man får muskler av dem (ja vadå, Karl-Alfred fick det i alla fall. ;) ) - annars är våra barn väldigt dåliga på att äta grönsaker, de gillar bara frukt.

Och ikväll pussades tjejerna självmant (igår frågade jag om de inte kunde pussas när de låg tillsammans under täcket), medan de bajsade... :D

Gulliga tvillingar

Små gullungar strax innan läggning.

Puss!
En halvtimme senare höll jag på att bli galen på dem, främst Lilly som låg och babblade och tjoade, för att de inte lugnade ner sig och försökte sova. De får bara sova trekvart på förskolan nu, och de första dagarna efter jullovet somnade de fort på kvällarna fortfarande, men nu börjar det gå utför med läggningarna igen. Suck.
Jag fick i alla fall sova gott i gästrummet inatt, och världens snällaste Christopher låter mig sova där inatt igen. Jag måste bara komma i säng tidigare ikväll, för igår somnade jag som vanligt först runt klockan 1, efter att jag varit tvungen att ligga inne hos en orolig Flora i en halvtimme runt midnatt - så ikväll ska jag försöka lägga mig före de vaknar, vilket de oftast gör runt midnatt, så får Christopher ta det istället. ;) Sen får vi se hur det går eftersom de upptäckte i morse att jag låg där nere, så det kan nog mycket väl hända att något litet barn smyger nerför trappan inatt...

Testa gästrummet

Inatt ska jag premiärsova i vårt gästrum, för idag har jag varit yr av trötthet hela dagen. Jag sov nämligen inne hos tjejerna, och båda låg så nära så nära som det bara går nästan hela natten, och det är förstås jättemysigt, men jag sover som en kratta av det, tyvärr. Plus att vi inte har någon klocka i deras rum, och om jag vaknar och tror att det är morgon kan jag inte somna om för jag tror att det snart är dags att stiga upp - om jag når mobilen och kan kolla tiden och ser att det är långt kvar så kanske jag kan somna om, ifall jag inte varit vaken för länge. Vi måste köpa en klocka dit, för det är ju idiotiskt: bättre att sova i bara tio minuter till än inte alls, men min kropp fattar inte riktigt det.
Jag borde ju vilat på dagen idag åtminstone, men jag är så kass på det, och så var vi också iväg och köpte virke för att bygga lagerhyllor och sen satt jag och gjorde fotoböcker till barnen och ville få dem klara. Flora älskar nämligen vårt fotoalbum från Kreta, så jag tänkte att hon skulle få en lite stryktåligare egen fotobok, och när hon ska få en måste ju de andra också få, så nu har jag gjort varsin bok åt dem med mest bilder på dem själva från 2015. Men det är så dyrt med fotoböcker! Jag hade ett erbjudande från en sida, men det hann visst gå ut innan jag blev klar, så jag fick leta rätt på de billigaste jag hittade på ett annat ställe eftersom jag behövde göra tre.
Jag har i alla fall börjat jobba på mitt tålamod - jag kände redan när jag vaknade i morse att jag var alldeles för trött, och då brukar mitt humör hänga med åt fel håll, så i morse bestämde jag mig för att inte ge efter för det, och det har gått hyfsat åtminstone. Fast mina barn gjorde sitt bästa för att pröva mitt tålamod när jag hämtade dem på förskolan och de skulle gunga och Flora vägrade låta Alfred putta på och Alfred vägrade sluta och Lilly vägrade sätta på sig vantarna, samtidigt, och sen sprang Alfreds kompis rakt in i gungan när Lilly gungade och ramlade och började gråta och hans mamma var inne och hämtade jackan och allt var kaos. Och nu borde jag gå och lägga mig men sitter istället och tittar på en fånig film på tv. Men snart så.

Städhjälp och tålamod

Idag testade vi nåt nytt: städhjälp! En sån lyx!
Vi har träffat tre olika RUT-städfirmor, och bestämde oss för en i Malmö, där de faktiskt skickade hit två personer som städade tillsammans, och det gick på knappt tre timmar. Sen doftade det härligt av rengöringsmedel lite varstans, och saker stod på fel ställen för att de dammat överallt. Christopher upptäckte att det var lite slarvigt dammsuget i matsalen, men på det hela taget tycker jag det var fantastiskt - jag spenderar evigheter varje dag med att plocka undan saker, men dammsuga och våttorka hinner/orkar jag aldrig med, så att få hjälp med det här en gång i månaden kommer bli helt underbart.
Om jag bara lyckas jobba på det här med att sova lite bättre och mer så kanske jag kan bli en lite mer harmonisk människa igen. Ikväll kände jag att jag fräste åt barnen alldeles för snabbt, och jag kände för typ första gången att Christopher blev irriterad på mig (han brukar ha rejält tålamod), så jag måste verkligen göra något åt mitt tålamod och temperament - de är ju bara små barn, de är ju inte "jobbiga" för att reta mig. Vad kan jag göra som ett första steg - andas djupt? Hjälp?
Idag fick jag förresten en leverans från Next med två sommarklänningar jag beställt till tjejerna, och eftersom de höjt sin gräns för fri leverans slängde jag med ett sjupack trosor också, för när vi börjar jobba lite hårdare med pottan (Lilly kan kissa på pottan, men Flora sitter där bara utan att det händer något än), och de fick prova och tyckte det var jätteroligt.

Alfred ville också vara med och dra upp tröjan.

När vi skulle göra oss i ordning för sängen hittade Flora hårsnoddar och ville absolut använda allihop. Åtta tofsar blev det.

Middagstriumf

Halleluja! Jag lyckades laga improviserad mat som två av tre barn tyckte om!
Alla våra barn brukade älska min mat när de var bebisar och jag gjorde alla deras puréer själv, men nu har tjejerna blivit som Alfred: äter i stort sett bara färdigmat som fiskpinnar och köpeköttbullar utöver pasta/ris/potatis/cous cous, och det är så tråkigt, för jag gillar god mat och vill ju att våra barn ska äta bra också.
Det har blivit att jag tar största ansvaret för maten hemma, även fast Christopher lagar maten rätt ofta, så är det jag som planerar och ser till att ta ut råvaror ur frysen och sånt, men i förra veckan när jag var trött och ledsen en kväll bestämde vi att dela på hela matansvaret, så att Christopher tar tisdag, torsdag och lördag och jag tar de andra fyra dagarna. Så idag var ju min dag, och vi försöker köra på meat-free Monday, men jag hade ingen bra plan alls för middagen. Till slut bestämde jag mig för en improviserad soppa, och kokade upp potatis, morötter och röda linser (Flora hjälpte mig), och stekte rödlök och vitlök, mixade ihop alltihop, kokade upp igen med grädde och kryddade med salt, peppar, timjan och spiskummin.
Eftersom det brukar vara ett sjå att ens få Alfred att smaka på mat som han inte vet vad det är så sa jag att det var "Mysterie-soppa", som jag vägrade berätta vad det var i, så han måste gissa, och det lyckades faktiskt: han smakade! Men innan jag ens hunnit ta min egen första sked hade Flora ätit upp sin portion! Och Alfred gillade soppan! Lilly däremot sa att det var "uscha blä", men ändå: två av tre! Wohoo!

Min lilla popstjärna

I eftermiddags snodde Alfred åt sig min telefon utan att jag märkte det, och jag tänkte just säga åt honom att ge tillbaka den, när jag lade märke till att ungen har lärt sig hela texten till Cecilia Nordlunds låt "Alla sa att allting var farligt" (jag har inte så hemskt många låtar i min iTunes i mobilen, och det här är en av de få som är på svenska, men jag blev ändå förvånad när jag märkte att han kunde i stort sett varenda ord). Eftersom jag känner Cecilia sen hennes tid i bandet Souls på 90-talet bad jag att få filma honom och skicka till Cecilia, och det ställde han glatt upp på.

Alfred sjunger Cecilia from Sara Reis on Vimeo.
Jag älskar hans lilla dans i början, och hans mickstativteknik! Han ville inte använda mikrofonen, men stativet fick vara med i början, och ju längre låten gick desto mer kom hans konstanta myror i kroppen fram - om ni minns att jag skrivit att han bara inte KAN sitta stilla, så ser ni nu hur det ser ut. :) Han driver mig till vansinne ibland, men gulliga gulliga unge vad jag älskar honom!!
Och videon blev uppskattad. :)

Tråklördag

Idag har varit en jobbig dag - underligt nog tycker jag att många av våra lördagar är jobbiga! Jag vet inte om det beror på mig eller på barnen, men nånting med första dagen hemma efter förskola gör att det väldigt ofta blir mycket gnäll och bråk, och det är så tråkigt när man bara har två dagars helg (eller ja, tjejerna är ju hemma på måndagar också, men ändå). Vi har i vilket fall inte haft det såhär trist på hela jullovet.
I förmiddags var Lilly supergnällig och gick omkring och liksom rutin-ylade mer eller mindre konstant - alltid var det något som var fel, liksom. Och Alfred hängde på och gnällde så gott han kunde också om det mesta. Så vi, som behövde åka och handla mat, tog en extra sväng med bilen så att alla barnen fick sova en halvtimme, och sen blev det lite bättre, åtminstone medan vi var i affären.
Men det började om med en massa bråk och gnäll hemma igen sen också - jag minns inte ens vad anledningarna var, det var väl ungefär hundra olika, men på eftermiddagen var det ganska mycket Flora som bråkade; hon kastade saker och mat omkring sig och var allmänt arg. Och så är det väldigt mycket "Sitta bevi (bredvid) mamma!", "Inte pappa! Mamma!!", "Inte mamma! Pappa!" och direkt efter "Inte pappa! Mamma!!!", "Mök! (mjölk) Inte mök! Bubbolmatte! (bubbelvatten)", "Bubbolmatte! Mök!" och så vidare i oändlighet.
Plus att jag har svinont i bröstryggen av att ligga fastklämd mellan tjejerna i deras säng hela nätterna, så nu behöver jag äta upp de sista lussekatterna och titta på tv (fast det gör ont i ryggen av att halvligga i soffan också, tyvärr), och hoppas på en bättre söndag.

Den där eviga sömnfrågan

Jag beställde glasögon idag: det blev nummer 3, de genomskinliga plastbågarna! Jag var lite sugen på de svarta också, men optikerassistenten tyckte att de var för små för mig och visade mig ett par andra svarta också som satt bättre, så jag tänker att jag får kolla mer på svarta bågar lite längre fram och ha ett extra par. Mitt synfel (brytningsfel) hade blivit radikalt sämre sen jag senast gjorde en synundersökning för tio år sen, så optikern rekommenderade mig verkligen att använda glasögon när jag kör bil (och tittar på tv), så jag får börja där, och känna efter om jag vill ha dem jämt. Jag ska få hämta dem om en dryg vecka.
Nu precis vaknade en av tjejerna till, så Christopher sprang upp. Båda har varit lite extra närhetstörstande de senaste nätterna, och jag funderar på om det kanske beror på att de börjat på förskolan igen efter det långa lovet? Natten till igår, sista natten på jullovet, var Flora oerhört orolig. Hon smög ner för trappan strax innan vi skulle gå och lägga oss och sa "inte upp - nere", så hon fick sitta med mig i soffan lite och sen sitta i knät på Christopher när jag borstade tänderna, och sen var planen att hon skulle få sova inne hos oss. Men just då vaknade Lilly och kom ut i badrummet, och då ville ju förstås inte hon gå och lägga sig ensam igen, så istället fick jag lägga mig i barnens säng med tjejerna och Alfred fick ligga kvar i vår säng med Christopher. (Vår säng är så hög, så jag vill inte ligga med båda tjejerna där för då ligger jag på helspänn hela tiden och oroar mig för att de ska trassla runt och ramla ur sängen - medan barnens är resårbottnar rakt på golvet.)
Och både Flora och Lilly låg i stort sett PÅ mig hela natten, efter att de tagit god tid på sig att somna om.
Lämningen på morgonen gick bra: Alfred och Lilly sprang glatt in och vinkade knappt åt oss, medan Flora darrade lite på underläppen, men hade inget emot att bli överlämnad till Titti, och allt gick bra under dagen, och idag var det inga som helst problem heller. Alfred har varit på tjejernas avdelning både igår och idag, för det var fortfarande många barn borta på lov, så alla avdelningar var hopslagna - och bortsett från att det gjort våra lämningar och hämtningar snäppet enklare så har det nog varit skönt för barnen också.
Jag undrar när jag ska få sova en hel natt igen. Det var nog ungefär 5,5 år sen sist... Alfred började sova bra nånstans runt 2,5 år, men då var jag ju tvillinggravid och kunde inte sova bra på grund av det, men har vi tur kanske Flora och Lilly börjar sova bättre runt samma ålder, fast vi får väl se. Alfred vaknar fortfarande någon gång varje natt och kommer in till oss om han inte fått ligga kvar efter nattningen i vår säng. (Vi lägger dem inte tillsammans alla tre längre, för det är för jobbigt: Alfred får somna i vår säng och tjejerna tillsammans i barnens.)

Hjälp mig välja glasögon!

Samma dag som jag var och lämnade tillbaka lånebågarna där jag gjorde en synundersökning innan jul gick jag förbi billigare Specsavers, och de hade en affisch i fönstret om att man får gratis glasögon om man betalar 345:- för en synundersökning. Och eftersom jag kom fram till att jag inte ville köpa glasögon för drygt 2 000:-  under tiden jag har extra dålig syn när jag ammar och sover dåligt, eftersom synen kanske blir lite bättre av sig självt när jag är klar med det, så kändes det här bättre. Sen visade det sig såklart att man måste betala 700:- för antireflexbehandling, som man tydligen mer eller mindre måste ha, men det kommer i vilket fall som helst bli ungefär 1 000:- billigare. För att bågarna ska bli helt gratis fick man bara välja mellan 18 olika som kostar 395:-, men om man istället väljer lite dyrare ingår antireflexen, så jag lånade hem fyra olika: ett par för 395:- och tre lite dyrare. och nu vill jag ha er hjälp! Vilka tycker ni jag passar bäst i? Kommentera med din favorit: övre vänster = 1, övre höger = 2, nedre vänster = 3, nedre höger = 4.

Ni kan förstås väga in i beräkningen vilka de här sötnosarna passar bäst i. :)

De här (3) är väldigt lika de datorglasögon jag har nu - jag köpte ett par bågar i Tokyo 2007 och satte in glas hemma, men de är terminalglasögon som förstorar lite, så jag kan inte gå omkring i dem.
Den här lilla lilla sötnosen Flora råkade jag förresten välta i golvet idag. Vi skulle äta lite mellanmål, och både Flora och Lilly började tjata om att jag måste sitta bredvid dem (de sitter på varsin sida), och jag blev så trött på det att jag bestämde mig för att flytta ihop dem på kortsidan, och tog tag i Floras stol - men av något underligt hjärnsläpp höll jag inte i henne, så hon tippade rakt bakåt och slog bakhuvudet hårt i golvet. Hon skrek och skrek och ville över till Christopher från min famn, och jag grät och bad om förlåtelse och var bara världens uslaste mamma. Tack och lov mådde hon bättre ganska snart, efter att jag fått trösta henne och muta henne med en glasspinne, så hon fick ingen hjärnskakning - men vad den här stackars lilla loppan har slagit i sitt lilla huvud många gånger.

Förhatliga mollusker

I förmiddags tvättade vi håret på alla barnen. Vi har inget badkar, så det får bli i duschen, och vi brukar göra så att de ligger en och en i knät på Christopher som sitter på en pall, så blir det minst risk för vatten och schampo i ögonen. Alfred och Flora tycker inte det är så illa längre, men Lilly gillar det fortfarande inte, så hon ville att jag skulle hålla henne i handen, och när jag satt där såg jag två små prickar på hennes snippa - och jag är rädd för att det är nya mollusker. Vad jag hatar de där sabla molluskerna!! De började ju i hennes högra knäveck i april förra året, och sen har de spridit sig: utöver en mängd i knävecket har hon några på vänster sida av magen, strax ovanför blöjkanten, några på övre delen av vänster lår, som antagligen hamnade där för att en på magen smittade, och så ett par stycken på sidan av bröstet. Och nu då kanske också på snippan.
Vi har provat i stort sett allt jag läst om som kan funka, men inget har hjälpt: alsolsprit (som tog bort dem som Alfred hade i knävecket på bara några veckor), salvan Cicaplast, salta bad och salvan Microcid i kombination med alsolsprit. Det enda mer jag läst om som jag kanske kan tänka mig att testa är Tea tree oil, men det är så starkt att det kan skada huden, så jag vill helst inte. Men de får schöven inte sprida sig mer nu, så vi kanske måste prova ändå. Eller har någon som läser här några bra tips?
Imorgon är det förresten dags för förskola igen, så vi har alltså överlevt jullovet. Och det har gått mer smärtfritt än jag förväntade mig. Vi har visserligen haft hjälp större delen av tiden; först var ju mamma här i en hel vecka, och så Stella, Daniel, Kate och Vigga, och sen Agnes. Men ändå, jag tycker nog att det varit mindre bråk på sistone än tidigare, och håller det i sig vore det ju fantastiskt skönt. Och de ser fram emot att träffa sina fröknar igen - Flora har faktiskt frågat efter Titti och Amra flera gånger de senaste dagarna (fast Amra är visst ledig torsdag-fredag, men Titti ska vara där), så det blir nog bra.
Flora började förresten med en ny grej igår: hon gapskrattar åt det mesta - alltså verkligen gapskrattar istället för att bara le eller skratta litegrann. Väldigt lustigt faktiskt.
Och idag har tjejerna tränat på sina springcyklar (Lilly tog med sin "bebis", dockan hon fick av Stella i julklapp och älskar).

Envishet och sömn

Jag tackar gudarna för att det än så länge (ta i trä) bara är en av våra döttrar som är tokenvis/trotsig. Visst kan Flora envisas ibland också, till exempel med att det bara är mamma som får hjälpa och inte pappa, men inte alls på samma nivå som Lilly. Eller i och för sig, idag fick jag tvångsklä på Flora när hon skulle ut i vagnen med mormor en stund, när jag tänker efter... Hon kanske kommer igång nu också.
På tal om att gå ut i vagnen, så lät jag tjejerna sova en halvtimme i vagnen igår eftermiddags mellan halv fem och fem, för att Lilly var så hemskt grinig, och då var vi vips tillbaka till en timmes läggning på kvällen igen. Idag fick de sova en halvtimme vid halv två och då gick läggningen bättre igen. Jag tror nämligen att de behöver sova en stund på dagen fortfarande, oftast, men då får vi vara noga med att det inte blir för sent. Sömn före klockan 15 ska inte påverka nattsömnen, enligt Alfreds förra förskollärare, så jag räknar med det ungefär - jag minns faktiskt från när min systerdotter Stella var liten att klockan tre var någon sorts magisk gräns även för henne; sov hon senare än så var hon supergrinig hela kvällen efteråt.
Min lilla lustiga Lilly förresten: när hon vill mig något och ropar på mig, så duger det inte som svar att titta på henne, nicka eller säga "mm" eller något i den stilen, då fortsätter hon bara ropa. Det är endast och enbart ordet "ja" som fungerar som svar. Jag vet inte om det är att hon inte fattar att nickningar eller "mm" betyder samma sak eller om hon bara vill vara helt säker på att hon har min fulla uppmärksamhet, och det vet hon tydligen inte förrän jag sagt "ja älskling".

Och..? Andla mååt!

Sysslingbesök och "trotsåldern"

Idag kom barnens syssling Agnes hit på besök! Hennes mamma, min kusin Eriks fru, smsade mig i förrgår och frågade om hon kunde komma hit ett par dagar, och det är klart hon kan, barnen älskar ju henne.
Hon kom i förmiddags, hennes föräldrar skjutsade hit henne från Borås, och efter vi fikat åkte de hem igen, och vi började förbereda oss för att gå till lekparken - men det gick inget vidare, för vi har en liten dotter som tagit ett rejält kliv rakt in i trotsåldern. (Jag önskar att man kunde komma på ett bättre namn för det snart, för jag vet ju att det inte handlar om trots, utan om att testa sig själv och sin självständighet, men nu finns det såvitt jag vet inget bättre ord, så jag får väl kalla det för trotsåldern ändå.)
Det är hur som helst Lilly som är oerhört viljestark nu, men hon vet sällan vad hon vill, så det blir ofta väldigt besvärligt. När vi nu skulle klä på barnen så var det stört omöjligt att få Lilly klar. Hon satt utan strumpor på golvet och ville inte ta på sig dem själv, och jag fick inte hjälpa henne. Oftast går det mesta bra om hon först får försöka själv, och om hon inte lyckas så ber hon om hjälp, men idag var allt fel. Jag frågade om Agnes fick hjälpa henne, och hon sa "Agnii", så vi gick till Agnes med strumporna, men väl där fick inte Agnes heller hjälpa till, och sen började vi liksom bara om igen tills jag till slut fick på henne strumporna, men då var ju nästa steg overallen... Det fick bli hot om att gå och lämna henne ensam och sista steget var att lyfta ut en gallskrikande unge i vagnen i oknäppt overall utan stövlar, mössa och vantar och dra på henne kläderna när hon kände hur kallt det var.
Sen gick Christopher, Agnes och barnen till lekparken medan jag åkte och handlade, och det hade visst gått okej till slut.
Jag tror att hon lättare får utbrott när hon är hungrig, och jag erbjöd henne en banan när jag försökte klä på henne, men det ville hon inte heller ha, så det är väl bara tid och tålamod som gäller - och tid blir det ju sämre med när de ska börja på förskolan igen om några dagar.
Efter lunch har barnen i alla fall haft jätteroligt med Agnes, så det blir nog full fart imorgon.

Nyår och Trädgårdslandet

Lite bilder från nyårsafton var det ja. 

Vi degade omkring i vanliga kläder rätt länge, och övervägde att fortsätta så hela kvällen, men sen insåg jag att jag ju faktiskt gillar att klä upp mig (åtminstone i ett tidigare liv), så då bytte vi om. Jag och tjejerna körde lite matchande chiffongkjolar (fast i olika färger).

Sen åt vi trerätters: gratinerad hummer till förrätt (Lilly var den enda som vågade smaka direkt, och hon älskade det - Flora smakade när vi nästan ätit klart och då var det ju inte så mycket kvar när hon också visade sig gilla det. Så det blir till att bjuda dem på havskräftor i sommar), andbröst till varmrätt och mjölkchokladpannacotta med hallonkaramell till efterrätt (oj, vad alla älskade den. Jag borde ha gjort dubbelt så mycket - men då vet jag det till nästa gång).

Lite innan midnatt lät det som att kriget brutit ut här inne i stan av alla fyrverkerier, och Flora vaknade och var helt vettskrämd - hon skakade till och med! Så efter att Christopher misslyckats med att få henne att somna om fick hon komma ner och sitta invirad i en filt i min famn och titta på fyrverkerier på lite behörigt avstånd. Men så värst behörigt avstånd blev det inte när grannarna fick nån sorts knäpp och satte igång med fyrverkerier mitt ute på gatan, ungefär två meter från vår bil och tre meter från våra fönster... Då var det inte bara Flora som var rädd längre...
Jag och Christopher tittade förresten på dokumentären "Twinsters" på Netflix under kvällen, om enäggstvillingar som adopterats från Sydkorea utan att veta att de hade varsin tvilling, utan upptäckte det tack vare internet vid 25 års ålder. Jätteintressant.

Till slut fick jag också fram den här bilden som alla höll på med under nyårsafton. Fast jag tror inte den stämde, för jag gick igenom mina instagrambilder manuellt när appen inte funkade för att få fram bestnine-bilden, och fick fram några andra med fler likes. Men men.

Och den här fick jag fram via TimeHop.

Idag var vi för första gången på den permanenta barnutställningen Trädgårdslandet på Landskrona museum - den var helt grym! De hade träfrukter och -grönsaker som man kunde "plantera" och leka affär med och en massa annat fint. Vi träffade dessutom en annan tvillingfamilj med tvillingtjejer på 2,5 och en storebror i Alfreds ålder, som bor utanför stan - vi är visst med i samma tvillinggrupp på Facebook.

Djungel!

Skojande mathandlare

Båda våra små tvååringar skojade med mig idag! Jag minns inte när Alfred kunde börja skoja, men två år och två månader känns tidigt, eller? De gjorde det på varsitt sätt: jag har tyvärr glömt exakt vad det var Lilly sa i förmiddags, men det var något med bajs, om det var att hon skulle leka att hon handlade mat och jag frågade om det var köttbullar och hon sa: "Nej, bajs!" och skrattade, eller något i den stilen. Och Flora, det var vid middagen; jag var i köket och hämtade fler köttbullar, och Flora satte sig på min stol, som är en pinnstol med spjälor som ryggstöd, hon satte sig bakochfram med benen hängande ut mellan spjälorna. När jag vände mig mot henne sa hon: "Jag sitter fast!" men när jag sa att jag kom med fler köttbullar som hon ville ha så satt hon minsann inte alls fast utan drog ut benen och hoppade över till sin stol.
Apropå handla mat, det är roligaste leken just nu! Vi får säga vad vi vill handla och så "hämtar" Flora och Lilly det, och så fort man "fått" det ur deras tomma små händer frågar Flora "Och?" och så måste vi hitta på ännu en sak vi vill handla.
Igår ville Lilly leka med Alfred, men Alfred ville inte - och än så länge har hans tal inte vänt det allra minsta åt skånska, han uttalar "sluta" som "slevta", så de hade en relativt lång konversation som löd:
Lilly: - Andla mååt!
Alfred: - Slevta!
Lilly: - Andla mååt!
Alfred: - Slevta!
Lilly: - Andla mååt!
Alfred: - Slevta!
tills jag bröt in och fick dem att hitta på något annat.
"Tevt tevt" säger han istället för "tut tut" när tjejerna står i vägen för tv:n också, det låter så roligt.
Mindre roligt däremot är att de senaste dagarna har Flora börjat bajsa 3-4-5 gånger per dag hon med. Så nu ska vi byta bajsblöja på Flora så många gånger och torka Alfred på toa minst lika många gånger plus Lilly ofta två gånger om dagen också... Och alla dessa barn har en mamma som alltid haft problem med hård mage, hur i hela friden har det gått till?
Jag hade lite bilder från igår som jag tänkte lägga upp, men nu blev det här så långt att jag tar det imorgon istället. Gott nytt år på er i vilket fall!