Shit, jag är helt slut idag. Inatt vaknade jag en gång i kvarten (true story) för att jag behövde vända på mig för att det gjorde ont nånstans. Alfred hade en lite bättre natt, där han inte vaknade hela tiden, plus att Christopher tog honom de gånger han vaknade, så jag hade ju rent teoretiskt kunnat sova bättre, men istället fick jag min sämsta natt typ någonsin. Det är ju vanligt att man sover dåligt när det närmar sig förlossning, och det är ju så oerhört korkat uppstyrt: de sista nätterna man har chans att få sova får man inte sova.
Och idag blev det dåligt med vila, eftersom vi var på Huddinge för inskrivning, där vi skulle få träffa barnmorska, narkosläkare och kirurg (eller operatör, som de kallade det), och kirurgen visade sig vara den superpeppiga Victoria som vi träffade när vi var på specialistmödravården när tvillingarna rört sig för lite. Vi blir deras tredje operation imorgon, så vi behöver inte komma in förrän halv tio, vilket ju är en väldigt human och trevlig tid, och så kan vi anta att operationen blir nånstans runt lunch, beroende på hur de två före går.
När vi kom in till barnmorskan först så tittade hon på min mage och sa att den var fin, och inte så stor att man automatiskt behöver anta att det är tvillingar därinne - och jag har nog faktiskt tänkt det på sistone, att det inte blev som mina värsta farhågor efter mina tidiga bildgooglingar på tvillingmagar, och det är jag ju tacksam över. Och att jag inte fått några bristningar tackar jag mamma för. :)
Nåväl, inskrivningen: det blev lång väntan (inkl. lunchpaus) mellan besöken, så vi var där i 3,5 timmar ungefär. De tre olika jag träffade (barnmorskan Helen, narkosläkaren Mirjam och operatören Victoria då) gjorde lite undersökningar: blodtryck (lägre än förra veckan: 120/70), tog lite blod, lyssnade på hjärta och lungor, kollade mitt svalg, lyssnade på hjärtljud och lite såna där grejer, ställde frågor om allergier, sjukdomar och mediciner etc, och allt var bra. Och så fick vi en massa information om vad som kommer hända imorgon, och det mesta av det känner jag ju igen eftersom det blev akutsnitt med ryggmärgsbedövning sist, så det ska väl gå bra det med. Det är mest bara det där med att det kan hända att barnen får svårare att komma igång med andningen efter planerat snitt, och är det så kommer jag inte få upp dem på bröstet direkt, vilket ju vore väldigt tråkigt. Jag vill ju att de ska må bra och att jag ska få ha dem hos mig så fort det bara går.
Och så fick vi veta det väldigt överraskande att ibland tar man ut tvåan före ettan! Jag frågade nämligen hur man gör för att få ut tvåan, om man liksom trycker ner henne utifrån eller om kirurgen får sticka in en arm för att dra ut henne, och då sa de att ibland tar man ut tvåan först - men jag fattade aldrig riktigt hur det går till, men så kan det vara. Så jag bad dem att hålla koll åt oss vem som låg var i magen, om de liksom byter plats så att tvåan blir etta ut och tvärtom, för det är ju kul att veta med tanke på hur sprattliga de var inne i magen och hur de är sen. Och så fick vi veta att de kollar både på fosterhinnor och placentor så att de kan mer eller mindre säkert bekräfta att de är tvåäggs som vi fått veta hittills.
Så nu ikväll är det bara att ta det lugnt, och sen får jag inte äta något efter midnatt och inte dricka något efter klockan 6. Blir jag för hungrig får vi komma in tidigare, sa de, så att jag kan få dropp, men jag ska nog klara mig till halv tio utan problem tror jag.
Kan inte fatta att det äntligen är dags!! Fortfarande känns det som prio ett att få mindre mage, konstigt nog, men det beror mycket på att det är så oerhört abstrakt att vi ska få två barn till. Men det lär ju sjunka in imorgon. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar