Lite om kroppen efter förlossningen

Det här med att ha två kroppsdelar som ena dagen är ungefär i storlek med grapefrukter, och nästa dag är de stora som honungsmeloner... Tur att mina barn behöver äta mycket, för det är verkligen risk för mjölkstockning mest hela tiden här. Funderar på att köpa en bröstpump, för jag har jättesvårt att få ut något med händerna bara, och vi ska ju försöka flaskmata lite på nätterna även efter vi förhoppningsvis slipper ersättningen.
Det är så skönt att magen blivit mindre: igår var jag helt lycklig för att jag kunde böja mig framåt i duschen och tvätta mig ända nere på smalbenen utan besvär! Sen är det ju andra saker som inte är riktigt bra än, men det kommer ju bli bättre. De senaste dagarna har jag haft svinont nedanför svanken med ilningar ner i höger skinka, så jag antar att det är foglossningar med ischiassmärta som sitter kvar, och foglossningar kan ju ta tid innan de går över, men jag har hopp. Blygdbenet kände jag av lite igår också, men inte så farligt. Sen får jag så fruktansvärt ont uppe i ryggen, strax till höger om vänster skulderblad när jag ligger och dubbelammar, och ibland även när jag sitter i soffan och dubbelammar, och ibland gör smärtan att jag har svårt att andas. Men jag har fått en tid hos min kiropraktor imorgon, så han ska se om jag har en låsning som han kan åtgärda - mina andra smärtor är det lite för tidigt att titta på eftersom min kropp inte har haft mer än en knapp vecka på sig att återhämta sig. Jag går ju på smärtstillande fortfarande; de första dagarna tog jag Citodon, Alvedon och Ibuprofen var sjätte timme, men sen slutade jag med Citodon och gick över på två Alvedon och en Ibuprofen, och nu har jag trappat ner till en Alvedon och en Ibuprofen bara, för jag känner knappt av såret alls, utan bara den där fläcken till höger. Det märkliga är bara att tabletterna hjälper inte ett endaste dugg mot ryggsmärtorna! Jag förstår inte det. Jag trodde att smärtstillande tabletter skulle blockera smärtsignaler till hjärnan, och då borde det väl inte spela någon roll var de kommer från, men uppenbarligen inte.
Och det jag hade mest besvär av de första dagarna efter förlossningen var tarmarna. Jag hade så mycket gaser i magen att jag kunde se exakt var tarmarna låg, för magen blev helt knölig, och det var som att det sparkade mer i magen än vad det gjorde när tvillingarna var där inne. Det har i alla fall lugnat sig nu, så nu är magen mest lite stor och mjuk.
Just ja, jag glömde nämna i inlägget om förlossningen att vi inte fick donera navelsträngsblod. Det var lite oklart exakt varför, för två olika personer gav olika skäl: antingen var det för att de hade för ont om personal som kunde samla ihop blodet, eller så var det för att de aldrig gör det vid duplexgraviditeter. Men det var en som sa att de får in så det räcker ändå, så det var väl okej ändå då.
P.S. Jag fick lite mjölkstockningskänningar i båda brösten efter jag skrivit och kämpade som ett djur för att pumpa ut. Efter en evighet hade jag fått ut ungefär 30 ml, från båda totalt, men en hel del läckte och rann ut över mina händer och trasan jag hade under. Pust.