söndag 14 oktober 2018

Skön söndag



Skönaste söndagen på länge: jag lät barnen ha skärmar så länge de ville så jag kunde läsa bok och ta det lugnt (Christopher var på gårdsfixardag på förskolan). Bakade visserligen också bröd, men det var inte jätteansträngande. 




Förra helgen (till och med tisdag) var jag i Marocko för att hjälpa till med min systers tre barn (2,5 år och tvillingarna på 6 mån) när syster och man var på bröllop, och det gick bra, men när jag kom hem efter en trettontimmars resa (med byte och försening) blev jag helt sänkt. Jag blev så trött så jag nästan blev orolig för mig själv, så jag behövde få ta det lite lugnt, och det var väldigt skönt. 



När Christopher kommit hem och lagat pannkakor till lunch följde jag för första gången med Alfred och Flora ut och jagade Pokémons och passade på att titta på lite foton som var kvar från Landskrona Fotofestival. 







Och lite lek i solen hann vi med också. 
Bra söndag!

fredag 14 september 2018

Stötta mitt indiefanzine!


Jag har ju varit väldigt tyst här på sistone. Det beror delvis på att jag har startat upp mitt indiepopfanzine Fozzie igen, nu när barnen börjar bli så stora att de ibland sköter sig själva.
Fozzie är ett gammalt hjärteprojekt, som jag startade redan 1994, och sen har den legat vilande i perioder. Nu är det 12 år sedan jag gjort det senaste numret (även om Fozzie också finns på nätet), och nu ska jag alltså göra en riktig tidning på papper igen: nummer 12.
Förr i tiden kopierade jag upp tidningen själv, men den här gången vill jag göra snyggt fyrfärgstryck, men för det behöver jag ödmjukt be om hjälp. Jag har startat en Kickstarter-kampanj, där du kan läsa mer om projektet, och om du vill bidra eller sprida länken vidare blir jag oerhört tacksam! Kampanjen hittar du här!

torsdag 26 juli 2018

Lyxsommar!

Denna sorgligt försummade blogg förtjänar åtminstone att uppdateras med lite bilder från denna fantastiska sommar! (Ja, det är förstås eländigt för bönder och för världen i allmänhet med torkan, men jag njuter ändå av sol, värme och bad varje dag...)

Vi inledde sommaren i mitten av juni med att åka till Borås till mitt kusinbarn Vegas student. Sen åkte vi vidare till min familjs sommarhus i Kärra utanför Varberg och spenderade helgen där, men på söndagen åkte Christopher och Alfred hem för att jobba/gå på fritids i två veckor till medan jag och tjejerna stannade med mormor. Jag jobbade också, men mitt jobb är ju friare så att jag kan vara i stort sett var jag vill större delen av tiden.

Vi hann med att plocka jordgubbar allihop innan killarna åkte hem, och gjorde en massa jordgubbssylt till lördagspannkakorna.

Jag fläker ut mig själv med en bikinibild för att jag blev så glad när jag hittade den här fina bikinin som låg kvar i Kärra och som jag glömt bort! Jag tycker alltid att jag har för få bikinis, men uppenbarligen har jag så många att jag inte ens har koll på alla...

Medan Christopher var borta passade jag på att ta med mig mamma och tjejerna till Gekås i Ullared för den årliga shoppingturen (som Christopher helst vill slippa). Som vanligt gick det åt alldeles för mycket pengar, men jag tycker ändå att vi bara köpte bra grejer. Man kan väl aldrig ge för många LasseMajas detektivbyrå-böcker till en sjuåring eller My Little Pony-pussel till två fyraåringar, eller hur?

Sen blev det midsommarafton, och då kom killarna tillbaka, för att efter helgen åka hem en vecka till. Dagen efter midsommarafton trampade jag fel på en klippa och fick en fot som såg ut såhär i nån vecka... Knölen nere på hälen är fortfarande kvar, men är åtminstone inte så öm längre. Får se hur den känns när jag ska börja med skor igen så småningom bara.

De första veckorna höll sig Flora på trappan när vi badade. Hon kom på snillrika sätt att doppa sig ändå fast hon inte släppte taget om räcket (snurrade runt på diverse sätt istället för att bara kliva i), medan syrran glatt plaskade omkring med mig och mormor. Men när vi kom till Lysekil gav det äntligen med sig och hon började bada på riktigt!

En dag klädde vi upp oss och åkte in till stan. Tjejerna var helt lyriska över att jag hade på mig mascara (gode tid, hur tråkig går jag egentligen och ser ut här till vardags, undrar man ju då..?) och en dam på stan stoppade oss för att berömma våra färgglada och fina klänningar. :) Efter vi gjort lite ärenden åt vi middag på Pinchos.

När killarna kom tillbaka efter två veckor åkte vi till Christophers familjs stuga i Lysekil en vecka. Vi jobbade båda två någon timme om dagen, men på det hela taget hade vi det rätt lugnt och skönt – och för första gången hade vi en hel veckas fint väder när vi var där! Vi brukar bara vara där en vecka eller två varje sommar, och vi har oftast haft otur med vädret, så det var härligt att kunna få vara på stranden.

Och den här lille store killen fick gå på simskola i fem dagar. Han var redan värsta vattendjuret innan, men simmade bara hundsim och vägrade lyssna när jag försökte visa hur man skulle ta riktiga simtag, så det var bra att vi fick till det.

En kväll blev vi distansbjudna på restaurang: Christophers föräldrar nere i Frankrike sa till oss att gå ut och äta och så skulle de betala. Lyx!! Så det gjorde vi och sen knatade vi runt på klipporna och tog fina kort. :)

Och såhär bra gick simskolan för Alfred! Fyra simmärken! Hyfsat stolt kille. :) (och föräldrar)

Sen åkte vi tillbaka till Kärra, där vi tar kvällsdopp nästan varje kväll.

Och där möttes vi av min syster Johanna med familj: mannen Victor, 2-åriga dottern Nico och tremånaders tvillingarna Bon och Franklin – som under tiden vi var här tillsammans visade sig vara enäggstvillingar. Ultraljudsbarnmorskorna trodde tvåäggs, men de hade skickat in DNA-prov och svaret kom hit: enäggs.
Det betyder ju att det är en ännu märkligare slump att både jag och Johanna fick tvillingar. Vi har aldrig haft tvillingar i släkten tidigare, men man hade ju kunnat tro att vi hade en ärftlig benägenhet att släppa fler ägg när vi blivit lite äldre, men nu var det ju inte så heller. Så bisarrt!

Flora och Franklin – tror jag. Jag lärde mig se lite skillnad på deras huvudformer efter ett tag, men nu när jag bara ser en av dem på kort är jag osäker. :D

Kvällsdopp med Alfred, som är inne i en otroligt kärleksfull period mot mig. Han pussas och kramas och kallar mig världens bästa mamma (även om han igår sa att andra nog tycker att deras mammor är världens bästa, men jag är i alla fall hans världens bästa. Smart kille det där!). Tyvärr tycker fortfarande både han och Lilly att det är fantastiskt kul att reta varann, så det är fortfarande en massa bråk där, men mot mig är han i alla fall världens gulligaste.

Den 12 juli fyllde mamma 75, och vi hade släktkalas, där vi barn med respektive gav mamma en sparesa till Polen för att vila upp sig efter två veckor tillsammans med alla oss, och dagen efter det skulle jag åka in till Varberg för att träffa min vän Emil, som var där för att jobba med Miss Li. Blev dock lite försenad av en liten gosekorv. (Bon, tror jag) Hur söta de än är, de små, måste jag ändå säga att jag är så o-e-r-h-ö-r-t tacksam över att vi är förbi den där spädbarnsperioden, och tvåårsperioden också. Gode tid alltså. Visst, våra barn har sina jobbiga grejer för sig, men vi är åtminstone inte helt fast längre med små bebisar som måste ha mat stup i kvarten eller vaggas runt eller väcker en en gång i halvtimmen. Och de är inte heller tvååringar som ska pottränas och kissar överallt eller ska hållas undan från småsyskonen för att inte göra illa dem. Pust. Med det sagt så var det ju självklart både okej och lite trevligt att hjälpa till, men ändå: skönt.
Det var som vanligt härligt att hänga med Emil, men lite mindre härligt att jag råkade få bilen inlåst i ett parkeringshus för jag missat att de visst stängde klockan 23... Som tur var kom min världens snällaste man och hämtade mig med mammas bil och så fick vi hämta vår bil igen nästa morgon.

En lördag åkte Christopher och Lilly hem för att vattna, hämta post och lite sånt hemma i huset, och stannade borta över natten.

Då passade Flora på att lära sig cykla på riktigt. :)

Sen kom de tillbaka och körde lite tvillingmys. Vad roligt barnen har tyckt att det har varit med bebisarna! Och med Nico också för den delen, större delen av tiden åtminstone. Ibland tyckte de att hon var lite jobbig, men för det mesta lekte de jättefint med henne och gullade supermycket med de små. Och Nico älskade att vara med sina "stora" kusiner! Så fort de inte var i närheten frågade hon var "Affed-Floa-Lilly" var nånstans. Och när vi sov för länge på morgnarna tittade hon alltid upp på vårt sovloft och hojtade glatt "Hejsan!!" :)

När Christopher och Lilly kom tillbaka studsade Christopher dock in i den berömda väggen – inte med full kraft, tack och lov, men tillräckligt för att jag skulle skicka tillbaka honom till Landskrona med tåg för att få vara ensam och vila på riktigt i fem dagar. Under tiden jonglerade jag, Johanna, Victor och mamma sex barn och jag lyckades ändå få tid att gå till Varbergs bästa kiropraktor, som lovade att få ordning på mina överarmar (och axlar och rygg) som gör alldeles för ont nu för tiden. Efter min andra session hos honom upptäckte barnen att han ritat nån sorts kryss på min rygg, som jag inte riktigt vet vad de betydde. Men min nya bikini-bh matchade i alla fall. :)

Sen kom pappa tillbaka och mådde som tur var bättre, och vi lyckades äntligen fiska upp några krabbor – vi brukar vara så dåliga på det att jag inte ens brydde mig om att ta med en riktig hink, men plötsligt händer det!
Och igår åkte Johanna & co vidare till Göteborg, och vi stannar kvar i en dryg vecka till innan vi drar till Lysekil en vecka till tillsammans med Christophers föräldrar (då ska vi jobba på distans igen). Lyxsommar!

söndag 20 maj 2018

Lådcykelutflyktsdag

Vilken dag vi har haft idag, jag och barnen! Christopher har jag knappt sett röken av på en vecka, känns det som: först var han i Stockholm två dagar, sen var vi hemma tillsammans i fredags, men nu i helgen har han och en kompis från Stockholm spelat golf hela dagarna, så jag har varit ensam med barnen. Igår var Alfred med en kompis, så jag och tjejerna tog det lugnt hemma, förutom när vi tog lådcykeln och åkte och handlade.
Vi lyckades knöla i vin, en matkasse, ett stort paket toapapper och två paket blöjor till tvillingkusinerna som kommer om en och en halv vecka i lådan eftersom Alfred inte var med.
På kvällen, när Christopher och Martin kom hem byttes vi av och jag åkte till Malmö för att gå på fest i Tambourine Studios med mitt favoritband Eggstone live. 20:e gången jag såg dem! :)
Och idag gjorde vi en rejäl utflykt, också med lådcykeln, jag och alla tre barnen. Först åkte vi till ridhuset, där de hade öppet hus med aktiviteter och ponnyridning och kaninklappning.
Barnen red en hoppbana med käpphästar. Gulligt!
Och så klappade de kaniner, jättelänge.
Tjejerna hade pratat om att rida ponny innan, särskilt som de är helt besatta av My Little Pony nu för tiden, men sen vågade de inte riktigt, så de fick åka häst och vagn istället.
Men Alfred vågade!
Totalt stoneface. Men jag såg att han smålog lite försiktigt ändå.
Jag hade inte lyckats skramla ihop mer än 90 kronor i kontanter hemma, så det blev ingen korv med bröd som de sålde, eftersom ridning och vagn kostade pengar, men jag hade tagit med en låda med kokt pasta, så vi gick till friidrottsbanan bakom ridhuset så barnen fick leka där lite och tryckte i oss kall pasta och några Mariekex till lunch. :)
Sen cyklade vi 2,5 km till – det var så oerhört tungt att cykla idag! Vet inte om det är att barnen börjat bli för tunga eller om jag bara var trött, men det gick väldigt långsamt mellan varven... – till stranden Lill-Olas. Det var enligt skylten nästan 19 grader i vattnet och 21 i luften, och eftersom jag var svettig av ansträngningen var det fantastiskt skönt att bada.
Och mina barn var värsta gullungarna och bråkade ingenting utan var snälla mot varandra mest hela tiden. Underbart, jag kände mig så lycklig!
Ungefär lika lycklig som Lilly ;)
Lite lek på stranden innan vi gick en liten bit bort för att åka linbana, som Alfred visste fanns där.

Glada barn!
Sen drog vi iväg ytterligare 7 kilometer med cykeln, med en liten paus på vägen för att plocka några syrenklasar, för att barnen lärt sig att man kan suga nektarn ur dem, för att den här morsan är en extraprisgalning som läst att de sålde billig laxsida på Coop, som är den mataffär som ligger allra längst bort från oss... Och givetvis var det slutsålt. Men glass fick vi i alla fall innan jag segade mig de sista dryga 2 kilometrarna hem. 1,5 mil lyckades jag cykla med drygt 50 kg barn i lådcykeln! Rätt mör nu. :) Men en riktigt härlig dag blev det.

tisdag 15 maj 2018

Så kom äntligen våren

... och med den äntligen ett inlägg!
I år har jag verkligen förundrats över våren. Jag brukar inte bry mig så mycket när andra klagar över långdragna vintrar och mörker, utan tycker mest att ja ja, så är det ju i Sverige. Men i år har jag ändå på något sätt inte trott på våren, så när den nu äntligen har kommit och det är grönt och varmt är jag genuint förvånad. Knasigt. Men underbart är det!
Och för bara några veckor sen tyckte jag att våra barn mest bara bråkade med varann, men nu plötsligt leker de tillsammans utan bråk säkert flera minuter om dagen. :D
Under Kristi Himmelsfärdshelgen när vi var iväg (först i Lysekil, sen i Kärra) så låg jag en stund i solen på altanen i Lysekil och Alfred och Flora gick förbi mig och liksom småpratade med varandra, på väg till en lek de höll på med på andra sidan huset tillsammans med Lilly. Helt fantastiskt!
Så här kommer lite bilder från de senaste veckorna.




Vårpremiär för lådcykeln härom veckan.

Mycket välanpassad lekplats för en trebarnsfamilj (Teaterparken i Landskrona).

Premiärdopp förra söndagen. 14 grader i vattnet... friskt!

Hemma i trädgården

Syskon när de är som bäst. På McDonald's i Mölndal, där Christopher jobbade i tonåren, på väg till Lysekil över Kristi Himmelsfärd.

Läggningsmys

När jag försökte komma igång med träning för min rygg härom veckan, då jag varit hos sjukgymnast för att jag har ont i armen, fick jag ryggskott igen, antagligen av överansträngning... Så jag är glad och tacksam över de delar av min kropp som åtminstone försöker lura mig att jag är i god form fortfarande. ;)

Barnen övar sig i att stå på händer! Flora lärde sina syskon.

I torsdags när vi var på väg till Lysekil kom jag på att vår favvoartist Timo Räisänen skulle spela på Orust på fredagen, så jag frågade honom om vi kunde få komma och säga hej på soundchecken – spelningen var för sent på kvällen för att det skulle funka för oss med barnen. Och det fick vi! Så vi hängde en stund med Timo, hans fru och deras två söner, och hade jättetrevligt. Bortsett från när Flora för andra gången på två dagar råkade knocka min näsa när hon satt i mitt knä. Jag hade redan ont från gårdagens knock, och när det krasade rejält i näsan igen var det inte för roligt. Men den verkar ha hållt.

Lite fotosession måste man ju ha när man träffar Timo. Alfred ville inte vara med, och Flora lyckades Christopher smyga in fast hon inte vågade.

På färjan tillbaka till Lysekil.

Efter två dagar i Lysekil, som faktiskt kändes skönt långa (varav en helt ljuvlig eftermiddag på stranden, kallt i vattnet, men 26 grader i luften och nästan vindstilla), åkte vi vidare till Kärra. Och där var vattnet varmt! Närmare 19 grader enligt termometern, men ytvattnet var lätt över 20. Uuuunderbart!

Och en liten Flora som blivit stor och ville gå ensam hemåt från stranden.

Men det dröjde ju inte länge innan vi skulle tillbaka till stranden och bada igen.

Och båda tjejerna var så modiga nu! Förra året vågade Lilly bada rätt så bra, men Flora vägrade lämna trappan, där hon stod och doppade benen – men i år klev hon glatt i! Och att hon snubblade och fick huvudet helt under vattnet en gång avskräckte henne tack och lov inte heller från att bada mer. Alfred är rena fisken och älskar att bada!
Vi avslutade Kristi Himmelsfärdshelgen med att äta på pizzerian Lilla Napoli i Falkenberg på vägen hem, så vi hade en riktigt härlig långhelg. Och vädret har fortsatt vara fantastiskt, så vi har redan haft fler stranddagar än vi fick på hela förra sommaren... Tacksam för det lilla (stora)!