tisdag 27 september 2016

Aldrig en paus

En av de jobbigaste sakerna med att ha tvillingar är att vi i dåliga perioder aldrig kan få en enda bra dag. Förut hade vi bara Alfred, och även om han i perioder var ett väldigt krävande barn så var han åtminstone ett varannandagsbarn: varannan dag a pain in the ass och skrek hela tiden, varannan dag en liten solstråle som var helt ljuvlig. Nu är det en helt annan sak. Det kan nog hända att Flora och Lilly också egentligen är lite varannandagsbarn, men problemet är att oftast turas de om. Så även om Flora kan ha varit asjobbig igår och idag är lugnare, så hjälper inte det, för då är Lilly hysterisk istället, och tvärtom. På ett sätt tur, för det är alldeles tillräckligt överjobbigt med en som bråkar i taget, men ändå. Vi får aldrig en paus.
Just nu yttrar det sig i att jag är på dåligt humör konstant (även när barnen är på förskolan), jag kan inte hålla en tanke i huvudet mer än en minut innan jag glömmer den, jag har nära till gråt, jag har fått tinnitus i höger öra, idag började jag få ryckningar i vänster öga igen, plus att mina tics har blivit tio gånger värre. Tics ja: Lilly började ju blinka kraftigt härom veckan när vi bråkade, och det har förvärrats. Jag har med andra ord förstört mitt barn. Med tanke på att jag hade diverse tics redan som barn (i en period behövde jag då och då ställa mig framför ett visst fönster hemma i vårt hus och hoppa fem gånger - var jag ute på stan fick jag vända mig åt det håll jag trodde att fönstret vette åt), och nu i stressiga perioder håller jag på med axelryckningar, harklingar, lite blinkningar, att spänna nacken och jag vet inte ens allt. Tack och lov kan jag kontrollera det hyfsat bland folk, så jag tror inte det märks så mycket, men det kanske har en viss ärftlighet, och då ligger ju stackars Lilly risigt till som redan har börjat.
Sorgligt är vad allt är just nu.

söndag 25 september 2016

Helg med äppelmustning

Nu är vi hemma igen, efter en intensiv helg med mycket trädgårdsarbete, äppelmustning, bad och kalas hos kusiner. När vi kom till Kärra i fredags kväll hann det bli mörkt innan vi lade barnen eftersom det ju precis varit höstdagjämning, och vi gick ut på altanen när vi tagit på barnen pyjamasar. Alfred tittade upp i himlen, som var helt stjärnklar, och blev så lycklig att han började hoppa. Jag pekade ut Karlavagnen, som vi har på väggen i barnens sovrum, och Alfred blev helt till sig! "Jag har aldrig sett en Karlavagn förut!" Hans entusiasm var så rörande. :)
Och så igår var vi då på en bondgård ute på landet för att få 21,5 kg äpplen och 3,5 kg päron mustade. Alfred hjälpte mig att plocka all frukt på dagen innan vi åkte till Kärra.



17 liter must fick vi - supergod! Den är dock opastöriserad, så jag ska försöka pastörisera den själv imorgon - jag hoppas verkligen att glasflaskorna vi beställt på nätet hinner komma imorgon, för den opastöriserade musten håller bara i 3-4 dagar innan den börjar jäsa, och vi har inte plats i frysen för den.

lördag 24 september 2016

Bad 24 september

Den här hösten är ju helt otrolig! Vi badade ju varje dag i förra veckan hemma i Landskrona, tills det blev algblomning och vi var tvungna att ge upp (det kanske jag inte skrev om? Vi blev så besvikna! Längre upp på västkusten där vi kommer från har vi aldrig varit med om algblomning.), men nu är vi i Kärra i helgen och jobbade i trädgården, så när vi var klara för dagen var vi så varma att vi vågade oss på att bada fast det var lite kallt i luften. Så nu har vi definitivt slagit rekord i att bada sent på säsongen, plus att jag hoppas på att hinna bada imorgon också, fast vi ska på kalas hos barnens kusiner Linus och Moa också.
Det var 17-18 grader i vattnet, så det var inte alls illa. Jag, mormor, Alfred och Lilly badade på riktigt och Flora stod på trappan och sprutade vatten på oss. Pappa var badkruka och fotade.



Just ja, vi var ju och mustade äpplen i förmiddags också, det får det bli kort från imorgon.

torsdag 22 september 2016

Föreläsning med Petra Krantz Lindgren

Jag var på föreläsning med Petra Krantz Lindgren ikväll, som är beteendevetare och typ specialiserad på barns självkänsla. Det var intressant, men jag hade nog redan läst och hört om det mesta innan, fast jag köpte i alla fall hennes bok efteråt, så om jag någon gång hinner läsa den kanske jag lär mig nåt nytt. Mitt problem just nu är dock egentligen mer praktik än teori, för jag vet redan det mesta om hur man bör göra med barn, men när jag är trött har jag noll tålamod och klarar inte att omsätta det i praktiken... Men jag fick en liten kort pratstund med henne efteråt och vi kom ungefär fram till att det inte är hela världen om man ibland skriker åt sina barn så länge man visar att man älskar dem ofta och mycket, och så hjälper det dessutom om man visar efter man har varit arg att det är okej igen och kanske ber om ursäkt om man skrämt dem.
Hon gav några konkreta tips för trotsåldern, som att låta barnen få bestämma vissa saker själva och att få ansvarsfulla uppdrag som är passande för deras ålder och nånting mer som jag inte minns just nu, men jag skrev ner det, plus att jag ska få en sammanfattning av föreläsningen på mailen imorgon (man kunde signa upp sig för det).
Och nu är jag sådär trött igen, så jag måste gå och lägga mig och försöka få lite mer tålamod imorgon.
Alfred har förresten varit hemma idag, efter att han börjat få en ny förkylning igen och hade feber inatt. Idag mådde han rätt okej igen, så jag hoppas att han kan gå till förskolan imorgon igen. Vi fick hämta hem tjejerna klockan 13 redan för att Alfred var hemma, och eftermiddagen spenderade jag med att baka som en galning: frallor, fyra äppelpajer att frysa in och äppelmuffins, medan barnen fick titta på tv. Så om jag nu inte är en bra mamma jämt så kan jag åtminstone muta dem. ;)

onsdag 21 september 2016

Toppnivåer av trots

Trotset börjar nå nya toppnivåer här hemma nu. Jag har bara inte orkat skriva om det hittills, men framför allt från helgen och framåt har det varit ganska vedervärdigt, med en Lilly som måste göra allt exakt precis som hon vill, annars blir det skrikfest och så måste man börja om från början, och Flora illtjuter om att det bara är jag som får peta på henne och hjälpa henne och pappa är inte vatten värd. Lilly har till och med börjat få tics: hon blinkar hårt när hon blir stressad - första gången jag såg det var i helgen när jag var jättearg på henne, så det känns som att det är mitt fel. Hoppas verkligen det går över snabbt.
Jag är jättetrött och på uselt humör mest hela tiden och skriker åt de stackars barnen och det känns skit. Som tur är är i alla fall Alfred supergullig mot mig för det mesta nu, så det hjälper åtminstone.
Om två veckor ska jag faktiskt försöka mig på det där med att åka bort i några dagar och se om det hjälper för mitt tålamod och för att få barnen att komma lite närmare pappa: min syster bjuder mig hem till sig i Stockholm som födelsedagspresent, så jag ska åka dit torsdag till söndag. Lite ångest att åka bort såklart, men det kanske inte är en så dum idé ändå. Det hade förstås varit skönare att åka på solsemester, men nån måtta får det väl ändå vara. :)

måndag 19 september 2016

Matkasse!

Vi har idag hämtat vår första matkasse nånsin! Eller matlåda, visade det sig vara, City Gross klassiska matkasse med fem middagar för fyra personer.
Peppen när vi öppnade!
Ett äpple försvann och blev tuggat på omgående, så det är tur att vi har äpplen i trädgården. Första rätten var tacopaj, som blev jättegod, tyckte åtminstone fyra av oss - Alfred var skeptisk, men tjejerna åt ganska bra.
Jag vet inte riktigt om det är prisvärt eller inte än - den första var det definitivt, för det var 200:- introduktionsrabatt, men sen kommer de kosta 549:- per vecka, och eftersom det inte blir några lunchrester så är det nog lite dyrare än om vi skulle köpt mat själva. Men vi har tänkt att vi köper då och då när det är intressanta menyer istället för att köpa varje vecka (det är ingen bindningstid på City Gross kasse) - skönt att slippa tänka så mycket ibland.

söndag 18 september 2016

Tvillingdela på maten

De här knasiga ungarna vi har... Lilly har nästan alltid ätit bättre än Flora, men i ett par veckor har faktiskt Flora ätit bättre - och då har Lilly plötsligt ätit sämre! Man börjar ju undra om det är nån tvillinggrej: när de var i magen fanns det en viss mängd mat att dela på, så de kanske är programmerade så fortfarande, att de liksom inte får äta mer än 500 g mat tillsammans per måltid? Knäppgökar.
Och nu är ordningen förresten återställd: Lilly äter bättre igen, och då äter såklart Flora sämre.
I fredags var jag och handlade ensam med alla barnen (och åt glass före så de skulle vara glada och nöjda) - tjejerna var tvillingklädda för en gångs skull, de valde själva.
Och storebror hjälpte mamma att hålla ordning på småsystrarna, gullungen.

onsdag 14 september 2016

Underbara Landskrona! Och trotset.

Alltså det här med att flytta till Landskrona: det bästa beslut vi tagit! (Att skaffa barn var förstås inte helt dumt heller, men ni fattar.)
I morse gick jag och Christopher en powerwalk, och körde ut till Lill-Olas och gick därifrån, och det var helt vansinnigt, det blev bara vackrare och vackrare hela tiden.

Anledningen till att jag ser helt överlycklig ut ser ni på nästa bild.
Såååå fint!


Sen var det förstås jobb i ett antal timmar, och sen åkte jag och hämtade barnen och mamma mötte upp mig där (Christopher behövde jobba längre) och så åkte vi vidare till Lill-Olas för att bada (för andra gången idag för mig som tog ett dopp efter promenaden).
Det var svårt att fånga på bild, men ljuset var så vackert: det gjorde att havet flöt ihop med horisonten.

Lekplatsen vid stranden är väldigt rolig - och hela stranden känns som att man är på solsemester. Fast fem minuters bilresa bort. Det här otroliga vädret hjälper förstås till, men det känns verkligen som att vi är på semester för tillfället (om man bortser från att vi jobbar samtidigt). Ganska så ljuvligt.
Lilly fick tillbaka oss till verkligheten på kvällen dock. Hennes envishet vet inga gränser numera, och de senaste kvällarna har hon surat över att stänga av tv:n när det är dags för middag, så det tar alltid en bra stund innan hon ens kommer till matbordet. Sen bråkar hon om att hon skulle duka själv (och vill inte bli upplyft för att ta ner tallrik och glas trots att hon inte når själv), och sen när hon till slut kommit till bordet när vi andra nästan ätit upp börjar bråket om vem som ska flytta kastruller o.d. närmare henne. Jag ställde fram pastakastrullen till henne, men då var det fel, för då skulle hon ha mjölk först, så jag skulle flytta undan den igen. Sen ställde Christopher fram den, och då var det fel, då skulle mamma göra det, men jag vägrade faktiskt. Så idag hade vi lite en viljornas kamp, tills hon till slut tog pasta ur kastrullen som pappa ställt fram för att jag hotade att gå från bordet och lämna henne ensam när jag druckit upp min sista klunk (alla vi andra hade ätit färdigt). Sen åt hon som en liten häst och jag satt kvar med henne medan Alfred och Flora gick och lekte i trädgården och Christopher var inne och fixade med nåt.
På bilden skulle hon tillbaka och dricka upp sin mjölk efter vi varit på toa. Allt var avdukat, men hon skulle absolut sitta på sin plats vid bordet, såklart. Orka.

måndag 12 september 2016

Bad på Lill-Olas

I morse lämnade vi på förskolan och Flora grät inte en endaste liten sekund för första gången (nej, andra kanske? Ovanligt i alla fall - hon brukar gråta när vi går och sen blir det bra fort), och det var väldigt skönt. Sen tog jag tåget till Malmö för att jobba, och blev kvar ända till klockan 16, fast jag bara jobbar halvtid. Jag blev tvungen att springa till tåget och blev helt genomsvettig, och det var så varmt på tåget att jag fortsatte svettas ymnigt hela halvtimmen hem till Landskrona, så när Christopher ringde frågade jag om vi inte kunde åka och bada, och det var klart att vi kunde. Så familjen hämtade mig på stationen, och istället för att åka till Cement i Borstahusen körde vi till Lill-Olas, som ligger kanske en kilometer längre bort. Vi har bara promenerat utmed stranden där förut, men aldrig badat, så det blev premiär - och det var helt underbart!
Nu var det visserligen nästan vindstilla idag, så jag vet inte hur det är när det blåser, för det var inget som skyddade mot vinden, men idag var det faktiskt ännu härligare än i Borstahusen.
Christopher hade dock missat att packa ner mina bikinibyxor, men bh:n var med, så det fick bli trosor och bikini-bh och så "go commando" på hemvägen.
Det var fortfarande 20 grader i vattnet (19,8 enligt en digital termometer på bryggan), så Alfred badade glatt, och för mig var det oerhört ljuvligt att bada efter all svett. Flora fick nån attack när vi kom ut på den långa långa bryggan och bara skrek och ville varken bada eller bli buren eller nånting, så vi gav upp och turades om att bada medan hon satt och var sur. Lilly doppade sig snabbt men tyckte det var lite kallt.


När Flora till slut fick ha pappas telefon lugnade hon sig något.
Lilly kollar in mina blöta trosor.
Vattnet genom plankorna på bryggan.
Vädret ska fortsätta vara fantastiskt resten av veckan, så det får bli fler bad!

söndag 11 september 2016

Bad, besök, trots och ord

Vi har haft en ganska bra dag med lite bråk - jag ska tillägga att Alfred har varit hur go som helst ganska länge nu, och jag minns knappt ens vad det var han var så jobbig med tidigare i somras - efter en torsdag när Flora bråkade om allt och en lördag när Lilly bråkade om allt.
I förmiddags kom Christophers syster med familj på lunch på väg från Malmö hem till Frillesås, och när de åkt vidare åkte Christopher och Flora och handlade och efter det åkte vi och badade igen. Bada den 11 september, det måste vara nytt rekord! Det är fortfarande så varmt och skönt, men jag läste igår att det är för att vädret ligger en månad fel och att det är på grund av avsmältning av Arktis isar vilket förstås är jättedåligt. Men skönt just nu efter en rätt kass sommar...
Men ikväll höll Lilly på att krångla så mycket igen att jag schöven nästan ville slå henne (vilket jag självklart inte gjorde). Alltså, hur länge ska hon hålla på såhär? Jag blir tokig!
Hon ville ha Nutella på kvällsmackan, vilket hon inte fick, så det tog en halvtimme att få henne att äta den - vi hotade med att ta bort den flera gånger, men då blev hon hysterisk. Sen gick hon och kissade och så skulle hon inte tvätta händerna, och när jag till slut fick henne att göra det spolade hon för mycket vatten och blev sur när jag minskade strålen. Sen knäppte jag upp en knapp på hennes klänning medan hon tvättade händerna och då blev hon hysterisk, så jag knäppte igen men det hjälpte inte, och då ville hon inte tvätta händerna längre, så jag gjorde det åt henne och hon skrek så det skallrade i kaklet och mina öron och stackars Flora fick hålla för öronen, så då lyfte jag iväg henne in i klädkammaren. Jag orkar inte.
Så nu tar jag och listar lite roliga saker de säger istället för att tänka mer på det nu när hon sover och är tyst åtminstone.
Tillåmä - tjejerna slänger in det lite här och där, och det låter så roligt
Tummigummi - de är väldigt fascinerade när pappa tuggar tuggummi nu för tiden, och låtsas att de också gör det
Ja ta nååsa - det är väldigt noga med färger nu för tiden. När vi äter ska Lilly alltid ha blå tallrik och blått glas och Flora ska ha rosa ("nååsa") och Alfred som inte är lika noga brukar få gult. Men de tror fortfarande inte att vi vet vilka färger de ska ha, så de påpekar alltid "Ja gilla bå färj", säger Lilly och Flora säger "Ja ta nååsa".
De säger N istället för både R och L, som nååsa då, och nöd för röd, och Lilly heter ju Ninny. Eller Ninnö, låter det mer som när Flora säger det. Och så säger de T istället för K, så de säger "tatt" för tack, och "inte ja tan det" = jag kan inte det. D istället för S, så när de säger Sara brukar det bli "Daja".
Och så det gulligaste: de säger "bliver" istället för blir. "Va bliver det mat?" (framför allt Flora)
Och Flora brukar säga om nån slår sig "Gicke de baa?" (gick det bra?) Otroligt gulligt.
Vi försöker lära dem att de ska säga "Tack för maten, får jag gå från bordet?" och det brukar bara bli "tatt för bodet". Mormor försökte lära Lilly "Tack för maten, den var god, den gick ner som den var smord" vilket hon tycker är väldigt roligt, men det är lite svårt att få med alla orden.
Och så Alfred: han säger "nannan" istället för annan - vi säger det oftast med "en" före, så det blir "enannan", så Alfred har fattat det som att det börjar på n. Så nu säger han "nåt nannat", vilket är väldigt gulligt.

fredag 9 september 2016

Ensam med barnen och misstänkt uvi

Christopher var ju som jag nämnde väldigt kort i Stockholm i veckan: han åkte i tisdags eftermiddags och kom hem sent onsdag kväll.
I tisdags var jag i Malmö på jobb och så skulle jag komma hem lagom till hämtning klockan 15 och sen skulle vi skjutsa Christopher till stationen till tåget 15.40. Men vid tvåtiden fick jag höra från förskolan att Lilly sprungit och kissat sex gånger på två timmar och var trött och hängig, så Christopher fick åka och hämta henne eftersom jag just satt mig på tåget hem. Så jag ringde vårdcentralen eftersom Lilly kissat typ en gång i halvtimmen hemma de senaste dagarna också, men jag hade avvaktat eftersom hon inte gjort likadant på förskolan, men nu var det dags att kolla upp om hon hade urinvägsinfektion. De bad mig ta ett urinprov på henne på morgonen och sen ringa och få en tid, så den eftermiddagen var det inget mer att göra.
Så vi lämnade Christopher vid tåget, och sen gick vi till stan och åt glass, och sen mötte mormor upp oss och följde med oss hem.
Vi gick till ett glasställe som visade sig just ha tagits över av en dansk man som var jättetrevlig och gav oss våtservetter och lät alla barnen låna toaletten. Plus att han hade alla Siaglass godaste smaker och riktig flæskestegsandwich (= burgare), så det är lätt ett ställe vi kommer stötta. 
Alfred syntes inte riktigt på min sida bordet. :)
Mormor hade varit gullig nog att laga middag åt oss, så vi åt middag tillsammans och sen när vi fått på barnen pyjamasar (efter mycket krångel och bråk) så åkte hon hem och så var vi ensamma.
Själva läggningen gick ändå ganska snabbt och smärtfritt med alla tre barnen samtidigt, så sen satt jag plötsligt och hade den där egentiden! Det blev inte mer än lite tv och sen relativt tidigt i säng, för jag var oändligt trött.
På morgonen var barnen väldigt hjälpsamma och bråkade inte, och Alfred valde en fantastiskt snygg outfit! Så jag hann ringa vårdcentralen och få en tid 12.45 och så kom vi precis i tid till förskolan, trots att Lilly skulle kissa både innan vi åkte och i en buske innan vi kom fram till grinden. Hon mådde bra, ska tilläggas, det var bara kissandet som var lite tokigt.
Jag var fortfarande fruktansvärt trött och hade gärna vilat en stund på förmiddagen, men jag hade så mycket jobb som jag behövde göra innan Lilly skulle hämtas till vårdcentralen, plus att jag ville förbereda köttfärs till lasagne till kvällen (Alfred hade tjatat om lasagne i en vecka) så som vanligt fick jag bortprioritera vila. Så halv ett åkte jag och hämtade Lilly - en fröken lyckades faktiskt smita iväg med henne utan att Flora märkte något, annars hade hon velat följa med, och det kändes ju enklare att gå till doktorn med bara ett barn.
Och Lilly hade så roligt! Först fick vi vänta en stund och då frågade hon typ 50 gånger "när tommer dottorn?" innan vi blev hämtade av en sköterska. Hon tog oss till labbet där vi fick lämna urinprovet och så tog de tempen i Lillys öra (ingen feber) och sen fick Lilly välja en leksak (det blev en blå studsboll: "ja gilla bå färj") innan vi skulle sätta oss i väntrummet igen tills doktorn kunde komma och hämta oss.
I väntrummet lekte Lilly med bollen och var hur glad som helst, och när doktorn hämtade oss babblade hon på med henne om att mormor har lockigt hår, och det har Lilly med, och det har doktorn med - vilket hon inte alls hade, men hon tyckte i alla fall att Lilly var rolig. :)
Hon frågade oss om varför vi var där, och så lyssnade hon på hjärta och lungor och klämde på magen och meddelade oss att stickan på urinprovet hade varit helt ren, så det var ingen uvi. Så antingen är det något Lilly fått för sig att hon bara vill kissa jämt, eller så är hon hård i magen och tarmen trycker på blåsan, så doktorn tyckte vi skulle testa Laktulos ett tag. (Det gjorde vi dagen efter, och då pruttade Lilly blött och gjorde åt tre par trosor på en dag, så det känns ju inte jätteroligt. Dagen efter kom också katastroftankar om att hon har en tumör som trycker på urinblåsan eller nåt, men jag ska försöka ta det lugnt i några dagar och avvakta om det blir bättre. Till att börja med peppar vi henne att hon kan hålla sig en stund och inte kissa så fort hon känner minsta lilla, och när hon blir distraherad går det alldeles utmärkt. Jag googlade fram att det finns något som heter uretrit också, som kan yttra sig lite som uvi men går antagligen över av sig självt, så vi får se.)
Vi hämtade Flora och Alfred vid vanlig tid, och så gick vi och matade ankor vid Citadellet.

video
"Hoppsan hejsan!"
Jag är ju så klen att jag tycker det är jättejobbigt att vara ensam med barnen, så jag hade oroat mig lite för att Christopher skulle åka bort just en dag när min mamma också skulle vara borta, men det gick hur bra som helst den här gången. Det hjälpte nog att vi gjorde små aktiviteter som att äta glass och mata ankor och komma hem lagom till barnens tv-tid, men de var duktiga och hjälpte till lite extra också, tyckte jag nog. Läggningen gick jättelätt andra kvällen också, så det var skönt att känna att jag faktiskt klarar av mina egna barn ibland. ;)

torsdag 8 september 2016

Ljuvligheten och icke-ljuvligheten

Ljuvligheten i att bo vid havet!

Idag efter förskolan åkte vi och badade, eftersom det var ungefär 23 grader varmt (plus att jag hämtat barnen med Cargobiken eftersom bilen var på service, trots att cykeln hade pyspunka, så jag fick pumpa den innan vi körde hem igen, och var väldigt svettig).
Den totala icke-ljuvligheten i att Flora är inne i en period när hon skriker och skriker och skriker och skriker och skriker när hon inte får som hon vill (vilket oftast är att jag ska vara med henne exakt hela tiden och pappa får inte hjälpa till). Jag filmade henne idag, men jag besparar era trumhinnor det just nu för att jag inte orkar hämta sladden för att ladda upp filmen...
Imorgon när jag kanske inte är lika trött ska jag också berätta om hur bra det faktiskt gick när vi var utan Christopher i lite över ett dygn (inklusive två kvällar med läggning), men nu ska jag gå och lägga mig eftersom jag varit illamående av trötthet sen i eftermiddags. Och just nu har jag så mycket jobb att jag inte hunnit ta den där timmens lunchvila som min kropp skrikit efter i en vecka. Men det var väldigt väldigt skönt att bada i alla fall.

tisdag 6 september 2016

Vad gör man på egentid?

Christopher är på väg till Stockholm och barnen somnade redan kvart i nio, så jag har egentid hemma. Gode tid, hur gör man?

måndag 5 september 2016

En tur till Ven

När vi nu bott i Landskrona i ett helt år (redan!) var det ju hög tid för en tur över till Ven. Vi passade på när vi hade besök av Christophers föräldrar i helgen.
Prognosen hade varnat för regn, men så blev det fint väder ändå i lördags, så vi åkte. Men när vi satt längst fram på däck på färjan var det helt otroligt blåsigt, så alla barnen frös svinmycket - eller ja, alla frös utom jag, som tydligen hade på mig världens tjockaste och mest vindtäta klänning. Tack H&M.
När vi kom fram efter en halvtimme var det jätteskönt åtminstone. Och pittoreskt.
Vi gick först uppför en jättebrant backe, som inte alls kom överens med att jag var förkyld och körde en tvillingvagn med två barn i, samtidigt som barnens extremt effektiva farfar traskade på i typ överljudsfart uppför. Snälla farmor väntade åtminstone in mig när jag flåsat mig uppför halva backen och hjälpte mig att knuffa på vagnen.
Sen spankulerade vi fram på vägen som går tvärs över ön, och tittade förundrat på alla par som hyrt tandemcyklar och i 90% av fallen placerat den längre mannen fram och den kortare kvinnan bak. Kul för alla kvinnor som fick stirra in i karlns rygg, för det viktigaste måste ju vara att mannen får styra cykeln och ha kommandot, ju.
Vårt mål var Tycho Brahe-museet. Här är återuppbyggnader av hans observatorium som låg under jord (rummen under jord var fortfarande kvar i original dock, nästan 500 år senare - vi gick ner där sen, mer om det kommer).
Inne i den före detta kyrkan var museet, där Alfred tittade på Ven, på Ven.
Utanför kyrkan/museet hade de renässansleksaker, som var jätteroliga att testa på. Den här hette "Välta hönor", tror jag det var. Man kunde också bland annat kasta hästskor, kasta ringar, spela kägla, och "peta ut skomakarns ögon"eller nåt i den stilen.
Obs: stocken Christopher sitter på sitter inte fast, utan rullade åt sidorna om man inte hade perfekt balans.
Utsikt in mot fastlandet.
Ny favvoblomma: ringblomma.
En bild på Tychos slott Uraniborg (som jag alltid trott hette Uranienborg? Men det gör det kanske på danska?). Kungen rev det efter han dött för att använda byggnadsmaterialet till andra slott. Tråkigt. Men den återskapade slottsträdgården var fin!
Sen var vi på en ljud- och ljusföreställning nere i observatoriet. Det var kolmörkt och så var det en skådespelares röst som skulle gestalta Tycho när han jobbade, och så lyste de upp instrument och stjärnor lite då och då. Det var inte jättelätt att hänga med eftersom jag var tvungen att förklara för Flora och Alfred (Christopher hade Lilly) varför det var mörkt och läskigt och att vi snart skulle få komma ut... Men vi lärde oss i alla fall av föreställningen och museet till våra förvåningar att Tycho Brahe hade typ alla fel. Vi hade trott att han var en duktig astronom som faktiskt kommit fram till något nytt, men nej då: han hade fel om allt. Men antagligen är han väl så känd ändå för att han gjorde bättre instrument än de haft förut och så lade han väl grund till framtida upptäckter eller nåt.

Sen åt vi lunch. Barnen fick läsk för att lyxa när vi var på utflykt, och lyckades pimpla i sig varsin hel burk. Det blev rätt många kisspauser efter det, kan jag ju säga.
Och Lilly och Alfred hade så roligt med varann! Det är jättefint, just de två har otroligt roligt tillsammans ofta nu. De bråkar ofta också, men det här är så underbart! (Flora vill bara vara med mig hela tiden, hennes mammighet verkar aldrig avta.)
På det hela taget en väldigt trevlig dag!

söndag 4 september 2016

En usel dag

En exceptionellt usel dag för mig som förälder är snart till ända - skönt det. Den började i och för sig rätt bra, med att barnen sov i sin egen säng hela natten, alla tre! Vi hade bett dem att inte komma in till oss för att jag skulle få sova, eftersom jag sover så dåligt då och jag är lite halvsjuk och aldrig hinner vila så jag blir frisk, och tydligen lyssnade de på oss! (Men jag vaknade förstås 6.30 och undrade varför ingen kommit in...)
Men sen gick det utför: jag hostar så jag schöven tror att lungorna ska åka ut så jag håller ju på att bli tokig, och när då barnen håller på och bråkar och skriker (och dessutom aldrig bryr sig om att trösta eller säga förlåt till det syskon som ramlat, blivit fråntagen något eller vad det kan vara och sitter och skriker) eller larvar sig med att jag måste hjälpa dem med allt och att pappa inte får göra något... Jag får spatt.
Så när jag vägrade hämta fler russin åt Flora för jag var trött och äntligen fått sätta mig ner i soffan, och Christopher erbjöd sig att hämta istället, och hon började skrika och bara vägrade sluta så orkade jag inte ens försöka trösta. Och när Lilly och Flora fortsatte hoppa i sängen fast jag sagt åt dem att sluta, och istället ramlade in i varann och slog sig och blev ledsna skällde jag på dem istället för att tycka synd om dem. Riktigt bra föräldraskap här. (Och många konstiga meningsbyggnader i det här inlägget också. Jag behöver nog sova.)
Alfred var förresten på kalas idag hos en förskolekompis, men det var tydligen så stökigt att han blev rädd och ledsen, så Christopher fick vara med under de två timmarna som kalaset pågick - och sen när de kom hem sa han att det hade varit jätteroligt (fast han klamrat sig fast på pappa hela tiden utom typ fem minuter). Gulliga unge.
Jag kom på ikväll att tjejerna fyllde 1 000 dagar i somras, på min namnsdag den 19 juli närmare bestämt, och vi missade det. Inte så konstigt kanske, men nu har jag bestämt att vi ska komma ihåg när de blir 1 111 dagar istället, den 7 november. Då har vi ju en anledning att äta tårta. :)
(Igår var vi förresten på Ven för första gången - ska lägga upp bilder en annan dag.)