tisdag 28 mars 2017

Berätta

Lilly: - Mamma, kan du skriva till Nina Blom och berätta att jag ramlade och slog mitt knä och mitt lillfinger? Och kan du säga att hon ska komma imorgon igen?
Nån gillar sin gudmor. :)

lördag 25 mars 2017

Helgmorgnar

Jag sitter alldeles ensam hemma: Christopher har tagit med sig barnen för att träffa vänner på Vellinge bibliotek där det är nån sorts barnaktivitet, och jag fick stanna hemma för att vila upp mig lite. De senaste dagarna har jag varit så trött att jag varit helt vimmelkantig, och jag är hopplöst dålig på att vila när jag har jobb även om det är en lugn dag. På nätterna väcker Lilly mig ofta när hon kommer in och börjar prata och fixa och dona, och sen har jag svinsvårt att somna om. Nu försöker jag ta det lugnt och inte plocka och greja för mycket hemma, men vi får se hur det går.
Fixat lite har jag gjort i alla fall, och nu försöker jag hitta bilder på vigselringar jag gillar efter att vi var hos guldsmeden igår och inte riktigt hittade något jag gillade. Det är svårt alltså: jag är ingen diamanttjej och inte heller en rak-platina-ring kind of girl, så jag tycker det mesta är antingen för pråligt eller för tråkigt. Igår fick vi i alla fall iväg bröllopsinbjudningarna till tryck, äntligen, yay!
En annan sak: på helgerna får barnen gå upp och titta på tv på morgnarna så jag och Christopher får sova lite längre, och nu har de börjat kunna fixa mackor själva, så det är lugnt och skönt - bortsett från att Alfred och Flora har börjat vakna i ottan för att de vill titta på tv. På vardagsmorgnarna måste vi kämpa för att väcka dem tio i sju, men på helgerna vaknar de från 5-6-tiden och man blir ju tokig på det! Hur schöven ska vi lösa det här? När Alfred redan vaknat och kommit på att han vill titta på tv kan han sällan somna om och så ligger han och suckar och stånkar och vrider sig så jag inte kan sova heller. Så surt.

torsdag 23 mars 2017

Guldäggshuvud och chokladbollshuvud

Jag var ute en sväng i eftermiddags: jag var i Malmö på Guldäggsvernissage på en reklambyrå (Guldägget är en stor årlig reklamtävling och idag visades årets nominerade bidrag upp), med bubbel och goda snittar. Efter en eftermiddag på kontoret med en massa mailande med en sur kund var det väldigt trevligt att komma ut och umgås med en trevlig tjej som också frilansar för byrån där jag jobbar. 
Snor hennes Instagrambild på oss där jag blev ett guldäggshuvud. :)
Jag hann hem precis lagom tills alla barnen låg i sängen med pyjamasar och kunde lägga mig och bara läsa bok och mysa med tjejerna (det var Christophers tur att lägga Alfred) - och när jag snusade på Lillys hår tyckte jag att det luktade chokladboll med kokos! När hon var bebis tyckte jag att hennes bebisfjun brukade lukta chokladkola, och nu alltså chokladboll. Undrar vad det blir när hon blir ännu större. :)

måndag 20 mars 2017

Aktiv helg

I helgen hade vi fullt upp, så jag som var helt snurrig i huvudet av trötthet i fredags hade fullt upp att klara mig igenom den - tur att allt vi gjorde var väldigt trevligt!
Alfred följde med sin bästis Melker hem efter förskolan, och när vi bestämde det några dagar innan föreslog vi att Melkers familj och vi skulle äta tillsammans på barnvänliga Harrys på kvällen, och det ville de gärna. Vi gjorde misstaget att bestämma att tjejerna skulle duscha och tvätta håret innan, vilket gjorde att vi blev sena eftersom Lilly inte alls tyckte att någon del av hårtvättandet och kläpåandet efter var roligt, men till slut kom vi i alla fall dit, och väl där var alla glada.
Vi vuxna har varit dåliga på att skaffa nya vänner i Landskrona hittills, men den här familjen umgås vi gärna mer med!
Strax efter att vi kommit hem var det dags för mig att hämta min vän och tjejernas gudmor Nina på stationen - hon kom ner från Stockholm för att hälsa på oss här för första gången. Barnen hade hunnit somna när hon kom (närmare tio på kvällen), så de fick träffa henne först när de vaknade på lördagen.
Och de var överlyckliga över att hon var här!
Vi ville ju ut för att visa Nina stan, men tyvärr var det tråkigt väder: duggregn och blåst, men vi hade bara lördagen på oss, så det var bara att köra. När man är i Landskrona måste man helt enkelt få se Japanhuset, Citadellet och koloniområdet runt det, oavsett väder. Vinden hindrade oss från att gå till havet, men när det blev bättre väder på eftermiddagen körde vi en sväng ut till Lill-Olas och Borstahusen och tittade lite där också.
När vi skulle äta middag hjälpte det inte att vi hade besök, den blev lika kaotisk som vanligt, med den extra lilla kryddan att Flora blandade ihop "moster Fina", som vi pratar om då och då, och "gudmor Nina" och ropade på Nina genom att säga "moster Fina" stup i kvarten, och efter ett tag gjorde det mig riktigt irriterad. Det hjälpte inte att jag sa att det räcker att hon säger Nina och inte behöver säga gudmor före, och jag tror att hon efter ett tag helt enkelt sa fel med vilje för att testa mig... Nina försökte införa att hon kunde säga Nina Blom istället, och det fastnade på Lilly i alla fall, för idag berättade hon för sin farmor att Nina Blom varit här. :)
På söndagen åkte Nina hem redan strax efter 11, och sen skulle Alfred på kalas för en förskolekompis, och jag följde med honom. Där var det action, kan man lugnt säga: hela avdelningen var bjuden, så det var 20 barn där. En del föräldrar lämnade barnen och åkte hem, men Alfred tyckte det var för stökigt, så han ville att jag skulle stanna (och jag kom på rätt fort att jag helt glömt bort att jag skulle ätit något innan vi åkte fast jag tjatade på Alfred att han var tvungen att trycka i sig en banan - så jag petade i mig alla Alfreds pommes frites som han inte ville ha själv åtminstone). När det blev för stökigt hjälpte jag födelsedagsbarnets föräldrar att hålla ordning på några av de stökigaste barnen - jag beslagtog bland annat en leksakspistol när pojken började skjuta på sina kompisar - och fick två pojkar att kasta ballonger till varann istället för att slå på varandra och andra. Det är rätt kul att säga åt andras barn, ärligt talat, för de lyssnar mycket bättre på mig än mina egna - jag blir väl mer som en förskolefröken för dem. :D

I övrigt var det en väldigt bra söndag nästan helt utan bråk hemma på eftermiddagen och kvällen, med väldigt kärleksfulla barn - enda missödet var väl när Flora målade sin hand "som Ugglis" i "Pyjamashjältarna". Typiskt fel ställe för vattenfärg, men hon var i alla fall noggrann, det får man ge henne.

torsdag 16 mars 2017

Är det inte den ena så är det den andra

Jag vågar knappt säga det, men det känns som att det kanske eventuellt börjar vända lite med bråken med Lilly: de senaste middagarna har gått bättre: hon har kommit och satt sig samtidigt som vi andra, hon tar mat och äter utan några större åthävor. Men säg den lycka som varar mer än... tja, typ fem minuter för en tvillingfamilj: nu har Flora börjat istället.
En scen från matbordet:
Flora: - Kan jag få papper?
Christopher river av en bit hushållspapper och räcker henne.
Flora: - NeeeeeeeEEEEEEEJJJ!! Mamma skulle!!!! UuääääääääääääääÄÄÄÄÄÄÄÄHHH!!!
Mamman vill hoppa ut genom fönstret.
Eller dra iväg en vecka på charter med Alfred... Ibland när jag är för trött så går jag in på sista minuten-sidor och kollar på solresor, och härom kvällen sa Alfred att han vill åka och träffa Lollo och Bernie (Vings barnklubbmaskotar, som han bara har sett på YouTube), och sa att vi ska göra det när vi blir rika... Gullunge. Vi har nämligen sagt att det är dyrt att åka på semester (särskilt med Ving), så det får vi göra när vi blir rika, och då tror han förstås att det är något vi kommer bli, helst snart. I wish. Men nu en kväll när jag googlade resor hittade jag en resa med Ving till Cypern en vecka i maj som hade helt okej pris, och det kanske vore nåt att ta en vecka med egentid med Alfred - det skulle ju bli lugnare än med alla tre barnen. Men samtidigt ska jag ju åka bort i fem dagar i juni för syster Johannas bröllop, så det blir nog lite mycket att åka bort två gånger, så det blir väl inget med det.

onsdag 15 mars 2017

Våren är här!

Jag hade tänkt berätta om helgen, men så springer dagarna iväg och plötsligt är det sen onsdagkväll och jag är trött som vanligt. Jag brukar vara i Malmö två dagar i veckan och jobba, men den här veckan blir det fyra (måndag-torsdag, på grund av diverse möten) och det gör mig ännu mer utmattad. Men nu har jag i alla fall ändå lagt in två bilder här och vill skriva några ord.
I lördags var det fantastiskt vårväder, så vi åkte en sväng till stranden vid Lill-Olas, och jag och Lilly kände på vattnet. Hon kände igen sig och kom ihåg att vi badat där förut ("igår"), och jag längtar tills vi kan göra det igen.
Sen var vi ute i trädgården och vårfixade: det här med en liten lagom trädgård, det är ju underbart! Inte för mycket jobb, men ändå plats att odla lite grejer. Vi rensade i pallkragarna, klippte rosenbuskarna (aj i hjärtat att klippa av grenar med bladskott på, men både min mamma och min trädgårdsmästarkompis Mats har sagt att vi skulle göra det, så då fick vi väl göra det då), tog bort vissna gamla blommor, slet bort de sista thujabuskarna som vi mest tycker är fula, planterade över fikonbusken i en kruka och grävde upp maskrosblad. Jag tyckte jag var genialisk när jag kom på att vi kunde ta bort dem nu innan blommorna kommer, men jag vet inte, kanske det är a big trädgårds-no-no? Nu kanske trädgården kommer explodera av maskrosor? ;)
Den här bilden ser för deppig ut, men i själva verket är trädgården rätt så full av snödroppar och lite krokusar och scilla och blad som så småningom kommer få sällskap av vildtulpaner - hur fint som helst på nära håll!
Och på söndagen åkte vi till Plantagen och köpte jord och frön till pallkragarna som vi ska sätta om några veckor. Vår!!

måndag 13 mars 2017

Lill-Flora

Nån dag när jag är lite mindre trött ska jag skriva saker, men så länge blir det två bilder på Flora, iklädd Lillys dopklänning i stl 80 (hennes egen var 74, så den har jag lagt undan) och en matchande tyllkjol. Lilla lilla loppa! 
Med sitt favorittrick: att titta vindögt. 

torsdag 9 mars 2017

Förkyld och utsliten

Jag har blivit förkyld igen, bara ett par veckor efter min typ månadslånga förra förkylning. Fram till för ett par år sen var jag inte sjuk alls på flera år, men nu är jag tydligen helt utsliten.
Vi kämpar på med Lilly: igår kändes det som att jag håller på att förstöra alla mina barns liv, så jag ringde psykologen för att höra vad hon tyckte. Hon sa med emfas att jag inte förstör mina barns liv, och att man måste lära barnen gränser: "Man får inte köra på vänster sida av vägen för att man tycker att utsikten är vackrare där". Så vi ska fortsätta, men jag måste försöka att inte bli så arg att jag skriker för då tror ju barnen att det är okej att skrika. 
En positiv nyhet med Lilly är att hon inte kissat i nattblöjan på fem nätter nu! (Flora har varit utan nattblöja i några månader, Alfred behövde tills han var runt 4.) Så snart är vi kanske helt färdiga med blöjor - vilken grej!

onsdag 8 mars 2017

Bra och dålig fostran

Usch, jag vet inte om det här med att sätta gränser för Lilly går så bra. Ikväll var värre än någonsin, och det känns som att hon griper efter halmstrån och bråkar om minsta lilla sak för att kunna kontrollera något själv när vi sätter stopp för något hon börjat bråka om. Och jag blir arg, så ikväll sa Flora att hon inte gillar mig längre och ville lägga sig med pappa istället. :( Så jag håller tydligen effektivt på att förstöra mina barns liv.
Tack och lov var eftermiddagen bättre: vi var på utvecklingssamtal på förskolan om Alfred, och fick höra om vilken fantastiskt snäll, gullig, intresserad, hjälpsam, välmotorisk, lättlärd och engagerad liten pojke vi har. Så även fast han också bråkar och blir arg hemma ibland så ser de aldrig något av det på förskolan, så något rätt måste vi ju ha gjort åtminstone med honom...
Men i övrigt... jag vet inte hur mycket längre jag orkar, jag vet inte vad jag ska göra. Psykologen sa visserligen att vi kunde ringa om det var något akut, så jag måste nog göra det imorgon. Meningen är att jag ska till kontoret i Malmö imorgon, men nu håller jag på att bli förkyld IGEN så vi får se om det är en bra idé att åka iväg eller inte. Så ledsen och trött över allting nu.

måndag 6 mars 2017

Eggstone, Jakob Hellman och en stark treåring

I lördags lämnade vi då alla tre barnen med mormor - barnen var hur peppade som helst och var inte det minsta ledsna över att vi skulle åka! Vi kom iväg lite för sent för att hinna gå på stan och lite för tidigt för att gå direkt till restaurangen där vi bokat bord, så vi tog en sväng till Malmö Live dit vi skulle sen för att kolla hur det såg ut, och där Eggstone skulle ha en matinéspelning klockan 17 också. Och då träffade jag ett gäng gamla kompisar som jag inte träffat på länge, som var på väg in till konserten, så det var jätteroligt - plus att vi träffade Eggstone-gitarristen Patrik också, och honom hade jag inte heller träffat på tio år.
Jag borde kanske ha gått på den tidiga spelningen också när jag nu hade chansen att få se Eggstone två gånger på samma dag, men så blev det nu inte.
Sen gick vi till restaurangen Lima 78, som jag fått tips om av en kollega, där de serverar peruansk mat. Och väldigt goda drinkar: jag tog en Pisco Sour, som är Perus nationaldrink, fick jag lära mig, med Chicha Morada, gjord på lila majs. Intressant och god.
Vi delade på fyra smårätter, som alla var supergoda, och sen slog vi till med varsin förrätt efter det, och då blev vi förstås alldeles för mätta.
Sen var det dags för Jakob Hellman med MSO (Malmö SymfoniOrkester)! Vi satt på balkongen till höger, och Jakob stod på den högra sidan av scenen, så han var inte så lätt att se, men vi såg i alla fall Eggstone tydligt när de hissades upp genom golvet för att spela med i de sista låtarna. :) 
Låtarna blev verkligen annorlunda med symfoniorkestern, och det var väldigt vackert - när Eggstone-Per dessutom var med och körade i "Vackert väder" blev jag nästan tårögd (Per berättade sen att Jakob hade föreslagit strax innan konserten att han skulle köra i den, så han hade fått ställa sig och lyssna in sig på låten i mobilen utanför - men det blev ju helt fantastiskt ändå).
Efter en liten paus där jag hann träffa ännu en bunt gamla kompisar som jag inte sett på 10-20 år var det så dags för Eggstone! Också de med MSO, fast bara ungefär halva orkestern.
Och jo, det var fantastiskt, men jag fick tyvärr inte riktigt "feeling" förrän halvvägs in i spelningen. Jag har svårt att sätta fingret på vad det var, men det kändes lite avigt med symfoniorkestern på något sätt, även fast det också var helt naturligt. Eggstone har alltid använt sig av stråkar och blås och andra fina instrument på sina skivor, så det lät liksom ungefär som på skiva fast mer. Men efter spelningen berättade Yebo, en dansk musiker och skivbolagsägare som jag känner och som körade och spelade gitarr med Eggstone på konserten, att när de repat och någon tog i lite extra hade orkestermedlemmarna liksom snörpt på munnen och så hade de fått lugna ner sig igen - så det kanske var det, det var kanske lite för kontrollerat? Men när de spelade min absoluta favoritlåt "Wrong Heaven" fick även jag kapitulera: det var fantastiskt vackert och det var ju mina äggstenar som jag älskar.
Och när de spelade en låt utan orkestern ("The Dog") som sista extranummer var allt som det skulle: bäst.
Efter spelningen kom jag åt att prata med både Eggstone-Per och -Maurits, och så träffade jag ännu några fler gamla kompisar, plus en kille som jag hade en flirt med på Eggstone-Pers 40-årsfest för tio (!) år sen, ett par dagar innan jag träffade Christopher. Jag stannade till och hälsade, och han frågade hur länge sen det var vi sågs egentligen, och jag sa tio år. Han blev helt paff, för han trodde att det var kanske fem år sen... Efter det lilla vi pratade så verkade han ha samma typ av liv nu som då, och han såg fram emot att festa i flera timmar till, medan jag och Christopher bara ville hem och sova. :) Det var jätteroligt att vara ute en kväll och gå på två spelningar, men det var också skönt att komma hem och ta det lugnt - så gammal är jag nu för tiden.
Allt hade gått bra med barnen, så kanske att vi kan få mormor att ta dem någon mer kväll nån gång. :)
Dagen därpå, igår alltså, hade vi extremmycket bråk med Lilly vid middagen, och jag hade tänkt berätta om det nu också, men jag orkar inte. Men att det finns så mycket vilja i en sån liten treårig kropp, det är alltså helt otroligt. Hon fick faktiskt gå och lägga sig utan middag, för första gången, och jag hoppas det slipper hända igen - men det var på inrådan av psykologen vi träffade i förra veckan, så jag fick stålsätta mig, och det gick ingen nöd på Lilly ändå: hon sov gott och har varit som vanligt idag. Och det gick faktiskt lite lättare vid middagen idag (efter lite bråk i början), så kanske att det kan ha gett effekt.
Nu: "House of Cards"!

lördag 4 mars 2017

4 mars = bra dag

För fyra år sen idag tog jag ett graviditetstest som blev positivt, och senare visade sig vara både Flora och Lilly, och idag, just nu, är jag och min älskade fästman på väg till Malmö för att se Eggstone, mitt absoluta favoritband genom tiderna, live för första gången på tio år. Och Jakob Hellman med, båda tillsammans med Malmö Symfoniorkester. Bör bli grymt! (Även fast jag är märkligt oentusiastisk, jag har nog inte riktigt fattat att vi har barnvakt (mormor) och att jag faktiskt ska se Eggstone igen.)
Piffad och klar!
När jag kom ner från badrummet sprang Lilly fram:
-Vad fin du är mamma!
och granskade och kommenterade mitt smink - tydligen är det inte så ofta jag piffar mig nu för tiden. :)

torsdag 2 mars 2017

Monokrom son

Har samlat ihop lite bilder på Alfred när han färgmatchar. :) Vår lille snygging!







tisdag 28 februari 2017

Psykologtips

Vi fick vår psykologtid igår, halleluja!
Det var en medelålders kvinna som var väldigt sympatisk och det var så skönt att bara prata med ett proffs som förstod oss och som ingav hopp om framtiden. Lite komiskt var det dock när hon vid ett tillfälle utbrast "Det låter som att ni har det JÄTTEjobbigt!!".
Vi hävde ur oss det mesta som vi tycker är jobbigt och berättade förstås också allmänt om vår familj så hon skulle få grepp om oss och barnen, och som råd för de konkreta grejer vi har problem med fick vi: sätt tydliga gränser, se till att barnen känner till dem, och stå fast vid dem. Alltså sådant som jag egentligen redan vet att man ska göra, men vi har inte pallat i många lägen. Och även att ta en sak i taget istället för att försöka ändra allt på en gång, för då kommer vi som föräldrar aldrig orka hålla fast i allt.
Och att vi inte ska låta Lilly hållas när hon sätter igång, vi ska sätta stopp även om hon blir hysterisk av det, för det är inte bra för någon att hon styr hela familjen (citat: "Lilly låter som en stark chef, men en dålig ledare"). Plus att psykologen tog som exempel att när hon är tonåring och kräver att vi ska köpa ut åt henne så är det inte längre bara att ta henne under armen och bära iväg henne, så vi måste lära henne var gränserna går tidigare än så.
Så igår förklarade vi för Lilly att den som lagat maten dukar, eftersom hon alltid klagar om inte jag dukat åt henne och ska gå och ställa tillbaka tallrik, glas och bestick bara för att sedan hämta dem själv, vi förklarade för Alfred och Flora att går man från bordet mitt i maten så får man ingen mer mat (och faktiskt ta bort tallrikarna om de går, "barn i Sverige svälter inte" - fast den kommer jag ha svårt att hålla fast vid, det kan jag säga på en gång), och för Lilly att alla sätter sig vid matbordet samtidigt och tar mat direkt, så att inte hon ska komma 10 minuter senare och börja äta 20 minuter senare när alla andra ätit färdigt. Och det fungerade förvånansvärt bra redan igår och även idag!
En förklaring som psykologen hade för alla Lillys tvångsmässiga rutiner är nämligen att när det är kaos hemma så känner hon att hon måste skapa ordning på sitt eget sätt, men om vi visar att vi har koll så kan hon släppa på det.
Sen tyckte hon också att jag ska komma iväg och ta mer tid för mig själv, så att Christopher får en chans att "komma in" hos barnen - tjejerna brukar kräva att det bara är jag som får hjälpa dem med saker - och för att jag ska få mer ork. Problemet är att jag vill inte göra saker utan min familj, så fort jag är iväg saknar jag dem, men hon hävdade, liksom min mamma, att jag behöver det, så jag måste väl kanske lyssna på dem. Och nu ikväll ska jag börja med att gå och lägga mig i hyfsad tid - igår lade jag mig redan klockan 21, det har typ aldrig hänt! Fast trots att jag kände mig helt utmattad hade jag ändå svårt att somna, men det var i alla fall skönt att ligga i sängen några timmar extra.

söndag 26 februari 2017

Dolly Style och kompiskalas

Igår hade vi en överraskning åt barnen: för någon vecka sen när jag och Christopher var på köpcentret Center Syd i Löddeköpinge såg jag reklam för att Dolly Style skulle komma dit igår. Förra årets Melodifestivalskiva går fortfarande varm här hemma, och Floras absoluta favoritlåt är Dolly Styles "Rollercoaster" - Alfred har tröttnat på den, men jag tänkte att han kanske skulle tycka det var roligt att se dem på riktigt ändå.
Det var smockat med folk och massor av små barn (främst flickor) som satt på föräldrarnas axlar, så det var inte lätt att se, men ibland fick vi små skymtar.
Jag hade Flora på axlarna och Christopher Lilly, och Alfred stod och nöp oss i benen för han var skitsur och ville åka hem... :D Flora hade totalt stenansikte, men sa att hon tyckte det var roligt att se dem, och själv stod jag och hade av outgrundlig anledning tårar i ögonen och en klump i halsen - jag vet inte riktigt varför, men jag antar att jag blev rörd av att så många barn var så glada.
Sen var det signering av merchandise som de sålde, men det var våra barn tack och lov inte intresserade av - tack och lov för att kön direkt blev typ hundra meter lång.
Och när jag förklarat för Alfred att om det varit en artist som han gillade men inte Flora och Lilly så hade vi också åkt, men den här gången var det tvärtom och då åkte vi för tjejernas skull, då blev han lite gladare.
Idag var det äntligen dags för Alfreds kompiskalas! Han hade bjudit fyra kompisar från sin och från tjejernas avdelning på förskolan, varav en inte kunde komma, så det blev hans bästis Melker och Noel och Charli som kom. Alfred hade beställt en rymdrakettårta, så då blev det det.
Alfreds egen NASA-kopia-logga.
Och guld i dukningen eftersom det är hans favoritfärg. Det var full fart från första stund, så till den milda grad att Flora inte vågade lämna min famn första halvtimmen.
Det blev två intensiva timmar med korv med bröd, dansstopp, fiskedamm med en påse med pyssel och lite godis, och sen fick de pyssla ihop varsin egen superhjältemask, sen tårta och fika och så hann de inte ens med sista leken där man skulle sätta svansen på en häst, men Alfred var mycket nöjd ändå.
Efter ett intensivt kalas gömde jag och tjejerna oss i tältet i lekrummet och tittade på låtarna från gårdagens Mello.

Älskade syster, 15 år senare

Idag skulle min syster Fina ha fyllt 47 år. 
Jag pratar ofta om henne med barnen, så vid middagen ikväll när det bara var Lilly, jag och Christopher kvar vid bordet (Lilly börjar alltid äta 20-30 minuter efter oss pga krångel) så frågade Lilly om vi inte skulle sjunga för moster Fina. 
Jag tyckte det var otroligt gulligt och frågade vad hon ville sjunga (och hoppades att hon inte skulle säga"Ja må hon leva", för det hade varit lite för konstigt), men hon tittade på tulpanerna på bordet och sa "blommor och blader, gör henne glader", så vi sjöng "Vi gratulerar" och Lilly avslutade med fyra "vipp vipp furra!"
Och sen berättade hon glatt för farmor och farfar i telefon att vi sjungit för moster Fina, "hon är död och är i himlen, hon bor i molnen nu". ❤️
Lilla gullunge.