torsdag 8 december 2016

Uppklädda

När barnen klädde upp sig med slipsar (fast Lilly tog av sig sin rätt snabbt) och flugor (till träningsoverallsjacka, men han hade skjorta under) kunde jag ju inte vara sämre. Så det blev skoluniformsoutfit med slips och äkta japanska skolflicksstrumpor. Och det funkade, jag fick komplimanger på jobbet. 

onsdag 7 december 2016

Klä julgranen

Idag klädde vi granen!
Jag försökte få med alla barnen på samma bild, men de är snabba, de små rackarna. 

Men till slut gick det! :)

tisdag 6 december 2016

Popcorn till alla!

Jamen vem behöver inte 150 liter popcorn en tisdag i december?
Christopher behövde det tydligen när han skulle fota popcorn för SF Bio åtminstone. 
Man kan väl säga att vi hade hyfsat nöjda barn när vi hämtade dem på förskolan med en julgran inknölad inne i bilen (drygt 2,5 meter hög) och kom hem till obegränsade mängder popcorn. 
Plus att Flora lyckades tjata sig till att få målade fingernaglar för första gången i sitt liv - jag har strikt hålla mig till tånaglarna hittills och jag är fortfarande skeptisk, men okej då, en gång. Lilly ville också men Alfred ville bara ha på tårna. Flora tog en rosa hand och en lila, och motsvarande på tårna, och Lilly tog en gul och en blågrön (men jag glömde fota).
Själv har jag potatismjöl i håret idag. Mitt hår har börjat bli flottigare än i mannaminne på nolltid och jag hinner inte duscha mer än max två gånger i veckan, men inte ens mitt älskade torrschampo funkar längre, så igår googlade jag fram att vanligt potatismjöl funkar som ett mycket billigare torrschampo. Och ja, det blev åtminstone inte sämre än det dyra jag brukar köpa (som just blivit ännu dyrare), snarare till och med en aning mindre dåligt. Alltid nåt. 

söndag 4 december 2016

Julmarknad på Fredriksdal

Idag åkte vi till Fredriksdals trädgårdar i Helsingborg på julmarknad. Vi har varit där en gång innan, i våras, och barnen kände igen sig redan vid parkeringen (där vi fick åka runt typ tio varv innan vi fick en plats, för det var tydligen ett populärt utflyktsmål idag). Mamma och en vän till henne var med också - mamma i lånad rullstol, eftersom hon inte kan gå ordentligt på sin fot än, som hon blev av med gipset på i veckan.
Vi provsmakade goda saker, köpte goda saker, tittade på djur, åt grillad korv och gick på styltor.
Alfred på styltor med mig som stöd, och mormor i bakgrunden.
Trötta och lite frusna tjejer som väntar på pappa och storebror som ville titta på djuren en gång till innan vi åkte hem.
- Mamma, ta kort på min mössa!
Glöd som var så vit att det såg ut som en snölykta, som man kunde värma händerna på.
Riktigt mysig söndagsutflykt!

lördag 3 december 2016

Ensam med barnen igen

Nu har jag varit ensam med de här tokfnuttarna i två dagar igen. Christopher åkte till Stockholm i ottan igår morse och kom precis hem, och igår gick det bra: vi kom bara fem minuter för sent till förskolan på morgonen (vilket vi gör nästan alla morgnar, även fast vi är två vuxna), jag åkte och jobbade i Malmö och hämtade sen barnen: vi åkte till Lidl och köpte glass och frusna macarons (tänkte att vi kunde behöva lite efterrätt när vi var ensamma), gjorde milkshakes, barnen tittade på tv medan jag lagade mat, vi åt middag och tittade sen tillsammans på julkalendern. Sen var jag typ världens snällaste mamma och lät dem titta på tv medan jag gjorde i ordning dem för sängen (i vanliga fall får de aldrig se på tv efter maten och vi gör i ordning dem uppe i sovrummet) och sen somnade de utan för mycket krångel.
Alfred kom in till mig på natten, men båda tjejerna sov hela natten i sin säng, så det var lugnt och skönt tills Alfred vaknade på minuten den tid som min klocka brukar ringa på vardagarna (06:50) och höll mig vaken med en massa sprattlande till halv åtta som jag satt barnens klocka på på helgerna. Det är en klocka som jag köpte till Alfred härom året när han ville upp i ottan: den har blå bakgrund och visar stjärnor till den tid man ställt in, och då går solen upp och bakgrunden lyser gul, och då fick han gå upp - och vi tog fram den i barnens sovrum för några veckor sen igen för att de inte ska gå upp för tidigt på helgerna.
Sen fick de gå ner och titta på tv medan jag fick slumra i en timme till, och så fick jag äta frukost i lugn och ro medan barnen tittade på tv ända till kvart i tolv, då vi gick upp för att duscha oss allihop (utom Flora, för hon ville att pappa ska tvätta hennes hår, så hon fick bara bada minibalja) och klippa Alfreds hår (det blev jättesnyggt). Sen åkte vi till mormor i Helsingborg och hängde där i några timmar och sen hem och äta pizza framför tv:n (världens bästa mamma igen) - jag hade tänkt laga mat, men så ställde jag ut två fryspizzor i morse när jag letade efter köttfärs i frysen och glömde dem framme, så det fick bli pizza...
Sen hade vi det så idylliskt som på bilden när vi lade oss - när inte alla tre kunde ligga på mina armar eftersom jag bara har två föreslog jag att Lilly skulle ligga på Alfreds arm, och då var ju det det roligaste som fanns i världen så Flora ville också, och det var supermysigt. Tills kaoset bröt loss.
Vi klarade ändå ett och ett halvt dygn utan några större sammanbrott, men där tog det slut. Framför allt Flora krånglade så jag blev tokig och röt åt henne och Alfred blev rädd och började gråta, och Flora vägrade göra som jag sa för att hon blev ledsen och arg och jag blev ännu argare och så höll det på tills Christopher kom hem vid kvart i nio och jag kunde dumpa tjejerna på honom. Eller nja, det tog sin lilla tid eftersom Lilly blev överlycklig över att se pappa och Flora blev förtvivlad över att jag tänkte lämna över henne (varför hon nu ville vara med mig som bara varit arg på henne i en halvtimme), så det tog en stund att lugna henne innan jag kunde lägga mig med Alfred i vårt sovrum istället. Men nu sover han åtminstone och det låter som att Flora också somnat, men Lilly blev en piggelina när Christopher kom hem så jag väntar på att hon ska somna så vi kan se "Så mycket bättre" på play och jag kan få gå och lägga mig - det svider redan i mina ögon, så vi får se om jag pallar.

torsdag 1 december 2016

Frisyr

Det här! Det här är första gången ett av mina barn har en frisyr en hel dag! Det tog nästan 6 år (eller ja, 3 år och en månad för tjejerna, om man ska vara lite könsbunden), men äntligen: ett barn drog inte bort tofsen/flätan/hårspännet efter två minuter! Wohoo, go Flora!
(Okej, hon tog bort hälften av sina ungefär tio hårspännen direkt när vi kom till förskolan i morse, men när jag hämtade hade hon kvar både tofsen och ett hårspänne - och de fick vara kvar ända tills vi kom hem, så nästan en hel dag i alla fall.)

onsdag 30 november 2016

Frisk men slösaktig

Jag blev minsann inte sjuk. Jag känner tydligen inte min kropp längre. Har väl slitit ut den, stackarn... 
Så jag kunde åka till Malmö och jobba och köpa en julklapp till, och jag insåg nu ikväll att jag lyckats shoppa upp 5 000:- sen jag fick lön för fem dagar sen! Gode tid, kanske ska anse mig klar med julklappar snart. Fast jag har köpt en massa mat också, så jag ska inte skylla allt på julklappar, men ändå. Jag är en konsumist med knackig kropp. Deppigt. 

tisdag 29 november 2016

Självbevarelsedrift och utforskarlust

Barnen har varit snoriga alla tre i några dagar nu, och igår började Christopher känna sig förkyld och nu tror jag det är min tur: halsen känns raspig och mina leder känns lite klena. Fast å andra sidan är det ungefär som jag alltid mår nu för tiden av sömnbrist, så man vet aldrig, vi får se.
Efter förskolan idag åkte jag och alla tre barnen på två små ärenden: först till banken för att fråga hur vi ska byta in de en- och femkronor vi har i Alfreds sparbössa, och fick veta att banken inte längre hanterar mynt (öh..?) och sen till en leksaksaffär med tanken att Alfred skulle få titta på julklappar till tjejerna, fast vi hittade inget bra. Men alla barnen var superduktiga och kom (nästan direkt) när jag ropade på dem när de gick åt olika håll i leksaksaffären och lade tillbaka saker när jag bad dem och bråkade inget. Så det går framåt, så småningom kanske vi kan gå ut och göra saker utan att det är jobbigt alls? Kanske?
Eller så är det bara min självbevarelsedrift igen. Jag insåg härom kvällen att jag nästan varje dag när jag lagar middag (varannan dag, Christopher lagar varannan) tror att middagen kommer gå bra; att barnen kommer äta åtminstone något och att de kanske sitter kvar vid bordet under måltiden, och varje kväll blir jag irriterad över att minst ett barn (oftast Alfred) direkt gnäller om att "jag gillar inte det!" oavsett vad det är och att Alfred och Flora sticker från bordet alldeles för tidigt. Och i söndags var vi på IKEA för att äta korv till lunch och bara köpa ett par smågrejer och jag tänkte att det kommer inte bli så jobbigt, så jag planerade in fler ärenden efteråt, men innan vi ens var klara på IKEA var jag helt slut och sur så det fanns inte en chans att vi orkade något mer efteråt.
Just ja, i helgen var Flora en sån retsticka! Jag vet inte vad det var med henne, men hon retades med både Alfred och Lilly typ heeela tiden - hon tog deras saker, hon slogs och höll på. Jag hoppas verkligen att det går över fort, jag blir tokig när barnen retas med varann, så det behöver verkligen inte eskalera.
En häftig sak i söndags dock var när jag lade tjejerna och Lilly upptäckte en grej. Hon låg på min arm och klappade lite på min arm. Så kände jag att hon började pilla på min armbåge - jag låg med armen utsträckt, så armbågen var liksom skrumpen. Hon frågade vad det var, så jag sa att det var min armbåge och att den inte är skrynklig när man böjer armen. Så satte hon sig upp, drog upp pyjamasärmen och kände på sin egen armbåge, både böjd och utsträckt, och sen drog hon upp ena byxbenet och kände på sitt knä, och sen likadant på andra. :) Jag tyckte det var så coolt att hon utforskade och dessutom kopplade ihop att armbågarna och knäna funkar ungefär likadant!
Och på tal om knän upptäckte jag härom dagen att mitt högra knä är svullet på utsidan, men det gör inte det minsta ont. Eftersom jag är smått nojig efter att jag var med mamma på samtal om vår släkts onkogenetiska utredning i onsdags då de sa att de ska kolla oss för en gen som heter CDKA2 som kan öka risken för både malignt melanom och bukspottskörtelcancer (som är i det närmaste helt obotlig, alltid), så gillade jag inte riktigt att ha en knöl/böld på knät. Men ibland är ju sociala medier så sabla bra: jag lade ut en bild på Facebook och frågade om nån hade en teori, och fick svar från flera kompisar, varav en är träningsfantast och två är läkare, och alla gissade på slemsäcksinflammation, som är rätt så ofarligt och kan gå över av sig självt. Alltid nåt.

söndag 27 november 2016

9 årsjubileum!

Ikväll för 9 år sen träffades jag och Christopher för första gången. Vilken fullträff det blev!
Vi firade det typ inte alls, med att åka till IKEA med barnen, vilket jag alltid tror ska bli mindre plågsamt än vad det alltid blir, men men. Hur som helst så älskar jag dig Christopher, jag älskar våra barn och jag älskar vårt liv, även om det ofta nu för tiden är sinnesdödande jobbigt. Jag är så lycklig att vi träffades och att vi har fått våra tre fantastiska barn!
Inte vår första date, men i alla fall en bild från för många år sen. Unga och oförstörda och utan småbarnsföräldrarpåsar-under-ögonen. ;) (dock var jag redigt förkyld då den här bilden togs och var lite risig ändå)

lördag 26 november 2016

En dag full av trevliga möten + långa barn

Jag skulle ju berätta om igår, men nu blev det sent igen... Lite kort ändå: jag åkte till Malmö på morgonen, svintrött efter att Flora sovit oroligt med ont i halsen (jag fick visserligen sova i gästrummet efter att Christopher kom hem, men det blev för få timmar) - jag hade nästan hoppats lite på att hon skulle vaknat med bara lite feber så jag kunde vara hemma med henne, men självklart är jag glad att hon slapp feber. Jag får sova när jag blir gammal. ;) Jag åkte i alla fall på mitt möte, med en kund som jag just fått bli copywriter för, vilket jag är väldigt glad för, för att han skulle få berätta mer om sig och sitt möbeldesignföretag Norrgavel så jag skulle få en känsla för det. Det var intressant och trevligt, så det var ju helt okej att åka ändå.
Jag jobbar ju bara halvtid, och jag ligger plus på timmar redan den här månaden, så istället för att åka till kontoret efter mötet hade jag bokat in att ta en fika med Per Sunding, sångaren i Eggstone (som varit mitt absoluta favoritband sen 1994) i Tambourine Studios, som han är delägare i. Tambourine Studios är helig mark för swindie-fans, och jag har varit där ett gäng gånger förut, men det var runt 10 år sen jag var där sist, och det var flera år sen jag träffade Per senast också.
Nu var det nästan 20 år sen (gooode tid vad tiden går!!) Eggstone släppte sin senaste skiva, men Eggstone är ändå alltid Eggstone, och Per är ändå alltid min idol, även om vi blivit någon form av kompisar under årens lopp, men jag var åtminstone inte nervös för att träffa honom nu, utan det kändes bara trevligt. Lustigt nog kändes han nästan lite nervös i början, vilket var en udda twist. Men vi hade i alla fall väldigt trevligt, och efter att han varit tvungen att gå in i studion och fixa till en grej med en inspelning så gick vi och åt lunch också.
Sen hem och jobba lite och hänga med barnen och sen åkte jag på en föreläsning om "positivt föräldraskap" på Montessori, där vi blivit utlovade konkreta tips för att slippa tjata på våra barn. Det var två kuratorer från Lomma kommun som också jobbar som föreläsare som höll i det, och många av råden kom från boken "Fem gånger mer kärlek" som jag har men inte hunnit läsa hela, och det var intressant. Jag kan skriva om några av tipsen sen, men det orkar jag inte nu - nu ska jag ner och sova i gästrummet igen för att försöka komma ikapp med sömnen och slippa vara yr av trötthet varje eftermiddag.
Vi mätte förresten barnen i eftermiddags, efter att Alfred i morse plötsligt nådde upp till en låda i garderoben som han inte nått till förut, och nu är de:
Alfred: 111 cm
Flora: 92,5 cm
Lilly: 95,5 cm
Och nu har de fått sina initialer vid dörren till sitt sovrum också. 
Nu: god natt!

torsdag 24 november 2016

Mer imorgon

Hade tänkt skriva och berätta om idag när jag varit i Malmö på jobbmöte och sen hängt på indiepophelig mark samt ätit lunch med min störste idol, och sen varit på föreläsning om positivt föräldraskap men jag är så trött att det får bli imorgon. 
Kan dock berätta att Lilly just vaknade och hysteriskt skrek "Bajam! Bajam! Alfi! Bajam!" så stackarn drömde visst en mardröm om att Alfred tagit hennes banan... Drama på hög nivå i en treårings liv. ❤️

onsdag 23 november 2016

Sommarminne

Jag hittade några fina bilder från i somras som jag inte lade upp då, så jag kör dem nu - det kan ju inte skada med lite sommarminnen såhär sent i november!
Från Jan Lööf-lekparken i Trollhättan.




Alfred och gammelfarmor Margit.
Och Lilly och Margit.
Nu till idag: stackars Flora håller på att bli förkyld nu ikväll och nyser och snorar - jag fick ge henne nässpray, och när jag gjort det blev hon helt förtvivlad för det sved i näsan. Alfred och Lilly hade precis somnat (Christopher kommer hem senare inatt), så jag tog in henne till vårt sovrum så hon får sova med mig inatt, lilla fnuttan (fast jag är så trött att huvudet snurrar efter en natt med hela havet stormar-flyttar mellan sängarna när alla barnen vaknade och ville sova med mig så jag inte fick plats).

tisdag 22 november 2016

Doktorer av olika slag

Alltså, jag klarar inte av den här årstiden sen jag fick barn. Jag har sån magsjukeångest hela tiden! I förra veckan stod det på anslagstavlan på förskolan att de hade den onämnbara sjukan i huset, så jag gick och oroade mig till fredagen då jag frågade en fröken och fick veta att det varit på de båda andra våningarna men inte på våran, så då blev jag lite lugnare. Nu har jag gått och räknat timmarna sen leklandet i lördags och väntat på att det ska gå 48 timmar och att faran ska vara över (vilket var för en timme sen, så jag hoppas att det stämmer det där med max 48 timmars inkubationstid), men i morse stod det på anslagstavlan att ett barn blivit dåligt hemma inatt - vilket ju innebär att det inte borde vara nån fara eftersom det skedde hemma, men det hindrar ju inte min stressmage från att börja värka direkt. Och nu sitter Christopher på ett tåg till Stockholm igen och kommer inte hem igen förrän imorgon natt, så nu är jag ännu oroligare eftersom jag är ensam med barnen. Och det är fortfarande typ 3-4 månader kvar på säsongen. Suck.
På tal om min mage börjar det bli dags att gå till en läkare och kolla upp den. Så länge jag kan minnas har jag haft problem med hård mage, och i många år nu har jag använt olika produkter mot det: Inolaxol, Sunwic, katrinplommon, psylliumfrön och Laktulos. Jag började med Laktulos när jag var gravid med tvillingarna, och det funkar bra för det mesta, men inte alltid, så i somras började jag med Inolaxol igen, men det gjorde att jag mådde vagt illa större delen av tiden vilket var asjobbigt. Så förra helgen gick jag till Apoteket, eftersom de gör reklam för att de har koll på magar, och fick rådet att köra med Laktulos istället. Men jag tänker att jag nog borde prata med en läkare också någon gång och inte bara självmedicinera. Ska bara ta mig för att ringa och boka en tid.
Idag var vi hos tandläkaren med Flora och Lilly - tidigare har de bara varit hos tandsköterska, men idag fick de träffa en riktig tandläkare. Det var en supertrevlig man som lyckades charma båda tjejerna till att skratta och öppna munnarna, vilket Flora sagt innan att hon absolut inte skulle, så det var en hit. Bortsett från att när Alfred fyllt 3 och fick en kallelse till Folktandvården fick han komma på en särskild festlig dag med ballonger och gratis tandborstar och presenter, och det såg jag på Instagram att en annan tvillingmamma från Landskrona fick göra i helgen, men vi fick bara komma på en vanlig dag och tjejerna fick inget annat än varsin liten figur från leksakslådan. Lite tråkigt.
Och imorgon ska jag följa med mamma till Lunds sjukhus där de gjort en ärftlighetsundersökning på vår släkt efter att mamma haft både malignt melanom-fläckar och livmodercancer, så det känns ju lagom läskigt. Men man får väl se det positiva i att om det är något vi ska oroa oss för får vi förhoppningsvis kontroller för det...
Så det är mycket nu. På den ljusa sidan av livet är i alla fall att även om jag för tillfället tycker att det är ganska jobbigt med tre barn i olika trotsfaser så får jag så oerhört mycket kärlek från dem nu! Glädjetjuten och attackkramarna och pussarna jag fick när jag överraskade med att komma hem tidigare från konferensen förra veckan var vidunderligt ljuvliga, och vissa morgnar när barnen vaknar sprider sig stora leenden över deras ansikten när de vaknar och ser mig, och jag får ofta spontana pussar av dem alla tre och Alfred säger att han älskar mig och att jag är den bästa mamman han vet. Underbara ungar! <3 <3 <3

söndag 20 november 2016

Leklandspremiär

Jag kom på igår kväll att det var väldigt många dagar sen jag skrev, och idag fick jag en kommentar från en läsare som undrade om allt var bra. Jag blir så otroligt glad när jag hör från er som läser, så jag fick också lite dåligt samvete vilket gjorde att jag samlade ihop mig till att faktiskt skriva igen. Och det var ett bra läge idag, för vi har begått leklandspremiär!
Men innan dess var vi hos mormor, som fortfarande sitter hemma med gipsad fot (men kommer bli av med gipset redan om 9 dagar efter bara 3,5 veckor). Tjejerna provade skor.


Och så ville Lilly fota mig och mormor.
Sen: lekland! Lekland är sånt som jag undvikit som pesten, för att jag tycker att det är dels onödigt, dels har jag lite för mycket barnbacillskräck för att vara bekväm med det, men så fick tjejerna inbjudan till en förskolekompis födelsedagskalas på Leos Lekland i Helsingborg, så då fick jag ge med mig. Alfred blev superpeppad, för han som jag inte trodde visste vad lekland var ens hade sett reklam för det på tv hos sina sysslingar Maja och Kasper, så givetvis fick han följa med också, men inte in i själva kalasrummet. Jag hade förstås googlat ordentligt i förväg, så jag visste att själva kalaset bara höll på i en knapp timme, och sen skulle det vara fri lek - och gode tid, tack och lov för det. 15 stycken 3-6-åringar instängda i ett litet rum med undervattensljudeffekter, med ett superövertänt födelsedagsbarn och ett gäng nästan lika peppade ungar som bara ville ut och springa och leka, och så mina försiktiga tjejer (till och med Lilly blev lite spak i hysterin) som satt och tryckte sig mot mig och inte ville äta popcorn, för "vi gillar bara popcorn hemma"... Men glassen gick hem, och sen fick vi komma ut till storebror och pappa.
Och själva leklandet var helt okej tycker jag - de långa rutschkanorna var riktigt roliga - och barnen hade superkul.
Nu är bara frågan hur vi ska få dem att glömma bort allt om lekland så vi inte måste göra det igen. ;)
Tjejerna fick varsin godispåse innan de gick hem, för det ingick i kalaspaketet, och Flora var så söt: när hon klättrade in i bilen frågade hon "Får man börja äta nu?"
När jag lägger dem brukar hon fråga "Får man läsa två böcker?" och jag tycker det är så sött!
Och som ett direkt svar på frågan jag fick i en kommentar, så jo, det är bra med oss, men dagarna bara rinner iväg och jag är så trött på kvällarna att vi tittar en stund på tv och sen går jag och lägger mig (vilket visserligen brukar innebära att jag går upp för att tvätta mig runt 22-23 men ändå inte somnar förrän närmare midnatt - jag är verkligen kass på det här med sömn nu för tiden). I förrgår upptäckte vi också att säsong 7 av "The Good Wife" äntligen finns på Netflix, så nu kommer det bli mer tv!