torsdag 18 januari 2018

Godnatt!






Jomen här är det väl ungefär som vanligt. Jag har haft mer jobb än på ett tag nu efter jul, så jag har varit i Malmö fyra dagar i veckan istället för vanliga två, och jag känner mig rätt stressad. Och i morse, när nu Alfred äntligen lugnat sig lite med rädslan för magsjuka (men istället oroar han sig för influensa...) fick jag veta att en pojke kräkts på tjejernas avdelning på förskolan efter de gått hem igår... Alltså orka med den här årstiden! Det går ju inte bo i Sverige på vinterhalvåret med små barn! Flora har såklart klagat på ont i magen ikväll, så nu är jag ju orolig igen (men vi har inte sagt ett ljud till Alfred). Under middagen bad jag henne peka var det gjorde ont, och då lyfte hon på tröjan och pekade på naveln och då såg jag att hon var alldeles prickig på både magen och ryggen. Hmm. Inget som kliar, inga stora prickar, men blekt småprickig över typ hela. Ingen feber.
Men kanske att det kan vara början på vattkoppor? Googlade och hittade flera trådar på Familjeliv om att barn haft ont i magen när de hållt på att få vattkoppor (en hade fått bekräftat från BVC att det var vanligt), fast då brukar man tydligen ha feber också. Vi får se imorgon. Förhoppningsvis blir hon inte magsjuk igen inatt – hennes fröken sa att det skulle kunna ha berott på att pojken hade proppat i sig en massa saltgurka igår vid lunchen, så jag håller tummarna för det.
Vet inte vad det är som händer här, vi som haft sån tur med att barnen varit väldigt lite sjuka – vi känner ju folk som vabbar var och varannan månad konstant, medan vi typ kan räkna på fingrarna hur många gånger barnen varit sjuka, alla tre hopräknade. Men nu magsjukan i december, Floras öron i julas och så nu kanske vad det nu är. Suck.

lördag 13 januari 2018

Sjuk-oro, BVC och veg-framgångar

Okej, jag är inte den enda som är rädd för magsjuka: min son är tio gånger värre. Igår när jag skulle hämta honom på fritids fick jag veta av en av fritidsledarna att det var flera barn som fått gå hem pga magsjuka och Alfred hade blivit rädd och ledsen och saknat mig. Så nu har han pratat om magsjuka typ oavbrutet sen han kom hem (vilket i och för sig är ett nästan välkommet avbrott i det evinnerliga Pokémon-pratet han kört senaste veckorna... men han har trott att han ska bli magsjuk varje morgon sen sist också, så rätt less på det nu) – tydligen tyckte han det var så fruktansvärt obehagligt när han var sjuk att han är livrädd för att bli det igen, så han har knappt vågat äta, och han ville gå och lägga sig vid 18-tiden både igår och idag. Och igår kväll vaknade han vid tio och skakade av rädsla, så Christopher fick ligga hos honom och titta på film på paddan i två timmar... och sen vaknade han typ tusen gånger inatt och frågade om hans panna var varm.
När vi förklarar för honom att det är väldigt liten risk att han blivit smittad blir han lättad i några minuter, och sen börjar det om. Vet knappt om man ska skratta eller gråta, och det blev väldigt tröttsamt i längden. De här "lilla tonåren" kan visst medföra att man blir väldigt rädd och känslig också, och det har ju slagit till med full kraft på vår lille kille.
Men ikväll gjorde det å andra sidan att Lilly fick egentid med mig för första gången vid läggdags, för Flora var också trött och ledsen och sa att hon hade ont i magen, men vi tror att det beror på att hon åt för mycket godis (hoppas jag i alla fall). Så Lilly och jag spelade memory, och hon var jätteduktig och skrattade hela tiden. :)
Just ja, tjejerna var äntligen på 4-årskontrollerna på BVC i veckan, efter att jag ringt och frågat när de skulle bli kallade egentligen, 4 år och 2,5 månader gamla... Jag var med Lilly i onsdags och Christopher med Flora i torsdags, och Lilly briljerade! Hon tyckte allt var superroligt, och pratade oavbrutet med sköterskan och skrattade och hoppade och klarade alla grejer, även det där hon skulle se vilken sak i en bild som inte passade in, som många tydligen tycker är svårt (Flora hade svårt med den), och sköterskan (och jag) tyckte hon var så rolig!
Flora hade också klarat sig bra dagen efter, men varit tyst och allvarlig och gjort allt metodiskt och korrekt - och hörseltestet hade gått bra, fast hon hörde lite dåligt ett tag efter öroninflammationerna i julas. Minns inte exakta siffror, men Lilly är ungefär 4 cm längre och väger ca 3 kg mer, tror jag det var.
Själv var jag hos optikern igår och kollade min syn igen, efter att jag skaffade bil/dator/tv-glasögon för två år sen, och den var bara marginellt sämre, men vi bestämde ändå att jag ska testa linser ibland. Jag vill inte ha glasögon på mig jämt, och jag behöver det inte heller de dagar jag jobbar hemma till exempel, men när jag är ute och gör saker kan det kanske vara skönt ibland. Så nästa vecka kommer de till optikern och så får jag gå och lära mig använda dem.
Och så har vi varit duktiga och bara lagat vegetarisk mat hela veckan! Jag tycker det är svårt med inspiration för vegetariskt, men jag googlade fram några bra recept och så blev det bara så den här veckan, och nu har jag fått en massa tips på Facebook och googlat mer (jag köpte två veg-kokböcker förra året, men det var så sabla komplicerade recept, så de hjälpte inte) så nu kanske vi kommer igång bättre.

tisdag 9 januari 2018

Nya frisyrer och en fin komplimang

Vi klippte alla barnens hår i söndags: både Flora och Lilly hade sagt att de ville se ut som jag i håret, fast bara på den korta sidan, inte snett. Så då fick de det, typ - fast jag fegade lite och vågade inte klippa för kort, ifall de inte skulle gilla det. Christopher klippte Alfred, som hade blivit superlånghårig (för sin frisyr, inte långt-långt), och gjorde det svinbra!

Han fick ungefär samma frisyr som Christopher själv.





Med Lilly var tanken att hennes lockar skulle komma fram mer när håret blev kortare, men det gjorde de inte - de kanske är på väg att gå bort nu..? Och hennes hår blir mörkare och mörkare också, hon verkar brås mer på sin pappa där.
I övrigt är Alfred en sån "liten tonåring" nu - han får såna vredesutbrott så man blir tokig. Plus pratar ENBART om Pokémons. Vill typ skära öronen av mig pga 100% ointresse - dålig mamma...
Flora kör nån sorts försenad trotsålder. Hon kunde väl inte tidigare eftersom Lilly höll på i full fart då... Hon är supermammig plus jättekrånglig samtidigt, och jag är inte jättebra på att hantera det, är väl för trött på trotsande vid det här laget, stackars liten.
Har haft fullt upp med min Timo-artikel också, eller snarare två versioner av den: en kortare som ska publiceras på en musiksajt och en superlång som ska upp på min Fozzie-blogg. Igår kväll skickade jag den långa till Timo och hans fru/manager, och först sa frun idag att hon tycker den är väldigt bra och Timo sa att han älskar den och gav mig en superfin komplimang om att jag är bra på att "fånga hans flumutläggningar" och få dem att hänga ihop. :) Så glad!

söndag 31 december 2017

Gott nytt år!










Messenger har ett nyårsfilter som tar bort rynkor och trötthet - yay!

fredag 29 december 2017

Jobbjulfest, jul, mellandagar och Timo – en lång uppdatering

Tar och börjar det här potentiellt jättelånga inlägget med jobbets julfest. Den var torsdag den 21 december, och det kändes lite som att det var då livet kom tillbaka efter 12 dagars magsjukeångest utan riktig mat eller sömn. Jag var tillbaka på kontoret, och det hade gått tillräckligt lång tid för att jag skulle kunna släppa oron och inse att jag faktiskt klarat mig, så jag kunde åka på mötet jag skulle ha på morgonen och vara kvar till julmiddagen. Vi började med glögg på kontoret, och jag tog en massa selfies med alla våra frilanscopywriters, som jag ju faktiskt också räknas som, och om jag själv får säga det så är jag så snygg på det här kortet med Marie att det måste vara med här. Sen åkte vi till Örenäs slott utanför Landskrona (yay, nära hem för mig!) och åt julbord, förutom Felix som började känna sig illamående efter glöggen, så jag fick lite magsjukeångest igen... Men men: det var trevligt, även om jag tycker att julbord är lite överskattat, och efteråt gick vi upp till en tjusig salong på övervåningen och så körde min kollega Sven ett popquiz som jag (tillsammans med vår VD Mikael, vi blev hopparade) vann överlägset. Chefen var mycket nöjd med mig. :)
Dagen efter tog det som vanligt en evighet att packa ihop allt vi skulle ha med oss, och sen styrde vi kosan mot stugan i Kärra. Vi upptäckte ju tidigare i år att Sia Glass ligger på vägen, så nu är vår nya tradition att vi alltid stannar där och äter glass, så det gjorde vi förstås igen. Flora tyckte det var sommar, typ.
Nästa dag åkte vi och handlade mat till julen och hämtade sen min syster Johanna, Victor och Nico och tvillingpojkarna i Johannas mage, och så kunde julen börja!
Och det gjorde den med att Flora fick öroninflammation och grät och grät till en bit in på natten mot julafton... Alvedon hjälpte inte, så jag googlade husmorskurer och gjorde ett lökomslag och lade på örat, och det hjälpte åtminstone litegrann. Och när det gått tillräckligt många timmar för att hon skulle kunna få en ny alvedon kunde hon äntligen somna – och på julaftons morgon mådde hon tack och lov bra. Men: Johanna hade tydligen också haft ont i örat på natten, efter att ha varit förkyld i en hel månad, så hon och mamma åkte in till vårdcentralen för att kolla henne. Inget att göra dock, bara virusförkylning.
Lilla söta Nico, som inte har någon tv hemma, skämdes bort av kusinerna som får titta lite för mycket på tv när de är lediga...
Mina stiliga killar på julafton.
Flora ville inte ha sin fina julklänning, utan föredrog vanliga kläder, rosa såklart: här i nya julklappskläder.
Victor däremot gick all in i rött flamencoförkläde. :)
Och Lilly var fin i julklänning.
Som tur var hade vi ett par grannar här där mannen kunde tänka sig att komma och vara jultomte, och barnen hade ingen aning om vem han var! Alfred var dock mycket skeptisk ändå, för han trodde inte att det kunde vara riktiga tomten – har dock inte riktigt fått kläm på om han tror på tomten eller inte, men han tyckte hur som helst att den här var fusk,
Lilly ville åtminstone sitta i hans knä en stund. Johanna ville fota Nico i tomtens knä, men det gick absolut inte, hon blev livrädd.
Lillys bästa julklapp: en Timo Räisänen-t-shirt, direkt från Timo själv! Jag fick den när jag var i Göteborg och intervjuade honom (mer om det sen), och hon blev så lycklig! "Jag älskar Timo!"
Sen blev hon vår lilla streetcoola tjej: nya glittriga skor, pösiga brallor, för stor t-shirt och keps. Så nöjd!
Jag har lyckats charma in mig hos Nico så hon vill vara med mig jättemycket, men det gillar Flora absolut inte. Hon är alltid mammig, så att någon annan gosar med hennes mamma är verkligen icke populärt. Så fort Nico är hos mig kommer hon och ska knö sig in och återta sin rättmätiga plats. Tur att jag är van att ha tvillingar i knät.
Det har varit riktigt skitväder: regn och blåst varenda dag, så jag var inte ens utanför dörren från kvällen den 23:e till och med den 26:e. Men på förmiddagen den 27:e var det uppehåll en stund, och då hann jag ut på en powerwalk, väldigt skönt. Och igår åkte vi till Trollhättan för att hälsa på Christophers 96-åriga farmor som nyss flyttat in på demensboende. Hon var lika go och glad som alltid ändå, så det var trevligt.

Igår frågade jag Flora om hon ville åka på en rolig utflykt och se djur och en massa andra spännande saker, för jag tänkte att vi skulle åka till Universeum i Göteborg. Lilla Flora svarade: "Eller så kan vi gå på en liten promenad." Gullhjärta!
Men vi åkte i alla fall, och det var roligt!


Och idag fyller Christopher 36, och jag och Lilly och Flora kom äntligen ut på en liten promenad, och sen firade vi med överblivet bröllopsbubbel och tårta.
Så nu är det nog bara en lite viktigare sak kvar som jag inte tagit mig för att berätta om: när jag åkte till Göteborg för att intervjua Timo Räisänen den 30 november! Planen var att jag skulle intervjua honom i Svenska Grammofonstudion, där hans bandkollega och producent Hans, som även är min vän, har sin egen Studio Två. Jag hade oroat mig lite för att något skulle komma i vägen, eftersom det var inte mindre än sju barn involverade i hela setupen: mina tre, Hans i samma ålder och Timos två lite äldre, men när jag satt på tåget upp på morgonen verkade ju allt ha gått vägen! Men: precis när jag klivit av spårvagnen ett par hundra meter från studion ringde Timo: Hans yngste son hade kräkts på förskolan, och hans mamma var bortrest, så Hans var tvungen att sticka direkt... Så tråkigt! Jag hade sett fram emot att, utöver själva intervjun, få se studion plus att träffa Hans, så jag blev så besviken. Jag fick en supersnabb rundtur i studion innan Hans rusade iväg, och sen tog Timo med mig på några ärenden och efter det åkte vi hem till honom i Hindås istället och det blev en jättebra intervju, så det löste sig bra ändå!
Och Hans son mådde bra efter han kommit hem, så vi kunde ses innan jag åkte hem, så det ordnade sig också bra, plus att jag sov över hos en kompis som jag hade supertrevligt med, så det blev en riktigt bra resa. Och nu har jag 35 sidor utskriven intervju som jag ska göra en bra artikel av, så jag har att göra, kan man säga. :)

onsdag 27 december 2017

God jul i efterskott!

Julen har inte varit snäll mot bloggandet! Att min gamla bloggapp slutade fungera och den nya är jättesvår att använda har inte heller hjälpt till, tyvärr... Men här kommer åtminstone vårt julkort (som vi bara skickade digitalt, eftersom december försvann i en vab-dimma), och så ska jag se till att lägga upp fler bilder och berätta lite mer en annan dag. God fortsättning!

söndag 17 december 2017

Jul i djurparken och inte över än

Det tar aldrig slut..! Igår eftermiddags hade det gått 48 timmar från att Alfred blivit bra, så eftersom Christophers föräldrar skulle komma och vi hade dyra biljetter till Jul i djurparken på Skånes Djurpark (eller: jag hade fått fem vip-biljetter via jobbet, men vi fick köpa till biljetter till svärföräldrarna för 400:-/st) så tyckte vi att vi kunde åka. Allt var bra på vägen dit, men precis när vi kom fram och skulle byta om till vinteroveraller på tjejerna började Flora gråta, hade ont i magen och ville ha en spypåse... Inget hände, så vi gissar på en släng av åksjuka plus nervositet – hon har haft lite svårt att förstå att hon är frisk nu och gick omkring med en påse som en snuttefilt i flera dagar efteråt – men hon ville bli buren med sin påse första halvtimmen eller så.
Barnen fick tomteluvor, och så var det pysselverkstäder och mattält där maten ingick, och det var trevligt, men inte riktigt värt pengarna (som vi ju tack och lov bara betalat en del av).

Barnen var i alla fall väldigt glada över det extremt vältajmade snöfallet medan vi var där.

Ett av de få djuren som faktiskt var ute i djurparken. Vi såg den, en kanin, ett par får och två renar, that was it.

Det höll på mellan 16.30 och 19.30, men Flora och Lilly lyckades hålla sig vakna hela vägen hem, en bilresa på en knapp timme från Höör, men Alfred däckade totalt, och när vi kom hem var han superhängig och också orolig för att han skulle bli sjuk igen...
Så efter en faktiskt ganska god natts sömn var jag väldigt glad att alla mådde bra, och vi vinkade av farmor och farfar vid 10-tiden. Precis när de åkt upplyste Christopher mig om att han fått diarré... Suuuuuuuuuck.
Så nu - långt efter att 48 timmar gått – har alltså nästa offer skördats, så han ligger nere i gästrummet och mår dåligt, och jag får elda på mitt blivande magsår med ännu några dygns väntan för att se hur det går med mig (jag var på toa strax efter honom utan att veta att något var fel). Det var då den segaste sabla skit jag varit med om, det här!! Och det kommer bli en extremt fattig nästa månad när det aldrig blir något jobb för mig, vet inte om jag kan åka till Malmö nästa vecka heller, och julen börjar kännas lite osäker också när det går såhär långsamt allting.
Christopher ringde 1177 och fick veta att barnen kan åka till skolan och förskolan imorgon eftersom risken att återsmittas är väldigt låg, men jag vet inte, det känns inte helt okej att skicka iväg dem... Men de vill ju tillbaka, plus att de nu har tittat på tv och YouTube ungefär 9 dygn i sträck, så... aaargh, jag vet inte, jag är så trött på den här skiten nu! Det börjar kännas som att livet aldrig kommer bli normalt igen (drama queen).

torsdag 14 december 2017

Ta på din egen syrgasmask först


Ja, jag gör sjukt söta barn. Men nu har de här sjukt söta barnen varit sjuka i omgångar i 6 dagar och alla har måst vara hemma eftersom det ju handlar om den onämnbara sjukan som jag mår illa bara av att läsa namnet på. Och nu börjar mina trötta nerver ta slut.
Min mamma brukar säga åt mig ungefär det som det står i flygplans säkerhetsinstruktioner: ta på din egen syrgasmask före du hjälper andra. Men alltså, hur i hela friden gör man det? Hur ska jag kunna sova själv när jag bara ligger och väntar på att någon som ligger bredvid mig i sängen kan bli dålig vilken minut som helst? Hur ska jag kunna äta när jag får ont i magen bara av att tänka på att det kan vara min tur härnäst?
Så efter sex dagar med knappt någon mat eller sömn, och där först Lilly blev sjuk när vi började tro att faran efter Flora var över, och Alfred när de 48 timmarna efter Lilly passerat för rätt sabla många timmar sen, fungerar jag knappt. Jag går för att hämta något och vet knappt var jag kom ifrån, jag sitter bara i soffan och förmår inte ens komma på något roligt för Flora och Lilly, som ju är friska nu, att göra mer än att glo på tv och mobiler (jo, vi pärlade faktiskt en stund idag, till mitt försvar) och jag glömmer att ge någon alls någon mat. Och då är det ändå Christopher som faktiskt har tagit hand om det mesta av det äckliga den här gången.
Och som grädde på moset kan jag knappt ens vila när jag har tillfälle, för jag har så fruktansvärt ont i bröstryggen när jag ligger ner. Så mig är det inte mycket bevänt med för tillfället. Hur är det, det är inte riktigt socialt accepterat att rymma från sina sjuka barn, eller? Sova i en vecka då, hur är det med det? Nähä, inte det heller. Tråkigt.

söndag 10 december 2017

Instagram 2017


Mina nio mest gillade bilder på Instagram under 2017!  Möhippa, bröllop och familj: ja, det summerar väl året ganska väl!
Eftersom jag är lite dålig på att blogga numera så följ mig gärna på popsara där.

lördag 9 december 2017

Optimistisk apotekare (obs: sjukinlägg)

Definitionen av optimist: apotekaren som önskade mig en trevlig helg i morse när jag berättat att ett av tre barn är magsjukt och köpte tre paket spypåsar? 😄
Det stod på tavlan på förskolan igår att det fanns magsjuka i huset, men jag försökte ta det lugnt och tänkte att åtminstone inget skulle hända förrän natten mellan lördag och söndag med tanke på vanlig inkubationstid. Christopher sov med Flora i gästrummet för jag var så trött och hon brukar störa mig mest på nätterna, och när Alfred gick ner till dem vid 7-tiden och kom tillbaka upp och berättade att Flora kräkts blev jag helt paff. 
Så seg dag idag, och nu får vi se om jag kan sova inatt eller om jag bara kommer ligga och lyssna på Lilly och Alfred. Hå hå ja ja, det är kul att vara förälder nästan jämt. 

torsdag 30 november 2017

Tandborstkaos och Göteborg


Som det blir när ens barn lägger sina tandborstar var som helst i huset efter de själva borstat tänderna på morgonen... Alla har fått dubbla. 
Nu är jag på ett tåg mot Göteborg för att intervjua Timo Räisänen i Svenska Grammofonstudions Studiotvå - så roligt!

lördag 25 november 2017

De senaste veckorna

Så dålig jag är på att skriva nu för tiden! Har haft för mycket annat i tankarna: dels ryggskottet som aldrig går över (blev bättre efter en knapp vecka, men sen blev jag plötsligt sämre igen på dag 10 utan att ha gjort något särskilt), dels det där som jag nämnde för några veckor sen att jag hjälper Timo Räisänen med en grej (mer om det längre ner), dels den evinnerliga sömnbristen.
Men här kommer i alla fall en bunt bilder från de senaste veckorna med lite text.

Förrförra veckan var det dags för Christophers månatliga stockholmsresa. Han är uppe och har möten med sin huvudsakliga kund SF Bio en dag i månaden, och då åker han tåg upp dagen innan och kommer hem runt midnatt dagen efter, vilket innebär att jag har två ensamma kvällar med barnen och en morgon. Första kvällen tog jag barnen till närmsta pizzerian för att göra det enkelt för mig, och de tyckte det var så roligt. De skötte sig dessutom hyfsat: de satt inte still, men de sprang i alla fall inte iväg från bordet (så ofta...). Och det kom fram folk till oss och pratade med barnen (på så grov skånska att barnen inte fattade nånting, vilket jag tyckte var lite konstigt eftersom nästan alla deras fröknar pratar skånska), så vi hade trevligt. Nu kräver de att pappa ska ta dem dit om jag åker bort nån gång - vilket jag faktiskt ska i nästa vecka, mer om det också senare.

När jag var ensam med barnen fick vi ju faktiskt plats i samma säng allihop också!

En annan dag pysslade vi med ett recycling-paket som jag köpte till tjejerna när de fyllde år. De tyckte det var roligt, men när jag skulle fota var det plötsligt väldigt deppigt när Lilly skulle visa upp sin toapappersrulle-robot. :D

I förra veckan hade jag äntligen klipptid hos min favvo Elina! Jag hade låtit håret växa sen i våras för att kunna sätta upp det på bröllopet, och det var väl kul ett tag efter också att kunna sätta upp det – men rätt snart ledsnade jag på att jag inte såg klok ut när det inte var uppsatt. Men Elina jobbar bara deltid som frisör, så det tog en månad innan jag fick tid, och eftersom jag hade en bokad tid så ville jag inte börja klippa i det själv. Så det var en riktig seg månad, så när jag väl blev klippt och det blev precis så perfekt som jag ville ha det så blev jag så lycklig – jag kände mig äntligen som mig själv igen!

Härom kvällen blev jag bjuden på musikshow innan barnen skulle sova. Lilly sjöng med till "Shake it off" i Sing-versionen...

... Flora sjöng "Sätt dig på bocken och håll dig i rocken", en julsång som de brukar sjunga på förskolan...

... och Alfred sjöng en sång om en gul moped som en av hans fritidsledare lärt honom.

Det går utför med tant Sara nu för tiden: inte nog med ryggskottet, för några morgnar sen vaknade jag med en blåtira. Hur?! Om inte nån lyckats smälla till mig när jag sovit utan att jag vaknat (vilket låter rätt otroligt) så fick jag en blåtira utan någon yttre påverkan. Kan man få det? Är jag typ döende?

Och på tal om att sova: igår fick jag nog av att inte få plats i min egen säng och att bli sparkad på (Lilly tillbringade typ hela förrgår natt med att sparka mig – hårt), och jag vågar inte sova i barnens säng eller i gästrummet innan min rygg blivit bättre, så jag lade ut en vanlig 90-madrass vid fotändan på vår säng och sa åt barnen att när de kommer in på natten får de lägga sig där. De tyckte det var jätteroligt, men sen hade vi såklart två barn i sängen ändå, men kanske att vi kan nöta in det lite. Flora har åtminstone sovit i sin egen säng hela natten flera nätter i rad nu. Ta i trä...

Och nu! Det där som jag nämnt – det kanske inte är så intressant för någon annan, men för mig som popnörd är det stort, så jag tänker berätta i vilket fall. :) Efter jag var och såg Timo Räisänen i Halmstad för en dryg månad fortsatte jag och Timos producent/keyboardist, som jag känt i tio år, att prata på messenger om allt möjligt, och när det kom fram att de inte var helt nöjda med vissa saker så hjälpte jag genom mina kontakter dem att byta bokningsbolag. Det tog någon vecka, men nu är det äntligen officiellt! Så nu hoppas jag på fler spelningar i närheten av mig snart. :)
Och så har jag dessutom skrivit en ny biografi om Timo för just bokningsbolagets hemsida, vilket också känns jätteroligt.
Ännu roligare är att på torsdag ska jag åka till Göteborg för att intervjua Timo igen. Han är ett av mina absoluta favoritintervjuobjekt, och den här gången ska jag dessutom intervjua honom i studion, så jag är så peppad! Jag kommer stanna i Göteborg över natten för att slippa stressa, så barnen får gå till pizzerian med Christopher, och jag kommer slippa en bråkig middag hemma (det där är ett ämne för sig som jag tar en annan gång) och få en natt för mig själv. Lyx!

I förmiddags gick jag ut på en promenad för att se om lite motion skulle hjälpa min rygg, och det var så magiskt vackert! Selma Lagerlöf blickar ut över Öresund med vattentornet i bakgrunden.

Ankor i vallgraven vid Citadellet.

Landskrona! <3