lördag 20 maj 2017

Akuten igen

Ibland är det inte roligt att vara förälder: vi fick åka till akuten idag igen, och den här gången med Alfred.
Men first things first: jag har varit tokförkyld i några dagar igen och varit mer eller mindre däckad, men idag var jag bättre och då skulle vi gå på trädgårdsloppis vid Citadellet. När vi tittat på lite plantor och grejer såg Alfred att några barn stod och gjorde jättesåpbubblor och ställde sig och väntade på sin tur. Men det verkade som att det skulle ta lång tid, så när jag såg ett bord i närheten där man fick göra sina egna drakar övertalade jag honom att vi skulle göra det först.
Det tog sin lilla tid, men barnen tyckte det var roligt att hjälpa till, så det var ju bra.

Alfred nöjd med sin gula drake.
Tyvärr hade såpbubbelgrejerna försvunnit när vi väl var klara, så det blev han besviken över, men sen sprang han iväg med sin drake. Han sprang så fort att vi andra inte hann med, och när jag inte såg honom längre började jag ropa på honom och gå snabbare med Flora i släptåg. Kanske 25 meter framåt hörde jag honom plötsligt storgråta och såg honom komma springande mot mig med handen mot pannan, så jag släppte Flora och rusade mot honom (Christopher och Lilly kom ju lite bakom). När vi möttes släppte han handen och då började det rinna blod ner mot vänster öga. Jag fick fram en näsduk och torkade och såg att han hade ett långt och djupt jack i pannan: kanske 3-4 centimeter långt och det såg schöven ut som att det gick ända in till pannbenet.
Jag skrek på Christopher att komma fort, men såg honom inte, så jag skrek igen, och då kom två kvinnor springande för att kolla hur det var med oss. En sprang iväg igen och kom tillbaka med en liten första hjälpenväska från Röda Korset-tältet i närheten (tror det var Röda Korset, de hade i vilket fall gett frisbees och badbollar till barnen när vi gick förbi tidigare), så hon drog på sig handskar och tog fram nån tvättlapp och ett stort plåster och hjälpte oss. Christopher hade hunnit fram med tjejerna, så han sprang hem och hämtade bilen medan jag satt kvar med barnen på gräset - då började Lilly grina över att hon hade ont på hälen där hon skrapat sig förut, och försökte kräkas för att hon hade ont. Uppmärksamhetsbehov, någon? Jag röt åt henne att sluta och lägga sig ner istället, och Alfred, som hade lugnat sig hyfsat fick min mobil för att distrahera sig. Blodet hade slutat rinna, och jag frågade honom vad som hänt: han hade snubblat till och ramlat på en frisbeegolfkorg i metall, och slagit sig på den.
Christopher kom med bilen, och hade också haft sinnesnärvaro nog att ta med sig bananer till barnen eftersom det var lunchdags, och en mobilladdare, och så körde vi till sjukhuset i Helsingborg.
Alfred hade inte särskilt ont, tack och lov, men han blev ledsen när vi kom fram till akuten, där han kände igen sig redan när vi var där med mormor från när han slagit sig vid ögonbrynet för 1,5 år sen. Vi fick komma in till första bedömning efter bara ungefär 10 minuter, och sköterskan bekräftade det jag trott: att han behövde sys, så jag och han fick gå vidare till väntrummet vid öron-näsa-hals, eftersom det är de som tar hand om sår i ansiktet. Christopher och tjejerna blev kvar, och gick efter en stund och åt pizza och åkte senare till min mamma för att slippa sitta i väntrummet, som var smockat med folk.
I nästa väntrum var det också fullt med folk, några med spypåsar, och min bacillskräck som blivit värre sen barnen började på förskolan var inte glad... Efter en dryg timme hade nästan alla som var före oss blivit uppropade, så jag tänkte att det nog inte skulle ta så lång tid till, men ack vad jag hade fel. Alfred fick sitta med min mobil, så han var rätt nöjd ändå, men schöven vad det var tråkigt. Timmarna gick, och vi hade inte ätit mer än lite kexchoklad som jag hunnit köpa i väntrummet, men gulliga människor som också väntade bjöd Alfred på både chips, godis och pommes frites (och jag fick också en chokladbit av en vänlig tjej som väntat med sin kille i 6 timmar redan). När jag till slut bett Christopher lämna tjejerna hos mormor och komma med pizzarester blev vi uppropade, fyra timmar efter vi kommit in.
Och vi kom faktiskt till samma läkare som limmat hans ögonbryn sist, och hon sa först att hon kanske bara behövde tejpa, tills jag sa att jag tyckte jag sett hans skallben, så då tittade hon närmare och sa att hon skulle sätta några stygn... Alfred blev jätterädd, fast vi läst boken "Emma hos doktorn" otaliga gånger, där hon får en bedövningsspruta och blir sydd, så han fick ligga i mitt knä. Hela fem stygn blev det, och sen fick han en isglass av sköterskan, och allt var över på mindre än en kvart.
Vi sa hej då till de snälla människorna i väntrummet och gick ut och mötte Christopher och åkte till mormor innan vi åkte vidare hem för middag och sen läggning.
Tapper och tålmodig kille! Världens bästa kille, faktiskt.
Jag har lite dåligt samvete för att jag lurade honom att göra en drake istället för att blåsa såpbubblor, för då hade det här kanske inte hänt, men så kan man väl inte tänka. Jag är åtminstone oerhört tacksam över att han inte tuppade av eller värre, så det är väl åtminstone något. Var tvungen att lägga mig och krama honom när han sov nu innan jag gick och lade mig i gästrummet igen (för jag hostade så mycket igår natt). Älskade älskade barn.
Hade tänkt berätta om när han och jag var på vårdcentralen igår också (mycket nu), men jag orkar faktiskt inte, måste sova nu. Det får bli imorgon.

tisdag 16 maj 2017

Stockholmshelg med möhippa och ettårsfirande

Oj, en hel vecka sen jag skrev! Förra veckan var ju lite kaotisk med mammas brutna handled (plus att jag var så trött att jag var helt vinglig), så jag var hos henne hela dagen efter och sen hade jag jobbmöte i Malmö på torsdagen och efter jobbet var jag hos en sömmerska (Alfreds kompis farmor) och lämnade min brudklänning för en liten ändring. På fredagen var jag i Malmö igen för att klippa mig, fast utan att klippa så mycket som jag egentligen vill eftersom jag behöver ha lite längre hår för att kunna ha en frisyr på bröllopet. Luggen blev dock lite kortare än vanligt i gengäld.

På fredagseftermiddagen tog jag Snälltåget till Stockholm! Vi hade från början tänkt åka hela familjen och ta bilen upp, men dels hade vi ingen vi kunde bo hos alla fem, dels kändes det mindre lockande att åka bil i åtta timmar åt varje håll när Lilly börjat bli åksjuk, så jag bokade en tågbiljett istället. Anledningen till resan var dels att systerdotter Nico fyllde ett i söndags, dels att jag skulle få en möhippa på lördagen! Det funkade inte att göra den som en överraskning, eftersom min best man/man of honour Emil bor i Stockholm och hans fru är höggravid, så det krävdes planering så att jag kunde komma upp. Men jag hade ingen aning om vad som skulle hända. Så jag lämnade Skånes blommande rapsfält för några dagar i Stockholm, där det bara dagarna innan hade snöat...
Snälltåget var rätt mysigt, det var som att åka barndomens tåg igen, vagnarna är upprustade 60-talsvagnar. Och den här uppmaningen tog jag på allvar när jag dels hoppade fram och hjälpte en ensamresande spädbarnsmamma när hon försökte få av sig jackan med bebis i knät, dels när jag upptäckte att Alfreds bästis från hans förskola i Stockholm, Isadora, satt på andra sidan gången! Hon och hennes pappa hade varit i Malmö och hälsat på hennes farmor. Så Alfred fick prata på FaceTime med henne, väldigt gulligt.
Jag kom fram till min syster Johanna, Victor och Nico sent, så de hade redan lagt sig, men på morgonen fick jag träffa den här lilla gullungen, som snabbt hittade alla sina presenter i min resväska.
Men roligast av allt var mitt "knälejon"! Jag köpte det lilla gosedjuret på IKEA för ett tag sen, bara för att det var gulligt, men så kom jag på för några dagar sen att det var perfekt att ha mellan knäna när jag sover, eftersom det plötsligt börjat göra ont i knäna när de ligger mot varann... (Hårt att bli äldre, tydligen. Sen glömde jag såklart mitt lejon där, eller om Nico snodde det, så jag hoppas de kan skicka det till mig.)
Lördagen tuffade på, och jag fick inte veta mer än att vi inte hade bråttom, så vi åt god pizza till lunch och hängde och lekte med Nico, och jag passade på att vila (sköööönt) ett par timmar när hon sov, och vid tjugo i fyra sa Johanna att nu var det dags att gå!
Vi tog tunnelbanan till St Eriksplan och gick till Vasaparken, där Emil och Nina (tjejernas gudmor) satt på en filt och väntade på oss, med rosa bubbel, vindruvor, nötter och en spellista med svensk indie spelandes ur en liten högtalare.
Där satt vi och pratade ett tag och hade supertrevligt, och efter en stund såg jag i ögonvrån att någon närmade sig oss. Jag tittade upp, men det såg inte ut som någon av mina kompisar, så jag brydde mig inte mer om det tills de kom ännu närmare och jag tittade upp igen.
Och så var det Titiyo! (med en kompis)
Emil, som jobbar som bland annat hennes artistagent, och visste att jag gillar henne så han hade fixat så hon kom och sa hej, gratulerade och gav mig en liten present (en Titiyo-tygkasse med ett rör Treo i). :) Jag berättade att vi faktiskt setts förr, när jag intervjuade henne för typ hundra år sen, plus att jag ansvarade för byggandet av hennes hemsida för närmare tio år sen, och att vi då pratat i telefon, och då kom hon på varför hon kände igen mitt namn och blev jätteglad, för hon älskade sin (gamla) hemsida. Mycket roligt!
När hon och hennes kompis gått gick vi vidare, till Emils kontor i Bonnierhuset.
Där kom tre vänner till: äkta paret Per och Petra, samt Anna, och i ett fint rum med fantastisk utsikt hade vi popquiz med Sara-tema som Nina gjort, Rappakalja med Sara-frågor (gjort av Nina och Johanna) och ett popquiz som Per fixat och sen drog Johanna fram en tärning: dags för hennes favoritpartytrick Tärningsspelet!
Tärningen ska avgöra vad ens nästa steg blir, och de sex alternativen ska vara: ett som man gärna vill, ett som man absolut inte vill och fyra som man normalt inte skulle göra. Så jag fick slå tärningen först om vilken restaurang vi skulle till (de hade bokat bord på tre olika och hade tre alternativ till) och Sjätte Tunnan, en medeltidsrestaurang i en källare i Gamla Stan vann (nej, inte E-Types restaurang, det visade sig att det finns en hel hög liknande ställen), att vi skulle ta tunnelbanan dit och att vi skulle ta oss till tunnelbanan genom att gå Silly Walk..! (alla tre alternativen var nummer 1, så vi började misstänka att tärningen var riggad, men nej, jag hade bara otur i början.)
video

Det visade sig vara sjukt jobbigt att gå Silly Walk, även fast det inte var så långt! Men alla var tappra och gjorde det hela vägen, och det var också väldigt roligt!
På vägen till Gamla Stan fick jag slå tärningen igen och fick det sämsta alternativet igen: när vi kom in på restaurangen skulle jag skrika "Vi är här nu!!"... Kändes ju urdumt, men jag antar att man får gå med på viss förnedring på sin möhippa, och jag gjorde det - och ett gäng som satt strax innanför dörren svarade nåt i stil med välkomna, så det var ju tur att de inte blev sura. :)
Och till allas vår förvåning var maten riktigt bra!
Efter maten tog tärningsspelet oss till sunkhaket Brother Tuck på Götgatan (alltså det där med att någon gång få alternativet man gärna skulle vilja ha, det var ju omöjligt) för en shot Fireball (tack och lov fick jag bartendern att ge mig bara en halv, för jag tål typ ingenting nu för tiden), och sen vidare med tunnelbana till Globen och vår sista anhalt, som jag fortfarande inte visste vad det var, men tärningen sa att vi skulle sjunga "Vi gå över daggstänkta berg" hela vägen dit. Också förvånansvärt jobbigt, tydligen har ingen av oss någon kondition, men vi lyckades sjunga eländet hela vägen, säkert 30 gånger, minst. Och sen skulle vi sjunga karaoke!
Såklart var det också kul, det var ju karaoke. Och såklart sjöng vi "We are the world" och "Do they know it's Christmas".
Och sen behövde Per och Petra och Johanna åka hem, men vi andra fyra stannade för en sista drink innan det var dags att sova.
Jätterolig dag, och jag är så glad för mina fina vänner som fixat så fint och som känner mig så väl (skrev inget om det, men de hade förvånansvärt bra koll på mig i frågespelet vi gjorde tidigare). :)
Och nästa dag firade vi Nicos ettårsdag!
Men jag hann också med att se på Instagram att min gamle vän Martin sålde en barncykel på loppis, så jag åkte och fick den till skänks för att släpa med den hem på tåget.
Så all in all en jättebra helg, även om jag nog var tröttare efter den än innan. :)

tisdag 9 maj 2017

Stackars mormor

I eftermiddags när jag och Christopher just började göra oss klara för att åka och hämta barnen tillsammans ringde mamma och grät. Hon var på en biltvätt och hade precis ramlat och brutit vänster handled - och var utöver smärtan extra ledsen för att det bara var 3,5 år sen hon bröt höger handled och mindre än ett år sen hon bröt foten! (Ja, hon står redan i kö för utredning om benskörhet...)
Vi kastade oss i bilen, hämtade barnen och körde till akuten i Helsingborg, gick in och Alfred började gråta för han kände igen sig från när han var där när han slagit upp ögonbrynet förra hösten. 
Vi blev visade till ett litet väntrum eftersom de just skulle lägga en blockad på mamma mot smärtan, och efter 10 minuter eller så visade en sköterska in mig i rummet där mamma låg. 
Hon var så fin i nya vårkläder och jag tyckte så synd om henne som låg där och hade ont, men vi hann knappt prata något innan min syster Johanna ringde och så kom det ett gäng och skulle köra iväg mamma i sängen till röntgen nästan samtidigt. Allt blev bara kaos i mitt huvud, som redan var snurrigt av trötthet och begynnande förkylning (jag har sovit ensam med snoriga och hostiga barn i två nätter för Christopher var utmattad och fick sova i gästrummet), så när sköterskan sa att det skulle ta några timmar (kö på röntgen, sen flytt till ortopedkirurgen där det var fullt, sen reponering av handleden (= dra den rätt), sen röntgen igen, sen eventuellt operation) så det var lika bra att vi gick och fikade eller nåt, och mamma sa att det var okej att vi åkte hem så gjorde vi det eftersom det snart var middagsdags för barnen. Och oj vad dåligt samvete jag haft sen dess för att jag lämnade stackars mamma ensam!
Vi har smsat så jag har koll på vad som händer och hon har sagt att jag inte behöver komma förrän hon vet hur länge hon behöver vara kvar, och så har vi ringt ett par gånger, men när vi pratade senast låg hon och hade så ont att hon skakade men låg ensam i ett rum utan klocka för att kunna ringa efter hjälp, och själv låg jag och försökte lägga tjejerna och fick panik över att jag inte kunde hjälpa henne.
Men nu har en läkare dragit handleden rätt och hon har fått gips och väntar nu på röntgen igen för att få veta om hon behöver opereras också, så förhoppningsvis är det inte så långt kvar tills jag eller Christopher kan åka och hämta hit henne för att kunna hjälpa henne i början.
Sabla skit det här med att man blir klenare med åldern! Tack och lov åtminstone att vi bor nära mamma så vi kan hjälpa henne efter ikväll, alltid nåt.

torsdag 4 maj 2017

Maskerad!

Maskerad på tjejernas avdelning på förskolan igår. :)
Liberodräkterna i stl 92 funkar precis fortfarande...

måndag 1 maj 2017

Långhelg i Lysekil

Nu är vi på väg hem från Lysekil, sent, i hopp om att barnen ska somna för natten ganska tidigt och att Lilly därigenom ska slippa bli åksjuk - men hon har också på sig såna åksjukearmband som jag hade när jag var tvillinggravid. 
Långhelgen har varit nästan helt igenom superhärlig med strålande solsken och lyxig matlagningsservice av i huvudsak barnens farmor (och typ alla utom mig) - men det började ju lite jobbigt med att vi inte var helt hundra procent säkra på att det bara var åksjuka Lilly råkat ut för, och redan framme i Lysekil var både farmor och farfar och Christophers syster med man och två barn. Lilly mådde dock bra när vi kom fram, men under middagen började plötsligt Floras ögon vara, så nästa tanke var ju att alla ungar skulle få ögoninflammation... Men ögonen var inte röda, och farmor som varit sjuksköterska för länge sen sa att det nog bara var proteiner som lösts ut för att något irriterat ögonen. 
På lördagsmorgonen såg hon ut såhär, men sen blev det bra, tack och lov. 
Solglitter i havet, något av det vackraste jag vet, på promenad ner till stranden med hela gänget. 
Mys i soffan (det gula är min t-shirt) efter husmålning (Christopher och farmor), gräsklippning (farfar), gräskrattning (jag och barnen) och massa spring och lek utomhus igår (Rebeccas familj åkte hem på lördagkvällen).
Senare på kvällen var det dock lite ångestladdat då det var sista dag för att osa till vårt bröllop och några tackade nej i sista stund och drygt 20 har fortfarande inte svarat. Känner oss lagom o-poppis... 
Idag var det fantastiskt varmt och skönt i solen och vi kunde bara ta det lugnt och ta en liten utflykt till hamnen i närheten och titta på vindkraftverket och kasta sten i vattnet.

Och på stranden lite senare råkade Lilly springa lite för långt ut i vattnet och blöta ner sina byxor...
På färjan nyss. Nu längtar vi till sommaren så vi kan komma tillbaka och bada!

fredag 28 april 2017

Åksjuka?

Vi verkar ha fått ett åksjukt barn. Idag åkte vi till Lysekil, och ungefär en timme efter att bilden nedan togs spydde Lilly - jag var som tur var beredd med en påse, eftersom hon petat sig själv i halsen i morse efter nåt som kliade så att hon spydde upp lite slem, så vi hade en påse beredd om det skulle bli nåt knas igen.
Nästan prick en halvtimme senare hände det igen, och de gånger barnen varit magsjuka har det gått precis en halvtimme mellan, så jag blev orolig att det kanske var nåt smittsamt, men efter det var det lugnt. Så min gissning är att hon började må dåligt när vi hamnade i bilkö och körde ryckigt, men när magen var tömd och vi körde på i bra fart på motorvägen så var det lugnt, för när vi var framme var hon hur pigg och glad som helst och har ätit både middag och efterrätt. Så imorgon ska vi köpa åksjuketabletter för hemvägen och hoppas på det bästa. 

Vi är ett helt gäng här: Christophers föräldrar är hemma från Frankrike och hans syster med man och två barn är också här tills imorgon, så det har varit fullt ös med fem barn mellan 6 och 3 år sen vi kom vid halv åtta. :) Klockan är nu 22 och våra barn har just gått och lagt sig (sover inte än), men nån sovmorgon blir det kanske inte ändå eftersom Alfred brukar vakna 6 oavsett när han lagt sig nu för tiden...
Alfreds kommentar när Christopher skulle lägga honom, i samma säng som systrarna: "Varför måste jag ligga med kräksbarnet?" Haha!

torsdag 27 april 2017

Mamma hittade mattbilden!

Min syster Fina bland mattorna. :)

Kul på IKEA

Vi var på IKEA i söndags. Mattavdelningen var roligast.




Lilla knas-Flora gör sig alltid vindögd på bild nu för tiden - det är hennes nya fotomin. :)
Någonstans har min familj gamla foton på min storasyster Fina i en mattbutik när hon var liten, det hade varit så roligt att jämföra med de här, fast jag hittade inte dem nu - får kolla var mamma har dem.

tisdag 25 april 2017

Fyra år sen idag

Håller på att bli förkyld och är helt slut, men måste i alla fall uppmärksamma årsdagen av ultraljudet då vi fick veta att det låg tvillingar i min mage. :) Det kan man läsa om till exempel här.

fredag 21 april 2017

Jodå, vi hänger med

Det går utför med mig. Dagarna precis innan påsk hängde min hjärna inte med för fem öre: jag kunde glömma bort mitt i en mening hur jag skulle avsluta den, och fattade i stort sett noll av allting. Tack och lov blev påsken ganska lugn, även om jag kanske inte sov jättebra, men lite återhämtade jag mig åtminstone. Nu har jag mest ont i leder och skelett lite varstans, framför allt i knäna, och jag har märkt förut att de tar illa vid sig när jag är jättetrött. För att inte tala om hur jobbigt det blir för alla andra när jag är trött, för jag har typ inget tålamod då.
Jag har i alla fall kommit igång med att gå ut och powerwalka ett par gånger i veckan, och träning sägs ju vara bra för det mesta, både kropp och själ, så jag hoppas det kommer hjälpa. Jag har dessutom börjat få lite love handles som jag inte gillar nåt vidare, så det får ju gärna ge lite effekt på det också - särskilt som jag hatar att låta bli sötsaker.
Men på det hela taget har vi det väl rätt bra. Det går fram och tillbaka med Lillys krångel, vissa dagar är bra, andra sämre. Flora hade ont i örat härom kvällen, för hon är förkyld, och jag föreslog att hon skulle få en smält-Alvedon med jordgubbssmak, vilket bara gjorde att Alfred och Lilly ville ha varsin (vilket de såklart inte fick eftersom det inte var nåt fel på dem) men Flora vägrade. Till slut fick jag i henne ungefär två tredjedelar av tabletten som jag smält på en sked med lite vatten, och Alfred och Lilly fick prova att doppa tungan i också (Alfred gillade den, Lilly absolut inte, så vi får se hur det går om hon nån gång behöver en), och sen var hon besviken över att det inte hjälpte direkt... Men en kvart senare var hon glad och somnade gott och dagen efter mådde hon bra.
Igår hände nåt lite obehagligt dock! Vi fick ett stenskott i framrutan på bilen för några veckor sen, som gav en spricka, så vi lämnade in bilen igår morse för att byta ruta, och efter förskolan skulle vi hämta den. På vägen hem stannade vi till vid Dollar Store för jag ville köpa en billig bh-top och några hinkar, och när vi precis åkt därifrån ringde det på Christophers telefon. Det var från Verisure, som vårt huslarm är hos: larmet hade gått och någon försökte slå in rätt kod men misslyckades. Vi fick panik båda två: min personliga dator, min jobbdator, Christophers dator och min mobil som jag glömt låg allihop på våra skrivbord på första våningen så man kan se dem genom fönstret om man är tillräckligt lång, och om det var en tjuv som tagit sig in kunde hen lätt slita åt sig dem och dra även om larmet tjöt. Men... skulle en tjuv försöka stoppa larmet genom att försöka hitta rätt kod..? Kunde det vara min mamma som har nyckel som misslyckats med att larma av? Hur som helst körde Christopher hem så fort han vågade, och när vi körde in på vår gata ringde hon från Verisure igen och sa att larmet stängts av, och samtidigt ringde min mamma till Christophers telefon (min låg ju hemma), och när vi närmade oss såg vi mammas bil utanför. Lättnaden!
Eftersom vi stannat på Dollar Store på grund av mig och annars hade varit hemma innan larmet gått hade det känts som att det varit mitt fel om alla våra (och jobbets) datorer blivit stulna - vi kommer nog fundera lite extra på om vi ska lämna dem synliga i fortsättningen när vi åker iväg, även om det ju inte var någon fara igår.

söndag 16 april 2017

Påskharar och trädgårdsarbete

Och idag blev de påskharar. Nu gömmer jag sminket. ;)
Alfred målade sin nos själv. 

Själv har jag idag powerwalkat, köpt en begagnad gungställning (barnen blev överlyckliga) och grävt upp ett gammalt övervuxet trädgårdsland och planterat morötter, sallad och blommor och känner mig nu helt mörbultad (har dessutom haft ont i höger handled sen torsdag natt när något blev konstigt när Flora låg på min underarm, men jag har fått låna mammas handledsskena sen hon bröt handleden, så jag kunde gräva ändå). Vissa av fröna jag planterade var typ sandkorn-små och skulle sättas med 20 cm mellanrum. Så blev det inte, kan jag ju säga. Snarare typ 5 per centimeter, så det blir nog mycket sallad här i år också. :)

lördag 15 april 2017

Glad påsk!

Glad påsk önskar våra tre små varieté-påskgubbar!




Alfred tjatade sig till att måla mig och pappa och Lilly målade fräknar på mormors näsa (fast jag missade att ta kort på dem, får kolla om han tog några sen). Så: glad påsk!
Det hade han!

torsdag 13 april 2017

Saknad

När jag lade tjejerna ikväll började Lilly snyfta efter en stund. Jag blev inte särskilt orolig, för hon gör ofta det just vid läggningen, och när jag undrar varför brukar det vara för att hon saknar någon. Oftast är det mormor, ibland är det Timo (Räisänen, artisten), och ikväll var det... tomten. Oookej.

onsdag 12 april 2017

Påsklov

Påsklov i stugan!
Tjejerna ville först sova i mormors säng men fegade ur innan de hunnit somna så nu ligger alla barnen i jättesängen jag fixade till i julas. God natt!

tisdag 11 april 2017

Ny taktik

Oj oj, det blir visst glesare och glesare mellan inläggen här - ledsen för det, ni som fortfarande hänger kvar! Det är ju det här med tid och ork, och båda är en bristvara...
De där framstegen vi tyckte att vi gjorde med bråken med Lilly har helt försvunnit: vi är tillbaka på noll. Det bråkas på morgnar, middagar och läggningar och ingen ljusning verkar vara i sikte.
Men ikväll testade jag nåt nytt. Jag har hört att en del barn bråkar för att få uppmärksamhet, för dålig uppmärksamhet är bättre än ingen uppmärksamhet alls - nu är det ju inte så att Lilly inte får någon uppmärksamhet när hon inte bråkar, det får hon, vi leker och gosar, men jag tyckte det var värt att prova ändå: jag ignorerade henne.
Det var när hon redan bråkat om att ha gosedjuren vid bordet, ta maten, vem som skulle hälla mjölk, vem som fick flytta salladsskålen och några fler grejer som jag bara struntade i henne och halleluja! Efter en liten stund lugnade hon sig och började äta.
Och efter maten när jag skulle lägga tjejerna (efter ett storbråk om att kissa på toaletten vs ta ner pottan en våning för att kissa så att jag skulle vara tvungen att gå ner för att hämta den bara för att gå tillbaka till toaletten där vi redan befann oss för att tömma den) så ledsnade jag efter att vi bråkat om nattblöja och tandborstning och struntade i henne och gjorde färdigt Flora och lade mig och började läsa för henne. Efter att Lilly suttit och ylat på golvet en stund kom hon fram och började titta i boken och sen ville hon ju vara med för att det var tråkigt att vara ensam, så då kunde jag göra henne färdig och läsa för henne också. Så kanske. Vi ska förstås fortsätta vara noga med att förklara reglerna så hon vet vad som gäller, men vi har nog fortsatt tjafsa för mycket med henne, så nu får vi prova att inte göra det och hoppas på det bästa.