Det är ju som en egen värld att ligga på BB; timmarna flyter in i varann och försvinner, och man gör inte mycket annat än att försöka få barnen att få till amningen, försöker vila själv och stoppa i sig det som barnmorskorna kommer med till en (i mitt fall morfininjektioner första dygnet och då och nu smärtstillande tabletter var sjätte timme, blodförtunnande spruta i benet en gång per dygn, nån sorts paraffinshot som är mjukgörande för tarmarna och diverse tabletter och grejer som är bra för allt möjligt), och så mat då. Och så är det ju tester av barnen; PKU-test för ovanliga sjukdomar, hörseltest, bilirubinmätningar, vägningar etc. Alla tester hittills har varit perfekta, vi väntar bara på svar från PKU:n inom någon vecka. Och så har de gått ner lite för mycket i vikt, så sen igår eftermiddags får de 15-30 ml ersättning var fjärde timme, och nu har de vänt uppåt igen: en försiktig viktuppgång, men ändå en uppgång.
Själva operationen i tisdags tror jag att jag återkommer till, och kör istället några fler foton nu. Om knappt två timmar åker vi hem till verkligheten och börjar jobba på att hålla både storebror och småsystrarna glada och mätta på både mat och kärlek!
Alfred med Flora i onsdags
Alfred med hungrig Lilly igår (torsdag)
Testar amningskudden. Tycker den är lite sladdrig, men med lite träning och extra kuddar ska den nog funka.
Systrarna
Förstår att det är mycket som snurrar med lyckoruset, en helt ny världsbild och familj som förändrats över en natt...eller lunch kanske då. Men alltså, bara sådär utifrån sett: SÅ fin familj! Underbara foton och så stolt och försiktig storebror ser ut att vara. Hoppas hengången gått smidigt och att ni får fortsätta leva i er lyckobubbla ett tag till!
SvaraRaderaTack snälla Lise, vilken fin kommentar!
SvaraRaderaVi är otroligt glada och stolta, och Alfred med - det svåra är bara att han inte förstår riktigt hur ömtåliga de är, så det är mycket hjärtat i halsgropen än så länge...