Eländesnatt

Vilken mardrömsnatt vi haft! Alfred hade först svårt att somna och slocknade inte förrän runt halv tio. Sen vaknade han vid elva, när jag var och borstade tänderna, så Christopher gick in till honom, men han var helt otröstlig, så efter en stund tog jag över och då somnade han efter en stund. Men så fort jag försökte resa mig ur hans säng vaknade han igen och grät och grät, och efter tre såna vändor frågade jag om han ville komma in och sova i mammas och pappas säng istället. Jag var orolig för att han var på väg att bli sjuk, men han var inte det minsta varm, och han sa att han inte hade ont i magen, så det verkade ju inte så ändå.
Han kom in till oss, jag gick på toa, och när jag kom tillbaka hade Christopher frågat honom om han var orolig över hur det ska bli när Flora och Lilly kommit ut - eftersom en vän på Facebook berättat att hans treåring strax innan lillasyster kom ut oroligt hade frågat om hon fick bo kvar hemma när lillasyster kommit... Alfred verkar peppad på småsystrarna, men man vet ju inte riktigt vad han tänker ändå - vi har visserligen sagt många gånger att vi ska bo här alla fem, just med tanke på vännens dotter, men igår kom mormor och vi har berättat att vi ska vara på sjukhuset lite när flickorna ska komma ut, så vi tänkte att det kanske var det han var orolig för och inte kunde sova.
Alfred grät och snurrade runt och det var ett elände i ett par timmar, där han bara somnade korta stunder i taget, och jag fick inte vända på mig för han skulle hålla i mitt bröst, och jag kan ju inte ligga i samma ställning för länge för det gör för ont. Vid ett tillfälle grät han så han höll på att kräkas, men när jag kastade mig ur sängen för att hämta en handduk lugnade han sig för han blev så paff, tror jag. Till slut när klockan var närmare tre sa han att han ville tillbaka till sin säng, och det var jag som absolut skulle följa med, pappa fick absolut inte komma. Så jag fick bita ihop och lägga mig i hans lilla obekväma säng och låg kvar där till klockan var halv sex, när jag till slut vågade mig på att smyga tillbaka till vår säng. Sen vaknade han vid 7-tiden och ville inte somna om, vilket ju inte var helt populärt eftersom jag och Christopher knappt sovit nåt. Han fick titta på film på datorn i sängen en stund och sen tog mormor över så vi fick ligga kvar åtminstone. Och idag är han glad som en liten mört, så vi tror att det var fullmånens fel, bisarrt nog.
Men det här var väl en liten försmak av hur det blir när tvillingarna håller oss vakna på nätterna - sånt man nästan glömt hur det var. Roligt var det inte i alla fall.