Idag har jag växlat mellan att tycka att jag är en rätt så bra mamma ändå och att känna att jag är en usel mor. På min och tjejernas förmiddagspromenad (i sittdelarna, funkade bra, och jag kunde lyfta ner båda i sittdelarna i mjukliftarna när vi skulle ut) gick jag och lyssnade på ett par avsnitt av Pampers Barnvagnspromenader-podcast med Louise Hallin, som jag ju är väldigt förtjust i sen jag var med i det där YouTube-programmet med henne (podcasten leds av en ex-kollegas sambo, för övrigt). Louise svarar på frågor från föräldrar, och det var några grejer hon sa som jag tycker att vi redan gör (t.ex. att hjälpa första barnet vänja sig vid syskon genom att mamma tar sig tid att lägga honom första tiden och inte bara vara med bebisen - sen minns jag inte riktigt vad det var mer just nu, förutom att hon är ett stort fan av amning, och det är jag också), så då kände jag mig liksom lite duktig på det här med att vara mamma.
Men när jag sen var och hämtade Alfred och båda tjejerna var vakna när han var ute och lekte i lekstugan på gården, och skrek omlott och jag var tvungen att säga till Alfred att vi måste gå in för att jag inte kunde ta upp båda samtidigt - fast sen mutade jag tjejerna med Babblarna i mobilen så båda lugnade sig och sen somnade, så Alfred fick leka tills han tröttnade - och när jag blev sur på Alfred för att han inte lyssnade på mig och Flora var sådär gnällig som hon varit på sistone och jag var så trött att jag höll på att bli knäpp och bara kände att jag inte klarar av att ta hand om tre barn samtidigt... då kände jag mig rätt kass.
Sen kom Christopher tack och lov hem, tog Flora ur min famn (där hon låg och inte ville äta ordentligt), parkerade Alfred framför tv:n och sa åt mig att gå och lägga mig och vila, så då gjorde jag det. Jag var så uppe i varv att det tog ett tag att somna, så det kändes som att jag precis somnat när jag vaknade av att båda tjejerna illvrålade (och att jag dreglade), men jag kanske sov ett tag eftersom jag såg att jag legat där i trekvart. Jag hade i alla fall lite mer energi att ta mig an gaphalsarna när jag kom ut i köket igen, även om jag blev rätt less igen när Flora skrek sig igenom vår middag... Lilly är fortfarande gladare på dagarna, men i natt vet jag inte vad det var med henne: hon vaknade ungefär en gång i halvtimmen hela natten och storgrät, och jag var tvungen att ligga och hålla om henne hela tiden (förutom när jag var tvungen att amma Flora - också rätt många gånger). Så det var väl därför jag är så hemskt trött idag, för jag har haft ett par riktigt pissiga nätter.
Rent teoretiskt skulle jag kanske kunna försöka vänja tjejerna av med nattamningen nu när de är ett halvår, men jag vill väga dem igen (vi har BVC-tid på tisdag) först för att se om de fortfarande är alldeles för små (Flora känns väldigt pyttig än), för de kanske verkligen behöver maten och inte bara närheten. Enligt Louise Hallin idag börjar den stora separationsångestfasen redan vid sju månader, så jag kanske helt enkelt får fortsätta nattamma länge till. Vi får se hur det ser ut på tisdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar