Det går ju liksom inte få ihop att alla tre barnen sover och att vi inte bara måste göra något annat vid de få tillfällen då det händer, som att laga mat, städa, vila, duscha eller bara få gå på toa... Plus att jag i ärlighetens namn inte ens tänker på sex längre, sorgligt nog.
Som tur är hade vi pratat om det här innan vi fick barn, och vi var båda medvetna om att det kommer vara några år som vi inte har tid för varann, så vi var beredda på det, vilket faktiskt gör det lättare att hantera, men ändå: sex är viktigt i ett förhållande tycker jag, så det är ju ändå lite sorgligt. Alltså allvarligt, fem gånger på ett halvår? Okej att de första två månaderna inte räknas eftersom jag hade avslag och sådär, men drygt en gång i månaden sen då om man slår ut det.
Men min kropp är liksom inte inställd på sex längre, och det är ju faktiskt delvis rent fysiskt: när man ammar blir man torrare i underlivet och får skörare slemhinnor, så sist vi faktiskt hade sex fick jag världens svampanfall efteråt och hade svinont i flera dagar, och det hjälper ju inte till för att jag ska vilja igen. Plus att jag inte haft tid att sätta in den där spiralen än, och kondom är så meckigt.
Rent allmänt känner jag att jag inte ger mig tid att bry mig om Christopher just nu, och det kan vara lite farligt. Vi måste komma ihåg varann också även om barnen tar all tid nu, så vi inte glider isär. Det finns nämligen inte en chans att jag skulle gå med på att bara träffa mina barn varannan vecka, så det är bäst att vi ser till att komma ihåg att fortsätta älska varann också! Men ett första steg där är förstås helt enkelt att pussas mer, och det finns det alltid tid till (även om Alfred börjat dra i oss när vi kramas, det är väl nån fas många barn går igenom). Så får de mer avancerade grejerna komma när vi har tid. Om några år typ - tur att vi inte vill ha fler barn. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar