5-månaders-BVC

Mina små minitöser! Idag var vi på BVC på femmånaderskontroll och -vaccinering. Jag var ju orolig för att Flora känns så mycket mindre än Lilly, men vi har liksom inte kunnat göra så mycket åt det, eftersom vi inte får i henne mer mat. Ger vi henne mer när hon är mätt så spottar hon antingen ut det eller kräks upp det, så det verkar som att hon får i sig det hon behöver. Och idag fick vi i alla fall se att hon följer sin kurva, men hon ligger precis precis över den understa normalkurvan. Så det var ju lite skönt åtminstone - hon må vara liten, men det är ingen fara. Hon kanske bara kommer bli lite kort som jag - hon är ju lik mig som liten. Eller ja, kort och kort, jag är 1,65 m, och det är visst medellängd för svenska kvinnor, har jag för mig, men yngre generationer blir ju ofta lite längre än sina föräldrar, så vi får se.

Nu väger de i alla fall ungefär 5,7 kg (Flora) och 6,3 kg (Lilly) och är 61,3 cm (Flora) och 63,3 (Lilly) långa. Jag har tyckt att vissa 62-bodies är lite små för Lilly, och det stämmer ju då, så nu är det snart dags att ge oss på 68-kläderna.

När Alfred var lika gammal vägde han 7,6 kg och var 64 cm lång, och en kompis dotter som är en dag äldre än Flora och Lilly väger 8,5 kg, så de är ju pyttiga de små tjejerna. Men de mår ju bra, så det ska väl gå bra det här också, hoppas jag.

Vaccinationen gick ganska bra; vi började med Flora, som blev helt förtvivlad när hon blev stucken, men grät ändå bara några minuter. Det blödde lite i hennes vänstra lår, så då kanske hon får ett blåmärke där, men andra sidan var lugn. Lilly blev också jätteupprörd, men tystnade ännu lite snabbare än Flora, så jag tycker båda var jätteduktiga. Sen somnade de i vagnen båda två. Sist fick de inga konstiga biverkningar, så jag hoppas att det går lika bra den här gången.

Och vår BVC-sköterska kunde också lätt se skillnad på tjejerna nu, och tyckte det var roligt att se dem igen nu när de är så alerta.

När vi kom ut i väntrummet mötte vi ett par med en son på tre månader som skulle få sin första vaccination. Sköterskan hälsade på dem, och de sa "det är fullt upp!" och jag log lite inombords över att man kunde tycka att man hade fullt upp med sitt första barn. Vänta bara. :)