För trött

Shit alltså, den här fasen, som inte är nån fas som Wonder Weeks känner till, går ju inte över! Det är skrikfest på skrikfest här, och Lilly har nu dessutom varit vaken i ungefär 7 timmar och vägrar somna - och vägrar dessutom pappa. Hon är bara någorlunda lugn när hon är med mig. 

Så det där med Alfred orkar jag inte berätta om nu, det är lite för långt för att skriva om i mobilen. 

Jag måste nog börja jobba på att få tjejerna att sova samtidigt lite oftare på dagarna: nu är det lite som att ha ett barn med personlighetsklyvning som är vaket dygnet runt. Spännande, men sjukt utmattande. Ikväll var jag nära att säga upp mig från hela mödraskapet för jag var för trött och med absolut noll tålamod kvar. Och nu ligger jag återigen här vaken  två timmar senare än jag hoppats på att få somna för att det bara inte går att få Lilly lugn tidigare. 

Den tidigare delen av dagen var bra dock, om man bortser från tröttheten: jag var ute och gick med en mammaledig kompis som jag inte umgåtts med på flera år, och vädret var fantastiskt vårvarmt, och vi och våra tre småtjejer spankulerade runt i några timmar plus fikade.

Åh gode tid, jag tror att Lilly just somnade på riktigt! Ingen tid att förlora: god natt!