Nu börjar jag känna att det vore trevligt med åtminstone en enda timmes djupsömn på nätterna, det måste jag ju erkänna. Nu har det varit fyra nätter då jag har tillbringat nätterna hopkurad för att kunna amma in i spjälsängen, ammandes den andra tvillingen i mitten av sängen, klappandes tvillingen i spjälsängen, hållandes handen på den i mitten, sättandes på brusappen i spjälsängen, ammandes den i mitten, liggandes med en hand på bröstet på den i spjälsängen, petandes in nappen på den i mitten osv osv osv osv. Hela nätterna. När jag lite ödmjukt sa till Christopher i morse att jag inte trodde att jag somnade ordentligt förrän vid fyra-fem-tiden sa han: "Jag tror inte du somnade ordentligt på hela natten", och jag tror han hade rätt.
Nu känns mitt huvud som en geléklump och tjejerna börjar gnälla för att de är trötta och jag vet att det kommer hinna bli kaos innan vi kommer ut. Wish me luck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar