lördag 15 februari 2014

Goa unge

- Mamma? Du är söt. Du behöver inte vara ledsen mer. Du behöver inte gråta. Mamma glad nu!
- Mamma? Du älskar mig.
Alfred var världens sötaste när jag lade honom igår kväll, efter att ha varit bråkig en stund och jag typ freakat ur eftersom jag var så snorig och trött. Antingen har han kommit in i trotsåldern med maxfart den senaste veckan, eller så beror det mest på att han varit hemma i nästan en vecka och inte fått leka av sig ordentligt (jag skrev fel härom dagen: det var igår, fredag, förskolan var stängd för planering. I torsdags var han fortfarande så snorig att han behövde vara hemma, men igår var han frisk nog för att få gå på förskolan, men då var den stängd - dålig timing.), så vi har haft en massa duster här hemma där han har testat oss genom att riva runt saker och gömma dem under sin säng, slagit på saker och oss, kastat grejer osv osv. Men sent igår kväll var han sitt gamla vanliga supergoa jag igen.

Båda tvillingarna somnade faktiskt relativt tidigt igår kväll: Flora somnade vid elvatiden och Lilly vid halv tolv, men när jag lade mig vid lite före tolv tog jag upp Flora för hon behövde mat. Då blev hon tyvärr smått hysterisk ledsen och ville inte äta. Jag bytte blöjan och bytte bodyn som var lite fuktig på axeln och så hade hon nappen en stund och då lugnade hon sig till slut tillräckligt för att kunna äta och somna. Så jag fick faktiskt sova vid runt halv ett-ett, vilket var väldigt trevligt. Sen blev det matning mellan fyra och närmare sex, och sen vaknade Alfred tjugo i sju och krävde att jag skulle ligga hos honom för att han skulle somna om. Halv åtta vaknade båda tjejerna svinhungriga och ville icke äta samtidigt, så det slutade med att båda fick flaska istället. Och båda hostade så de fick kväljningar, stackarna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar