Jag läste ikapp lite på min ex-kollega Davids genialiskt roliga blogg om hans pappaledighet igår, och såg att någon i en kommentar frågat om de kollat könet på sin dotter vid rutinultraljudet, med ett tillägg i stil med "det hoppas jag verkligen att ni inte gjorde! Ville ni inte ha en överraskning?!"
Jag har aldrig förstått det där argumentet. Att få barn är något av det största som kan hända en i livet, varför ska man inte få förbereda sig lite så gott det går på det? I min bok är det där argumentet minst lika dumt som "Du kollade väl inte vilken lägenhet du köpte? Du gav väl bara mäklaren 2,5 miljoner och sa åt hen att köpa vilken som helst var som helst? Du ville väl ha en överraskning?" eller "Du kollade väl inte vilket jobb du sökte? Ville du inte ha en överraskning?"
Jag säger inte att man måste springa hem och måla barnkammaren rosa eller ljusblå bara för att man fått veta könet på sitt kommande barn, men när vi väntade Alfred kunde vi planera namn, och så kunde jag låta bli att slösa pengar på alla söta klänningar jag ville köpa. Och så fick vi faktiskt ett lite bättre begrepp om vem det var som var i min mage, tyckte vi.
Om två och en halv veckor håller jag alltså benhårt tummarna för att de där två därinne inte ligger och kniper ihop benen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar