Det är vanligt att man drömmer konstigt när man är gravid, och det stämmer verkligen på mig. Jag har sovit som en kratta sen ungefär vecka 4 och drömt hur konstigt som helst. Men i natt kom den första verkligt obehagliga drömmen som rörde barnen: jag drömde att jag fick missfall av ett av dem. Jag torkade mig och såg ett litet litet foster på ungefär två centimeter på pappret - perfekt bebisformat, men pyttepytte. Sen när jag tittade på det nästa gång - efter att jag hämtat en av de två ambulansskötarna som av någon anledning befann sig i rummet bredvid - så såg jag att det var kanske fem centimeter och låg i sin fostersäck, som såg ut ungefär som en liten runt vattenfylld plastpåse. Därinne låg fostret och sparkade och jag visste inte vad jag skulle ta mig till med det, och jag visste inte om det andra skulle lyckas stanna kvar i min mage.
Jag är ju förbi den värsta missfallsrisken eftersom jag går in i vecka 15 idag, men det är väl det där med att jag läser för mycket och att det mesta jag läser handlar om riskerna som gör att min hjärna löper amok. En liten tröst är i alla fall att det tydligen är lite mindre riskfyllt med en tvåäggstvillinggraviditet än med enäggs. Christopher känner ett helt gäng som fött tvillingar, så jag har bett honom fråga dem nu om någon av dem hade en problemfri graviditet och förlossning, så jag kanske kan få höra något lugnande också.
Eller "läser för mycket" förresten - när jag var gravid med Alfred tyckte jag det var jättebra att läsa mycket, det är ju roligt att veta vad som händer. Det förvånar mig alltid när jag hör om andra gravida som inte läser nånting alls och inte känner till saker som jag tycker är självklara. Men det förenklar förstås om man slipper läsa jobbiga saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar