Stök och "Sista"!

Börjar med en bild som jag glömde lägga upp i gårdagens inlägg: det totala myset innan läggningskaoset igår!

Idag var det ju hemmadag, eftersom barnen nu går på förskolan tisdag till fredag, och Christopher satt nere i vårt fina arbetsrum och jobbade. Och det är lite sorgligt att säga, men jag ser lite fram emot att kunna lämna dem på förskolan imorgon... Det är ju helt ofattbart vad ungar orkar! Och vad de låter! Det har varit upp och ner med bråkandet idag: ibland har de bråkat, men ofta har de varit glada och haft roligt, men alltså Alfred nu för tiden. Han är så spattig att jag håller på att få nervsammanbrott. Han springer, hoppar och skriker non-stop. Jag kan inte förstå hur det är fysiskt möjligt. Och som grädde på moset så brände jag en skiva till honom igår med lite låtar som han gillar (mest Timo Räisänen, men också lite Oskar Linnros, Veronica Maggio, Taylor Swift, Universal Poplab och lite annat) för att ta med till förskolan, och han är så glad för den att han spelar den hela tiden - men den får förstås inte gå från början till slut, utan han hoppar mellan låtarna för att spela favoriterna, och oftast får inte ens låten spela färdigt utan att han börjar om igen, och även det bygger ju på mitt förestående nervsammanbrott.

Som jag skrev igår: jag älskar ju mina barn över allt annat, och Alfred är världens snällaste och goaste, men det är nåt just nu som gör honom sååå jobbig ibland! Att han bara inte KAN sitta stilla i en enda sekund ger mig panik. Vi funderar på om vi kanske ska kolla om han kan få gå på förskolan på måndagar också - inte bara för att jag är en dålig mamma som inte orkar, utan för att jag tror att han faktiskt skulle må bra av det också: att få vara på ett ställe där han får springa och leka och få lite pedagogisk ledning istället för en mamma som är irriterad på honom och försöker lugna ner honom större delen av tiden. Och det skulle i så fall bara vara fem timmar precis som de andra dagarna. Vi får se.

Jag har i alla fall kämpat vidare med att få Alfred att be snällt och vänta på sin tur när någon av tjejerna har en leksak som han vill ha (vilket är så fort de har något, för då är det ju förstås det enda han vill ha, oavsett om han var intresserad av den sekunden innan), och en gång när han försökte få ett måttband från Flora, ett sånt som är i en hållare och dras in när man trycker på en knapp, så märkte jag att Flora har lärt sig "sista"! Det var en grej som vi körde hårt med med Alfred när han var i nån sorts trotsålder: förvarna om att nu är det sista gången som du får göra det där innan vi ska göra nånting annat, typ. Och Alfred lärde sig snabbt att utnyttja det: han sträckte upp ett litet finger i luften och sa "Sista!" hur många gånger som helst, och det var så bedårande att vi väl inte direkt alltid var jättebra på att faktiskt sätta stopp då. Och nu antar jag att vi kör samma sak med tjejerna, fast vi liksom inte tänkt så mycket på det än, och det har tydligen gått in hos Flora, för hon höll också upp ett finger och sa "Sista!" och så tryckte hon på knappen en gång till - men sen lämnade hon faktiskt över den till Alfred, så hon är bättre på ordets riktiga mening. :)

Under tiden barnen har lekt har jag röjt i lekrummet för att rensa ut en del gammalt plus för att få ordning, och i processen har det dykt upp saker som de inte har lekt med på länge. Som Pippi-peruken som Lilly visar upp på ett mycket fashionabelt sätt.

Såhär fint börjar det bli i lekrummet nu. Tältet fick flytta från sin gamla plats i vänstra hörnet eftersom Christopher håller på att måla en stor träskiva med griffelfärg, och den ska sitta på vänstra väggen, förhoppningsvis redan imorgon.

Och så fick vi upp fina krokar för att hänga barnens fina ryggsäckar, tennisrack och lite annat på. Det enda jag inte fått ordning på än är en bra parkeringsplats för alla Wheely Bugs och hoppkossan. Och så tavlor på väggarna.

När tjejerna skulle sova idag gick jag en liten promenad runt Citadellet, och slogs återigen av hur fint och pittoreskt det är i hela Landskrona! Kan fortfarande inte riktigt fatta att vi bor här på riktigt nu.