Produktiv dag, och ständigt denna Louise Hallin-stjärna

Vilken produktiv dag jag haft idag!
I morse lämnade vi barnen, med ganska få tårar - Flora hann bli lämnad av Christopher medan jag var uppe på övervåningen med Alfred och hade redan slutat gråta när jag kom ner, men Lilly var väldigt ledsen när hon lämnades över, tyvärr.
Alfred var så söt i morse förresten: han hittade ett rött hårband med rosett som hängde med en klänning jag köpt åt tjejerna, men som de inte använt än, och ville absolut ha på sig det på förskolan. Klart han fick det, men jag tyckte det var säkrast att säga till honom att det skulle kunna hända att någon sa något i stil med att "sånt får bara flickor ha", och att han då bara skulle svara "Jaha, men jag vill ha den" och att pojkar och flickor får göra precis samma saker utan skillnad - "du och Flora och Lilly får ju göra samma saker, eller hur?" och det höll han ju med om.

Han fick med sig sin cd också, och var mycket nöjd. När vi kom in ville han dock lämna hårbandet i sin låda i hallen, för han ville bara ha på sig det ute på gården, sa han.
Sen åkte vi hem, och jag uppdaterade mitt CV, mailade lite folk om jobb och ringde både min a-kassa, fackförbund och Arbetsförmedlingen för att kolla så min a-kassa är på bana (vilket den typ är, men Arbetsförmedlingen hade "missat att trycka på en knapp" i det nya systemet, eller hur det nu var, men nu ska det vara ordnat). Sen packade jag upp de sista lådorna av dem som vi hyrt av flyttfirman och mailade dem om att de kan komma och hämta dem, så vi blir av med 50 tomma kartonger och får lite mer plats i det rum där resterande lådor står.
Och sen var klockan bara ett, så jag hann sitta i solen på balkongen en stund innan jag skulle cykla och hämta barnen.
När jag hämtade tog en av Alfreds fröknar mig åt sidan och berättade att det varit några barn som kommenterat hans hårband - som han hade på sig när jag kom tillbaka - och att fröknarna då varit noga med att säga att pojkar visst får ha hårband, nagellack och glitter om de vill det. Det är ju ganska många från andra länder i Landskrona och på förskolan, och hon sa att vissa pojkar sagt att de absolut inte skulle få ha på sig något sånt för sina pappor, men då hade fröknarna förklarat att i Sverige får man det, här får pojkar och flickor ha på sig vad de vill. Så det var ju skönt, och Alfred hade inte blivit ledsen.
Strax efter vi kommit hem kom min mamma, så jag kunde klättra upp i äppelträdet och plocka en stor bunke full med äpplen och koka mer äppelmos. Så det var full fart hela dagen idag med, bara med lite lägre ljudvolym än igår...

Vill förresten visa vår lilla toalett på första våningen, där vi satte upp en tavellist igår. Det blev så fint med två av våra gamla konsertfoton på Timo Räisänen och Marit Bergman!

Och här hade jag tänkt avsluta dagens inlägg, men så fick jag plötsligt för mig att äntligen ta mig tid att titta på en länk som jag haft öppen i en flik i flera veckor, och jag har sagt det förr och jag säger det igen: vad jag älskar Louise Hallin! Jag tror jag fick länken genom tvillinggruppen, och den handlar om trots, mest i 18-36-månadersåldern, men den lugnade mig lite om hur vi har det med Alfred nu. Christopher frågade mig bara för en timme sen om han gjorde rätt eller fel som skrek åt Alfred tidigare ikväll när han vägrade sluta hoppa i sängen när Christopher sagt åt honom. Och så hörde jag Louise Hallin säga:

"Att bli tokig på sina ungar och gallskrika till sina barn med jämna mellanrum, det är ett absolut måste i ett föräldraskap. Man måste bli jättearg på sina barn med jämna mellanrum." För att: "Man ska inte undvika det. Tänk att vara 17 år och komma ut för första gången i sitt liv och aldrig ha stött på någon som har varit arg, hur tror du det känns? Man måste lära barn alla saker i livet, även detta att bli jätteförbannad." <3