Jag kommer inte ihåg om jag berättat att vi fortfarande inte är riktigt 100% nöjda med Lillys namn? Vi valde ju namnet Flora först och bestämde sen att vi ville ha blomtema på namnen - vi vill att det ska märkas att de är tvillingar, men utan rim eller allitterationer, så ett tema känns bra. Och vi tycker om namnet Lilly, men av någon anledning har det inte riktigt satt sig lika hårt som Flora. Jag tror att det kanske beror mest på att namnet har blivit så sabla vanligt. Jag vet inte hur många små Lillysar jag hört föräldrar ropa på i sommar, och enligt SCB var Lily/Lilly det tolfte vanligaste namnet på nyfödda flickor 2013 (drygt 950 flickor fick namnet).
Jag är inte sån att jag vill att våra barn ska ha extremt ovanliga namn, sådär som en del anstränger sig för och ger barnen konstiga stavningar så att de ska vara unika, men som bara kommer leda till irritation för att de stackars ungarna kommer tvingas bokstavera sina namn heeela tiden heeela livet (jag vet, jag måste bokstavera mitt efternamn varenda gång). Men det vore ju ändå trevligt om de inte har namn som tre andra barn i samma klass kommer ha.
Vi funderade faktiskt ett tag när tjejerna var ett par månader på att byta Lillys namn till Stina. Men då hade ju blomtemat försvunnit, och så kändes det inte heller rätt, för hon heter ju Lilly. Hon ÄR ju Lilly, även om det på något sätt känns lite avigt längst inne i oss. Alla som vi sagt till att vi är lite tveksamma har sagt att det är så fina namn, och så fina tillsammans, och det är de ju. De är ju det. Och de passar bra med Alfred också. Så vi får helt enkelt vänja oss. Och jag är lite knäpp, jag tycker ibland fortfarande det känns konstigt att kalla tjejerna "hon" eftersom mitt första barn är en "han". Och det känns ibland, även efter 3,5 år, konstigt att kalla Alfred "han" bara för att jag alltid trott att jag skulle få en flicka först. Så jag ska nog bara ignorera mina konstiga känslor, så blir allt bra.
Och på tal om namn har Alfred namnsdag idag, på sin 3,5-årsdag: hans andranamn Walter, som vi faktiskt bestämde oss för för att vi ville att han skulle ha något att fira på sommaren också (men ja, vi tyckte att namnet är fint också). Grattis älskling!
Det är intressant det där, för jag hade litet samma känslor för både Hugos och Thelmas namn länge, att de inte var riktigt rätt på något vis. Trots att jag var med och valde dem. I Thelmas fall hade det litet att göra med att det är ett så ovanligt namn tror jag, som man inte riktigt har någon relation till. I Hugos fall, jag gillar namnet men var ännu mer förtjust i namnet Theodor (som känns mer främmande nu!). Men de har verkligen vuxit i sina namn, och ju mer vi ser vilka de är desto mer känns namnen som dem också. Med Olivia kändes det aldrig så tveksamt dock.
SvaraRaderaJa, jag hoppas att hon växer i namnet - men det är nog lite också att det är så väldigt flickigt, och än känns hon inte så superflickig, men det kanske kan bli en bra kontrast istället å andra sidan.
Radera