Hemmafru

Jag har kommit på att jag nog officiellt måste räknas som hemmafru numera (ogift visserligen, men ändå). Jag har inte jobbat sen nånstans runt maj 2013, och vi har nästan bestämt att jag kommer ta all föräldraledighet den här gången. Anledningen är att jag ju inte har något jobb att gå tillbaka till, och Christopher frilansar ju och det innebär att han kan vara hemma ganska mycket ändå - dels för att han ofta inte jobbar heltid, dels för att han ofta kan jobba hemifrån.
Jag har sett i tvillinggruppen att det finns alldeles för gott om pappor som inte har en aning om hur det är att vara hemma med barn, såna som klagar över att fruarna/mammorna (tvillingmammor dessutom) inte håller ordning hemma, och inte förstår hur hon kan vara trött eftersom "hon jobbar ju inte". Ursäkta? Att vara på ett kontor eller annat jobb är rena semestern jämfört med att vara hemma med barn, tvillingar eller inte. Men uppenbarligen finns det en massa karlar som inte förstår detta än, hur i hela friden det nu går till.
Fast som tur är har vi ju det inte så. Christopher var pappaledig med Alfred i åtta månader, och har ju varit hemma större delen av tiden sen tvillingarna föddes, så han har full koll, så vi behöver inte dela upp föräldraledigheten av några jämställdhetsskäl. Vi kommer förstås inte få någon jämställdhetsbonus den här gången, men det får vi väl klara oss utan.
Och jag är oerhört tacksam att ingen har lyckats genomdriva tvångsmässig uppdelning av föräldraledigheten än, för jag tycker att det ska föräldrar få bestämma själva. Men självklart förstår jag att det är problematiskt när det gäller familjer där papporna verkligen borde vara hemma mer med sina barn för att de inte förstår hur det är och skulle behöva spendera mer tid med sina barn, men jag tror att en tvångsuppdelning tyvärr i många fall istället skulle leda till att alldeles för många barn skulle tvingas börja på förskola alldeles för tidigt istället, då papporna ändå inte skulle ta den tid som mammorna inte får ta. Det vore bättre om man kunde komma på något smart sätt att få arbetsgivarna att tvinga hem papporna istället. Antingen genom nån sorts straffavgift om pappor inte tar ut ledighet så arbetsgivaren tvingar hem papporna, eller genom belöningar på något sätt: företag som får pappor att vara lediga i mer än sommarmånaderna får en bonus, som de sedan kan välja att dela med sig till papporna av. Win-win för alla, inklusive barnen.
Sedär, politiker borde jag visst bli när jag slutar vara mammaledig. ;)
Vår föräldrapenning kommer dock inte räcka hela vägen till augusti nästa år, då vi vill att flickorna ska börja på förskolan. Jag tar ut fem dagar i veckan nu (vilket jag måste fortsätta med när de fyllt ett år om jag vill skydda min SGI, och det vill jag ju), och klarar mig ändå inte riktigt på den ersättning jag får ut (att man inte får lite högre föräldrapenning när man har tvillingar är ju också en gåta - man måste ju köpa dubbelt med mat och kläder), så mindre kan jag inte ta. Då kommer dagarna räcka till maj någon gång (och sen är det ju 60 dagar som Christopher inte får överlåta till mig kvar), och det verkar fånigt att låta dem börja förskolan då när vi tänker ta långledigt på västkusten nästa sommar igen, så jag tänker ta vårdnadsbidrag i några månader. Det är dock bara 6 000:-/mån (3 000:-/barn), så det går ju inte leva på, men då får jag ta sparpengar till resten. Sen är det ju också så att vårdnadsbidraget är ett Allians-påfund, och S, V och MP vill ta bort det, så jag mailade S förra veckan och frågade hur prioriterat det är att ta bort det och hur fort de i så fall kan genomföra det om de får makten i höst, men det har jag förstås inte fått något svar på. Så jag får väl försöka ansöka så fort det bara går (man kan ansöka först när man tagit ut 250 föräldradagar) och hoppas på att jag hinner få ut det innan de tar bort det, dumskallarna som vill förstöra min valfrihet. Jag kan ju också ta ut det mitt i föräldraledigheten om jag får veta att det kommer avskaffas någon gång under våren, till exempel.
Anyway, tillbaka till min hemmafrustatus. Jag tog en bild på alla burkar och flaskor som jag syltat och saftat i sommar (utom några som vi redan hunnit äta upp) när vi packade in dem i bilen när Christopher skulle köra hem. Man kan väl säga att jag gjort en del...

Äppelmos längst fram, och sen medurs: jordgubbssylt, hallonsylt, svart vinbärssaft, svart vinbärssylt och björnbärssylt. Sen har jag torkat äpplen också; en del med kanel, en del naturella.