P3 dokumentär om barnläkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus

Idag har min systerdotter Stella och hennes bästis Lotta kommit! Alfred har längtat i över en vecka och de senaste två dagarna har han pratat oavbrutet om det på förskolan. De ska gå på Justin Timberlake-konsert imorgon och också passa på att shoppa lite på dagen, men förhoppningsvis kommer vi hinna umgås lite mer med dem än bara nu ikväll.
På min promenad i förmiddags lyssnade jag på P3 dokumentär om den dråpmisstänkta barnläkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus, och jag har inte kunnat släppa den än. Jag vet ju att det var en stor nyhetsföljetong härom året, men jag är lite dålig på att hänga med i nyheter, så det första jag läste om det var när DN hade en artikel om den nu frikända narkosläkaren (som hon faktiskt var, och inte barnläkare. Överläkare var hon dessutom) ganska nyss, och nu idag då dokumentären. Och vilket FRUKTANSVÄRT fall!! Stackars stackars människa! Det som hände var att en flicka som föddes 15 veckor för tidigt drabbades av dubbelsidig hjärnblödning, antingen på grund av att hon var så prematur eller på grund av att en sjuksköterska råkat ge henne fel koncentration av koksaltlösning, hon fick allvarliga hjärnskador och vattenskalle och diverse problem, men blev så småningom bättre och fick åka hem. Någon dag senare blev hon akut dålig och åkte in igen, och då fick den här narkosläkaren ansvaret för henne (för första gången). En magnetröntgen visade att hennes hjärna var så fylld av vätska att hon knappt hade någon hjärnsubstans, och beslut togs att allt hopp var ute. När narkosläkaren stängt av respiratorn tyckte sig föräldrarna se att hon gav barnet en spruta, medan hon själv hävdar att hon bara spolade slangen i armen med koksaltlösning, strax innan barnet dog. När obduktion gjordes efter 24 dagar visade ett blodprov en koncentration av sömnmedel på över 1 000 gånger normal dos, och narkosläkaren åtalades för dråp.
Experter visade dock att blodprovet inte var tillförlitligt, och det och andra utredningar som visade att läkaren inte gjort något medicinskt fel gjorde att hon blev frikänd. Men förundersökningen tog 2,5 år och hennes liv blev totalt förstört av att folk betraktade henne som en mördare, och potentiellt massmördare för man fick för sig att hon brukade springa runt och ha ihjäl barn.
Och jag förstår förstås att föräldrarna hade sorg, men: även om nu läkaren hade gett flickan sömnmedel (vilket hon ju inte gjorde) när respiratorn redan stängts av och hon var minuter eller möjligtvis timmar från att dö - vad hade det spelat för roll?! Varför förstöra en annan människas liv över det? Detta var en läkare som jobbat med att rädda allvarligt sjuka barn sedan 1991.
När jag läste lite mer om det efteråt verkar det som att det inte var föräldrarna som var efter just den läkaren, utan de ville bara veta vad som hände med deras dotter, och att det var åklagaren som vägrade lägga ner åtalet även om expert efter expert förklarade att läkaren inte gjort något fel, men föräldrarna satt ändå med i rättegången mot läkaren. Jag kan bara inte komma över hur orättvist allt detta var.
Jag hade egentligen ingen poäng med min utläggning här, mer än: lyssna på dokumentären! Om man bortser från att killen som gjorde den andas mitt i meningar på ett väldigt konstigt vis, så var den väldigt väldigt bra.