Jag har ju skrivit flera gånger att vi är så nöjda med vår vagn, BabyJogger City Select. Men nu har jag börjat tveka om dess förträfflighet. Jag gillar fortfarande väldigt mycket att det är så lätt att komma fram överallt med den - inte bara genom trånga dörrar, utan också något så enkelt som på en trottoar där man får möte. Men nu när tjejerna ofta är vakna i vagnen (inte på våra förmiddagspromenader, men ofta när vi hämtar Alfred, eller om vi är ute och gör något på helgerna) så blir den som sitter längst fram/längst ner/bakom väldigt lätt ledsen. Hon sitter ju där och ser inte mycket mer än en stolsrygg framför sig, och inte ser hon den som kör vagnen heller. Jag har testat att vända barnen mot varann, och då blir det lite gladare miner, men då ser ju jag å andra sidan inte den som sitter närmast mig längre. Och jag tror på att det är viktigt att kunna kommunicera med små barn i vagnen och att de ska kunna se mig, så det känns rätt jobbigt nu att inte kunna se båda samtidigt.
Vi har lite börjat titta på Blocket efter en bred vagn också, men den måste vara bakåtvänd, och det finns inte så hemskt många sådana, plus att vi inte vill lägga jättemycket pengar på den eftersom vi vill ha kvar City Selecten också. Lite jobbigt känns det.
Annars så är det nya att Lilly rör sig otroligt mycket i sömnen nu. Hon spinner runt som en klockvisare, och i natt hamnade hon på mage en gång vilket gjorde henne väldigt förvirrad och lite ledsen, så jag fick hjälpa henne tillbaka till ryggläge. Flora däremot som oftast ligger mellan oss i babynest (vi bytte plats på dem ett par nätter, och då blev båda väldigt förvirrade och hade jättesvårt att fatta vilket håll de skulle vrida huvudena åt för att hitta mina bröst, så nu kör vi Lilly i spjälsängen och Flora i vår säng) ligger blickstilla med kroppen och vrider bara på huvudet ibland. Så det stämmer som det var i magen: "Livliga Lilly" och "Coola Flora".
När jag stod och lagade mat i går kväll funderade jag lite på när jag senast slappnade av i mer än fem minuter. Och jag kunde inte minnas hur det var. Jag tror det var när jag var gravid och låg och degade i soffan dagarna i ända, men sen tvillingarna kom har jag inte kunnat slappna av många sekunder i taget. Det är ju alltid minst ett barn till jag måste hålla koll på även när jag har ett i famnen, eller så är det mat som ska lagas, saker som ska plockas undan eller blogginlägg som jag vill skriva. Att bara dega i soffan och titta på tv känns som en lyx som det kommer dröja innan jag får igen. För det mesta är det förstås helt okej, men ibland, när ungarna skriker ikapp så känns det som något som jag skulle vilja göra åtminstone någon gång snart igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar