Jag sitter på golvet i sittställningen som gud glömde med värkande rygg, med Lilly halvsovande vid mitt ena bröst. Det andra bröstet hänger utanför linnet sen Flora slutade äta för fem minuter sen. Istället sitter hon nu nöjt och tuggar på en påse med bajsblöjor. Det är en sån kväll.
Asså, det går bara inte att inte tycka om din ärlighet! Så skönt att läsa om fler som har ett normalt liv!
SvaraRaderaHaha, nej här är det verkligen upp och ner och inte bara rosaskimrande... Och tack!
RaderaDå kan man tänka: Så går en dag från vårt liv och kommer aldrig åter. Eller: This too shall pass.
SvaraRadera:)
Ja, det är väl så. Och nån dag kanske jag kan skaffa mig lite mer tålamod... ;)
Radera