Det där halsonda jag hade i fredags, det utmynnade bara i lite snor ett par nätter, och nu mår jag bra igen. Det är ju vanligt att immunförsvaret blir sämre när man är gravid, men på mig har det hittills verkat funka tvärtom, vilket är otroligt skönt.
Började förresten kolla på bloggen vi har för Alfred igår för att jag inser att jag helt glömt bort hur bebisar är i olika åldrar. Man kunde ju tycka att jag skulle ha lite koll, men nope. Minns typ ingenting. Än så länge har jag bara kollat när han var runt 8-10 månader, för det är det som tvillingarna kommer vara när vi ska vara i stugan nästa år, men jag måste nog gå bakåt längre också. Jag kommer ju ihåg att Alfred skrek hysteriskt mycket i början, men jag minns inte när det blev bättre. Värsta guldfiskminnet.
Alfred har förresten lärt sig att känna skillnad på när min mage är hård av en sammandragning och när den är vanlig, för ibland när han vill dra iväg mig och leka ber jag honom vänta för att det är obehagligt att gå när jag har en sammandragning. Så nu känner han på den och om den är hård knackar han lite på den och om den är mjuk så buffar han lite försiktigt.
Magen har börjat kännas ganska mycket i vägen nu, det är i stort sett omöjligt att luta mig framåt för att nå saker, och om jag sätter mig ner när jag har en sammandragning så trycker magen ordentligt upp på revbenen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar